Ofrivilliga ledare inspirerar inte

I sann sosse anda finns det ingen som vill bli partiledare. Mitt tips lägg ner partiet, eller skriv av alla som säger nej och fråga dem aldrig igen. Den som blir partiledare för socialdemokraterna är en potentiell statsministerkandidat. Tänk er ett presidentval i USA där den ena kandidaten hade blivit övertalad att ställa upp. Det håller inte.

Det tyder på en kultur inom partiet som är så skadlig och förtryckande att man blir mörkrädd. Jag förstår inte hur någon med sunt förnuft kan ens försöka sig på att ta sig fram i den sådan miljö. Eller – det kanske inte finns någon med sunt förnuft kvar i landet. De flyr utomlands.

Ganska komiskt. Det har blivit så uppskruvat att det inte räcker att säga nej längre. Man ska dessutom fly landet.

Men det är lite svenskt. Man ska inte ta för sig. Man ska låta andra lyfta fram en. Man ska inte peka ut en riktning och ha en tydlig vilja – man ska vara ödmjuk och ta hänsyn. Men jag tror att det behövs lite mer våghalsiga ledare. Ledare som vågar ha en tydlig uppfattning – men är ödmjuka nog att ändra sig om det finns fog för det. Ledare som vill åstadkomma något och driver på, ledare som inspirerar.

Men framförallt ledare som på egen hand vågar säga att de vill leda och ger uttryck för en vision och har en plan för att nå dit.

Ledarskap för förändring

I Harvard Business review kan man läsa om vad de kallar transformational leadership.

The traditional or transactional leader says ”I’m the leader — you’re the follower; I have something you need (money) and you have something I need (labor). So let’s make an exchange.” Transformational leaders like Steve understand that there is something bigger at stake. He not only challenged his people to grow professionally, but also personally — emotionally and intellectually.

Det är ett ledarskap som bygger på fyra ingredienser:

Ledare som bryr sig om

It sounds touchy-feely, but people who are not both receiving and giving love — and by love I mean focused concern and action directed at another exclusively for that person’s good — cannot be fully healthy, biologically and psychologically.

Insikt om att allting behöver växa

By creating a culture that allows our people (and ourselves) to grow, we are expanding our capacities as leaders, as employees, and as human beings.

Alla måste känna att de betyder något

The simple principle at work here goes something like this: life works when we forget about ourselves and contribute to others. To feel fulfilled and empowered, employees must know they are contributing to the whole.

Behovet av mening

We are meaning-seeking creatures. If our lives lack a clear sense of meaning, if we are not engaged in some larger purpose, we will not be fully satisfied, regardless of whatever else we may have.

Har du en chef som lyckas få en arbetsplats där alla kriterierna är uppfyllda? Grattis då finns det förutsättningar för att göra underverk, Nu får man tänka på att det är en amerikansk artikel. Svenska chefer är nog duktigare än amerikanska på de ”mjuka” värdena.

De kriterier som jag tror att flest brister i är behovet att växa och behovet av mening. Som chef måste man gilla dynamik och förändring annars kommer man aldrig att kunna skapa en arbetsplats som där man når sin fulla potential.

Men det var en föredömligt kort artikel och ganska intressant. Väl värd att föras vidare. För är det inte intressanta frågor som dyker upp. Vad gör ett jobb meningsfullt? Kan man göra så att någon som utför ett meningslöst arbete upplever det som meningsfullt? Luras man inte då? Lurar man någon man brys sig om?

Arbetsgivarna riskerar att tappa ansiktet

Fler och fler arbetsgivare inför policys kring användandet av främst Facebook men även andra sociala medier på arbetet. Det är ett feltänk som beror på att man inte f’örstår att det är ett nytt sätt att nätverka och att kommunicera. Jag har själv varit skeptisk till det hela men är nu helhjärtat en anhängare till Facebook.

Arbetsgivare som förbjuder sina anställda att använda Facebook kan lika gärna begränsa tillgången till telefoner, e-mail och skaffa en vakt som säkerställer att det inte försiggår annan otillbörlig kommunikation.

Att övervaka och detaljstyra fungerar inte på arbetsplatser där man säger att det ska finnas frihet under ansvar. Begränsa de anställdas friheten och de kommer att begränsa sitt ansvarstagande och därmed sitt engagemang för sitt arbete och sin arbetsgivare.

Smarta arbetsgivare kommer uppmuntra de anställda att kommunicera med sina kunder. Om det sedan sker via direkta möte, telefon eller sociala medier är mindre väsentligt. Man måste tro att personalen har förmågan att den lämpligaste formen.

Ge de anställa frihet att kommunicera. Det finns de som pratar bort timmar i telefon. Det är ingen förespråkar att man ska begränsa tillgången till telefoner för kollektivet för det.

”Glöm inte fördelarna med Facebook” | Second Opinion.

Morotspiska

Mer än man tror ligger i hur man utrycker sig. Det visar sig inte minst i en undersökning som tydligt visar hur man kan använda det faktum att vi anstränger oss mer för att behålla det vi har –  än vi anstränger oss för att skaffa mer.

At the beginning of the week, some groups of workers were told that they would receive a bonus of 80 yuan ($12) at the end of the week if they met a given production target. Other groups were told that they had “provisionally” been awarded the same bonus, also due at the end of the week, but that they would “lose” it if their productivity fell short of the same threshold.

Designing rewards: Carrots dressed as sticks | The Economist.

Pick Me

Amerikanska Collegefilmer kan verkligen få en att tänka till. Old school collegefilmer som Can’t buy my love lär en verkligen mycket om livet och om kärleken. Detta är givetvis kunskap som är viktig och gör att man får ett rikare liv.

En annan sak som har slagit mig är hur stor skillnad det är mellan hur vi väljer våra ledare i Sverige och USA.

I USA har man regelrätta valkampanjer för att välja ordförande till elevrådet på highschool. Det är en i högsta grad offentlig och konkurrensbetonad process där kandidaterna verkligen måste visa vad de vill åstadkomma. För att bli vald krävs det att kandidaten förmedlar en vision och en plan för att nå dit.

De får ledare som vill vara ledare, med en vilja att åstadkomma något och förmågan att få andra att tro att det går att åstadkomma.

I Sverige väljer vi någon som har blivit tillfrågad om att ställa upp, eller rent av övertalad att ställa upp.  Om man tar elevrådsexemplet så drivs frågan av en engagerad samhällskunskapslärare eller en studierektor med tid över. Det är inte rumsrent att ställa sig upp och säga att man vill ha en ordförandepost. Hade man gjort det hade dessutom chanserna att få posten minskat, eftersom alla skulle vilja klämma åt uppstickaren. Har personen i fråga dessutom en tydlig uppfattning om hur han vill att saker ska vara och hur det ska göras minskar är chanserna ännu mindre.

Vi får ledare som helst hade sluppit ansvaret, inte har en tydlig bild om vad man vill åstadkomma och som har en bristande förmåga att kommunicera.

Ole Dole Doff. Kinke Lane Koff. Inte du, inte du, inte du… … men HAN!