Österlengymnasiet blir mer praktiskt

Österlengymnasiet har utretts och det som många redan visste konstateras. Skolan är för liten för att vara kostnadseffektiv, attraktiv och konkurrenskraftig. Nu har vi dessutom siffror på vad det kostar.

I sin utredning har han jämfört var de olika programmen kostar i olika skånska kommuner. Årspriset för samhällsprogrammet i Simrishamn är 95 800 kronor. I Ystad kostar motsvarande utbildning 66 800 kronor. Genomsnittet för Skåne är 75 281 kronor. Samtliga program på Österlengymnasiet har ett högre årspris än Sydskånska gymnasiet och de flesta ligger över snittet i Skåne.

Men det är kanske inte det största problemet. Utan det tycker jag är att jag för andra gången hör tankegångar där politiker ger uttryck för en syn där man sänker ambitionsnivån. Här genom Carl-Göran Svensson.

– Utredningen säger mig att vi måste välja linje. Vi bör behålla en skola med program som kan överleva. Det mest alarmerande är ju elevunderlaget. Om bara några år är vi nere på 2-300 elever och vilken skola kan vi ha då? Kanske kan lärlingsutbildningar bli grejen för Österlen.

Det var ju en tydlig signal till alla med föräldrar och ungdomar som är studiemotiverade eller har akademiska ambitioner. Flytta från Simrishamns Kommun. För här väljer vi bort kunskap och satsar på praktik.

Uppdaterat: Efter lite debatt med Fredric Strömberg kan jag nog också tycka att jag formulerade mig lite hårt. Det finns lite mer nyanserade tankar bakom det här. Dessutom går det ju enkelt att pendla till Ystad som har ett större utbud av utbildningar.

Jag säger inte vem som sa det. Men jag bemötte det en gång argumentet att det var rätt att prioritera praktiska utbildningar på bekostnad av teoretiska, och fick följande svar på frågan varför man sviker sina ungdomar.

”De som har praktiska utbildningar stannar i större utsträckning kvar i kommunen. De andra flyttar.”

Det är en inställning som än en gång visar att man i Simrishamn inte försöker hitta kreativa och framåtblickande lösningar. Man söker inte samverkan även när det finns pengar att tjäna, och man är beredd att sätta kommunens prestige före ungdomarnas framtid.

Billigare skicka elever till Ystad – Simrishamn – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Kommunsammanslagning – ett onödigt ont.

Under sommaren och hösten har vi folkpartister fördjupat oss i frågan om en eventuell sammanslagning av Simrishamn-, Tomelilla- och Ystads Kommun. En strategisk framtidsfråga som vi tycker förtjänar att uppmärksammas ett valår.

Förutom att studera den kunskap som finns har vi också gjort mycket för att lyfta över frågan till medborgarna och få deras åsikter. Vi har gjort en utställning och genomfört en kampanj som belyser frågans komplexitet.

Det är en komplex fråga. Att ta ställning i frågan kräver att man funderar över en mängd olika saker. Elementära frågor som varför, vem och hur ställer en mängd följdfrågor som måste besvaras. De absolut viktigaste är så klart vad kan vi vinna, och vad kan vi förlora.

Medborgarna har visat stort intresse för kampanjen och vi har fått in många svar. Inte tillräckligt många för att kunna bearbeta dem statistiskt, men tillräckligt för att dra några enkla slutsatser. För det första kan det konstateras att det saknas samsyn kring vilka kommuner som ska ingå i en framtida sammanslagen kommun. Det finns dessutom de som är starkt negativa i samtliga kommuner som kan förväntas driva en stark opinion mot en sammanslagning. De flesta ser fördelar ur ett ekonomiskt och ur ett kvalitetsperspektiv. Många anser att de största hindren och nackdelarna ligger inom det demokratiska systemet. Att revirstrider och maktkamper kommer att ställa till, och att det blir längre till makten. Svar som ligger helt  i linje med tidigare gjorda undersökningar och forskning på området.

