Åldersnojja

Jag vill väl inte direkt kalla mig en klimatalarmist. Jag tror inte att domedagen står inför dörren inom en snar framtid. Jag är snarast klimatmedveten. Det finns en icke negligeabel risk för att vi genom vårt utsläpp av växthusgaser har gjort skada på vår planet.

Jag har sett ett litet samband. Det är dock inte säkerställt. Det verkar vara så att de så kallade klimatskeptikerna oftast är äldre medan miljöaktivister oftast är yngre. Det är givetvis grova generaliseringar. Min förklaringsmodell för detta är det faktum är följande.

Efterhand som vi blir äldre och mer erfarna får vi en tendens att vi tar ställning och fattar beslut utifrån vad vi redan vet, eller utifrån vår erfarenhet. Vi blir sämre och sämre på att ta till oss ny kunskap, utvärdera hela bilden eller att förändra vårt synsätt. Detta är orsaken till att äldre chefer oftast fattar korrekta beslut snabbare än yngre chefer.

Baksidan av detta är att beslut fattade på erfarenhet och känsla kan slå extremt fel om förutsättningarna förändras.  Om jag hade varit 70 år skulle jag så klart i större utsträckning utgå från att det skulle se likadant ut om tio år än om jag var 20.  Förra gången vi stod inför en liknande brytning var på 60-talet då den yngre generationen förkastade den äldre generationens värderingar och livsstil. För alla klimatskeptiker som var med då kan det vara på plats att dra en parallell.

Dessutom kan det finnas en psykologisk spärr. Om det är så att vi har orsakat skada på vår planet så är den individuella skulden större ju längre man varit med. Det kanske utlöser en förträngningsmekanism. Det är dessutom så att äldre troligen orsakar större utsläpp och därmed behöver göra större uppoffringar om man erkänner att det finns ett behov av att agera.

Men det är klart jag kan ha helt fel. Jag är tillräckligt ung för att kunna ändra mig om någon har en bättre idé eller kan påvisa att jag har fel.

spelade bort barnbarnets veckopeng…

Om tänker sig en sådan rubrik så hade väl de flesta blivit upprörda och den stackars mannen hade riskerat att lynchas. Det är inte rätt att spela med andras pengar.

Jag hör ibland i övrigt rationella och kloka personer som avvisar klimathotet som nyss. De hävdar att det finns forskare som inte håller med. I grunden vill jag hålla med dem. Om alla är överens blir jag misstänksam, extra mycket om det visar sig att avvikande åsikter har förtryckts.

För min del handlar det om två saker; sannolikhet och konsekvens. Säg att det bara är 25 procents risk för att klimatalarmisterna har rätt. Kanske bara 5 procents risk för att de riktiga domedagsprofeterna siar rätt.

Konsekvensen däremot är så allvarlig att det är fullständigt orimligt att inte vidta säkerhetsåtgärder med den i relation till konsekvens höga risken.

Om man dessutom tänker på att det inte är vi som spelar spelet som står för insatsen är det än tydligare att vi måste göra det vi kan.

Bara för att det finns avvikande åsikter innebär det inte att man kan välja sida utan bara att man måste fördela oddsen och väga konsekvenser. Vad det gäller klimatet finns det en signifikant risk att hela spargrisen går åt om vi inte agerar nu.

Climate change: A heated debate | The Economist.

Fölster i rampljuset

I går var Stefan Fölster på Ystad Teater. I inbjudan stod det att han skulle tala om sin nya bok. Tyvärr så blev det inte mycket prat om boken, eftersom det skulle pratas om än det ena och än det andra före. Det får ta när det är gratis. Men när huvudattraktionen äntrar scenen så börjar han med en lång utläggning om finanskrisen intressant, men det var inte därför jag kom. Så här i efterhand när jag har läst halva boken så förstår jag varför han undvek att prata om den.

Redan på första sidan så sätter han tonen. Han skriver ”många forskare”. Det borde stått ”i princip alla forskare” eller i alla fall ”en klar majoritet”.  Han griper efter varje halmstå som kan så en uns av tvivel om en kommande klimatförändring.

Hans resonemang kring lokala och globala effekter har en viss bärighet . Med lokal effekt menar han det vi gör istället för det vi avstår från. Om vi inte skaffar ett barn till så skaffar vi saker istället. Vilket sympatiskt exempel. Med global effekt menar han att det blir utsläpp någon annanstans. Tydligen är utsläpp ett nollsummespel, så ovanligt att en ekonom ser saker som nollsummespel.

Höjdpunkten är när han helt trollar bort klimatbesparingen av en Thailandsresa på ett minst sagt oförklarligt sätt.

Farväl till världsundergången har givetvis sina goda sidor. En bra genomgång av teknik och innovationer inom klimatområdet. En bra beskrivning av olika överlevnadsstrategier som är tankeväckande.

Tyvärr saknas det mycket. Tänkt om han hade vågat gå in i detalj på de dåliga politiska beslut som fattats och analyserat hur de kommit till och hur vi ska börja fatta bättre beslut. (Det kanske kommer i sista halvan av boken).  Att det sen saknas källor och hänvisningar gör att han kan använda sig av svepande resonemang där kanske, eventuellt, kan och om är ord som används i självförsvar.

Jag tänkte skriva en utförlig recension den med det var redan gjort. Jag samlade länkar till ett gäng bra och genomarbetade recensioner nedan.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=404&a=446393

http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_1769187.svd

W. (2/5)

http://lucastankar.blogspot.com/2008/11/farvl-till-vrldsundergngen.html