Inhouse Thinkthank

De flesta stora konsultföretagen publicerar rapporter som man kan ta del av gratis på nätet. Mckinsey, IBM, BCG, ÖPC m.fl. lägger stora pengar på att ta fram mycket bra och tänkvärda uppsatser.

Free reports are expensive to produce: Tom Rodenhauser of Kennedy Information, a firm that monitors consultancies, reckons they cost up to 5% of gross revenues. Are they worth it?

Personligen läser någon då och då. Frågan är för vem man skriver rapporterna. Det viktigaste signalen tror jag är att de signalerar att det här är företags som ger sin personal utrymme och resurser att utvecklas.

Dessa företag lever på att de lyckas rekrytera de allra allra bästa studenterna och medarbetarna. Att ha arbetat som konsult på en av dessa firmor är nästan en garanti för att alla dörrar står öppna, för dem som går vidare.

Bieffekten är att vi andra får ta del av deras tankar och idéer gratis. Till skillnad från deras kunder som får betala skjortan.

Consultancy firms: Free thinking | The Economist.

En bra förskola ger bra lön

Jag hittade en bra artikel i New York Times som beskrev aktuell forskning kring vikten av bra förskolor.

Economists have generally thought that the answer was not much. Great teachers and early childhood programs can have a big short-term effect. But the impact tends to fade. By junior high and high school, children who had excellent early schooling do little better on tests than similar children who did not — which raises the demoralizing question of how much of a difference schools and teachers can make.

När man nu har följt utvecklingen ännu längre och tittar på hur det går när testgrupperna kommer ut i arbetslivet så återkommer mönstret. De som lärde sig mycket i förskolan tjänar mer pengar.

Students who had learned much more in kindergarten were more likely to go to college than students with otherwise similar backgrounds. Students who learned more were also less likely to become single parents. As adults, they were more likely to be saving for retirement. Perhaps most striking, they were earning more.

Eftersom de i högre utsträckning valde att läsa på college så är det ju inte så konstigt att de har högre lön. Men det visar på ett intressant samband med ger ingen förklaring.

The crucial problem the study had to solve was the old causation-correlation problem. Are children who do well on kindergarten tests destined to do better in life, based on who they are? Or are their teacher and classmates changing them?

Det visar sig att det finns yttre faktorer som påverkar; klassens storlek, föräldrarnas utbildning och socialstatus, men mest av allt så spelar lärarna oerhört stor roll.

Some are highly effective. Some are not. And the differences can affect students for years to come.

Enligt de kalkyler som visas i artikeln kan en riktigt duktig förskole- eller småskolelärare vara värd en lön motsvarande 360 000 dollar om året, om man ser till skillnaden i barnens framtida inkomst. Men då skulle så klart barnen får betala all den extra lönen i skatt för att täcka statens utgift för lärarens lön.

Men det visar att det skulle vara en god idé att höja lönen och därmed statusen på läraryrket. På så sätt kommer man att få de bästa lärarna. Givetvis ska lönen kopplas till en prestation, nämligen att lära ut.

Economic Scene – Study Rethinks Importance of Kindergarten Teachers – NYTimes.com.

Björklund rules

Dick Erixon är min personliga blogghjälte. Han producerar kvantitet med kvalitet. Det här citatet av Björklund känns redan klassiskt. Jag gillar Björklunds debattstil och den här dräparen är bland det bästa jag sett.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand kritiserar utbildningsminister Björklund för att tala om disciplin och kunskap i skolan, medan kritiskt tänkande blir lidande. Björklund svarar att kunskap är skolans huvuduppdrag, och är det oordning krävs disciplin för att skapa lugn. Och så avslutade han med:

Kritiskt tänkande utan kunskaper blir ju bara att man tjafsar emot i största allmänhet.

Ännu en fullträff.

Jan Björklund växer hela tiden. Jag gillade inte honom från start, men han har fått oerhört mycket gjort dessa fyra åren, Dessutom gillar jag att han betonar ideologi.

Bildning på glid

Jag ska börja med att erkänna att jag själv inte är speciellt allmänbildad om man ser till vad som räknas som klassisk allmänbildning. Jag har svårt för att komma ihåg namn, årtal och detaljer. Dessutom kan jag inte mycket om musik eller konst. Det blir uppenbart när man umgås med de som är någon generation äldre. De besitter en sort grundläggande allmänbildning som inte bara jag utan många andra i min generation saknar.

Nu vet jag i och för sig inte om det beror på att de har haft längre tid på sig att samla in kunskapen eller om det handlar om deras inställning till kunskap. Min misstanke är att det är en kombination. Detta är något jag har grubblat på. Fördumningen och det intellektuella  förfallet.