I detta fallet kompliceras det ytterligare av det faktum att vi har en tydlig huvudort i samtliga kommuner. Det finns en starkt koppling mellan kommuntillhörighet och identitet. Något som försvårar en sammanslagning. Min åsikt är att en sammanslagen kommun behöver ha en tydlig huvudort. Det är bättre att vara tydlig med det. Alternativet är att ställa upp på ett kompromissande som bara kommer leda till att de utlovade stordriftsfördelarna uteblir. En centralisering av makt och kompetens är ju en av fördelarna med en sammanslagning. Det centrala måste vara funktion och kompetens inte politiskt rävspel.

En ytterligare komplikation är att vi går in i förhandlingarna med olika motiv och behov. Ystad växer och kommer sannolikt klara sig bra i framtiden, Tomelilla och Simrishamn har starkare motiv för att få till en sammanslagning. Det leder till att vi sätter oss vid ett ganska laddat förhandlingsbord. Ystad kan enkelt tillskrivas storebrorsfasoner för vad som egentligen är en naturlig del i en förhandling där parterna har olika styrkeläge.

Vilka fördelar finns det då att hämta för Ystad? Framförallt får vi råd att hålla oss med den kompetens som krävs för att klara framtidens utmaningar. Det gäller både för tjänstemän och politiker. Stordriftsfördelarna som många förväntar sig ska man nog vara lite försiktig med att utlova. Dessa kan vi dessutom nå genom att samverkan. Detsamma gäller till viss del även kompetensen på tjänstemannasidan. En större kommun skulle enligt teorierna synas bättre och därmed locka fler företag, invånare och turister. Vi har två starka varumärken i regionen Ystad och Österlen. De kombineras redan i marknadsföringssyfte. Det kräver ingen sammanslagning.

Det finns med andra ord på kort- och medellång sikt inga uppenbara behov av en kommunsammanslagning. Jag förespråkar däremot ett långtgående samarbete och en fördjupad integration där det är ekonomiskt gynnsamt och politiskt genomförbart.

Mitt förslag är att vi arbetar fram en formell samarbetspolicy. Syftet är att på sikt minska skillnaderna mellan kommunerna och en nå en fördjupad och utökad samverkan. Som vi ser det riskerar vi att förlora tio år på att genomföra en sammanslagning in de närmaste åren. Energi som ska användas för att arbeta framåt skulle istället riktas inåt.

Vad tycker du? Svara på vår enkät

Kommunstorlek och demokrati, del 4

I det fjärde kapitlet av rapporten ”kommunstorlek och demokrati”, SKL 2007  undersöker David Karlsson kommunpolitikerns inställning till indelningsförändringar. Motivet att göra så är följande:

Politikernas uppfattningar om frågor om kommunstorlek, flernivådemokrati, kommunala samarbetsformer etc kan ge viktig information kring förutsättnigarna för eventuella framtida förändringar av den svenska kommunindelningen.

Här ställdes ett antal riktade frågor om ämnet till västsvenska kommunpolitiker. Utfallet blev att 23 procent var helt säkra på att det inte var bra för den egna kommunen, 29 procent trodde att det troligen var negativt, men var inte säkra på det. 23 procent tror inte det kommer att påverka. Det är alltså hela 75 procent som inte tror att det hade lett till något positivt för den egna kommunen. Någon större skillnad i motståndet sammanslagningar går inte att finna mellan stora och små kommuner. Det är snarare andelen neutrala som är mindre i mindre kommuner.

David Karlsson konstaterar att kommunstorlek har en liten betydelse för attityden till eventuella sammanslagningar. Geografi och den lokala debatten påverkar betydligt mer.

