Skandalernas Europa

Alla som brukar läsa min blogg vet nog att jag läser The Economist varje vecka. Det och massa onödiga rapporter och böcker. Normalt sett så är det alltså ganska städad litteratur. Inte så mycket chocker, skandaler, katastrofer, svek.

Men i förra veckans nummer var rena kvällstidningen. I Frankrike har de MUTAFFÄR under uppsegling som verkar gå hela vägen till toppen. Det är en riktigt snaskig historia där Liliane Bettencourt arvtagerska till L’Oréal har lämnat olagligt höga kampanjbidrag till Sarkozys presidentkampanj.

Claire Thibout, who worked for Mrs Bettencourt and her late husband, was reported as telling Mediapart, a French website, that the couple had handed €150,000 ($190,000) in cash to Mr Sarkozy’s campaign, 20 times above the legal limit set by French party-financing rules. Ms Thibout, it was said, used to take out €50,000 in cash each week, to “pay the doctors, hairdressers, minor staff etc, and politicians.”

Det hjälper inte att regeringen redan är i dålig dager på grund av tidigare affärer

The trouble for Mr Sarkozy, however, is that, even before these latest charges, various members of his government had been up to no good. Two of them have resigned: one for charging €12,000 of cigars to expenses, another for hiring a private jet at a cost of €116,500 to fly to an aid conference on Haiti. Other transgressors remain in office, including one who booked into a luxury hotel in South Africa and two others who misused their official lodgings.

Italien skakas av ännu en mutskandal. Eftersom det är Berlusconis kompis så har han givetvis utsett killen till minister så att han på så sätt kan undvika en rättegång.

Mr Brancher, a former priest, had been an executive in the business empire of the prime minister, Silvio Berlusconi, and was jailed on remand during the political corruption scandals of the early 1990s. He was tried and found guilty at the time, but not definitively convicted. This time Mr Brancher is accused of alleged embezzlement in the 2005 takeover battle for Antonveneta, a bank. Mr Berlusconi appointed Mr Brancher as minister for “decentralisation and subsidiarity”, even though his government is cutting costs and already has a minister for federal reform as well as another for the regions. Mr Brancher promptly invoked a new law (passed by Mr Berlusconi) allowing ministers to suspend their trials while in office.

Men denna gången har folk reagerat och blivit upprörda. Det kan bero på pakten mellan folket och makten har brutits. Folket gav politikerna fria händer att bära sig och och tillskansa sig medel på väljarnas bekostnad. Samtidigt så gav politikerna folket förmåner som inte var ekonomiskt försvarbara.Nu har hela arrangemangen gått i intet, eftersom politikerna måste göra stora budget nedskärningar.

Vi kan nog förvänta oss fler skandaler som pöser fram i takt med att svångremmen dras åt.

Italienare i trafiken

När någon varit nere i Sydeuropa nämns det oftast att det är en galen trafikkultur. Att man inte blinkar och rent ut kör som idioter. Det visar sig också i försäkringsstatiken.

As a business model, insuring Italian drivers is right up there with betting on English World Cup victories. Hope can get the better of experience. About one Italian car in 12 is involved in a claim each year, compared with one in 23 in France, which has similar numbers of people and cars. Whereas fewer than 200,000 Frenchmen claim injury in accidents every year, some 1m Italians do.

Men nu vill försäkringsbolagen att det ska bli ändring och få slut på en helt galen utveckling där premierna höjs i en nivå som ligger skyhögt över Europa snittet.

Rather than jacking up premiums year after year,  ANIA wants deeper change. Doctors and courts that  look sympathetically on the exaggerated claims of  accident victims contribute to the damage to  insurers’  accounts; so too do laws that consider  minor conditions as permanent injuries. Insurers also  want cities and towns to look after their roads better:  Rome is notorious for its pot-holes and invisible  pedestrian crossings, for instance. And they are  calling for more effective policing, pointing to how  tightening up in France has had a dramatic effect on  drivers’ behaviour. That might make Italian  motorists  less accident-prone and their insurers more profitable.

Man kan man kan ju undra om någonting kommer ha någon effekt så länge man har en attityd i trafiken som inte direkt är hänsynsfull och tillåtande.

Italian motor insurance: Claim and misfortune | The Economist.

Dubbel bokföring

I vissa av PIIGS länderna behöver man inte höja skatten så mycket. Det handlar snarare om att samla in den. Vi svenskar kan nog inte ens förstå hur dåligt det kan fungera. Skatteverket fungerar oftast som ett urverk i den dagliga kontakten, visst ibland hakar visaren upp sig och man kommer i lite osynk med medborgarna.Men på det hela taget är det en myndigheter som gör det den ska, och på det stora hela har folkets stöd och förtroende.

