Jag – en biståndsarbetare?

Företagsekonomisk rådgivning fungerar! Det konstateras i en undersökning som gjorts i Indien.

Effekten av ”interventionen” är slående. Företagen som fick hjälp att effektivisera sin organisation ökade sin produktivitet med i snitt 11 procent och den totala direkta vinst ökningen uppgick till $238 000.

Det innebär att det kunde varit en bra idé att lämna bistånd i form av rådgivning.

Denna studie ger onekligen en mycket positiv bild av möjligheterna att förbättra produktiviteten i företag speciellt i utvecklingsländer genom att helt enkelt hjälpa till med ”informationsöverföring”. Även om det skulle kräva eftertanke vid implementeringen så kanske en framtida biståndsarbetare är managmentkonsult?

Företagsrådgivare utan gränser det kanske är dags.

Gör managmentkonsulter någon nytta? « Ekonomistas.

Naturen – en källa till rikedom

Jag läste en bra artikel där VD:n för Tourism i Skåne Pia Jönsson-Rajgård gjorde det som sällan görs. Hon tog bladet från munnen och konstaterade krasst att om vi vill få fler turister till Skåne så måste Skåne skärpa sig. Vill man ha en längre säsong får man ha öppet en större del av året och något attraktivt att erbjuda. Egentligen konstaterar hon något som är självklart på de flesta platser, men tydligen inte i Skåne.

Hur ska vi då lyckas locka tursister på vår och höst. Kultur och natur är mitt svar. Vi har ju varken sol och bad att bjuda på och någon snögaranti är ju svår att ställa ut. Jag kommer inte att gräva ner mig i kulturen, utan tänkte fokusera på naturen som medel för att locka besökare främst på vår och höst.

Först ett exempel. Sedan några år har jag haft en hemsida där jag försöker inspirera fler att ta del av naturen i sydöstra Skåne. Den mest besökta sidan är den som handlar om Fyledalen. Men hur ser det ut i Fyledalen? Det saknas markerade parkeringsplatser, informationen är nästintill obefintligt på plats, det finns inga markerade vandringsleder och eller promenader. Någon toalett finns inte. För den som stannar bilen och går en promenad riskerar det därmed att bli en besvikelse.

Med enkla medel går det att skapa en tillgänglig och genomtänkt upplevelse för turister och besökare. Någonstans att parkera bilen och göra ett toalett besök. Några slingor av varierande längd och informationstavlor. Vad skulle detta kosta? En spottstyver av alla de pengar som årligen satsas på att locka besökare.

Varför görs det då inte? Ett stort problem för just Fyledalen är att det ligger i gränslandet mellan Tomelilla, Ystad och Sjöbo. Ett limbo vad det gäller satsningar. I övrigt så vet jag inte riktigt vad det beror på. Kanske det faktum att det är något som bara behöver göras och att det inte finns någon som känner sig tillräckligt kallad.

Forntidsbygd ska bli framtidsbransch ”Vårt mål är att besökarna ska lämna pengar efter sig” – Ekonomi Lördag – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Friluftsliv en möjlighet att förlänga säsongen – Tyck till! – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Kapitalerosion

Carl B Hamilton har förslagit en minskning av kapitalbeskattningen från 30 procent till 25 procent. Förslaget har möts av ganska mycket kritik. Det beror säkert på att rubrikerna skriker ut att ränteavdraget kommer att minskas. Något som Carl B Hamilton själv också anser vara den främsta anledningen att sänka skattesatsen.

Hade man istället argumenterat för en sänkning av skatterna i syfte att locka kapital till Sverige och få det kapital att komma i arbete – då hade det minskade avdraget varit en bieffekt. Jag har själv förespråkat en sänkning av kapitalskatterna. Men det har ingenting med bostadsmarknaden att göra. En sänkning av kapitalskatterna är i första hand en tillväxtfråga och i andra hand en frihetsfråga.

Carl B Hamiltons förslag bygger på en argumentation som vänder stora delar av befolkningen mot förslaget. Jag tycker att det är positivt om våra skattesatser harmoniserar med de som råder i omvärlden. Jag tycker att det är positivt att sparande (kapitalackumulation) uppmuntras. Kapital är av största nödvändighet för att få ett bra företagsklimat. Det kvittar hur mycket kompetens, idéer det finns om det inte finns kapital som möjliggör att dessa förverkligas och utvecklas. Höga skattesatser på kapital kan liknas vid den jorderosion som sker på många håll i världen. Försvinner kapitalet kan inget växa.