När politikerna ska rangordna och ta ställning till de argument som finns för och emot en kommunsammanslagning så kan man se några intressanta saker. 41 procent tror att det varit ekonomiskt gynnsamt med en sammanslagning, 22 att det skulle varit negativt. 39 procent tror att kommunen hade kunnat leverera bättre service, 22 tror inte det. 65 procent fruktar konfliket mellan den nya kommunens delar. 53 procent tror att medborgarna skulle bli missnöjda.

Ska man sammanfatta det så tror de flesta politiker att man kommer att tjäna ekonomiskt och kunna ge bättre service, men rädslan för konflikter leder ändå till att fler är emot sammanslagningar. Dessutom är man rädda för medborgarnas reaktioner. Vid en djupare analys är det den största orsaken att politiker är mot kommunsammanslagningar.

Nedan följer tabellen med svar.


Kommunstorlek och demokrati, del 3

I den tredje delen av rapporten försöker David Karlsson att reda ut om det finns några demokratiska stordriftsfördelar. Det är ett intressant kapitel. Det ger en bra bild av hur demokratin – med betoning på representativitet- fungerar. Det finns mycket intressant att hämta. Han gräver ner sig i en rad intressanta områden; representation, representativitet, demokratisk praktik, det politiska samtalet,konflikt grad och partiernas roll och reellt inflytande. Det finns mycket matnyttigt att hämta men några saker som jag tycker att är intressanta att nämna är dessa.

Ökar i större kommuner

  • Eftersom det blir fler som slåss om de politiska posterna så får får man en elitisering av politiken. Politikerna lägger dessutom ner mer tid på sina uppdrag.
  • I större kommuner följer fullmäktigeledamöterna i större utsträckning partilinjen
  • Konflikterna inom och mellan partierna blir fler, större och tydligare
  • De ledande politikerna och journalisterna får ett större inflytande
  • Diskussioner och politiska samtal handlar mer om principer än sakfrågor
  • Kontakterna mellan olika aktörer ökar och det finns fler arenor för samtal och debatt

Förändras inte beroende på kommunstorlek

  • Olika aktörers inflytande.
  • Konflikter Politiker- Tjänstemän
  • Politikers nöjdhet med demokratins kvalitet

Minskar med växande kommunstorlek

  • Andelen politiker som förutom sitt parti även anser sig representera någon organisation, samhällsklass, eller annan åsikt
  • Oppositionens inflytande
  • Konflikt mellan kommundelar
  • Antal uppdrag per förtroendeval
  • Tjänstemännen får mer inflytande på politikernas bekostnad

Avslutningsvis försöker författaren att sammanfatta detta i slutsatser utifrån olika demokratiska perspektiv. Ur ett deltagardemokrati perspektiv är det så klart så att invånarna i en större kommun oftare har kontakt med en politiker. Däremot har politiker kontakt med lika många både i stora och små kommuner. I stora kommuner agerar invånarna dessutom oftare kollektivt i aktionsgrupper och andra grupper.

En sak som är viktig för mig är hur det politiska samtalet förs och här finns stora skillnader.

Utan tvekan är det så att politikerna bedömer att principdiskussionerna i det politiska samtalet tenderar att öka på sakfrågornas bekostnad ju större en kommun blir. Och i de allra minsta kommunerna ger politikerna uttryck för att det är där som samtalet som mest präglas av en ovilja att introducera nya perspektiv, och att lokala och akuta problem tas upp snarare än långsiktiga nationella.

Dessutom dras slutsaten att förutsättningarna för en aktiv samtalsdemokrati är bättre i större kommuner, tvärt emot vad man kunde förvänta sig. I det sista perspektivet som kallas valdemokrati konstateras det som framgick av uppräkningen ovan. Konflikterna mellan majoritet och opposition ökar, Ledamöterna förankrar mer i partiorganisationerna, mandaten knyts mer till partier än personen, debatten blir livligare och bättre i stora kommuner, eftersom underlaget är större är det enklare att hitta kompetenta politiker, Politiker i större kommuner är aktivare och mer informerade, I små kommuner upplever man att makten har förflyttats till tjänstemän och högre politiska nivåer, politiken elitiseras i stora kommuner.

