Medley politikerbloggen.se

Igår gjorde jag en medley på makthavare.se idag gör jag en på Politikerbloggen.se. Bloggen drivs inom ramen för TV4 det. Det är alltså ett spännande upplägg där gammelmedia gör en fusion med sociala media.

De senaste dagarna domineras bloggen totalt av Littorin affären. Så pass att det blir störande. Bloggen uppfattas verkligen som kommersiell. Jag har valt att inte ta med de inläggen, eftersom jag tycker att det är att spekulationer och fördömande på väldigt lösa grunder.

Nummer ett

Väljare litar inte på sina lokalpolitiker enligt en undersökning av Novus. Hälften saknar förtroende för kommunpolitikerna. Om det var illa så är förtroende för riksdagspolitikerna ännu sämre. Minst förtroende för politiker har man i ”röda” Norrland.

Nummer två

Lite utdrag från Lars Ohlys tal i Almedalen

Välfärden är det viktigaste verktyget vi har för att bekämpa orättvisor, utjämna skillnader och öka jämställdheten. Men välfärden befinner sig i kris.

Det viktigaste verktyget för att bekämpa orättvisor m.m. är välstånd. En oerhört viktig skillnad även om orden är ganska lika.

Vinstintresset leder fel i sjukvården, i skolan, i äldreomsorgen. När vinstintresset får styra börjar de irrelevanta frågorna ställas. Det är då det ifrågasätts om det är lönsamt att utbilda alla elever och om det är lönsamt att vårda alla sjuka.

Vinstintresse leder till att man ställer rätt frågor. Kan man göra detta effektivare eller annorlunda? Kan man skapa nöjdare patienter? Det blir dessutom tydligare vad saker kostar. Vilket är oerhört viktigt när vi kommer att behöva prioritera tuffare i framtiden.

Jag vill inte att Sverige ska bli ett land där direktören har bättre tillgång till vård än tonårsmamman i förorten.

Om tonårsmamman och direktören båda får bättre vård så är ju båda vinnare. Då handlar det bara om avundsjuka, principer och bristande medkänsla för de som står i landets vårdköer.

Deltidsjobb och otrygga anställningar; timvikariat och korttidsanställningar är ett stort och växande problem på arbetsmarknaden. Och det är i de kvinnodominerade yrkena otryggheten är som störst.

Han glömmer att påpeka att det är staten och landstingen som driver de arbetsplatser som är mest kvinnodominerade. Är det då ett bra recept att skapa fler sådana arbetsplatser?

Att åka buss ett par mil här på Gotland kostar 35 kronor för en vuxen. Att åka samma sträcka med bil är betydligt billigare.

Om man kör en hyfsat ny bil och räknar med värdeminskning, skatter, service, m.m. så tror jag att det går jämt upp. Att köra bil kostar mer än bensinen.

Och då måste det bli billigare att få hjälp när man behöver det. I stället för skattesubventioner för dem som har råd att betala för sin egen städning borde de äldre och funktionshindrade som har behoven få tillgång till en billig hemtjänst som de själva rår över.

Effekten blir ju densamma. Billig hemtjänst antingen med RUT eller via kommunen. Det är ju faktiskt så att även i Ohlys förslag måste den äldre har råd att betala.

Talet består egentligen bara av en uppräkning av sådan som Ohly tycker att man har rätt till. Ingenting om vad man har skyldighet till. Ingenting om hur de ska finansieras. Det är nästan svårt att ta honom på allvar när han förslår gratis kollektivtrafik. Han måste sakna all kunskap om marknadsekonomi och de grundläggande begreppen tillgång och efterfråga.

Nummer tre

Moderaten Maria Abrahamsson vill att Sverige ska lyfta frågan om resistenta bakterier på EU-nivå. Ett problem som bara växer.

Drivkrafter att nå en lösning borde finnas. Bara i Europa uppskattas 25 000 personer årligen – lågt räknat – att få sätta livet till i brist på nya fungerande antibiotika som kan sättas in vid lunginflammationer, blodförgiftningar, infektioner i samband med operationer, olyckor och andra tillbud. De är bara 10 000 färre döda jämfört med 35 000 människor som varje år omkommer i trafikolyckor på Europas vägar.

Det är viktigt och det är en framtidsfråga för hela vården.

Mitt apokalyptiska bidrag till debatten gäller utbredningen av antibiotikaresistenta bakterier. Ett hot som alltså redan är verklighet och gör att medicinska landvinningar och framsteg inom läkarvetenskapen vilar på lösan sand. Vad tjänar det exempelvis till att en canceroperation lyckas när såret envisas med att inte vilja läka och patienten dör till följd av infektionen inte är behandlingsbar?