På lång sikt är bostadspriserna beroende på befolkningen betalningsförmåga. Idag är priserna för höga om man ser . Carl B Hamiltons förslag är en nödvändighet för att locka fram det kapital som på långsikt säkerställer denna betalningsförmåga.

Jag håller med alla dem som invänder mot Hamiltons förslag med hänvisning till att det finns betydligt bättre verktyg för att hålla ner fastighetspriserna. Hamilton har fel, men det blir ändå rätt så att säga. Däremot måste jag påpeka att de verktyg som lyfts fram oftast har starkt oliberala inslag där individens frihet inskränkt ganska rejält. En annan märklig sak är att han vill sänka avdraget för att göra det dyrare att bo. Samtidigt vill han kompensera de som drabbas med utökade jobbskatteavdrag.

Jag vänder mig emot att man från politiskt håll lägger i sig i hur finansmarknaden och bostadsmarknaden fungerar. Det har jag bloggat om tidigare här i samband med att frågan om ett utlåningstak först seglade upp. Samtidigt är det oerhört positivt att en politiker lyfter problemet och vill lösa det med finanspolitik. Jag har tidigare bloggat om att jag inte tycker att det är riksbankens uppgift att ta hänsyn till bopriserna.

Bostadsmarknaden i Sverige fungerar uppenbarligen inte. Det beror enligt mig på en överreglering av byggandet ,en icke fungerande prismekanism vid hyressättningen och på bristande konkurrens inom byggbranschen. Lösningen på detta är sannolikt inte att införa ett utlåningstak.

Nedan har hittar du några intressanta länkar.

”Dags att minska hushållens ränteavdrag för bostadslån” – DN.SE.

Hamiltons Blandning: Sänkt skatt för tillväxt, stabilitet och fördelning (=lägre ränta).

Hamiltons Blandning: Argumentrensning i skattedebatten, del I..

Politikerna måste ingripa mot bostadsbubbla | SvD.

Fler regleringar är ingen lösning | Brännpunkt | SvD.

Folkpartiet Eslöv: Det här med bolånebubbla….

För moral och ansvar: Spara eller slösa?.

Niklas Frykman: Ett bra förslag.

Att äga eller inte äga

Bilpooler har än så länge inte blivit så stort i Sverige. Men på andra ställen händer det mycket.

The market leader is a company called Zipcar, founded in Cambridge, Massachusetts, which is now headed for a public listing. Zipcar already has 400,000 members, mostly in America where it is thought to have 80% of the market.

Biluthyrarna och biltillverkarna ser en marknad de helt enkelt inte kan bortse från längre. Det finns dessutom en möjlighet att för att denna nya affärsmodell kan skapa en marknad för elbilar.

There is one way that car-sharing might actually help carmakers, however. The main car-sharing firms are keen to promote electric vehicles, since that fits with their green ethos. So they could become a reliable source of demand for such cars, which carmakers feel they ought to make but are unsure if they can sell. And if sharers like their electric vehicles, they may even go on to buy them.

Det beror på om biltillverkarna slutar att se sig själv som biltillverkade och istället ser sig själv som serviceföretag som tillhanda håller en transport från plats A till plats B. Men de kan ju också se sig själv som serviceföretag om det hjälper dem att uppnå sina mål som tillverkande företag.

Car-sharing: Wheels when you need them | The Economist.

I slutna rum spelas det inte minigolf

I veckan var det möte med Samhällsbyggnadsnämnden i Ystad. På agendan fanns ett till synes enkelt ärende. En företagare hade ställt frågan om det var möjligt att få hyra en liten bit av gröningen vid marinan för att ha en minigolfbana där på somrarna. I planerna fanns även tankar på att bygga om så att det gick att ha en liten kiosk.

För mig var det solklart. Vi har en majoritet med partier som säger sig vara för företagsamhet, turism och dessutom gett uttryck för att de vill utveckla området kring småbåtshamnen. Eftersom hela området kommer att få ett rejält lyft är den nuvarande arrendatorn av anläggningen uppsagd. Med hänsyn till detta sökte företagarna bara tillåtelse för att hyra mark så länge kommunen inte behövde den till något annat. Han var alltså beredd att skriva på ett kontrakt som sträckte sig över en period över ett eller två år. På kartan syns tre möjliga placeringar. Varav två på gröningen. Det finns rejält med grönyta kvar.

