Kommunstorlek och demokrati, del 4

I det fjärde kapitlet av rapporten ”kommunstorlek och demokrati”, SKL 2007  undersöker David Karlsson kommunpolitikerns inställning till indelningsförändringar. Motivet att göra så är följande:

Politikernas uppfattningar om frågor om kommunstorlek, flernivådemokrati, kommunala samarbetsformer etc kan ge viktig information kring förutsättnigarna för eventuella framtida förändringar av den svenska kommunindelningen.

Här ställdes ett antal riktade frågor om ämnet till västsvenska kommunpolitiker. Utfallet blev att 23 procent var helt säkra på att det inte var bra för den egna kommunen, 29 procent trodde att det troligen var negativt, men var inte säkra på det. 23 procent tror inte det kommer att påverka. Det är alltså hela 75 procent som inte tror att det hade lett till något positivt för den egna kommunen. Någon större skillnad i motståndet sammanslagningar går inte att finna mellan stora och små kommuner. Det är snarare andelen neutrala som är mindre i mindre kommuner.

David Karlsson konstaterar att kommunstorlek har en liten betydelse för attityden till eventuella sammanslagningar. Geografi och den lokala debatten påverkar betydligt mer.

När politikerna ska rangordna och ta ställning till de argument som finns för och emot en kommunsammanslagning så kan man se några intressanta saker. 41 procent tror att det varit ekonomiskt gynnsamt med en sammanslagning, 22 att det skulle varit negativt. 39 procent tror att kommunen hade kunnat leverera bättre service, 22 tror inte det. 65 procent fruktar konfliket mellan den nya kommunens delar. 53 procent tror att medborgarna skulle bli missnöjda.

Ska man sammanfatta det så tror de flesta politiker att man kommer att tjäna ekonomiskt och kunna ge bättre service, men rädslan för konflikter leder ändå till att fler är emot sammanslagningar. Dessutom är man rädda för medborgarnas reaktioner. Vid en djupare analys är det den största orsaken att politiker är mot kommunsammanslagningar.

Nedan följer tabellen med svar.


Kommunstorlek och demokrati, del 3

I den tredje delen av rapporten försöker David Karlsson att reda ut om det finns några demokratiska stordriftsfördelar. Det är ett intressant kapitel. Det ger en bra bild av hur demokratin – med betoning på representativitet- fungerar. Det finns mycket intressant att hämta. Han gräver ner sig i en rad intressanta områden; representation, representativitet, demokratisk praktik, det politiska samtalet,konflikt grad och partiernas roll och reellt inflytande. Det finns mycket matnyttigt att hämta men några saker som jag tycker att är intressanta att nämna är dessa.

Ökar i större kommuner

  • Eftersom det blir fler som slåss om de politiska posterna så får får man en elitisering av politiken. Politikerna lägger dessutom ner mer tid på sina uppdrag.
  • I större kommuner följer fullmäktigeledamöterna i större utsträckning partilinjen
  • Konflikterna inom och mellan partierna blir fler, större och tydligare
  • De ledande politikerna och journalisterna får ett större inflytande
  • Diskussioner och politiska samtal handlar mer om principer än sakfrågor
  • Kontakterna mellan olika aktörer ökar och det finns fler arenor för samtal och debatt

Förändras inte beroende på kommunstorlek

  • Olika aktörers inflytande.
  • Konflikter Politiker- Tjänstemän
  • Politikers nöjdhet med demokratins kvalitet

Minskar med växande kommunstorlek

  • Andelen politiker som förutom sitt parti även anser sig representera någon organisation, samhällsklass, eller annan åsikt
  • Oppositionens inflytande
  • Konflikt mellan kommundelar
  • Antal uppdrag per förtroendeval
  • Tjänstemännen får mer inflytande på politikernas bekostnad

Avslutningsvis försöker författaren att sammanfatta detta i slutsatser utifrån olika demokratiska perspektiv. Ur ett deltagardemokrati perspektiv är det så klart så att invånarna i en större kommun oftare har kontakt med en politiker. Däremot har politiker kontakt med lika många både i stora och små kommuner. I stora kommuner agerar invånarna dessutom oftare kollektivt i aktionsgrupper och andra grupper.

En sak som är viktig för mig är hur det politiska samtalet förs och här finns stora skillnader.

Utan tvekan är det så att politikerna bedömer att principdiskussionerna i det politiska samtalet tenderar att öka på sakfrågornas bekostnad ju större en kommun blir. Och i de allra minsta kommunerna ger politikerna uttryck för att det är där som samtalet som mest präglas av en ovilja att introducera nya perspektiv, och att lokala och akuta problem tas upp snarare än långsiktiga nationella.