I Italien är det inte riktigt så. Hade man samlat in alla skatter som undanhålls staten hade man minskat sitt budget underskott med 6 procent. 6 procent!

The  owner of five Ferraris claims an income of €1,000 ($1,200) a month. A restaurant owner purchases a €750,000 home but declares nil income. An owner of a large property portfolio never files tax returns. Cases like these are part of the colourful patchwork of Italian tax evasion, which is estimated to cost the country around €100 billion a year, equivalent to some 6% of GDP. Little wonder that the government is trying harder to collect the money.

Det är helt otroligt att vi i ett land som ingår i Euro-länderna har så dålig internkontroll. Men nu blir det andra bullar av.

A financial-stabilisation decree enacted on May 31st contains several measures aimed at tax cheats. To encourage town councils to join the battle, the government is offering them one-third of revenues recovered and fines levied for their part in successful prosecutions. Another measure imposes checks on firms that shut within a year of being set up, which are considered likely vehicles for fraud. The decree also requires tax authorities to look at firms that declare losses in more than one tax year, stiffens the rules on blacklisted tax havens and requires payments made to the state pensions agency to be cross-checked against tax returns.

Dessutom försöker man komma åt kontanthanteringen. Italienarna gör tre gånger fler kontanttransaktioner mot resten av Euro-området. Frågan är om man någonsin kommer att nå ner till en acceptabel nivå på fusket. I ett land där fusket är norm är det svårt att få tillstånd förändringar.

Tax dodging in Italy: Evasive measures | The Economist.

Spanska sjukan

I veckans The Economist fanns det en beskrivning av hur sjuk arbetsmarknaden är i Spanien. Våra problem med LAS är som en spott i Nilen i jämförelse. Exemplet nedan är skrämmande. och visar hur svårt det kommer att bli för de sydeuropeiska länderna att få sina finanser under kontroll.

Moreover, powerful men like Mr Granados are oddly powerless when it comes to changing the status quo. Spanish public workers essentially cannot be sacked. Last week Madrid’s regional government announced it was scrapping 48 of its 125 official cars, and replacing the remaining Audi and Peugeot limousines with midsized models. “The paradox is, I can’t get rid of any of the official drivers,” sighs Mr Granados. He can try moving government drivers to new duties, but only with their consent (though he is laying off 23 drivers on temporary contracts).

The minister cannot move an official from social services to the health department, or from a day to a night shift. Absenteeism rates average 18%, but little can be done about abuses: public workers can take three days off sick without medical proof. If he wants to recruit a star surgeon, the minister cannot offer a bonus. All surgeons must be paid the same rates—indeed, doctors’ salaries are tied to pay rates for all staff, including hospital cleaners. The conservative-led regional government might like to privatise some state enterprises, including Madrid’s two public television channels. But under collective agreements, workers laid off by new private owners would have to be taken back on to the public payroll. An army of 3,242 trade union representatives polices these agreements, their salaries paid by the Madrid region.


De minst sagt bekväma och till synes tryggade offentliga tjänsterna är ännu attraktivare när det blåser i ekonomin. Det finns privata skolor som tar bra betalt för att ordna skräddarsydda utbildningar som ökar chanserna att få ett bra jobb. Lärarna är ofta offentlig anställda som extraknäcker när deras ordinarie arbetstid är slut. Eftersom de börjar åtta och slutar tre finns det gott om tid.

Frågan är inte om det är hållbart – utan hur länge. Frågan är om det är om det är det interna förändringstrycket från de 40 procent av ungdomarna som är arbetslösa eller om det är det externa trycket från kreditgivare som kommer att tvinga fram drastiska strukturförändringar.

But in places like Spain, an unsackable bureaucracy now co-exists with 40% youth unemployment. That is a recipe for reform or revolt. Half measures will not do the trick.

Ju förr man tar tag i det desto mindre kommer det att kännas. Frågan är bara om det överhuvudtaget går att göra något åt och dessutom hur man gör. Risken är att man använder sig av generösa avgångsvederlag och pensionslösningar. Samma lösning som vi i Sverige använde oss av på 90-talet.

Charlemagne: The pain in Spain | The Economist.

Grekisk tragedi

En otroligt fantasilös rubrik, men vad ska man säga om Greklands finansiella situation.Euro-länderna gick för några veckor med på ett mindre åtagande för att rädda Grekland. Förra veckan stod det klart att det inte var tillräckligt, ränteskillnaden fortsatte att stiga.

On the face of it, this week’s renewed bond-market jitters were caused by growing doubts that an emergency-aid package patched together by European Union leaders last month offers Greece much help. Under the terms of the EU deal, any short-term support would have to be approved by all of the 16 countries in the euro zone. German anger at Greece’s profligacy could easily delay the cash it would need should bond markets close.

