Ritualer

Spännande ny forskning försöker att förklara religion. Inte det gamla vanliga. Vad är sant, vad är inte sant. Finns Gud eller inte? Utan istället försöker man förstå religionens funktion och mänsklighetens behov av religion.

Det finns ett antal teorier till varför religion kan varit till nytta i evolutionen. Det kan ha uppmuntrat till osjälviskhet, därigenom har det stärk samarbetsförmågan mellan individer.

Experiment visar att vi gör en koppling mellan vad någon drabbas av och vad vi anser att de förtjänar. Det visar på en uppfattning om rättvisa och moral. Vi behöver ju inte religion för att skapa moral.

En annan teori är att känslan eller tron på att någon bevakar oss eller om man nu är troende kommer att döma oss när vi dör leder till att vi följer regler som är till gagn för kollektivet, istället för opportunistiskt bevakar vårt eget intresse i alla lägen.

Det intressantaste spåret är nog ändå det som tar sikte på religion och ritualer. Själva ritualerna är då det som skapar samhörighet. Det illustreras genom följande ganska extrema exempel.

In one particularly grisly rite of passage, for example, young men belonging to Australia’s Aranda tribe are first circumcised and then pinned face down as several of their elders bite the initiate’s scalp and chin as hard as they can, before slitting his urethra with a stone blade. That is the sort of thing you are not going to forget in a hurry. You are also going to feel a strong affinity with those others who have gone through it, and perhaps a certain disdain for those who have not—a solidarity-building exercise, then, if ever there was one.

Nu kommer forskarna att utöka sin databas med en mängd olika ritualer. Religiösa och icke religiösa. Kanske det kommer att visa att behovet av religion är synnerligen överskattat och går att ersätta av exempelvis idrott, melodifestivalen eller dokusåpor.

I alla fall om man ser till religionens funktion för att skapa samhörighet mellan individer. Dokusåpor lär ju aldrig hävda att de kan förklara livets mysterier, något som religion ju inte viker sig för att göra.

Religious studies: The good god guide | The Economist.

Hjärngympa, inte bara tidsfördriv

Det finns en uppfattning och föreställning av att det finns en koppling mellan hur man aktiverar sin hjärna och demens. I detta finns det en medicinsk aspekt och en moralisk.

Har man varit passiv så får man ju till viss del skylla sig själv. Det finns ju en drivkraft för oss som är friska att koppla det till ett beteende. Det innebär att den så otäcka slumpen får mindre inverkan på våra liv.

Forskare i USA har undersökt de medicinska aspekterna av att aktivera sin hjärna och kommer fram till följade:

The good news, as they report in Neurology, is that frequent activity of this sort seems to slow the rate of mental decline in those without cognitive impairment. The bad news is that in those who do then develop Alzheimer’s disease it is associated with a more rapid subsequent decline.

Det innebär att det stoppar inte sjukdomen men fördröjer symptomen.

Mental stimulation and dementia: Brain gain | The Economist.