Dessutom dras slutsaten att förutsättningarna för en aktiv samtalsdemokrati är bättre i större kommuner, tvärt emot vad man kunde förvänta sig. I det sista perspektivet som kallas valdemokrati konstateras det som framgick av uppräkningen ovan. Konflikterna mellan majoritet och opposition ökar, Ledamöterna förankrar mer i partiorganisationerna, mandaten knyts mer till partier än personen, debatten blir livligare och bättre i stora kommuner, eftersom underlaget är större är det enklare att hitta kompetenta politiker, Politiker i större kommuner är aktivare och mer informerade, I små kommuner upplever man att makten har förflyttats till tjänstemän och högre politiska nivåer, politiken elitiseras i stora kommuner.

Slutligen dras  slutsatsen att större kommuner bättre stödjer den liberala valdemokratins principer. Tror man att demokratin blir bättre av livlig ideologisk debatt, tydligt majoritetsstyre, partikonkurrens och ansvarsutkrävande så är större kommuner bättre än små.

Kommunstorlek och Demokrati, del 2

Då kommer är en kort resumé från rapportens andra kapitel skrivet av Folke Johansson som gjort ett försök att gå lite djupare för att hitta skillnader i det politiska beteendet och i politiska attityder i små respektive stora kommuner.

Men det är inte helt enkelt. För att få reda på om det verkligen är kommunstorleken som är avgörande, måste man även jämföra så att inte andra faktorer förklarar skillnaderna, exempelvis utbildning, uppbyggnad tätort/glesbygd, näringslivsstruktur, relation till andra kommuner. Jämförelserna görs på tre områden; intresse för politik på olika nivåer, valdeltagande, annat deltagande.

Det finns några aspekter som han lyfter fram som kan göra jämförelser vanskliga. Förekomsten av flera konkurrerande tätorter, stor arbetspendling in eller ut ur kommunen och  Tätortsgrad. Det är främst dessa faktorer som man kommer att hålla reda på, förutom då storlek i avseendet antalet invånare.

Intresse för politik

Här kan man konstatera att när man rensat för demografiska och individuella skillnader så finns det inga signifikanta skillnader. I större kommuner finns det ett större intresse för politik men det beror på att man en annan demografisk sammansättning. Ska man vara krass kan man konstatera att andelen medelålders män med utbildning utgör skillnaden. Utbildning är den faktor som tydligast påverkar intresset för politik.

Villighet att delta

Här finns en intressant sak som jag måste kommentera. Viljan att engagera sig politisk har inte avtagit de senaste decennierna. De siffrorna ligger ganska konstant. En viss minskning har kunnat skönjas, men det finns en klar skillnad mot den bild som partierna målar upp. Det kan enligt rapporten bero på att partierna har blivit kräsnare och vill ha kandidater från grupper som är små och svårrekryterade. En intressant är resultatet på frågan vilka kandidategenskaper som väljarna ansåg viktiga 1993. Först kommer erfarenhet och kunnighet (ca 80%) därefter Åsikter/Ideologi (ca 50 %), lokal/regional förankring (ca 40 %).

Valdeltagande och Politisk deltagande vid sidan av valet

Det går inte att fastsälla några signifikanta skillnader i valdeltagande och valmönster som kan förklaras av kommunstorlek. Inte heller i det politiska deltagandet mellan valen går att hitta några större skillnader som kan förklaras av kommunstorlek. Den enda skillnaden är att det finns något fler som varit med i aktionsgrupper i större kommuner.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns några skillnader, men  de är ytterst få. Störst skillnader hittar vi när vi tittar på medborgarnas kontakter med det politiska systemet. I stora kommuner har förre medborgare kontakt med det politiska systemet, däremot har politikerna kontakt med lika många. Det finns också sämre kännedom om partiernas ståndpunkter och kandidater i stora kommuner, vilket kan förklara att en mindre andel väljer att personkryssa.

Ska vi översätta detta till en eventuell framtida Österlenkommun finns det några saker som kan komma att göra det svårt. Till exempel att vi har tre större tätorter, varav två tidigare huvudorter. Dessutom kommer vi inte få alla effekterna av att vara en stor kommun, eftersom vi kommer att ha samma invånare som tidigare. Jag tror inte att det kommer att bli någon större skillnad i övrigt. Jag vet inte riktigt hur och vad jag ska tänka. Hur tänker du?