När det visade sig att marknaden såg genom de otillräckliga löftena tvingades de både utöka omfattningen av sina åtaganden och vara mer konkreta.

A near-panic in the bond markets has now forced them to spell out the terms of support for their stricken colleague, should it be needed. If push comes to shove, the other 15 euro-zone countries are willing to provide Greece with up to €30 billion ($41 billion) of three-year fixed- and variable-rate loans in the first 12 months of any support programme.

Att de ställer upp för Grekland handlar inte om solidaritet. Det handlar om en kombination av att Europas banker är extremt känsliga efter finanskrisen. Det finns helt enkelt inte utrymme för att låta bankerna förlora mer pengar. Dessutom vill man inte att problemet ska spridas. Italien har nästan lika dåliga finanser men en statsskuld som är 5 gånger så stor i nominellt värde. Nu kan jag inte förstå hur man kan tro att Italiens situation inte kommer att kommer att bli utsatt för marknadens granskande öga.

Yet as Ireland, Portugal and Spain were caught in the markets’ sights besides Greece, Italy remained in the shadows. It may not be able to do so for much longer. Although the government adopted only a modest fiscal stimulus, its budget deficit rose in 2009 to 5.2% of GDP. That is lowish, but Italy’s public debt stands at 115%, second only to Greece in the euro area. Worse, the government now has a primary deficit—ie, spending before interest exceeds revenue—for the first time since 1991.

Tillbaka till Grekland. Man har fått en lång rad krav på sig för att få den misskötta ekonomin i bättre skick. The Economist väcker den intressanta frågan kring om Grekerna kommer att hålla ut. Kommer de tycka att det är värt det?

Greece’s to-do list is now well-known. A country that spent years mismanaging and misreporting its public finances must tighten its belt dramatically for a long time. To boost competitiveness and growth, as well as improve the budget, it must embrace radical tax changes, cuts in public-sector pay and pension reforms. Bold adjustment, which to its credit the new Greek government has already begun, will reduce the risk of Greece finding its debts unpayable in three years’ time.

Even then, it is not hard to see circumstances in which the Greeks might think they would be better off defaulting.

Det går till och med att argumentera för att att det hade varit bättre om Grekland ställd in betalningarna och tog upp förhandlingarna med sina kreditgivare.

Greece is different because it has much more debt outstanding and because bondholders may face a more severe haircut—although with sufficient fiscal consolidation a more modest restructuring could be feasible. Sovereign-debt lawyers say that in some ways a restructuring of Greek debt would be easier than many people think. But other things would be new and harder, especially the complexity caused by credit-default swaps, which have not yet played a big role in any sovereign-debt restructurings. It is uncertain, for instance, whether a pre-emptive restructuring would trigger the default clause in credit-default swaps. But Lee Buchheit, a leading sovereign-debt lawyer, says that the biggest risk in most debt-restructuring cases is governments that try to put off the inevitable. “By far the greater risk is pathological procrastination by the debtor in the face of an obviously untenable financial situation,” he argues, in which a country pursues frantic and ruinously expensive emergency financing in the lead-up to an eventual restructuring.

Hur man än vrider och vänder på det finns det bara en sak som Grekerna kan göra. Bita i det sura äpplet och ta tag i landets problem. Att leva över sina tillgångar och förmågor håller inte nte i längden. Det gäller Grekland, Italien och Spanien. Reformer nu är bättre än reformer sen.

So the euro area’s other vulnerable economies must also use the next few years to convince the markets that they are not like Greece. That will also demand fiscal austerity. But even more important are structural reforms to improve competitiveness and boost growth. Without the option of a currency devaluation, countries such as Spain, Portugal and Italy have no alternative but to restrain labour costs and bring in supply-side reforms that raise productivity, especially through the freeing of labour markets. These reforms, long overdue, are now essential. It would be a mistake for the leaders of Spain and Italy to assume that if they got into trouble they might be bailed out like Greece: neither the EU nor the IMF could afford it.

Den som går i borgen

Det finns ett vedertaget uttryck. Den som går i borgen går i sorgen. Nu ryktas det att EU-länderna ska lösa delar av Greklands skuld, alternativt ingå en form av borgensåtagande. Ryktet går om en bail-out fond på 25 miljarder Euro. The Economist beräknar det totala behovet till 75 miljarder Euro över en femårsperiod. Man har bett om IMF:s hjälp men eftersom Grekland är med i Euro-samarbetet har de ett begränsat antal verktygslåda att arbeta med.

The Greek government has somehow to keep its economy on an even keel while pushing through a huge fiscal tightening. Countries that seek IMF help generally have to endure brutal cuts in public spending, which deepen recessions. To counter that effect, the IMF typically counsels a weaker currency. Sadly, this is not an option for Greece. Stuck in the euro, its exchange rate with its main trading partners is fixed. Greece cannot devalue, so it needs more time to adjust than the three years it has agreed with its EU partners—and a bigger safety net while it does.