Slutligen dras  slutsatsen att större kommuner bättre stödjer den liberala valdemokratins principer. Tror man att demokratin blir bättre av livlig ideologisk debatt, tydligt majoritetsstyre, partikonkurrens och ansvarsutkrävande så är större kommuner bättre än små.

Kommunstorlek och Demokrati, del 2

Då kommer är en kort resumé från rapportens andra kapitel skrivet av Folke Johansson som gjort ett försök att gå lite djupare för att hitta skillnader i det politiska beteendet och i politiska attityder i små respektive stora kommuner.

Men det är inte helt enkelt. För att få reda på om det verkligen är kommunstorleken som är avgörande, måste man även jämföra så att inte andra faktorer förklarar skillnaderna, exempelvis utbildning, uppbyggnad tätort/glesbygd, näringslivsstruktur, relation till andra kommuner. Jämförelserna görs på tre områden; intresse för politik på olika nivåer, valdeltagande, annat deltagande.

Det finns några aspekter som han lyfter fram som kan göra jämförelser vanskliga. Förekomsten av flera konkurrerande tätorter, stor arbetspendling in eller ut ur kommunen och  Tätortsgrad. Det är främst dessa faktorer som man kommer att hålla reda på, förutom då storlek i avseendet antalet invånare.

Intresse för politik

Här kan man konstatera att när man rensat för demografiska och individuella skillnader så finns det inga signifikanta skillnader. I större kommuner finns det ett större intresse för politik men det beror på att man en annan demografisk sammansättning. Ska man vara krass kan man konstatera att andelen medelålders män med utbildning utgör skillnaden. Utbildning är den faktor som tydligast påverkar intresset för politik.

Villighet att delta

Här finns en intressant sak som jag måste kommentera. Viljan att engagera sig politisk har inte avtagit de senaste decennierna. De siffrorna ligger ganska konstant. En viss minskning har kunnat skönjas, men det finns en klar skillnad mot den bild som partierna målar upp. Det kan enligt rapporten bero på att partierna har blivit kräsnare och vill ha kandidater från grupper som är små och svårrekryterade. En intressant är resultatet på frågan vilka kandidategenskaper som väljarna ansåg viktiga 1993. Först kommer erfarenhet och kunnighet (ca 80%) därefter Åsikter/Ideologi (ca 50 %), lokal/regional förankring (ca 40 %).

Valdeltagande och Politisk deltagande vid sidan av valet

Det går inte att fastsälla några signifikanta skillnader i valdeltagande och valmönster som kan förklaras av kommunstorlek. Inte heller i det politiska deltagandet mellan valen går att hitta några större skillnader som kan förklaras av kommunstorlek. Den enda skillnaden är att det finns något fler som varit med i aktionsgrupper i större kommuner.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns några skillnader, men  de är ytterst få. Störst skillnader hittar vi när vi tittar på medborgarnas kontakter med det politiska systemet. I stora kommuner har förre medborgare kontakt med det politiska systemet, däremot har politikerna kontakt med lika många. Det finns också sämre kännedom om partiernas ståndpunkter och kandidater i stora kommuner, vilket kan förklara att en mindre andel väljer att personkryssa.

Ska vi översätta detta till en eventuell framtida Österlenkommun finns det några saker som kan komma att göra det svårt. Till exempel att vi har tre större tätorter, varav två tidigare huvudorter. Dessutom kommer vi inte få alla effekterna av att vara en stor kommun, eftersom vi kommer att ha samma invånare som tidigare. Jag tror inte att det kommer att bli någon större skillnad i övrigt. Jag vet inte riktigt hur och vad jag ska tänka. Hur tänker du?