Nemas problemas tänkte jag naiv som jag är. Men istället för glädje över att någon har fått en bra idé och är beredd att satsa pengar på en affär med så stor osäkerhet avseende hur länge verksamheten kunde fortgå märkte jag att det fanns en attityd som präglades av att man bara såg problem och uttryckte misstroende över företagarens avsikter från flera av mina allianskamrater.

Jag blir både förvånad och upprörd. Att sossarna är emot med en dålig motivering nämligen att det KÄNNS FEL kan jag acceptera. Det har ju inte gått till val på att vara direkt företagarvänliga.

– Området är uppskattat och det känns fel att låsa det med minigolfbanor, menar Stefan Malmberg (S) andre vice ordförande i nämnden.

Men när mina allianskamrater kommer med lika svaga argument blir jag förvånad. Man kan inte neka företagsamhet och utveckling på grund av att det känns fel, eller på på grunder som inte går att formulera och argumentera för. Utgångsläget måste vara att om man inte kan hitta en mycket god och väl underbyggd orsak att stoppa något ska det tillåtas. Framförallt om det sker i direkt strid mot den politik man sagt att man ska föra. Då får man nog sätta sig över sina känslor, vilka de nu är, och tillåta lite utveckling och företagsamhet.

Nu fanns det eventuellt möjlighet att hitta en lösning. Men det fanns ett sådant motstånd att det inte var att tänka på. Det fanns en bestämd vilja att avslå ärendet. Några bra rationella argument för ett avslag i detta läget fanns det dock inte enligt mig. Jag håller med företagaren när han efterfrågar följande bemötande och inställning.

Slutligen vill jag än en gång delge min vision om en väl fungerande kommuns agerande i en näringslivsfråga som denna:
Kommunen säger:” Trevligt att du kommer med en idé som både ger skattekronor, arbete, samt hjälper oss med att få hit fler nöjda turister och gör något nytt för de egna invånarna. Nu ska vi se om vi kan hjälpa dej med detta. Den platsen (eller tiden eller byggnaden) är inte så bra, kanske Du kan tänka dej att vi flyttar minigolfen 50 m och sen att vi försöker tillsammans lösa detta……. Vi funderar några veckor sen kan du komma upp till kontoret så löser det sig säkert

Innan jag skrev detta så stämde jag av med några andra vad som är acceptabelt att blogga om. Nämndmötena är ju slutna möten och inte öppna för allmänheten. Det innebär att man riskerar att läcka information som framställer andra i dålig dager och därmed bryta mot de koder som finns. Min inställning är att det ska finna transparens. Självklart ska nämndmöten  vara offentlig – om det inte finns skäl för att stänga dörrarna i ett visst ärende. Nu blev det så att det tvingades fram en votering. Det innebär att samtliga ledamöter var tvungna att bekänna färg. De som var för en minigolfbana sommartid i småbåtshamnen var Ronnie Nielsen (m), Staffan Björnberg (fp) och Peter Lindhe (kd) övriga ledamöter var emot. Det innebär att S, C och delar av M röstade emot.

Mer om slutna och öppna nämndsmöten kommer jag snart att återkomma till. Ett system där man stänger dörrarna med hänvisning till att det ska vara högt till taket, men där höjden istället används för att ge det personliga tyckandet fritt spelrum och där man genom outtalade koder kan driva en politik som går på tvären mot den man lovat sina väljare är inte rimligt. Det sådana stängda dörrar som öppnar dörrarna för missnöjespartier.

Läs artikeln på YA

Skuldfällan

Dick Erixon har i ett inlägg reflekterat över ränteavdrag. Ränteavdrag är ju egentligen en ganska märkligt företeelse. Varför ska vi få rabatt på räntan? Hade vi inte haft det hade vi betalt mindre för husen för att få råd att bo där.

De har rent av funnit tider när man har haft ett fullt ränteavdrag. Det vill säga kvittat hela ränteutgifter mot sin löneinkomst. Funderar man på det innebär det att det lönar sig att låna. Eller det kostar i alla fall ingenting. Det leder till att fler lånar. Färre tycker att det är lönt att spara ihop till en rejäl buffert. För det fungerar ju dessutom så att du får betala skatt på kapitalvinster. Vi får alltså ett system som missgynnar den som sparar och gynnar den som lånar.

