Next Civilisation

Jag har sett filmen Into Eternity som handlar om hur man bygger en plats för slutförvaring av kärnbränsle hundratals meter under mark i i Onkalo, Finland. Det är gripande. Det beror inte bara på att filmen är vackert och eftertänksamt gjord. Den lyfter de stora frågorna. Inte minst den om att vi nu skapar en produkt som kommer att vara farlig i 100 000 år.

Hur ska man kunna skapa en lagringsplats som är säker för minst en istid. Hur ska en civilisation som uppstår 10 000-tals år efter att vår gått under kunna förstå faran.

När jag ser filmen blir jag lite sorgsen. Jag tänker på alltings förgänglighet och hur små vi faktiskt är i ett större perspektiv. Cornelis sjunger ”…medborgare vad gör det om 100 år”. Men undrar vad det gör om 100 000 år.

Även om filmen inte explicit tar avstånd från kärnkraft lyfter det nackdelen med kärnkraften på ett påtagligt sätt som berör. Kärnkraft är inte en långsiktigt hållbar energikälla. Men det är kanske den bästa vi har för tillfället om vi ser till det kortare perspektivet.

Se filmen på SVT Play

Mera kärnkraft

Nu har äntligen Alliansen lyckats enas och få fram ett riksdagsbeslut för en fortsatt utveckling av kärnkraften. För överskådlig tid är det det enda trovärdiga alternativet till fossilt bränsle. Eftersom jag tror att klimathotet är på riktigt kan jag inte unna mig lyxen att vara emot kärnkraft. Det är en lyx som de rödgröna och då framförallt miljöpartiet unnar sig,

Ur demokratisk synvinkel anser jag inte att det här är det minsta problematiskt. För det första är folkomröstningar rådgivande. För det andra har det gått 30 år. Många av de som röstade har avlidit, många av de som ska leva med konsekvenserna av folkomröstningen har inte fått rösta (däribland jag själv). För det tredje fanns inte klimathotet med på kartan i samband med folkomröstningen. För det fjärde var det en majoritet som valde att villkora en avveckling mot att vi skulle klara av välfärden och jobben.

I den bästa av världar skulle vi så klart inte vara beroende av kärnkraft. I den bästa av världar skulle vindkraft, vågkraft, vattenkraft och solkraft generera all de energi vi skulle behövt. Men tyvärr lever vi i verkligheten.

Tack Alliansen. Starkt jobbat. Det är ett styrkebesked att kunna enas kring denna laddade fråga och få fram ett beslut i kammaren.

Ystads Allehanda, DN, DN

Förlorade år

Kärnkraftsfrågan lever igen. Efter många år í kylan är nu kärnkraft i ropet igen.  Nu ska man kanske inte ta alltför hög ton vad det gäller riksdagens beslut – eller om man så vill icke beslut – att avveckla kärnkraften. Då verkade det inte så dumt. Vi hade Tjernobyl i färskt minne och hotet om ett nära förestående kärnvapenkrig hade hängt över hela världen under kalla krigets dagar. Riskdagen trodde att de genom att fatta ett beslut om avveckling så skulle man stimulera framväxten av nya energislag som kunde ersätta kärnkraften. Så har det inte blivit. Det finns inget bra alternativ till kärnkraft.

Sverige var nog inte det enda landet som intog ett restriktiv hållning till kärnkraften. Konsekvensen ser vi nu. Istället för en utvecklad kärnkraft sitter vi med kraftverk som i princip bygger på samma teknik som på 50-talet. Tänk så långt forskningen hade hunnit på 20 år om det hade funnits ett stöd för en fortsatt utveckling av kärnkraften. En bränslestav innehåller fortfarande 96 procent av sitt uran när den tas ur drift. 96 procent!

Ett ljus i tunneln är att vårt slutförvarade bränsle kommer att gå från att vara en belastning till tillgång så fort det kommer reaktorer som kan få ut mer energi ur materialet. Det kan vissa sig vara en ganska bra investering om vi har lite tur.

Inside story: Nuclear’s next generation | The Economist.