Den fjärde statsmakten

Sociala medier och bloggar har en viktig funktion. Det visar sig i granskningen av Littorin affären. Aftonbladet har agerat på ett minst sagt olämpligt sett. De har publicerat grovt kränkande uppgifter om en person, som dessutom kan påverka Sverige på ett demokratiskt perspektiv. Nämligen valet 2010.För detta har det haft ytterst svagt stöd.

När andra medier skulle rasat mot Aftonbladet har de istället varit ganska tysta. De skulle jagat Lena Mellin lika intensivt som Aftonbladet jagade Prinsessan Madeleine när hon fick fly till New York.

Sån tur är finns bloggen Medborgarperspektiv. Här har affären följts upp, kommenterats och granskats kritiskt. Inte minst väcker det faktum att feministen och sexköpslagskramaren Anna Skarhed ska utreda om Aftonbladet gjort fel  frågan om det överhuvudtaget finns möjlighet att få en objektiv granskning av Aftonbladets agerande.

Svensk press oförmåga till självsanering är problematisk. Det enda rimliga är att kostnaden för kränkningsbrott går upp rejält. Dessutom borde man reglera hur pressen ska agera i förhållande till exempelvis anhöriga och närstående.

Allmänintresset kan inte heller bestå i att att man visar det i efterhand. Vi sålde många lösnummer. Därför är det bevisat att det fanns ett allmänintresse.

Jag läste ett bra blogginlägg som jag tyvärr har tappat bort, men det jämför med andra branscher, exempelvis min egen, där har vi krav på oss att dokumentera vad vi gör i kvalitetssyfte. Journalister borde ha ett krav på sig att dokumentera sitt arbete på ett sätt så att det sedan går att revidera att man har agerat på ett kvalitetssäkrat sätt. Tänk att kunna läsa en kvalitetssäkrad tidning. Då kanske man kunde börjat tro på det som står i tidningen igen.