Mental ålder och omvärldskoll

Läste ett kort men tankeväckande inlägg på Faebook idag. Han tyckte att vi skulle sluta prata om ålder, och att vi skulle sluta prata om kön. Det låter ju sympatiskt. Nästan oförskämt att tycka annorlunda. Ändå kändes jag ett men långt där inne.

Vem är det som ofta tycker att vi ska sluta prata om ålder? Oftast de som är medelålders eller äldre. Vem är det som tycker att vi ska sluta prata om kön? Oftast män.

Jag köper att de individuella skillnaderna är större än de som beror på ålder eller kön. Men jag kan inte bortse från den strukturella missrepresentation som finns och som i mångt och mycket gynnar just medelålders svenskfödda män. Det är ju ett ganska vanligt självförsvar att försöka leda bort diskussionen från det som är obekvämt. Det ser jag tydligt hos min femåriga dotter, kanske därför jag tolkade in det i inlägget.

Spelar ålder någon roll? Kan man ha 25 som mental ålder när man är 55 och vad innebär det? Vi formar de mesta av våra värderingar och attityder mellan åldrarna 15-25. Vi präglas alltså av vår tid. Denna prägling slits sedan med åren och får lite rundare kanter och mindre tydligt mönster.

Avsaknaden av yngre och kvinnor inom många sammanhang och på många positioner kan inte ersättas av äldre män som anser att de mentalt fungerar som en 25-årig kvinna. Det faktum att många medelålders och därtill  tror att de är som 25-åringar mentalt blir ett hinder. De sitter kvar och blockerar viktigt förnyelse och nya perspektiv.

För problemet är att vi till stor del har samma världsbild om våra generationskamrater. Vi känner till samma artister, även om vi inte hade samma musiksmak. Vi känner till samma politiker, även om vi röstade olika. Vi tittade på samma TV-program, eftersom det bara fanns två kanaler. Ni fattar poängen.

Min uppmaning är att säkerställ så det finns personer som växt upp i olika tider, på olika platser under olika förutsättningar i grupper och organisationer. Det kommer att ge bäst omvärldsanalys och klokast beslut.

Frihet i en burk

En reflektion. Varför har de flesta en överslätande och tillåtande attityd till fortkörning – men talar man om fildelning så höjer många över 50 ögonbrynen och ser lite störda ut.

Jag har en teori att det beror på att för de som växte upp på 50-, 60- och 70-talet var bilen det den ultimata friheten. Med sin bil var man fri. Bakom ratten var alla James Dean, Burt Reynolds eller Steve Mcqeen.För oss som växt upp efter det är för många datorn och internet samma frihetssymbol.

För helt ärligt. Om man lagstiftade om att alla bilar skulle ha gps med automatisk övervakning för att hålla kolla på fortkörare kanske kallat  FordonsAnalysResurs. Då skulle många flyga i taket och kalla det både det ena och det andra.

Evigt unga

Jag och hustrun var ute och promenerade i parken. Som vanligt småpratade vi om ditt och datt. Eftersom solen sken satt det några ungdomar och förkylde sig över en klass II på gräsmattan. Vi kom fram till att vi tycker och känner på samma sätt nu som när vi var i 25-års åldern. Jag spelar fortfarande mycket musik från 90-talet, gillar filmer från 90-talet och så vidare. Jag lever också med en konstant otrygghetskänsla. Lågkonjunkturer är grundläget för mig. Jag gick ut gymnasiet när ungdomsarbetslösheten var 25 procent. Därefter kom IT-bubblan och förstörde de nya arbeten som hade skapats för de ungdomar som fått en så tuff start på vuxenlivet under 90-tals krisen.

När vi kom hem kunde jag inte släppa vårt samtal. Jag kände att jag var ett bra inlägg på spåret.

Min tanke bygger på att de flesta har kvar de värderingar och den syn på samhället och livet som formade dem när de var i 25-års ålder. Det innebär att alla tolkar omvärlden utifrån en 25-årings perspektiv. Det är ju inte någon speciellt kontroversiell åsikt, utan det finns ju mycket forskning som visar att det är så.

Vilken tidsmaskin! 25-åringar från 30-talet som har fattig Sverige i färskt minne träffar dagligen 25-åringar som präglades av 80-talets glam och ytlighet.  Tänker man på våra möten på detta sättet är det enklare att förstå varför olika generationer tolkar verklighet så olika.