Jag har egen erfarenhet från vården. Inte stor men ändå tillräckligt för att konstatera att det finns ett attitydproblem, vilket är det absolut största hindret. Bra hygien inom vården är helt beroende av att personalen.

Nummer fyra

De rödgröna politikerna Maryam Yazdanfar (s), Marie Engström (v) och Magnus Johansson (mp) publicerar en debattartikel där de kritiserar Alliansen för att montera ner välfärden och göra fler barn fattiga.

Rubriken lyder “Vi rödgröna skapar nya jobb och fler vägar till egen försörjning”. Men de glömmer att berätta hur de tänker gå tillväga för att göra. Det närmaste de kommer är det här.

För att vända barnfattigdomen är inte en fortsatt nedmontering av skyddsnäten lösningen.
Vi rödgröna skapar nya jobb och fler vägar till egen försörjning. Det kombinerat med stärkta skyddsnät som exempelvis höjt flerbarnstillägg, tilläggsbidrag för studenter med barn och underhållsstöd för ensamstående föräldrar.

Genom höjda bidrag avser de att skapa jobb och fler vägar till försörjning.

Nummer fem

Margot Wallström rykte in och stöttade Mona Sahlin och Sossarna. Något hon sedan fick höra för. Det är inte förenligt med hennes position i en internationell organisation. Jag tycker att det är konstigt att någon kan berövas demokratiska rättighet, men å andra sidan har ju själv valt att ta jobbet, och kan sluta när hon vill.

Nummer sex

Boktips från de Rödgröna partiledarna. Fullständigt ointressant.

Nummer sju

Gunvor G Ericson (MP) skriver en debattartikel som pekar på Kd och konservativas bakåtsträvande syn på könsrollerna.

I alliansregeringen finns ett parti som har beslut på sitt riksting (kongress) att slopa pappa månader i föräldraförsäkringen och införa sambeskattning. Det är tydligt att de inte prioriterar jämställdhet och vill backa bandet till baka till 50-60 talet. Männen ska inte få ta del av sina barnsuppväxt utan de ska jobba så mycket som möjligt. Kvinnorna ska stå vid spisen och männen vara ute på jobb. Moderata riksdagsledamöter har också fört fram att de vill slopa pappa månaderna, bla försvarsminister Sten Tolgfors.

Jag väljer miljöpartiets definition på en familj i alla lägen. Mamma, pappa och barn känns inte som en beskrivning på verklighetens folk om man ser till verklighetens Sverige. Jag tycker att det här låter bättre.

Formerna varierar men det är inte de som bestämmer vad som är en familj. En familj är en grupp människor som hör ihop med kärlek och omtanke.

Nummer åtta

De rödgröna knäcker Alliansen i valfläsk. Thomas Östros lovar att satsa mer än Alliansen på välfärden. Ner med pengarna i det svarta hålet. Alliansen fokuserar istället på hur vi ska producera välfärden effektivare och öka produktiviteten.

Inför Almedalsveckan presenterade de rödgröna två principer för hur ett framtida reformutrymme ska disponeras:

Om regeringen föreslår nya steg i förvärvsavdraget eller ytterligare skattesänkningar för höginkomsttagare kommer de rödgröna att använda dessa resurser till investeringar i jobb, välfärd och klimat.
Dessutom kommer varje ny krona regeringen föreslår till välfärden att matchas av de rödgröna.

Sammantaget innebär de två principerna att de rödgröna under alla omständigheter kommer att investera minst 12 miljarder mer än regeringen i välfärden under åren 2011 och 2012, utöver det regeringen föreslår. Det gäller självklart också utöver dagens besked.

För en socialist är offentligt producerad välfärd det finaste som finns. Den utförs alltid av oerhört motiverade och driven personal som tillvaratar varje möjlighet som finns att förbättra och utveckla verksamheten. Eller egentligen behöver man inte utveckla verksamheten. Varje satsad krona generar en ökad nytta motsvarande satsningen – eller mer. Inom offentlig sektor finns det utrymme för att ifrågasätta kostnadseffektivitet och marginalnytta.

Nummer nio

Maria Wetterstrands tal. I ett tal som känns lite stökigt att läsa kan jag ändå plocka ut två saker.Talet kryllade dessutom av fotbollsreferenser vilket bara gjorde mig uttråkad och bidrog till att talet saknade en tydlig linje.

Först en bra sak.

I ett grönt modernt Sverige ska det vara tydligt vilka rättigheter du har, och vilka skyldigheter samhället har gentemot dig om de inte lever upp till sina åtaganden.

