Globaliseringen at work

Jag läste Paul Krugmans blogg i NY Times och noterade ett trevligt inlägg på ett otrevlig ämne. Det handlar om att arbetslösheten i lågkonjunkturer har en tendens att ligga kvar även när konjunkturen vänder.

Right now, I’m reading Larry Ball on hysteresis in unemployment (pdf) — the tendency of high unemployment to become permanent. Ball provides compelling evidence that weak policy responses to high unemployment tend to raise the level of structural unemployment, so that inflation tends to rise at much higher unemployment rates than before. And the kind of unemployment we’re experiencing now, with many workers jobless for very long periods, is precisely the kind of unemployment likely to leave workers permanently unemployable.

Krugman efterlyser alltså åtgärder från staten för att bekämpa arbetslösheten. Jag har inte läst de bakomliggande rapporterna, men tror intuitivt att förklaringen delvis ligger på ett annat plan.

När konjunkturen går ned tvingas de minst effektiva och konkurrenskraftiga företagen bort från marknaden. Det innebär  att globaliseringen får en turbo när företagen flyttar den enklare produktionen till lågprisländer.

Det handlar alltså inte som tidigare om att det blir ledig kapacitet, som sedan enkelt kan tas i anspråk när det vänder. Utan om jobb som flyttas till ett annat land och aldrig kommer tillbaka. Kina har till exempel studsat tillbaka i linje med de gamla modellerna.

Om min teori stämmer finns det en stor fara i att staten genom subventioner räddar jobben. För eller senare kommer all produktion att förläggas där det är mest rationellt. Däremot har han rätt i att staten aktivt måste hjälpa människor vidare, till nya produktivare jobb.

Tyvärr är det så att de finns de som helt enkelt inte platsar när tempot och kraven skruvas upp, frågan blir då vad staten kan göra. Hur vi än gör så riskerar vi att människor hamnar i långvarig arbetslöshet om vi inte skapar nya enklare jobb. Här har länder med en dåligt utvecklas marknad för privata tjänster det bättre ,eftersom vi genom exempelvis RUT-avdraget kan stimulera framväxten av den typen av jobb.

Permanently High Unemployment – Paul Krugman Blog – NYTimes.com.

Back Bounce

Den ekonomiska forskningen tar ofta steg framåt när det händer saker i ekonomin. Det är kanske inte så konstigt. Nu pekar The Economist på flera saker som gör att vi kanske inte ska förvänta oss en snabb återhämtning. Ytterst spännande fördjupade artiklar.

Asien har sett remarkabel återhämtning. Helt i enlighet med gamla teorier. Man bara startar maskiner som står still, vilket tillåter en snabb återhämtning.

Jag funderade lite och funderade på varför detta inte fungerar på en ekonomi med ett hög grad av tjänsteproduktion.

Jag har en egen teori (tror jag). I hög konjunktur börjar både företag och privatpersoner att köpa tjänster som inte behövs eller är företagsekonomiskt motiverade (eller där denna koppling inte är helt uppenbar eller leder till en snabb avkastning).

När låg konjunkturen slår till stryps efterfrågan relativt snabbt, dock inte lika fort som efterfrågan på varor, eftersom man har bindningstider, abonnemang  och projekt som måste avslutas.

Problemet är att när man bara trycker på knappen i fabriken så måste tjänstesektorn ofta packa om och förnya sitt budskap och sina produkter. Oftast har personalen dessutom spridits vind för våg.

Kontentan av ovanstående resonemang. Sälj inte tjänster  inte fyller  ett verkligt behov och tillför direkt kundnytta.

A special report on the world economy: : The long climb | The Economist.