Ritualer

Spännande ny forskning försöker att förklara religion. Inte det gamla vanliga. Vad är sant, vad är inte sant. Finns Gud eller inte? Utan istället försöker man förstå religionens funktion och mänsklighetens behov av religion.

Det finns ett antal teorier till varför religion kan varit till nytta i evolutionen. Det kan ha uppmuntrat till osjälviskhet, därigenom har det stärk samarbetsförmågan mellan individer.

Experiment visar att vi gör en koppling mellan vad någon drabbas av och vad vi anser att de förtjänar. Det visar på en uppfattning om rättvisa och moral. Vi behöver ju inte religion för att skapa moral.

En annan teori är att känslan eller tron på att någon bevakar oss eller om man nu är troende kommer att döma oss när vi dör leder till att vi följer regler som är till gagn för kollektivet, istället för opportunistiskt bevakar vårt eget intresse i alla lägen.

Det intressantaste spåret är nog ändå det som tar sikte på religion och ritualer. Själva ritualerna är då det som skapar samhörighet. Det illustreras genom följande ganska extrema exempel.

In one particularly grisly rite of passage, for example, young men belonging to Australia’s Aranda tribe are first circumcised and then pinned face down as several of their elders bite the initiate’s scalp and chin as hard as they can, before slitting his urethra with a stone blade. That is the sort of thing you are not going to forget in a hurry. You are also going to feel a strong affinity with those others who have gone through it, and perhaps a certain disdain for those who have not—a solidarity-building exercise, then, if ever there was one.

Nu kommer forskarna att utöka sin databas med en mängd olika ritualer. Religiösa och icke religiösa. Kanske det kommer att visa att behovet av religion är synnerligen överskattat och går att ersätta av exempelvis idrott, melodifestivalen eller dokusåpor.

I alla fall om man ser till religionens funktion för att skapa samhörighet mellan individer. Dokusåpor lär ju aldrig hävda att de kan förklara livets mysterier, något som religion ju inte viker sig för att göra.

Religious studies: The good god guide | The Economist.

Varför Gud

troovetandeJag har nyligen läst ut poketupplagan på Christer Sturmarks bok ”tro och vetande 2.0” nu håller jag på att läsa Richard Dawkins ”Guds illusionen”. Det är två böcker som behandlar samma ämne skillnaden mellan tro och vetande. Trots att Sturmarks bok till stora delar följer Dawkins finns det en stor skillnad.

gudsillDawkins är först och biolog och forskare. Hans bok är långsam, tung och en alltför stor del av boken går åt för att befästa evolutionsteorin. Det beror nog på att boken riktar sig till amerikaner där evolutionsteorin är under ständig attack.

Sturmarks bok har en något annan karaktär. Den för läsaren framåt på ett välbalanserat sätt. Fakta och teori tydliggörs genom bra och ofta underhållande exempel. Boken har inte Dawkins ganska aggressiva ner med gud tema utan lyfter istället fram en humanistisk livsåskådning som ett alternativ till religiositet.

Ska man läsa en bok så rekommenderar jag Christer Sturmarks.

Tydligen är det så att det i Sverige fortfarande finns många som definierar sig som troende. Enligt min personliga erfarenhet är det så att de flesta säger sig tro på ”något”. Svenska kyrkan har ju under de senaste 30-åren blivit så urvattnad, att även de som bara tror på ”något” känner att de ryms inom Svenska kyrkans gudsbegrepp.

Kyrkans tolkningsföreträde till det andliga gör också att Guds epitetet ligger nära till hands när någon känner sig andlig, eller har en andlig upplevelse. Alla har vi någon gång fyllts av ödmjukhet inför livets mirakel, naturens kraft eller något annat. Men varför ska vi kalla det Gud? Varför inte acceptera och ta emot livet, utan att tillskriva en högre makt äran.

Varje person som kallar sig kristen, muslim med mera ger galna fundamentalister råg i ryggen. Kampen bör inte bestå i att försöka överbevisa dessa fundamentalister om att gud inte finns. Kampen borde föras om dem som förstår att det inte är speciellt sannolikt att det sitter en skäggig gubbe på ett moln, utan kallar sig religiösa eftersom de tror att det är det enda tillgängliga alternativet för att kanalisera sina andliga upplevelser.

I slutänden handlar det ändå om tro. Några tror på Gud trots att de inte kan veta att han finns. Andra tror inte på Gud trots att de inte vet att han inte finns.