Konsekvensen är att befolkningen har en hög skuldsättningsgrad. Det blir norm av ha en högt belånad fastighet. Det blir norm att låna först bilar, vitvaror och nu även resor.

Här ligger en fara. En stor del av befolkningen bygger inte upp ett eget skyddsnät utan är helt beroende av att staten skyddar dem mot livet i alla dess former. Medborgarna förlorar sin självständighet.

Jag läste en bok som handlade om välfärdssamhällen. Man tecknade en bild av olika system. Antingen var det staten, familjen eller marknaden som utgjorde trygghetssystemet. Inte ett ord om sparande och individuellt ansvar.

Det får dessutom den tragiska effekten att när allt för få sparar pengar finns det inte kapital för att utveckla de idéer som man bär omkring på.

Intressanta tankar och viktigt att ta med sig när man pratar företagande och företagsklimat. Ska vi pumpa upp huspriserna till bekostnad av företagsklimatet. Det har inte varit en så bra idé de senaste 40 åren. Det är kanske dags att fasa ut ränteavdraget och ta bort kapitalskatterna.

DagensPS.se – Begränsa ränteavdragen och sänk skatten.

Frisk i huvudet

Vi har väl snart vant oss vid att arbetsgivarna bistår med friskvård. För egen del innebär det att jag går på en hälsokontroll och får reda på att jag behöver röra mig mer varje år. Slöseri med tid kan tyckas men visst finns den en poäng att hålla koll på sina värden.

Men jag störs lite grann av själva arrangemanget. Vad har min arbetsgivare med min hälsa att göra. Jag tycker att man passerar gränsen för den personliga integriteten. Det är lite olustigt att så många uppfattar en årlig hälsokontroll hos någon företaget har valt åt dig som en förmån. Det värsta är att staten stått bredvid och hejat på för att vi ska få företagshälsovård som det heter.

Eftersom det verkar fungera och folk sväljer det så kanske vi kan förvänta oss att arbetsgivarna kommer att ta ytterligare ett steg.

Companies are now also starting to touch on a potentially troubling area: their employees’ mental health. Companies as diverse as BT, Rolls-Royce and Grant Thornton have introduced mental-health programmes. These range from training managers to spot problems to rehabilitating those suffering breakdowns. A growing number of boutique consultancies such as Corporate Psychology and Mental Fitness are also offering to improve workers’ mental well-being.

Att hitta företagsekonomiska och samhällsekonomiska motiv som säger att det är bra att få människor att må bättre är inte svårt. De presterar mer och är mindre sjuka.

Men det finns anledningar att vara försiktig, negativ eller rakt ut emot att företagen tar sig in i sin personals hjärnor.

The first worry is that promoting psychological wellness crosses an important line between the public and the private, raising awkward questions. Should companies pry into people’s emotional lives? Can they be trusted with the information they gather? And should psychologically frail workers put their faith in people who work primarily for their employers rather than in their personal doctors? Workers rightly worry that companies will use psychological information in their annual appraisals.

Integritetsaspekten är ju ganska uppenbart, men sen kan man ju dessutom undra om det är rätt att pumpa in ytterligare pengar på en marknad som är fylld av lycksökare och ”hittepåare”.

A second worry is about the scientific foundations of the mental-wellness movement. A phrase like “mental fitness” is bound to attract charlatans and snake-oil salesmen. Warren Bennis of the University of Southern California has noted that the new “science” of neuroleadership is “filled with banalities”.

Dessutom är det inte självklart att lyckliga positiva medarbetare är det bästa för företaget. Kritiskt tänkande och en vilja till förnyelse och förbättring kräver ju en förmåga att kritisera och se nackdelarna i det befintliga.

Few would doubt that good physical health makes for good productivity; but it is not self-evident that a positive mental attitude is good for a worker or his output: history shows that misfits have contributed far more to creativity than perky optimists. Besides, curmudgeonliness is arguably a rational way to cope with an imperfect world, rather than a sign of mental maladjustment.

Även jag själv har sett ett visst behov av mental justering i arbetslivet då och då. Men det är skillnad på att hjälpa någon med riktiga problem, och att försöka påverka en frisk människa, i syfte att de dem positivare i största allmänhet. Jag hoppas att detta är en trend som inte slår genom.