Kommunstorlek och Demokrati

Jag har börjat fördjupa mig i det här med kommunsammanslagningar. Är det bra eller dåligt? Vilka faktorer ska övervägas och hur ser tidigare erfarenheter ut och vad säger forskare i frågan? Det är en komplex och svår fråga och det finns inga givna svar. Det är inte ett enkelt ja eller nej. Det är snarare blir kanske ett väl övervägt nja.

Jag har laddat hem en utmärkt rapport som är publicerad av SKL. Den heter Kommunstorlek och demokrati och är skriven 2007 så är det ganska färsk. Rapporten kan inte belysa hur det ser ut just vid kommunsammanslagningar.

I indelningsfrågor har effektivitet och ekonomi istället alltid varit centrala teman. Under 1900-talet har kommunernas storlek anpassats för att kunna möta de krav som den växande välfärdsstaten ställt på den lokala nivån. Den demokratiska aspekten har inte varit bortglömd, men den har ofta kommit i andra hand. Bland annat beror det på att vi har förhållandevis liten kunskap om hur kommunsammanslagningar påverkar det demokratiska arbetet.  Erfarenheterna från tidigare reformer har i och för sig utvärderats noga, men resultaten är nu flera decennier gamla. Likaså finns studier från andra länder, men här är jämförbarheten begränsad, inte minst därför att Sverige redan har betydligt större kommuner än grannländerna.

Det  blir däremot en bra rapport ändå, som på ett bra sätt belyser skillnaden mellan stora och små kommuner utifrån demokratiaspekten.

David Karlsson har skrivit introduktionskapitlet. Här motiveras upplägget och arbetsmetoderna. Dessutom beskrivs de tre normativa demokratimodellerna som man har haft som referens för att kunna göra utvärderingar och dra slutsatser.

För att vara en introduktion så är det synnerligen detaljerat och omfattande. Begrepp som kommunstorlek, Befolkningsstorlek och direkta och indirekta effekter av kommunstorlek. Det är också viktigt att ta med sig nedanstående konstaterande.

Det är alltså därför svårt att hålla isär effekterna av kommunstorleken från en lång rad andra strukturella egenskaper, till exempel kommunens näringsstruktur, befolkningens ålderssammansättning och socioekonomiska förhållanden etc. Och för många av dessa samband är det inte heller nödvändigtvis så att kommunstorleken kommer först i kausalkedjan. Hur många som bor i en kommun idag beror på en historisk utveckling där ortens geografiska läge och produktionsförutsättningar har spelat in. Och dessa är ofta samma faktorer som påverkar den lokala kulturen, det sociala kapitalet och medborgares demokratiska deltagande.

Resultaten och slutsatserna som dras i rapporten måste alltså användas med ett stort mått sunt förnuft. Det är på inget sätt generella sanningar. Nedan presenterar jag de tre demokratimodellerna som man använt som norm i rapporten. De är viktiga att ta med sig. De är Valdemokrati, Deltagardemokrati och Samtalsdemokrati.

Dessutom måste man ta med sig den liberala demokratin som kan ställas mot den kommunitära demokratin.

Den liberala synen på demokrati bygger i korthet på att det offentliga ska hålla sig neutralt och respektera varje medborgares individuella rättigheter. Det finns inget objektivt allmänintresse utan den linje som får mest stöd är den som gäller. Under valperioden har väljarna insyn i vad politikerna gör och ställer dem till ansvar för vad de gjort i valbåsen.  Konflikt och åsikter som bryts mot varandra är något positivt, något som skapar en tydlighet mot väljarna.

I den Kommunitära demokratin avvisar man inte möjligheten att det finns ett allmänintresse som väger tyngre än enskilda partiers åsikter, man vill gärna nå en lösning som alla kan enas om.  Medborgarna förutsätts delta aktivt även under mandatperioderna, medborgardialog och brukarmedverkan är viktigt.