Sen en rolig sak

Tänk dig bara när ditt barn blir sjukt. Först är allt digitaliserat och du har e-legitimation så att du kan anmäla allt via nätet. Mycket effektivt och noggrant. Sedan ska de skicka ut en pappersblankett som du ska gå med till förskolan där de lägger den till den som ska verifiera barnets frånvaro och stämpla alternativt signera. Sedan ska du ta denna lapp och stoppa ned i ett kuvert, adressera, lägga på låda till någon maskin som läser av papperet, till en handläggare som ser till att underskriften från förskolan finns. För att du ska få ut dina försäkringspengar.

Med tanke på hur det fungerade förr med telefonköer och handläggare som inte var serviceinriktade så är det ett oerhört litet problem. Nu använder i e-legitimation och när vi pratar med en handläggare är de trevliga och serviceinriktade eftersom de får arbete på en nivå som är mer stimulerande. Tydligen har inte Maria Wetterstrand varit i kontakt med SmåA. Där kan vi prata om misstroende och krångel.

Nummer tio

Peter Erikssons tal. Det tyckte jag var fint.

I den vackra sommaren vill man helst inte tänka så mycket på att Östersjön härutanför är ett av världens mest sårbara hav. Att trots att en hel del har gjorts så skulle kraftfulla åtgärder behövas för att långsiktigt kunna vända livet i havet åter. Inte heller vill man behöva tänka för mycket på att klimatutsläppen kan förändra livet på planeten väldigt snabbt.

Men vi som älskar livet vill inte sumpa chansen att tala om möjligheterna. Vi som älskar livet vet att det fortfarande finns hopp och en stor potential i demokratin och politiken. Vi som inte förfallit till cynism eller ett enfaldigt navelskådande vet att det ännu går att göra skillnad. Politik har aldrig varit viktigare än nu. Just nu testas demokratin och de politiska ledarna världen över och de närmaste månaderna är det Sverige som står på tur.

Vi kan visa att just i Sverige finns det människor som kan göra skillnad på stort och smått. Här ser vi mänsklighetens stora utmaningar och är beredda att låta det styra våra handlingar. Vi är människor, inga små lortar. Vi vet vad som behöver göras. Då låter vi inte framtiden sumpas av en diskussion om ännu lite mer till just mig och just nu. Inte när så mycket står på spel.

Det är dom beslut vi fattar idag som avgör hur framtiden ser ut i morgon. Det är dom investeringar vi gör idag som kommer att forma våra städer och samhällen, våra bostäder och vår infrastruktur i morgon. En hållbar utveckling är fortfarande möjlig. Men det börjar bli bråttom. Varje krona borde vägas i det perspektivet.

Det är alltför sällan som någon pratar på det sättet i politiska sammanhang. Att han rent politiskt inte har alla rätt enligt mig, det är en annan sak.

Maria ger Birger slag

Birger Schlaug verkar vara missnöjd med hur dagens språkrör har hanterat sitt politiska arv. Han skriver om det faktum att det realpolitiskt bara är en gradskillnad mellan Alliansens och Socialisternas förslag.

Världsbilden är densamma. Problembeskrivningen densamma. Ordvalen identiska. Lösningarna snarlika. Visioner begravda – bortsett från deras gemensamma visioner om att vi skall arbeta mer, konsumera mer, producera mer i någon sorts evighetsspiral. De två blocken färdas i själva verket åt samma håll på samma motorväg, enda skillnaden är att det ena far fram i högerfil, det andra i vänsterfil. Men målet är detsamma: evig ekonomisk tillväxt.

Jag vill dock inte hålla med om att det inte är någon skillnad mellan blocken. Det är mycket stor skillnad mellan blocken, men förändringar måste ske gradvis.

Birger Schlaug tar upp mp:s ursprungliga tanke där man ifrågasätter behovet av ekonomisk tillväxt.

Problemet uppstår när man inte förstår att det materiellt mogna samhället har en fantastisk möjlighet att växla över till det socialt och kulturellt goda samhället. På det sätt som i stort sett alla gamla tänkare – oavsett ideologisk hemvist – varit överens om. När vi nått det materiellt mogna samhället bör det vara annat som får växa: den fria tiden, kulturen och den sociala närvaron.

Kritiken mot miljöpartiets nuvarande linje är inte inlindad.

Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör säga detta! Tyvärr lär jag inte få göra det. För nu har vi blockpolitik. Och i blockpolitikens namn sker anpassning till den godkända gråa färgskalan som döljs bakom retorikens röda, blå och gröna ridåer.

För mig har miljöpartiet alltid varit det parti som har stått för något annorlunda. Jag har i flera val röstat på miljöpartiet. Framförallt när de har riskerat att trilla ut ur riksdagen. För mig har de varit en motpool. Jag har aldrig röstat på miljöpartiet på grund av deras miljöpolitik utan på grund av deras samhällsanalys. Ett perspektiv som tillför något nytt.

En samhällsanalys som Peter Eriksson och Marie Wetterstrand har vänt ryggen.