Schumpeter: Mens sana in corporation sano | The Economist.

Karriärmönstret

Dagens karriär skiljer sig från gårdagens. Det är inte längre en stege utan det handlar mer om att skapa någon form av strukturerat mönster. Det går inte uppåt eller framåt, men vår karriär utvecklar oss och utmanar oss.

The workplace isn’t what it used to be–and neither is the workforce. Today’s companies have fewer hierarchical layers. The nature of work is also more virtual, collaborative, and transparent than at any previous time. Information flows move every which way, shifting from top-down to all-in. And the workforce is forever altered too. Sweeping changes in expectations across backgrounds, experiences, generations, and gender are challenging long-held, inflexible beliefs of the relationship between work and life–and the very meaning of success.

Lyssna på intervjun på Harvard Business Review IdeaCast med Cathleen Benko, vice chairman och chief talent officer för Deloitte LLP och en av författarna till The Corporate Lattice: Achieving High Performance in the Changing World of Work. Hon har förstått vad det handlar om och har mycket kloka synpunkter.

Kanske läge att beställa hennes bok för det är precis det här som är problemet för dagens arbetsgivare. Av de arbetstillfällen som skapas kräver 60 procent en kompetensnivå som bara 20 procent har. Det gäller att attrahera och behålla de 20 procenten.

Bollen är sumpig Lars

När jag var liten och vi spelade boll  kallade vi en dåligt pumpad boll för sumpig, Bollen var sumpig. Precis som Lars Ohlys resonemang när han vill ge skattelättnader till eliten av fotbollsspelare, men inte till entreprenörer och företagare.

Han förstår att de bästa spelarna åker dit de får mest betalt. Eftersom Lars Ohly gillar fotboll blir det ett problem när de svenska skatterna tvingar våra bästa fotbollspelare utomlands.

Tanken på att andra saker som är lättrörliga också flyr landet lämnar Ohly oberörd. Kapital, företag, företagsledare, forskare m.m. det gillar inte Lars Ohly.  I alla fall inte lika mycket som fotboll.

– Samhället är inte en fotbollsplan. När jag pratar om elitens betydelse i idrotten handlar det om den upplevelse det innebär att se på bra idrott, i kombination med den positiva effekt eliten har på breddidrotten. Då finns det en logik i att man sänker skatten, som man har gjort i Danmark och Norge. Ingenstans där har jag hört slutsatsen att man därmed också borde gynna eliten i samhället. Tvärtom menar jag att det är ett problem att vd:ar tjänar fyra gånger så mycket som vanliga industriarbetare. Den eliten minskar möjligheten för människor att leva goda liv.

Att en idrottsstjärna kan tjäna oerhört mycket pengar under en kort tid på något som egentligen är en lek stör inte Ohly. Idrottsstjärnan bidrar ju till hans förnöjelse. Företagaren som bidrar till välfärden bör dock brandskattas.

Jag kommer ihåg en sak till från när jag var liten. Det var svårt att spela bra fotboll med sumpiga bollar…

Girighet som drivkraft får Ohly att se rött – DN.se.

Inkubator för lönsamhet

Calle Rasumsson har startat en inkubator på regementet. Det är intressant att notera skillnaden mot den så kallade filminkubatorn.

Calle Rasmusson lägger stor vikt vid lönsamhet eftersom han anser att nystartade företag utvecklas fortare om man trycker på att de måste vara lönsamma. Viktiga kriterier för att Incubator C ska ta sig an entreprenörerna är att de brinner för sin idé till 100 procent och att de visar ett starkt intresse för att gå med vinst.

Istället för att vara ett regionalpolitiskt stöd som bara går till en speciell bransch fokuserar Incubator C på lönsamma affärsideer och engagemang.

Jag är glad för att se att någon äntligen säger hur det är. Det måste finnas ett vinstsyfte och en affärsmässighet i ett företag. Ska man i första hand förverkliga sig och sätter lönsamheten i baksätet är det bättre att skaffa en hobby.

Det är också skönt att se någon som inte anser att allting ska vara gratis. Det är klart att goda råd kostar. Är man inte beredd att betala för dem så  kan man ju undra hur stort engagemanget och de bakomliggande resurserna är. När det kostar går det dessutom att ställa krav på kvalitén på de levererade råden. Vilka krav kan man ställa på det som är gratis?

Han vill hjälpa idésprutor – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.