I Sverige har vi konstitutionellt sett en liberal demokrati, men ute i kommunerna är det kommunitära inslaget påtagligt.

Nyckelord

Valdemokrati(politikerperspektivet): Parlamentarism, partikonkurrens, Samlingsregering, konsensusorientering, representativitet, elitisering

Deltagardemokrati (medborgarperspektiv): Högt valdeltagande,  Engagerade och aktiva medborgare, utom parlamentarisk påverkan, god kunskap om partiernas politik, partimedlemskap, brukardemokrati,
förtroendeuppdrag/uppdragsvillighet, organisationsmedlemskap
Samtalsdemokrati : Gott samtalsklimat som inte exkluderar någon, tillgång till arenor för samtal

Framåt kommer jag att kort presentera de olika avsnitten i rapporten. Nästa gång är det Folke Johansson som har belyst Demokratin i små och stora kommuner från ett medborgarperspektiv.

Kommun utan anställda

Det börjar att dyka upp diskussioner om kommunsammanslagningar både i Nordvästra och i Sydöstra Skåne. En viktig och angelägen diskussion. Men det är viktigt att skaffa sig perspektiv och utreda det riktigt. Eller kanske fundera lite och därefter bestämma sig för om det är värt att bränna av mängder med tid, energi och pengar i onödan.

Framåt kommer jag att blogga en del på ämnet, men jag börjar med att ge ett exempel på en kommun i Kalifornien som har tvingats att vidta drastiska åtgärder och numera inte har några anställda.

Maywood, which, on July 1st, became the first municipality in California, and perhaps anywhere, to have no employees at all, after laying off nearly 100. The few clerks doing business in Spanish in Maywood’s small art-deco administrative building are now independent contractors or on loan from the neighbouring city of Bell. All Maywood’s police have been laid off. The three or four police cars patrolling the streets are driven by deputies of the county sheriff.

Nu måste det tilläggas att man gjort så eftersom alternativet var att gå i konkurs. Det är alltså inte ideologiska skäl som ligger bakom.

Men man stod vid ett vägskäl och valde en extrem form av outsourcing, eftersom då har man ändå större möjlighet att påverka sin framtid. Man kan tillämpa samma resonemang på en kommunsammanslagning.

Ett alternativ är att kommunerna köper in all verksamhet. Exempelvis via gemensamma driftsbolag, eller varför inte genom upphandling av aktörer som konkurrerar mot varandra.

Den politiska diskussionen kommer då att handla om vad som ska köpas in, inte hur man ska utföra tjänster och styra verksamhet.

Municipal finances: There goes everybody | The Economist.

Storebrorsfasoner

Ibland kan kan jag bara inte låta bli att provocera. Även om jag vet att det i vissa lägen inte är det mest konstruktiva så blir det lite mer dramatik och alla håller sig vakna.

En laddad fråga när man diskuterar regionen Sydöstra Skåne är Ystad position i förhållande till Simrishamn och Tomelilla. Ystad är viktigast, inte minst i årets valrörelse. Jag kommer rada upp två argument  för Ystads viktighet.

Det första argumentet handlar om regionalstruktur. Om man vill skapa en region krävs det en tydlig huvudort. Det finns ingen region som fungerar utan huvudort. En huvudort erbjuder ett större utbud av service, shopping och underhållning än regionens mindre orter.  Tittar man på fem de fem kommunerna Ystad, Tomelilla, Simrishamn, Sjöbo och Skurup finns det drygt 90 000 invånare. Det är den ungefärliga gränsen för att skapa underlag för ett regionalt handelscentrum som ofta är ett kriterie vid etableringar av nya butiker m.m.

Finns det inte ett tydligt regionalt handelscentrum kommer regionen inte att kunna erbjuda ett tillräckligt attraktivt utbud. Köpkraften kommer förflyttas ut ur regionen till platser som har det utbud som lockar. Spiralen nedåt inleds.

