Orkan i ett snapsglas

Igår tjänstgjorde jag för första gången i fullmäktige i Ystad. Jag är ju andre ersättare så det är ju inte varje gång man behövs. Det var ungefär som jag förväntade mig.

Trevlig stämning och många människor som jag tycker verkar vara sympatiska och trevliga. Formen för mötet var helt ok. Vissa var pratgladare än andra och det fanns några stycken som dominerade i talarstolen. Det kan i och för sig bero på att många säkert precis som jag var ganska färdiga efter en lång arbetsdag.  För rättvisans skull måste jag göra tillägget att  det i vissa fall var avhängigt sakkunskap och uppdrag.

Något som förvånade mig var att sossarna gjorde en stor sak kring frågan om de framtida VA-taxorna. Dispyten gällde om fördelning skulle vara 40/60 eller 35/65 mellan fast och rörlig del. Ronny Nielsen redogjorde för de investeringar som kommer att göras de närmaste åren och förklarade att det fanns ett behov av att höja VA-taxorna. Främst den fasta delen av rimliga skäl. Det är också en fördelning som nationellt sett är ganska vanlig.

Mellan de båda förslagen skilde det ca 125 kronor om året för den fasta delen. Skillnaden är alltså mindre än exempelvis kostnaden för en jultalrik eller för tre paket cigaretter. Ändå lyckas sossarna i form av Ingrid Ek att kalla majoritetens förslag för oanständigt och använda det retoriskt ohederliga knepet att bortse från att även det förslag hon förespråkar innebär nästintill lika stora höjningar. Det var inte en storm i ett vattenglas – snarare orkan i ett snapsglas. Efter en ajournering klubbades majoritetsförslag med god marginal. Undrar vad sossarna tycker om Simrishamn där VA-avgifterna är fler tusen högre än de i Ystad.

Det som förvånade mig var att man därefter  – utan någon särskilt laddad eller långdragen debatt klubbade genom att kommunen ska avsätta fem miljoner kronor till en filmfond. En filmfonden där kontrollen över hur och i vilka projekt som pengarna investeras i är bristfällig.

Strax efter det så begav jag mig eftersom Hans Hulthén lyckades trotsa snövädret och ta sig fullmäktigesalen.

Viva La Rebuplica Ystad-Österlen

En kommunsammanslagning mellan Ystad, Tomelilla och Simrishamn har flera gånger varit uppe till diskussion. Ur ett samverkans- och ekonomiskt perspektiv är det nog en klok idé små kommuner har svårare att klara av morgondagens utmaningar. Men man får inte tappa bort det politiska dimensionen.  Jag läste Henrik Sjöholms kapitel i idéskriften Med frihet följer ära. Han skriver om feodalism och visar hur vi genom att skapa en ”effektiv” stat har möjliggjort den förskjutning av makt från folket till staten.

I princip har regeringen full frihet att genomföra sin politik. Det finns inte två kammare som bråkar med varandra. Det finns ingen president som har veto. Med andra ord kan man driva sin politik hårda i Sverige än i många andra länder. Lägg till det att vi inte hade en fullt fungerande och fristående riksrevision förrän 2003. Anmälningar till konstitutionsutskottet är mer PR än ett ärligt försök att pröva om lagförslag är förenliga med vår grundlag.

Just möjligheten till centraliserad och, i någon mening,

godtycklig maktutövning var för många av USA:s

grundare ett avgörande skäl för federalism. I ett land som

grundats av religiösa och politiska flyktingar undan

intoleranta och auktoritära europeiska länder framstod

det snart som klart att man måste ha ett politiskt system

som medger större pluralism och som minskar möjligheten

till maktutövning gentemot den enskilde.

Detta sätt att tänka kan ju appliceras på alla nivåer. Ur liberal synpunkt kan det vara bättre att ha tre kommunfullmäktige än ett. Det kan också vara så att det är bättre att ha ett fullmäktige som fylls av motstridiga viljor och byapolitik.