Följ pengarna… så hittar du bonden

Det finns en intressant sida på nätet farmsubsidy.org där kan man se hur mycket EU ger i stöd till olika länder samt hur det fördelas. Det finns dessutom ett transparensindex. Sverige har index 92% och ligger i topp. Grekland ligger i botten med 25%. Dessutom publiceras helal tiden artiklar om upptäckt missbruk och fiffel på deras blogg.

Me like… a lot

GMO – fräls oss

Det finns många som är skeptiska till GMO grödor. Men nu ser vi varför det finns ett stort behov av utvecklade grödor. En sjukdom som kan förstöra upp till 20 procent av en veteskörd har kommit tillbaka. Den utrotades nästan med hjälp av modern forskning och ett vetenskapligt korsningsarbete.

IT IS sometimes called the “polio of agriculture”: a terrifying but almost forgotten disease. Wheat rust is not just back after a 50-year absence, but spreading in new and scary forms. In some ways it is worse than child-crippling polio, still lingering in parts of Nigeria. Wheat rust has spread silently and speedily by 5,000 miles in a decade. It is now camped at the gates of one of the world’s breadbaskets, Punjab. In June scientists announced the discovery of two new strains in South Africa, the most important food producer yet infected.

Det är än så länge en sjukdom som har mestadels har härjat i Afrika. Det kan vara förklaringen till att vi inte hört så mycket om det.  Hade det varit i våra fält så hade nog attityden till GMO varit betydligt annorlunda i västvärlden.

The new variant is called Ug99: Ug for its country of origin; 99 for the year it was confirmed. It soon spread to Kenya and Ethiopia. In 2006 it made a leap over the Red Sea into Yemen, where it appeared in a more deadly form. In 2007 it showed up in Iran, apparently blown from Yemen. In June scientists announced they had found four new mutations of rust (making seven in all) and Mr Pretorius confirmed its presence in a harmful form in South Africa.

Och vi står inför ett reellt och verkligt hot. Vete är grunden för 20 procent av världens samlade kaloriintag.

So far, wheat rust has not caused the disaster that scientists fear. But that, says Ronnie Coffman of Cornell University, has been mainly a matter of luck. So far, no giant producer (China, India, America, Russia) has been infected. The humid conditions that spread rust most readily have recently been lacking in most places. But where the weather was to its liking—Kenya in 2007, for instance—rust destroyed a quarter of the crop and affected four-fifths of all farms. Fungicides afford some protection but huge quantities of chemicals are an expensive and limited answer. Most small farmers in poor regions, including Punjab, cannot afford them anyway.

When the good luck runs out, stem rust can destroy the entire harvest in an infected area. A full-blown epidemic in a big wheat-growing area could therefore be catastrophic. Only a handful of wheat varieties have any resistance to Ug99, implying that harvests could fail even more completely than during earlier epidemics.

Forskarna har kommit en bit på vägen. Men har inte hittat en ny gröda med samma motståndskraft. Man är beroende av handfull åtgärder som tillsammans kan få rostangreppen under kontroll. Men vi kommer sannolikt inte att kunna ”utrota” förekomsten så åtgärderna kommer sannolikt att slå hårt mot produktionen i fattiga delar av världen där man saknar infrastruktur, kapital och kunskap.

Wheat rust and world farming: Rust in the bread basket | The Economist.

Bönder på stan

I fredags var vi nere vid Klostret och besökte arrangemanget Bönder i stan. Det är 23:e gången hästar, kor, kaniner och traktorer m.m. kommer in till stan och förgyller tillvaron för både barn och andra.

Det är en jättetrevlig tillställning som anordnas av LRF:s lokalavdelningar. De var mycket nöjda och uppskattade att det varit 5 000 personer som besökt dem.

Jag tycket att det är jättetrevligt att de tar sig all mödan som det innebär. Det måste ligga mycket och hårt jobb bakom. Men det är viktigt. Det är kul att se hur mycket barnen gillar djuren. Det är trivsamt och gemytligt och det är bra att bönderna gör lite reklam för sin verksamhet.

Urmjölkad retorik

Då och då exploderar en matskandal. Senast var det grisbönderna som fick sig en släng av sleven.  Eftersom jag har förmånen att arbeta med just en grisbonde hade vi mycket bra diskussioner  i samband med detta. Vi har ju dessutom ganska nyligen fått in en mjölkbonde också i arbetsstyrkan så där har jag också fått lite input

Hur kommer det sig att det blir sådana skandaler. Det är böndernas fel. De berättar inte hur det går till. De ger oss en tillrättalagd bild som stämmer överens med den bild vi vill se. Det blir en Disneyfiering av matproduktionen. Jag gjorde ett försök att hitta bilder från matproduktion(lantbruk med djur) på nätet men det fanns i princip ingenting. Jämför de två filmerna så ser ni var jag menar Bregott fabriken vs. Mjölkmaskinen.

När verkligheten  hinner i fatt dikten blir konsumenterna upprörde. De blir dessutom lite extra upprörda eftersom de egentligen innerst inne känner att det finns en moralisk dimension i att äta djur, ekologiskt uppfödda eller ej. Även närproducerade grisar är intelligenta, kännande varelser. Det finns dessutom grisar som lever sina liv som husdjur. Själv vet jag att det är fel ur ett moraliskt perspektiv. Det enda som hindrar mig från att bli vegetarian är att det verkar vara så oerhört bökigt.

Men jag blundar inte för verkligheten. Djuren får sätta livet till och föds upp under industriella former för att jag ska få mat på bordet. Med det får så klart inte ske på vilket sätt som helst – men att tro att det går att göra på det sätt som vi tycker att de ska göras utan att vi är beredda att betala för det är naivt.

