Kreativitet är framstegens moder

I söndagens Sydsvenskan hade de en liten intervju med Richard Florida. För att generalisera kan man väl säga att han fått ros från politiker och stadsutvecklare och ris från sina akademiska kollegor. Andreas Bergh bloggar om hur han anser att Florida använder förenklade och felaktiga statistiska samband. Bland annat i den här uppsatsen ifrågasätter man vissa samband som Florida bygger sin tes på. Men i all statistik får man inte glömma bort den bakomliggande problemställningen.

– Marx skrev om växlingen från bondesamhälle till industrisamhälle. Jag skriver om övergången till kunskapssamhället. Mina föräldrars ordning – industrisamhället och det konsumtionsinriktade förortslivet – har blivit en börda, som bondesamhället var för industrin. Det räcker inte längre med ny teknologi eller mer explo­atering av människor och naturresurser. Världen blir ojämlik. Förlorarna är gamla industristäder som inte ser sin kreativa potential. Ställen som har stor andel kreativa är lyckligare, friskare och har färre rökare och överviktiga.

Jag har själv läst Floridas bok Den kreativa klassen och ställer upp på de flesta av hans slutsatser. Jag tror att kreativitet är av godo. Hans tre T. Tolerans, Talang, Teknik köper jag inte rakt av. Det tror jag är en förenkling. En förenkling som egentligen bara handlar om att förpacka budskapet så att det går att sälja. Likaså är hans index-tal mer populärvetenskapliga än akademiskt hållbara.

Men att vi måste uppmuntra kreativitet, skapa kreativa miljöer och satsa på utbildning det är svårt att ifrågasätta.



De kreativas apostel – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Skolan och kreativitet

Jag tittade på TED och såg Ken Robinson prata om kreativitet.

Creativity expert Sir Ken Robinson challenges the way we’re educating our children. He champions a radical rethink of our school systems, to cultivate creativity and acknowledge multiple types of intelligence.

Videon är från 2006 men minst lika aktuell. Den har laddats ner fyra miljoner gånger.

Han har dessutom följt upp det med ett nytt klipp från februari i år där han utvecklar vad han menar. Han menar att det största hindret mot en riktigt bra skola är sunt förnuft.

Jag dök själv på klippet här första gången. Ken Robinson är riktigt rolig att lyssna på. Dessutom har han ett viktigt budskap. Passa på att njut av föreläsningar i toppklass.

Brainstorm

För att fatta det bästa beslutet eller hitta nya lösningar krävs det oftast att man angriper ett problem förutsättningslöst. Gärna att man sitter och brainstormar som det heter. Alla alternativ samlas upp och beaktas. Hur galna eller out of the box de än är.

Detta är något vi borde bli bättre på inom politiken. Om vi hade samla in fler alternativ skulle vi nog ofta kunna  hitta bättre lösningar. Det finns några ljusningar i form av möjligheten att lämna medborgarförslag, och att kommunen öppnat upp för att föra en dialog med invånarna exempelvis i planfrågor. Men det är ändå oftast politiker eller tjänstemän som kommer med idéer och lösningar.

Jag hade tyckt att det hade varit häftigt om vi hade en tävling. Hur ser ditt Ystad ut om 20 år? Vem vet vilka förslag som finns ute runt köksbord och i fika rum, men säkert är att många hade engagerat sig och vi hade fått en mängd nya intressanta idéer att fundera på.

Den Kreativa klassen – Richard Florida

Nu har jag läst den ytterst intressanta boken Den kreativa klassens framväxt av Richard Florida och tänkte lite kort återge hans budskap i bloggen. För alla som har ett samhällsintresse  är hans bok ytterst intressant. I mångt och mycket bryter han med gamla förställningar om hur man skapar tillväxt och får en region att utvecklas.

