Jag och min stora trut

Jag hade den stora turen att få prata inför 270 kollegor i Tylösand i fredags. Fantastiskt häftig upplevelse. Om jag ska välja något som jag verkligen gillar och får en kick av så är det nog att stå inför publik. Det är nog det jag är bäst på. I övrigt har jag nog ingen riktig specialitet förutom att alltid var på tvären. Jag är alltid på tvären. Om alla går ett håll tar jag ett annat. I 99 fall av 100 finns det en bra anledning att gå den allmänt vedertagna vägen. Exempelvis att den är asfalterad och väldränerad. Men om ingen geggar ner sina skor kan man ju inte vara säker. Jag har tagit på mig rollen av vara killen med skitiga skor.

Men tillbaka till Tylösand. Fantastiskt fin lokal, stor scen, mikrofon och strålkastare. Dubbla bildskärmar och fantastisk utsikt. Jag var dessutom i gott sällskap. Före mig var det vår avgående VD Jonas Bergkvist som pratade. De flesta känner honom mest som hockey-spelare med 272 landskamper i bagaget. På eftermiddagen skulle de få lyssna till Göran Adlén.

Jag lyckades få till en del sköna skämt och lyckades dessutom med några retoriska krumbukter. Sån tur är har jag en hel del material kvar så jag hoppas få köra lite längre någon annan gång. Det visar sig alltid att tiden inte räcker till för mig och min stora trut.

Rampfeber

Imorgon ska jag änligen köra min presentation/show inför 270 kollegor från hela södra sverige. Det kommer att handla om trygghetszoner, konsultensroll och uppgift, förutsättningar för utveckling. 20 minuter laddat med angeläget budskap. Största publiken någonsin. Det kan behövas som uppladdning för skoldebatt inför fullsatt aula på tisdag.

Jag tycker verkligen att det roligt. Det ger mig dessutom en konkurrens fördel eftersom många är mer rädda för att tala inför publik än att få cancer.

Nu hoppas jag bara att budskapet går hem och att alla kommer att tycka att det är underhållande.

Rosling a IKEA

Funderar mycket på en presentation jag ska köra nästa fredag för nästan 300 kollegor i Tylesand. 20 minuter på temat trygghetszon, engagemang och att anta utmaningar. Otroligt utmanande eftersom det kommer att vara en så differentierad publik med ganska olika yrkesroller.

Bland alla mina sidospår ledde ett mig till denna ur presentations- och pedagogisk synpunkt föredömliga föreläsning av Hans Rosling.

Nya äpplets nyheter

Jag har några nyhetsflöden från New York Times och man kan bara undra hur de lyckas få fram så mycket bra artiklar och krönikor. Här kommer ett axplock från de senaste två veckorna.

Paul Tough skriver en jättebra krönika som handlar om att Obama tänker satsa pengar på skolorna i de fattiga områdena i USA. Han ställer en intressant och berättigad frågan. Han undrar om det inte ska krävas bevis för att en metod fungerar innan staten skjuter till pengar. Det är en intressant artikel. Det låga skolresultaten beror inte bara på skolan utan på den sociala miljön runt omkring. Genom att lyfta hela familjer och stadsdelar får eleverna en chans att fokusera på skolan. Samtidigt finns det andra skolor som genom att fokusera på det som händer i skolan når lika goda resultat.

Op-Ed Contributor – Don’t Drop Out of School Innovation – NYTimes.com.

Mark C. Taylor, ordförande för religionfakulteten på Columbia University skriver en intressant artikel om krisen inom den högre utbildningen i USA.

What we’ve seen with California’s distinguished state university system — huge cutbacks in spending and a 32 percent rise in tuition — is likely to become the norm at public and private colleges. Government support is being slashed, endowments and charitable giving are down, debts are piling up, expenses are rising and some schools are selling their product for two-thirds of what it costs to produce it. You don’t need an M.B.A. to know this situation is unsustainable.

Intressant läsning. Då framstår det svenska systemet som mer robust. Att de får rätt på sitt utbildningsväsende är ju en oerhört viktigt frågan för landets framtid.

Op-Ed Contributor – Universities Are Heading Toward Academic Bankruptcy – NYTimes.com.

Gary Gutting som är filosofi-lärare skriver en lång krönika angående Richard Dawkins argumentation för atetism. Han tycker att de argument Dawkins använder snarare pekar på att agnosticism är en mer logisk hållning. Han efterlyser fler filosofiska resonemang för att komma fram till om gud finns eller inte. Dawkins är ju biolog och det märks ju tydligt i hans bok och i hans argumentation.