Jag stötte på en intressant rapport på ämnet. Det var Per Svensson och Jasenko Selimovic som skrivit en rapport åt Bertil Ohlininstitutet där de försöker att reflektera över hur framtidens kulturpolitik bör utformas utifrån ett liberalt perspektiv. De har skrivit vars en del. Den del som Per Svensson, författare och kulturskribent, skrivit är underlag för detta inlägg eftersom han på ett bra sätt reflekterar över det jag beskrivit ovan. Fast han formulerar sig betydligt bättre i sitt kapitel som heter Bildningsidealet – Om hur och varför kulturen gör dig till en friare människa.

Den som någon gång läst en svensk roman från tidigt 1900-tal vet hur ivrigt unga begåvade flickor och pojkar från enkla förhållanden längtade efter att få fortsätta studera, läsa, bilda sig och hur ofta de ändå tvingades resignera inför det oundvikliga: dynggrepen, fabriksvisslan, ungarna som måste snytas och födas.

Nu har välståndsaccelerationen, uppluckringen av klassamhället och de tekniska revolutionerna skapat möjligheter som för tidigare generationer skulle ha tett sig ofattbara. Alla kan studera. Alla kan frossa i litteratur, film, konst och musik. Mästerverken är bara ett par knapptryck bort. Dygnet runt kan vi bada i kulturella upplevelser, ofta utan att ens behöva treva efter betalkortet.

Och vad gör vi av all denna frihet? Inbillar oss själva och andra att Da Vinci-koden och den svenska kriminalromanen utgör krönet på mänsklighetens kulturella strävan. Lite futtigt. Mycket fattigt. Ett förräderi mot tidigare generationer.

Det är det som är saken. Vi kan plocka fram klassikerna med en knapptryckning. Vi kan ta del av de mest fantastiska saker via internet. Tankeväckande och utvecklande för både hjärta och hjärna. Men vi tittar hellre på roliga klipp och lyssnar på meningslös musik. Det är ibland nästan som om vi snarare undviker det som är tankeväckande.

Med utgångspunkt i Eyvind Johnson beskriver han den hunger efter bildning som fanns på det tidiga 1900-talet.

Man är inte mer än människa, kan vi i dag säga, när vi vill förklara varför vi hellre kranar lådvin än läser lyrik. Att vara människa är något mer än att svettas brännvin och föda barn, sa sig de tusentals unga svenskar från arbetarkvarter och torpställen som samlades i föreningar och studiecirklar för att förvandla och förädla sig med hjälp av Gustaf Fröding och Dan Andersson, Ellen Key och Selma Lagerlöf.

Man måste verkligen beundra denna längtan efter bildning, Det är den längtan efter bildning som jag tror att mina äldre kamrater bär med sig. Det är det som skiljer dem från dagens 18-åringar. Hur återuppväcker vi denna längtan?

Kunskap i generationer

För någon vecka sedan stötte jag på en blogg som heter seniorbloggen. Visst låter det bra

På Seniorbloggen.se får bara du som är över 65 vara fast skribent. Samtidigt är bloggen öppen för och välkomnar kommentarer och diskussion från alla, oavsett ålder.

– Gruppen över 65 blir en allt starkare påverkans- och maktfaktor – det är vad övriga samhället måste inse och förhålla sig till, säger initiativtagaren Thorbjörn Larsson, som även utrett äldrefrågor på uppdrag av regeringen.

Bakgrunden är att Sverige (tillsammans med Japan) har världens äldsta befolkning, och inom några år kommer 25 procent av svenskarna att vara över 65.

Våra mest erfarna
I den åldersgruppen finns redan nu flera av våra mest erfarna personer inom ämnen som ekonomi, musik, miljöfrågor, politik, boende, utbildning, livsåskådning, etik, mode, juridik, sport och mycket annat. Det är också dessa personer som kommer att medverka regelbundet eller med enstaka inlägg.

Jag har tittat på den och vissa inlägg är tankeväckande andra inte. Precis som det brukar vara. Men det kändes som ett bra initiativ. Sen kan man så klart invända mot deras något självgoda beskrivning av sin egen erfarenhet. Det finns yngre människor som har tillräckligt med erfarenhet och med bättre insikter om vad som kommer att hända i framtiden. Bara det faktum att man gjort något långt tid betyder inte vare sig att man kan det bäst eller kan mer bättre än andra. I vissa fall är det dessutom en nackdel att vara äldre eftersom fokuset just skiftar från vad som kommer att hända till vad som har hänt.