”Det här vill jag höra de gröna tala om på 1 maj” – DN.se.

Bottennapp

Aftonbladet presenterar en undersökning där man undersökt väljarnas förtroende för de olika partiledarna.

Fredrik Reinfeldt är stark. Trots att han tappar ligger han på stadiga 56 procent. Däremot tappat både Göran Hägglund (25%) och Jan Björklund(28%), och båda ligger nu i klass med Mona Sahlin (28%).

Bland de röd gröna är det bara Maria Wetterstrand som kan utmana Reinfeldt i kampen om väljarnas förtroende.

För att vinna valet bör alltså Alliansen fronta Reinfeldt och ifrågasätta Maria Wetterstrand (51%). Genom att lyfta upp Wetterstrand som oppositionens ledande politiker skapar man ju dessutom en spänning, eftersom Socialdemokraterna än så länge är det största partiet. De kanske skulle kunna bidra till den allmänna röran i det rödgröna lägret.

Om Mona Sahlin kan man bara konstatera att valet av henne som partiledare var ett riktigt bottennapp.

Sahlin – en sjunkbomb | Nyheter | Aftonbladet.

Frälsaren uteblir

Maria Wetterstrand må vara populär – men hon är inte förtroende ingivande enligt svenska folket. Det är intressant. Varför är hon populär? Jag tror det beror på att alla gillar en outsider. Någon som avviker från de andra.

Det är i alla fall så att svenskarna har ännu sämre förtroende för henne än för Mona Sahlin. Svd matchar dem mot Fredrik Reinfeldt och skriver att båda två får storstryk. 61-19, respektive 70-15. Det hade varit intressant att göra en liknande jämförelse på flera personer Anders Borg mot Thomas Östros o.s.v.

Frälsaren uteblir i den rödgröna lägret. Nu är deras enda möjlighet att hitta en gemensam och trovärdig politik.

Lycka till.

Wetterstrand i Fokus

Fokus har gjort ett fördjupat reportage om Maria Wetterstrand. En ganska privat politiker som på något sätt lyckas skapa förtroende hos väljarna genom sin ganska sakliga och lite tråkiga debattstil. De beskriver en analytisk person som håller hårt på den personliga integriteten. Här kommer några saker som jag tyckte var extra intressanta.

På hösten 2002 när hon varit helt ny i toppolitiken och hade kastat in det pyttelilla miljöpartiet i en potentiell regeringskris. Hon kommenterar förhandlingarna med Socialdemokraterna så här.

– Jag hade ingen aning då om hur socialdemokrater beter sig när de vill få som de vill. De gjorde klart för oss att de minsann hade möjlighet att se till att vi inte skulle få inflytande i någon kommun i Sverige om vi inte gjorde som de ville. Det var väldigt intressant, de betedde sig helt enkelt förbannat oförskämt och arrogant.

Det kan jag förstå. De var vana vid att ha med Vänsterpartiet att göra. Det har ju varit ganska riskfritt att klämma åt ett parti som låg till vänster. Jag förstår bara inte hur de kunde bete sig så mot ett parti som då stod lite utanför höger-vänsterskalan.

I reportaget lyfter de och fram en spännande sak

De borgerliga partierna vill utmåla henne som vänster, vilket stämmer lika dåligt som att hon skulle vara en varm liberal. Hon är kritisk till ekonomisk tillväxt, men inte för att hon är emot kapitalism. Hon tycker bara att dagens kapitalism inte är tillräckligt effektiv, logiskt sett. Det måste finnas smartare sätt, menar hon, att använda naturresurserna, och vi har ett ansvar inför kommande generationer att leva mer sparsamt med dem. Hon upprepar det gång på gång. Det är det ansvar hon vill kännas vid, aldrig ansvaret att skapa ekonomisk tillväxt och sedan fördela den.

Det är lite märkligt, att en av ledarna för det parti som spås få stora framgångar i valet har en så annorlunda inställning i de frågor som ser ut att bli de viktigaste i samma valrörelse, de om vem som bäst tar hand om Sveriges ekonomi och vem som skickligast kan minska arbetslösheten. Eller har miljöpartiet inte det?

När man ser hur vi konsumerar alla dessa saker vi inte behöver kan jag någonstans känna att hon har rätt. Men det är inte marknaden som styr människorna. Marknaden tillhandahåller de varor och tjänster som efterfrågan. Ska man lösa det så är det alltså efterfrågan som måste förändras. Maria Wetterstrand vill ha en mer effektivare och bättre marknadsekonomi. Då har hon kommit fel. Men ska hon med tvång påverka efterfrågan så finns det ju stor erfarenhet av det hos socialdemokraterna. De räds inte att berätta för andra vad de behöver.

Fokus » Den verkliga Wetterstrand.