On Dawkins’s Atheism: A Response – Opinionator Blog – NYTimes.com.

Kennedy Odede, VD för Shining Hope for Communities skriver om slum turism. Att turister tar en busstur i de fattiga områdena för att titta på allt elände.

Nor do the visitors really interact with us. Aside from the occasional comment, there is no dialogue established, no conversation begun. Slum tourism is a one-way street: They get photos; we lose a piece of our dignity.

Slums will not go away because a few dozen Americans or Europeans spent a morning walking around them. There are solutions to our problems — but they won’t come about through tours.

Själv tycker jag att alla borde fatta att det inte är rimligt att lägga dyra pengar på en resa för att titta på slum. De pengarna kan göra betydligt större nytta.

Op-Ed Contributor – Slumdog Tourism – NYTimes.com.

Paul R. Michel en före detta domare skriver om vikten av att bejaka innovation för att skapa tillväxt och belyser det faktum att patentverket i USA har för små anslag. Jag tycker det är spännande. Patent och uppfinningar är fullständigt frånvarande i den svenska debatten.

Op-Ed Contributors – Inventing Our Way Out of Joblessness – NYTimes.com.

Gary Gutting skriver en bra krönika som beskriver hur han arbetar med elever på en katolsk skola.

I myself, the product of a dozen years of intellectually self-confident Jesuit education, have little sympathy with the “it’s just faith” response. “How can you say that?” I reply. “You wouldn’t buy a used car just because you had faith in what the salesperson told you.

Det är kul och intressant att läsa han krönika och det väcker en del nya tankar.

Philosophy and Faith – Opinionator Blog – NYTimes.com.

Linda Greenhouse uppmärksammar frågan om intagnas rätt att rösta.

In every state, the impact on the black community is disproportionate, hardly surprising given that one in nine black men aged 20 to 34 is in prison.

Det är alltså en fråga där svarta diskrimineras. Rösträtten är central i en demokrati. Att neka någon rösträtt är att ställa dem utanför samhället. Jag tror aldrig att det är rätt väg att gå. Utgångspunkten måste vara att alla vuxna medborgare har rätt att rösta .

Voting Behind Bars – Opinionator Blog – NYTimes.com.

Det har gjort experiment som visar att hundar kan skapa effektivare arbetsplatser. Närvaron av hundar gör oss lugnare, vänligare och mer inriktade på att samarbeta

Mr. Honts found that those who had had a dog to slobber and pounce on them ranked their team-mates more highly on measures of trust, team cohesion and intimacy

Det tycker jag låter bra. Det har visat sig att djur får oss att må bättre på ålderdomshemmen. Nu visar det sig att de kan ha samma effekt på arbetsplatser. Hoppas att det får genomslag. Jag tycker själv att arbetsplatser där någon har med sin hund är mä

Dogs for Everyone? – Freakonomics Blog – NYTimes.com.

Det finns undersökningar som visar att lärarens betydelse kanske är större än vi kan ana.

Now, in an analysis of seven years of test-score data from 6,000 Los Angeles teachers, the L.A. Times and the Rand Corp. have found teacher effectiveness to be three times more influential than school attendance on student performance.

Med andra ord gäller det inte att välja den bästa skolan utan den bästa läraren. Kul att se att Folkpartiet är helt rätt ute när man tjatar om lärarens status och vikten av att locka duktiga studenter till lärarhögskolorna.

Better Schools, or Better Teachers? – Freakonomics Blog – NYTimes.com.

Biltjuvar är män av sociala skäl. De har fler kontakter som gör att de kan tjäna pengar på stöldgodset.

Why Car Thieves Are Male – Freakonomics Blog – NYTimes.com.

Att läsa utländsk press är uppfriskande och nyttigt. Nyheterna är inte försvenskade. Men kanske amerikaniserade i vissa fall. Det är i alla fall påtagligt att de ofta har ett större djup och en högre kvalitet än många svenska medier.

Media flödar

Under två veckor struntade jag i att följa mina nyhetsflöde. Det resulterar i att jag kommer att sitta några timmar och köra genom bloggar, ledarsidor och annat som är intressant. Jag tänker på några saker. Det första hur man plockar ihop sin egen nyhetskorg, att pappersmediet inte funkar med det nya sättet att tillgodogöra sig nyheter, att de amerikanska flödena är överväldigande och att det finns så mycket att läsa, så mycket att blogga om och så mycket att tänka på att jag aldrig kommer att hinna med allt.

