Kvinnors upplevelse

Jag läser en ganska tjock antologi som heter ”effektiv och demografisk styrning”. Där sammanställs lite forskningsrapporter och annat små och gott som kittlar tankarna.

För några dagarna sedan läste jag kapitlet som hette kvinnor eller män i lokalpolitiken av Anette Gustafsson. Kapitlet gick ut hårt med att tydligt fastslå att det byggde på en feministisk analys. Här fick jag stora betänkligheter. Jag har alltid ryggat vid ord som feminist, patriarkal, genus och alla andra ord som gärna används för att kollektivisera kvinnor som grupp.

Men eftersom hon började med en pedagogisk och bra beskrivning av vad feminism innebär och dess virrvarr av begrepp och tolkningsmodeller som inte ens feministerna kan enas om så kändes det lite bättre. Feminism är inte enkla begrepp att hantera och det finns ett antal inbyggda motsats förhållanden i feminismen som gör att motståndarna ibland för öppet mål.

Men statistiken talar sitt tydliga språk; Kvinnor upplever inte att de har lika mycket makt som män, dubbelt så många män som kvinnor anser att kvotering ör oacceptabelt, män tror inte att det finns en poäng i att just kvinnor deltar i den demokratiska processen i samma utsträckning som kvinnor, Män var inte lika positiva som kvinnor till kvinnliga nätverk (om de ska nätverka ska de göra det inom partiet), kvinnor upplever samhället som mindre jämställt än män (ju längre från hemmet man kommer desto mindre jämställt)

Störst skillnader finns det i frågor kring könsmaktsordning där skillnaderna är betydande, inte i form av direkt diskriminering, men när det kommer till makt.

Hur man ska tolka detta vet jag inte. Kvinnor upplever att de är underordnade och har mindre inflytande – män ser inte detta. Skärpning män.

Min personliga erfarenhet är att kvinnor är minst lika kompetenta än män men bättre på att kommunicera. På sikt finns det bara en naturlig ordning. Att män och kvinnor deltar på lika villkor.

Dator i hemmet ökar klyftorna

Undersökningar från USA visar att skolresultaten påverkas om man har dator i hemmet. Men det påverkas tyvärr inte vara så positivt som vi har hoppats på. Datorer har ingen utjämnande effekt, snarare tvärt om.

Economists are trying to measure a home computer’s educational impact on schoolchildren in low-income households. Taking widely varying routes, they are arriving at similar conclusions: little or no educational benefit is found. Worse, computers seem to have further separated children in low-income households, whose test scores often decline after the machine arrives, from their more privileged counterparts.

Den enda kunskap de får är kunskap i att använda datorer, i övrigt blir de sämre på det mesta. Man har försökt att begränsa möjligheten att ”slösa” bort tiden framför skärmen, men det är helt ogjort. Eleverna kan lägga ändlösa timmar på att komma förbi hindren.

Catherine Maloney, director of the Texas center, said the schools did their best to mandate that the computers would be used strictly for educational purposes. Most schools configured the machines to block e-mail, chat, games and Web sites reached by searching on objectionable key words. The key-word blocks worked fine for English-language sites but not for Spanish ones. “Kids were adept at getting around the blocks,” she said.

How disappointing to read in the Texas study that “there was no evidence linking technology immersion with student self-directed learning or their general satisfaction with schoolwork.”

When devising ways to beat school policing software, students showed an exemplary capacity for self-directed learning. Too bad that capacity didn’t expand in academic directions, too.

Det här ligger i linje med vad jag har trott. Inte blir man bättre i matte för att man spelar Counter Strike. Det behövs smartare och mer pedagogiska program som utmanar eleverna, på samma sätt som exempelvis ett spärrprogram. Behovet av lärarledd undervisning större än någonsin. Vi kommer inte inom överskådlig tid ersätta lärarna med självstudier, IT-stöd och grupparbeten – om det nu fortfarande finns de som tror att det är viktigare att skolan lär ut ”hur” man ska lära sig, istället för att lära ut kunskap.

Digital Domain – Computers at Home – Educational Hope vs. Teenage Reality – NYTimes.com.

Kvinnlig kompetens

Nu är frågan om man ska lagstifta om kvotering till företagsstyrelse het igen. Norge har gjort det och slutsatserna som dras i veckan The Economist är följande:

In 2005 the government gave listed firms two years to put women in 40% of board seats on pain of liquidation. Businessmen howled. Riulf Rustad, a professional investor with stakes in several Norwegian companies, said 70% of the new recruits would fail. In fact, there have been no obvious disasters. But a close look at Norway nonetheless suggests that imposing high gender quotas with tight deadlines can be bad for companies.