Det var egentligen inte det jag tänkte att blogga om utan hur kunskapsöverföringen i stort fungerar mellan generationerna rent generellt. Jag upplever det som att vi har ett problem i kommunikationen mellan generationerna. Yngre kommunicerar ofta som jag gör nu. Via nätet och på sociala medier. Det kräver att man har en ganska stor trygghet. Vem som helst kan läsa det jag skrivit. Stavar jag fel eller tappar bort ett ord ser alla det. So what – världen snurrar på ändå. Jag tror att alltför många äldre sitter med en Jante på axeln som hämmar dem. Man kan inte blogga eller kommunicera om man inte vågar riskera att det kommer ut en ogenomtänkt inlägg eller dålig formulering då och då.

Jag har börjat fundera på vilken kunskap det är som ska föras över. Vilka frågor vill jag har svar på? Ska jag ställa frågan? Är äldres kunskap relevant?

Det bara tar en generation för att radera ut kunskap som har gott från generation till generation. Å andra sidan finns det inte något syfte i att föra vidare kunskap som inte är relevant. Min farsa behövde inte föra farfars kunskap kring lantbruk vidare, eftersom jag handlar på Willys. Å andra sidan kanske mina barnbarn kommer att behöva just den kunskapen. Men då pratar vi kunskap om saker och fakta, det går ju att dokumentera och lära sig.

Det finns en annan typ av kunskap som lockar. Kunskap om livet. Hur ska man bli lycklig? Hur känns det att bli gammal? Döden? Det är svåra frågor. Undrar om det finns någon som bloggar om döden?

Den Kreativa klassen – Richard Florida

Nu har jag läst den ytterst intressanta boken Den kreativa klassens framväxt av Richard Florida och tänkte lite kort återge hans budskap i bloggen. För alla som har ett samhällsintresse  är hans bok ytterst intressant. I mångt och mycket bryter han med gamla förställningar om hur man skapar tillväxt och får en region att utvecklas.

I centrum för allt står kreativitet och kreativa individer och miljöer. Tillväxt har alltid skapats av att nya ideér. Det vi ser som teknologisk utveckling bygger ju på att kreativa individer har kommit på nya sätt att göra saker. Allt från hjulet till datorn är produkter av kreativitet. Att attrahera och uppmuntra kreativa individer är alltså centralt för all utveckling.

Boken beskriver det han benämner den kreativa klassen. Jag tycker att mycket av det han beskriver är sådant som gäller mer än det han definierar som den kreativa klassen, det speglar snarare värderingarna hos den yngre generationen. Det han säger är att om man skapar förutsättningar som lockar den kreativa ,så kommer företagen vilja placera sig i området och man får tillväxt.

Han pekar på hur vi de senaste 50 åren har gott genom en genomgripande förändring. Värderingar och sociala koder har förändrats på ett sätt som såg som otänkbart på 50-talet. Även om boken har ett mycket amerikanskt perspektiv kan man känna igen mycket. Vi ser en utveckling där service och kunskapssektorerna väljer och att arbetstillfällen inom industrisektorn blir färre och färre. Vilket kanske är tur eftersom det inte finns många av dagens unga som söker sig till industrin. De vill arbeta inom service- och kunskapssektorn.

I mångt och mycket tar han upp sådant som vi vet är på gång.

På arbetet vill vi har flexibilitet, en stabil arbetsmiljö, en vettig grundlön, möjlighet att växa, erkännande, stimulans från kollegor och chefer, spännande arbetsuppgifter. Inte minst vill vi arbete på en plats som låter oss vara kreativa. Platsen är det centrala för Florida.

På fritiden vi vill ha upplevelser vi vill leva livet. Vi vill inte leva i en tråkig och plastig förortsmiljö. Kreativa människor vill att det ska vara genuint och varierat. Det ska finnas oändliga möjligheter att göra saker – hela tiden. En aktiv fritid är självklart och vi blir mer och mer medvetna om att vi har begränsat med tid. Är det rimligt att lägga ner tid på att samla ihop mat i en affär när man kan göra andra saker som man annars måste avstå. Det är viktigare med kultur på gator och caféer än på institutioner eftersom tillgänglighet är allt.

Det finns en bra teori kring skillnaden mellan socialt kapital och kreativt kapital. Kreativitet frodas bäst där man har många lite svagare sociala interaktioner än i samhällen där det finns få, men starka sociala band. Kreativitet frodas i nya möten och impulser. Ett samhälle där det är enkelt att skapa nya kontakter är troligen också tolerantare och tillåter avvikande uppfattningar och ideér. Tolerans är en av de dimensioner som han försöker fånga in. Bland annat genom ett gay-index, bohem-index och smältdegel-index.