Det andra argumentet handlar om samverkan. Ska vi kunna samverka – vilket jag anser att vi behöver – krävs det att det finns en politisk vilja att samverka. Tomelilla och Simrishamn kan nog betecknas som stabilt borgliga, medan Ystad har haft en tradition där man bytt styre vid varje val. I en sammanslagen storkommun skulle Socialdemokraterna och deras kompisar i Ystad ha mycket svårare att komma åt makten. Det innebär att de ser samverkan och en eventuell sammanslagning som ett hot mot dem själva –  inte som en möjlighet för regionen. Därför är det viktigt att vi bryter varannan trenden.

Frågan om en kommunsammanslagning är en oerhört laddad fråga och jag anser precis som Fredric Strömberg att vi ska gå försiktigt fram. Det finns ingen anledning eller möjlighet att stressa fram så stora beslut.

Lär av Ystad

Här är ett utdrag från den undersökning som jag refererade till i mitt föregående inlägg. Av den framgår att Ystad är den kommun i Sydöstra Skåne som lyckats bäst med att få niorna att uppnå gymnasiebehörighet. Dessutom är skillnaden mot Malmö så stor så att jag inte förstår varför inte ännu fler med barn i skolålder väljer att ta sitt pick och pack och flyttar österut. Det finaste man kan ge sina barn är utbildning.

Resultaten bör även vägas in när man pratar om att slå samman Ystad, Simrishamn och Tomelilla. Inte minst om man väger in att varje poäng kostade 300 kr i Ystad men 320 respektive 33o i de båda andra kommunerna 2oo9.

jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjPoäng Andel elever

1     Tanum                         219,4      98,8

2     Danderyd                   254,9     98,7

11     Vellinge                   229,1       97,5

12     Lidingö                    244,0      97,4

27     Ystad                      217,1       95,3

28     Lund                       233,2        95,1

87     Simrishamn        209,4         91,2

91     Svedala                 203,6         91,0

153     Skurup                212,8         88,6

221     Sjöbo                   211,8         85,5

228     Tomelilla           199,6         84,9

236     Trelleborg         197,1         84,3

280     Malmö                196,8         79,2

283     Landskrona      179,7         78,3

Viva La Rebuplica Ystad-Österlen

En kommunsammanslagning mellan Ystad, Tomelilla och Simrishamn har flera gånger varit uppe till diskussion. Ur ett samverkans- och ekonomiskt perspektiv är det nog en klok idé små kommuner har svårare att klara av morgondagens utmaningar. Men man får inte tappa bort det politiska dimensionen.  Jag läste Henrik Sjöholms kapitel i idéskriften Med frihet följer ära. Han skriver om feodalism och visar hur vi genom att skapa en ”effektiv” stat har möjliggjort den förskjutning av makt från folket till staten.

I princip har regeringen full frihet att genomföra sin politik. Det finns inte två kammare som bråkar med varandra. Det finns ingen president som har veto. Med andra ord kan man driva sin politik hårda i Sverige än i många andra länder. Lägg till det att vi inte hade en fullt fungerande och fristående riksrevision förrän 2003. Anmälningar till konstitutionsutskottet är mer PR än ett ärligt försök att pröva om lagförslag är förenliga med vår grundlag.

Just möjligheten till centraliserad och, i någon mening,

godtycklig maktutövning var för många av USA:s

grundare ett avgörande skäl för federalism. I ett land som

grundats av religiösa och politiska flyktingar undan

intoleranta och auktoritära europeiska länder framstod

det snart som klart att man måste ha ett politiskt system

som medger större pluralism och som minskar möjligheten

till maktutövning gentemot den enskilde.

Detta sätt att tänka kan ju appliceras på alla nivåer. Ur liberal synpunkt kan det vara bättre att ha tre kommunfullmäktige än ett. Det kan också vara så att det är bättre att ha ett fullmäktige som fylls av motstridiga viljor och byapolitik.