Precis som The Economist är jag emot kvotering. Speciellt om det innebär att staten lägger sig i hur privata företag gör sina affärer och utser sina styrelser. Om staten däremot kvoterar inom den statliga sfären är jag fortfarande emot kvoteringar, men det finns en gradskillnad som vi inte ska bortse från. Privata företag är privata annars får staten köpa dem om de vill bestämma hur styrelsen ska sättas samman.

Schumpeter skriver också om en möjlig förklaring till skevheten vad det gäller könsfördelningen i styrelserummen.

But what most prevents women from reaching the boardroom, say bosses and headhunters, is lack of hands-on experience of a firm’s core business. Too many women go into functional roles such as accounting, marketing or human resources early in their careers rather than staying in the mainstream, driving profits. Some do so by choice, but others fear they will not get ahead in more chauvinist parts of a business. Getting men to show up at every board meeting—another effect of having more women on boards—is all very well, but what firms really need is savvy business advice. Yet according to EPWN, the pipeline of female executives is “almost empty”: women occupy only 3% of executive roles on boards, compared with 12% of non-executive ones.

That suggests that the best way to increase the number of women on boards is to ensure that more women gain the right experience further down the corporate hierarchy. That may be a slower process than imposing a quota, but it is also likely to be a more meaningful and effective one.

Jag kan bara hålla med. Låt tiden ha sin gång. Vi män är körda på sikt med tanke på att kvinnor utklassar oss på alla områden där vi tävlar på lika villkor. Det syns inte minst inom utbildningssystemet.

Schumpeter: Skirting the issue | The Economist.

Larmrapport

LO är på krigsstigen. Alla får det bättre. Läs det utmärkta inlägget i Neo eller den ursprungliga debatt artikeln i DN. Dessutom har det börjar det surra om en engelsk sida som heter equalitytrust och är publicerad av en stiftelse som använder statistik för att visa att equality(jämställdhet) är bra för ett samhälle.

Det är viktigt att inte förväxla jämlikhet/jämställdhet med likadant eller samma materiella status.  Det måste självklart löna sig att utbilda sig, arbete hårt och driva ett framgångsrikt företag som skapar arbetstillfällen. Alla ska däremot ha samma möjlighet att göra det mesta av sitt liv.

Eftersom vi i Sverige är så besatta av Jantelagen och ska trycka ner varandra är det enda sättet att belöna framgång pengar och materiella tillgångar. Annars kunde man tänkt sig att en läkare eller advokat fick en del av sin ersättning i form av respekt, anseende och andra mjukare värde. Inte misstroende och skepsis som  ofta är fallet.

Rosa rules

Från början var jag helt inställd på att dottern skulle få en unisex uppfostran. Jag förfärades över att allt var rosa eller blått. Nu har det gått ett tag och jag har resignerat och tycker faktiskt att rosa gör henne om än sötare.

Det här med könsroller är ju hur svårt som helst. Tankefel står som spön i backen.

Vi har kommit över en låda leksaker och jag upptäckte en liten ball bil. En lastbil med en gubbe som kör. Om man trycker ner huvudet på gubben så åker han iväg när man släpper. Mycket kul. Helfräckt att rikta in honom mot en vägg och se honom krascha. Ha Ha

När jag först såg den tänkte jag genast typiskt – varför måste de bara göra pojkleksaker som man kan krascha in i väggar. Sen kom jag på det. Varför är en Lastbil en pojkleksak? Samma iakttagelse kan göras på många saker. Varför en är rosa en tjejfärg, ett riddarsvärd en pojkleksak m.m.? Det är ju vi som laddar sakerna med kön.

Det här med att forma en låtsas värld utifrån våra fördomar och värderingar känns vid närmare eftertanke inte så smart. Om barn får leka med vad de vill, utan att vi väljer eller påverkar dem så hade det nog varit det bästa.

Numera har jag bestämt mig för att rosa är en helt okey färg, så är grönt, brunt, gult och allt annat förutom marinblått och gråemelerat. De färgerna tycker jag är genuint fula och tråkiga.

Det viktiga är att både killar och tjejer kan ha rosa utan att det finns konstiga laddningar kring något så oväsentligt som en färg. Med andra ord är de papporna och mammorna som borde ta sig en funderare när sonen vill ha en rosa tröja eller leka med My little ponny.

Världen behöver ju mer rosa och mindre marinblått.