Frågan då är hur man ska lösa det. Sänka ambitionsnivån, gallra kraftigare, nischa bloggen eller se till så att man får möjlighet att göra allt detta på arbetstid. Finns det sådana jobb?

Några bra inlägg av Dick Erixon kan jag i alla fall bjuda på för den som inte har ork och tid att plöja genom 1210 olästa feeds. Lägger på fler om jag hittar intressanta vilket man ju alltid gör.

DagensPS.se – Ofrivillig heltid är vanligare än ofrivillig deltid.

DagensPS.se – Jonas Gardell hoppar av som vallokomotiv (S).

DagensPS.se – Jämlikhetsbluffen avslöjar Jämlikhetsanden.

DagensPS.se – Arbetslösheten: frizoner eller bygga murar.

Utanför Zonen

För många år sedan var jag på en säljkurs och kom i kontakt med trygghetszonen för första gången. Det är egentligen en ganska enkel teori. Om vi inte utsätter oss för sådant som ligger utanför vår trygghetszon kommer den hela tiden att krympa  och bli mindre tills vi en dag är så begränsade av vår trygghetszon att den begränsar oss och våra möjligheter att förverkliga oss.

Det ligger mycket i det. Jag tror stenhårt på det här. Man måste utmana sin trygghetszon och ta för sig. Sitter man och ugglar i det som är tryggt kommer man inte framåt.

Jag försöker att utmana mig själv vad det gäller att stå inför folksamlingar och hålla tal och presentationer. Det är något de allra flesta är oerhört rädda för. Kan man bli bra på det får man ett försprång.

Nu har jag möjlighet att köra en debatt inför 200 personer i en Aula. Visserligen 14-15 åringar, men det gör det faktiskt svårare. 200 redovisningskonsulter hade varit enklare. Det ska jag dessutom troligen köra det också nu i september.

Men jag tycker det är roligt. Det är en kick att stå längst fram och köra. Det är som knark. Men det är samtidigt påfrestande, nervositet, förberedelser, oro, anförande, budskap, innehåll. Det är oerhört mycket som ska klicka. Men när det blir bra så varar ruset ganska länge.

Det är bara att kavla upp ärmarna och gå ut ur zonen och köra så att det ryker.

Blogga en kontaktsport i realtid

Jag tog en veckas ledigt från bloggandet. Det sliter att producera fram minst ett inlägg om dagen. Plus då min nedräkning som bara den har tagit mer tid och energi än jag hade kunnat föreställa mig.

Nu är jag tillbaka på jobbet. Dottern skolas in på dagis och livet börjar flyta på. Med snart en månad kvar av valrörelsen så kommer jag nog att ändra fokus lite. Annonser ska produceras, kampanjidéer genomföras och valstugan ska bemannas och smyckas. Trycksaker ska delas ut och väljare mötas. Debattartiklar skrivas och uttalanden förbereddas.

Någon plats för att trycka in bloggande i det finns det knappast. Men så fort jag har skrivit klart det sista nedräkningsinlägget kommer jag nog att bli lite aktivare på bloggen.

Men jag kan bara konstatera att bloggande är en tuff kontaktsport där det handlar om att prestera. Det funkar inte att leva på gamla meriter. Det måste hända saker och nya inlägg måste strömma in. Jag kommer troligen att twittra lite under den sista månaden eftersom det helt enkelt är ett mindre tidskrävande och tar mindre av min fokus.Man har ju dessutom ett jobb att sköta.

Min respekt för de som jobbar med text och varje dag och producerar fram minst ett textstycke ökar hela tiden. Det är inte enkelt att varje dag prestera ett mer eller mindre inspirerat textstycke.

Konsten att säga nej

Jag hittade en gammal read later artikel som jag av någon anledning tyckte var värd att blogga om. Det kanske inte är jätteintressant men ändå.

Det visar sig att det är dyrare att vara förälder idag än det var för exempelvis 30 år sedan.

Förklaringen till de ökade kostnaderna ligger i en högre standard för barn och att det tillkommit prylar som inte fanns 1980, säger Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea, till Metro.

– Alla vill att deras barn ska ha det lika bra som andras barn. Vi har gjort undersökningar som visar att det sista föräldrar drar ner på är barnens standard, säger Ingela Gabrielsson till Metro.

Samtidigt mår barn allt sämre i takt med att vi ger de mer saker och mindre tid. Det tar ju längre tid att jobba ihop pengar så att man har råd med alla saker.

Frågan är var man själv kommer att landa. Än så länge tigger dottern bara om lite extra mellis, eller om andra hanterbara saker. Men vad gör man när hon kommer och ber om en häst, mobiltelefon eller resa. Som det är nu tror man ju att man ska lyckas säga nej.