Det han har försökt fånga är graden av tolerans, talang och teknologi för att skapa ett kreativtetsindex. Det är dessa tre faktorer som han ser som grunden för ekonomisk utveckling. Efter att ha läst boken är jag ganska övertygad om han det ligger något i vad han säger.

Ingen ursäkt

Jag har suttit och kollat lite på TV och andra saker på nätet. Det finns hur mycket kloka saker som helst man kan titta på. Världens största tänkare finns bara ett klick bort. Problemet är som vanligt tidsbrist. Hur ska man hinna titta på tillräckligt mycket.

Jag hittade den här spännande programmet Big Ideas. Söker man lite på youtube är utbudet av kvalificerad kunskap överväldigande. Utan att ta sig till Harvard eller Oxford kan man lyssna till intressanta och insiktsfulla debatter och föreläsningar.

Nu när all kunskap finns så nära. Vilken skyldighet har jag då att tillgodogöra mig den? Jag tycker att man är skyldig att hålla sig allmänbildad, men var går gränsen?

Informationssamhället dödade kunskapen

Ibland ger ny teknik upphov till bestående förändringar i kulturella värderingar. Jag tycker mig ana en sådan värderingsförändring kring kunskap.

Redan innan internet hade nått den breda massan krängde Jonas Birgersson och Johan Stael von Holstein drömmen om informationssamhället. De påverkade oförstående politiker, företagare och i stort sett alla som råkade komma i närheten. Det byggdes upp förväntningar som ledde till IT-bubblan.

Nu är de flesta beroende av datorer och internet för att kunna göra sitt jobb  på ett effektivt sätt, eller ibland utföra det överhuvudtaget. Det utlovade informationssamhället är här, om än något försenat.

Konsekvenserna av detta har säkert utretts till höger och vänster men min vana trogen gör jag egna spaningar och drar jag mina egna slutsatser.

Min tes är följande. Informationssamhället har gjort att kunskapsbegreppet luckrats upp och att samhället fylls av mindre och mindre kunskap. Överflödet av dåligt bearbetad eller helt obearbetad information gör att många helt enkelt väljer bort att informera sig. Flödet blir dem övermäktigt.

Jag stöder min tes på följande iakttagelser:

I skolan är det viktigaste numera att kunna hitta information. Utantill kunskap ses som något förlegat. All information är ju bara en knapptryckning bort. Nu vet jag att det finns lärare som inte arbetar så, men trenden har gått i denna riktning. Det är viktigare att varje elev har tillgång till en dator, än att de har bra läroböcker som de läser och kommer ihåg. För att kunna reflektera och nå insikt krävs det att vissa saker är inpräntade i hjärnan. Man kan inte slå upp basala saker. Då kommer man aldrig få en obruten en tankekedja som leder till insikt.

Eftersom det finns så mycket information måste budskapen förenklas och kortas ner för att nå fram till mottagaren. Många tidningsnotiser är numera inte längre än en text-TV artikel. Fördjupande information och bakgrundsfakta finns sällan. Nyhetsflödet har blivit ytligare och mer effektsökande. Priset blir att befolkningens kunskapsnivå minskar. De kanske är ytligt informerade om fler saker,  men det är inte samma som kunskap.

Allt eftersom våra arbetsredskap blir bättre ökar möjligheten att bygga in kontroller i system och verktyg. Detta i sin tur tillåter att det som tidigare var komplexa arbetsuppgifter kan delegeras till någon med lägre utbildning, erfarenhet eller kunskapsbas. En övertro till rutiner, kvalitetssystem och IT-stöd (allt detta är informationsflöde) gör att vi låter personer utan adekvat kunskap utföra uppgifter som de egentligen inte borde. I 99 procent av fallen går det säker bra(eller i alla fall inte dåligt). Problemet är att utveckling och innovation kräver att man har kunskap och kreativitet, som gör att man kan utveckla sina verktyg och metoder. Då krävs det snarare kunskap som ligger på en högre nivå. För att kunna få ut maximalt av verktygen så kräver även det att man förstår de bakomliggande resonemangen.

Jag vill inte ha tillbaka en skola där man bankar in namnen på städer och floder. Inte heller vill jag ha en skola som prioterar inpräntandet av meningslösa latinska fraser.  Men jag vill ha en skola som gör större skillnad på information och kunskap, och tar hänsyn till att man man måste bära med sig en viss basinformation för att kunna utvecklas.