I centrum för allt står kreativitet och kreativa individer och miljöer. Tillväxt har alltid skapats av att nya ideér. Det vi ser som teknologisk utveckling bygger ju på att kreativa individer har kommit på nya sätt att göra saker. Allt från hjulet till datorn är produkter av kreativitet. Att attrahera och uppmuntra kreativa individer är alltså centralt för all utveckling.

Boken beskriver det han benämner den kreativa klassen. Jag tycker att mycket av det han beskriver är sådant som gäller mer än det han definierar som den kreativa klassen, det speglar snarare värderingarna hos den yngre generationen. Det han säger är att om man skapar förutsättningar som lockar den kreativa ,så kommer företagen vilja placera sig i området och man får tillväxt.

Han pekar på hur vi de senaste 50 åren har gott genom en genomgripande förändring. Värderingar och sociala koder har förändrats på ett sätt som såg som otänkbart på 50-talet. Även om boken har ett mycket amerikanskt perspektiv kan man känna igen mycket. Vi ser en utveckling där service och kunskapssektorerna väljer och att arbetstillfällen inom industrisektorn blir färre och färre. Vilket kanske är tur eftersom det inte finns många av dagens unga som söker sig till industrin. De vill arbeta inom service- och kunskapssektorn.

I mångt och mycket tar han upp sådant som vi vet är på gång.

På arbetet vill vi har flexibilitet, en stabil arbetsmiljö, en vettig grundlön, möjlighet att växa, erkännande, stimulans från kollegor och chefer, spännande arbetsuppgifter. Inte minst vill vi arbete på en plats som låter oss vara kreativa. Platsen är det centrala för Florida.

På fritiden vi vill ha upplevelser vi vill leva livet. Vi vill inte leva i en tråkig och plastig förortsmiljö. Kreativa människor vill att det ska vara genuint och varierat. Det ska finnas oändliga möjligheter att göra saker – hela tiden. En aktiv fritid är självklart och vi blir mer och mer medvetna om att vi har begränsat med tid. Är det rimligt att lägga ner tid på att samla ihop mat i en affär när man kan göra andra saker som man annars måste avstå. Det är viktigare med kultur på gator och caféer än på institutioner eftersom tillgänglighet är allt.

Det finns en bra teori kring skillnaden mellan socialt kapital och kreativt kapital. Kreativitet frodas bäst där man har många lite svagare sociala interaktioner än i samhällen där det finns få, men starka sociala band. Kreativitet frodas i nya möten och impulser. Ett samhälle där det är enkelt att skapa nya kontakter är troligen också tolerantare och tillåter avvikande uppfattningar och ideér. Tolerans är en av de dimensioner som han försöker fånga in. Bland annat genom ett gay-index, bohem-index och smältdegel-index.

Det han har försökt fånga är graden av tolerans, talang och teknologi för att skapa ett kreativtetsindex. Det är dessa tre faktorer som han ser som grunden för ekonomisk utveckling. Efter att ha läst boken är jag ganska övertygad om han det ligger något i vad han säger.

Kreativ teori

DSCF0525[1] Jag har stött på namnet Richard Florida i flera sammanhang nu. Han förespråkar en teori där kreativitet är centralt för ekonomisk tillväxt. Jag skaffade fram boken och redan efter förordet så känns det som att han är något på spåret.

Ibland är det viktigt att gå till källan. I detta fallet känns det så. Eftersom jag kan tänka mig att man använder hans teori som hävstång för allehanda satsningar inom kultursektorn. Dessutom är det verkligen intressant och viktig kunskap när man pratar om att få hit eller skapa ”jobb”.

En sak som verkar vara utom all tvivel är att Ystad måste arbeta hårt för att inte bli en stad dit seniorer flyttar för att somna in i lugn och ro. Ystad måste kännas spännande och vara ett val för kreativa människor. Människor som är kreativa i sin yrkesroll, vare sig de är tryckare, skådespelare, senior eller konsult. Kreativitet är nämligen inte förbehållet kultursektorn utan finns överallt. Det finns dessutom många inom kultursektorn som saknar kreativitet.