Urban djurhållning

På fikabordet låg det senaste numret av Lantbrukets Affärer en tidning som handlar om precis som det titeln säger. Lantbruk och hur man ska göra bra affärer inom lantbruket. Det är faktiskt en ganska intressant tidning – även för den som inte är lantbrukare – eftersom den verkligen fokuserar på de affärsmässiga aspekterna, inte på traktorer och jakt. Dessutom är ledaren ofta läsvärd.

Senaste numret fångade mitt intresse eftersom Marit Paulsen var på omslaget. Hon berättar lite om sin bok lurad av laxen. Det verkar vara en intressant bok som har kommit med på min läslista. Marit har ju bland annat gett alla som förespråkar ekologisk odling en känga, inte politiskt korrekt men sunt förnuft. Dessutom ger hon Naturskyddsföreningen en släng av sleven. Det är en intresseförening. Inte en vetenskaplig institution, något som allt för få inser och tar hänsyn till.

Det som jag tycker är ganska intressant är något vi berört vi fika bordet tidigare. Inte minst i samband med gris-skandalen. Det handlar om den urbana människans syn på djur. Vi har tappat kontakten med lantbruket och vår syn på djur är minst sagt konstig.

Den urbana människan kan tycka att en påklädd hund som luktar gott av parfym är en jättegullig hund, som är väl omhändertagen och som lever ett gott liv. Man förstår inte att det är en våldtagen och kraftigt misshandlad hund som är föremål för sin ägares behov där hundens värdighet gott förlorad.

Marit som är känd för att kämpa för djurens rätt och värdighet. Inte minst vad det gäller plågsamma djurtransporter är lite uppgiven.

Det är tråkigt, men ingen vill betala för djurskyddet. Det enklaste hade varit att göra det i butiken, men det fungerar inte. Där kostar paprikan idag dubbelt så mycket som en slaktad kyckling. Handeln och konsumenterna blundar för det uppenbara.

Det är så sant. Marit använder det som ett argument för att visa hur långt vi har kvar innan vi kan avskaffa subventioner som ska säkerställa att bönder inte bara tar hand om sina djur utan håller landskapet öppet och arbetar miljöeffektivt.

Här kan man ju i och för sig tänka sig följande scenario. Vi tar bort subventionerna. Bönder tjänar ännu mindre. Bönder slåss ut. Vi får ett lite mindre öppet landskap eftersom ingen håller det öppet. Utbudet minskar och vi anpassar oss och minskar andelen kött i matkorgen till förmån för billigare och miljövänligare matvaror.

Precis som bönder i Frankrike hävdar att de behöver bidragen för att bevara sina vindistrikt, så hävdar vi att vi behöver bidrag för att bevara det öppna landskapet. Det öppna landskapet är viktigt för den biologiska mångfalden. Men det öppna landskapet är skapat av människan. Att låta det växa igen skulle vara att låta naturen återgå till ursprungsläget.

Men när det gäller hållningen till det öppna landskapet står säkert Marit på samma sida som naturskyddsföreningen. Var jag står vet jag inte men det finns inga heliga kor.

Bonden, bidragen och marknaden

Det råder en ganska bred enighet om att EU-bidragen till bönderna måste minska. Nu har även Frankrike gett vika och är beredda att diskutera minskade stöd. Men det beror inte på att de har ändrat sig i sak.

That might sound like give and take. In fact, Mr Sarkozy is offering to give up something that once suited France for something that now suits France more. The CAP reform comes as the taps on farm money for eastern Europe open (new members had only partial payments in their early years). In 2013 France will become a net contributor to the CAP—and, coincidentally, be more open to budget rigour. And a switch from taxpayers’ cash aid to price support via “community preference” is a step back from reform.

Nu är det inte så att man bara lägger sig ner och låter Europas bönder agera på en global marknad. Istället är man kreativa och hittar skyddsmotiv. Från Rumänien kan man höra följande. Rumänien som är ett av Europas mest korrupta länder där hanteringen av EU-medel har varit långt från fair and transparent

Dacian Ciolos, a Romanian. The CAP must be “fair and transparent” if all Europeans are to support it. Mr Ciolos talks of the need to compensate farmers for “public goods” such as landscape management and animal welfare. Voters need to understand that farmers cannot live by selling their produce alone. He talks lyrically of hill farmers on high mountain pastures, whose grazing herds prevent avalanches and provide jobs in remote villages.

Franska bönder längtar tillbaka till en värld med garanterade avräkningspriser, styrda kvoter, köttberg och dumpning av överskottsproduktion i u-länder. Men deras Jordbruksminister är tydlig i sitt budskap

Those old ways are gone, he says. Instead he paints a corporatist vision of managed markets, in which “producer organisations” fix maximum and minimum market prices (this would mean changing EU competition rules). Alongside EU-subsidised insurance for farmers, there could be new “adjustment funds” to smooth variations in farm revenues, with governments and farmers putting aside money when things are going well, for release in leaner times.

Nu kan vi bara hoppas att man säger samma sak när man pratar till Europa som man säger på hemmaplan. Jag anser att en minskning av bidragen till jordbruket är en av de viktigaste reformerna inom EU. Men det får inte ske till priset av dolda kostnader i form av skyddstullar och försämrad konkurrens.

I slutändan handlar det om att få Europas konsumenter att förstå att mat kostar. En grisproducent får samma kilopris nu som för 20 år sedan. Trots inflation,ökade lönekostnader och högre krav på hur man hanterar djuren. Samtidigt har vi aldrig använt en så liten del av vår lön för att sätta mat på bordet.

Charlemagne: If the CAP doesn’t fit | The Economist.