Frågan är om man har det som krävs…

Kostnaderna för barnen ökar stadigt – Din ekonomi – E24.

Elbil utan spänning

Jag läser i NY Times om GMs omtalade Volt som skulle lanseras 2010 enligt vad de har sagt tidigare. Nu ser det ut som om det kommer att bli precis så dåligt som de värsta olyckskorparna förutspådde.

Den är dyr, opraktiskt och den matchar definitivt inte det som förväntades. Med andra ord så kommer det sannolikt att bli en dålig affär för GM, och därmed också för den amerikanska staten som räddade biljätten från en konkurs för inte så länge sedan.

For starters, G.M.’s vision turned into a car that costs $41,000 before relevant tax breaks … but after billions of dollars of government loans and grants for the Volt’s development and production. And instead of the sleek coupe of 2007, it looks suspiciously similar to a Toyota Prius. It also requires premium gasoline, seats only four people (the battery runs down the center of the car, preventing a rear bench) and has less head and leg room than the $17,000 Chevrolet Cruze, which is more or less the non-electric version of the Volt.

Förutom att man har gjort en ganska medioker insats på utvecklingsavdelningen så lyckas man dessutom förpacka den lite märkligt mot konsumenterna.

Instead of following Toyota’s model, G.M. decided to make the Volt more affordable by offering a $350-a-month lease over 36 months. But that offer allows only 12,000 miles per year, or about 33 miles per day. Assuming you charged your Volt every evening, giving you 40 miles of battery power, and wanted to keep below the mileage limit, you would rarely use its expensive range-extending gas engine. No wonder the Volt’s main competition, the Nissan Leaf, forgoes the additional combustion engine — and ends up costing $8,000 less as a result.

I artikeln är man skarpt kritiska till att staten har gått in men massvisa subventioner för att producera en amerikansk elbil. Den enda anledning de kan komma på för att köpa en Volt är att man ska kunna motivera de massiva subventionerna och krisstöden.

So the future of General Motors (and the $50 billion taxpayer investment in it) now depends on a vehicle that costs $41,000 but offers the performance and interior space of a $15,000 economy car.

Den som köper det argumentet och går och köper en blir lurad en gång till. Först skörtade GM upp regeringen med falska löften om en ljus, grön framtid. Sedan skörtar de upp de skattebetalare som köper en bil som helt enkelt inte är värd pengarna. Än en gång visar facit att subventioner är fel, och att staten gör bäst i att inte försöka rädda företag som inte kan rädda sig själv.

Vill du en rejäl löneökning…

Då får du flytta till Kina. Förra året höjds lönerna med 17 procent! Nu ska det väl sägas att trots den rejäla ökningen så är det fortfarande bara en 20:e del av vad en amerikansk fabriksarbetare tjänar.

De rejäla löneökningarna beror på ett antal faktorer varav arbetskraftsbrist så klart är den mest betydande. Det finns helt enkelt färre som vill eller kan flytta inom landet. Under de närmaste åren kommer dessutom antalet unga vuxna att minska något. Staten har dessutom en lite mer avslappnad attityd, och har en mjukare linje mot strejkande enligt The Economist.

China’s ruling Communist Party has swiftly quashed previous bouts of labour unrest. This one drew a more relaxed reaction. Goons from the government-controlled trade union roughed up some Honda strikers, but they were quickly called off. The strikes were widely, if briefly, covered in the state-supervised press. And the ringleaders have not so far heard any midnight knocks at the door.

Nu är det nog inte så att man tillåter strejker och löneökningar av rättvise skäl. Det ska ses som en del i omställning från världens största fabrik till världens största konsumentmarknad.

Third, and most important, the government may believe that the new bolshiness of its workers is in keeping with its professed aim of “rebalancing” the economy. And it would be right. China’s economy relies too much on investment and too little on consumer spending. That is mostly because workers get such a small slice of the national cake: 53% in 2007, down from 61% in 1990 (and compared with about two-thirds in America). Letting wages rise at the expense of profits would allow workers to enjoy more of the fruits of their labour.

Enligt artikeln är det positivt att kinesernas köpkraft ökar. Det gör ju att västerländska företag får möjlighet att sälja sina produkter på en ny stor marknad. Det kommer förhoppningsvis också att pressa regeringen att genomföra fler reformer som ger Kineserna mer frihet och kanske någon gång i framtiden demokrati och fria val.

En riktigt utförlig artikel i ämnet hittar du här.