Dessutom blir grekerna argare och argare över att regeringen sparar i de offentliga finanserna samtidigt som de försöker att effektivisera sin skatteindrivning. Vi svenskar kan nog inte ens förstå hur slapphänt man har sett på skatteindrivning i exempelvis Italien och Grekland. Ska man var taskig kan man nästan säga att medborgarna har betalat skatt efter samvete inte efter inkomst.

The mood gets gloomier with each round of cuts. Two rises in excise duties on fuel, alcohol and cigarettes in under three months have caused grumbling. On March 24th a bill arrived in parliament aimed at cracking down on tax evasion by Greek companies as well as the self-employed. Doctors, lawyers and taxi-drivers will all have to issue VAT receipts; electronic systems for cross-checking returns will be upgraded. High-earners will have to pay more income tax. Yet many doubt if the tax overhaul will produce anything like the €2.7 billion ($3.5 billion) of extra income the finance ministry wants without a thorough clean-out of the notoriously corrupt tax administration.

Pension reform is likely to make Greeks crosser still. The retirement age will rise from 58 (on average) to 65 for both men and women, bringing Greece into line with other EU countries. The number of female civil servants applying for early retirement has already jumped by 25% this year. The government wants to trim the public-sector payroll, but its most productive workers are often women in their 40s and 50s. “It’s the most efficient female colleagues who are lining up to leave,” says an official at the civil-service union.

Ett annat problem är precis som jag nämnt tidigare att man nu skickar en signal till övriga så kallade PIIGS länder. Signalen är tydlig. Ni behöver inte ta ansvar. Italien behöver inte ta tag i den utbredda korruptionen och skapa en långsiktigt hållbar politik. I Spanien ser vi att regeringen inte tar de kraft tag som behövs.

Deeper reforms to Spain’s economy look unlikely. The Bank of Spain’s governor, Miguel Ángel Fernández Ordóñez, is calling for reform of a rigid labour market that makes most employees too costly to fire but condemns a third of workers to unstable, unprotected temporary jobs. Yet the government has repeatedly delayed pension and labour reforms. Mr Zapatero’s great goal is to conserve social peace. That means keeping trade unions happy, even if reforms (and growth) have to wait.

Some detect a whiff of cowardice. Mr Zapatero’s determination to avoid general strikes is proof that he will never take a difficult decision, says Artur Mas, head of the Catalan Convergence and Union coalition. And because broad agreements on public-spending cuts lack detail, they also lack urgency. A recent austerity deal with regional governments, responsible for over a third of Spain’s public spending, allows for two more months of haggling.

Det är inte enkelt det här men det blir svårare om man inte håller sig till reglerna. Janne Dahlqvist formulerar sig kort och kärnfullt.

Jag är förespråkare för EU men det börjar bli svårt att upprätthålla tron på att EU kan bli den storheten jag ser i min vision. Det är alldeles för mycket okunnighet och urusel moral i många av de länderna som är med idag. Att EU skulle slänga ut länder ser jag inte som ett realistiskt alternativ, det är för många som skulle se sin maktbas hotad då och kämpa med näbbar och klor för att stoppa detta hot. Frågan är bara om det finns någon realistisk möjlighet att genomföra EU till det positiva projekt det skulle kunna vara. Vi har länder med utbredd politisk korruption, vi har länder som vars styrande inte ser allvaret i det ekonomiska ansvaret och vi har länder där politiker använder det politiska förtroendet för att av kriminalisera sig själva. Det är i en svensk människas ögon skrämmande att detta överhuvudtaget kan förekomma och ännu mer skrämmande att det kan fortgå. Frågan är vad man kan göra för att ändra på denna utveckling, frågan är om det finns något man kan göra.

Jag tror att vi är många som delar hans känslor för detta fredsprojekt som riskera att spåra ur och ställa norr mot söder och sänka Europas konkurrens kraft mot omvärlden. Välstånd är viktigt för freden. Den som har ett bekvämt och fullgott liv är mindre benägen att ta till våld för att öka sin levnadstandard. Fred byggs genom handel och att vi tillsammans skapar en större kaka att dela på. Det är svårt att göra en större kaka när det finns dem som äter upp smeten.

Gubbsjuk TV

I dagens Sydsvenska så stod det lite om Carolina Gynning senaste show det bygger på galen japansk lek-TV. I Japan  finns ett populärt program som kallas hålet i väggen. Den tävlande ska stå så att han eller hon passar in i ett hål finns i en vägg som kommer mot farande. Misslyckas man blir man våt. Programmet hade gått på export till ett 20-tal länder. I Italien så hade alla tävlande bikini. Fortfarande. Kommer ni ihåg Tutti Frutti?