Tidningsposten

Pratade med en kompis som jobbar på en dagstidning. Tydligen så måste de hela tiden hålla igen på produktionskostnaderna, eftersom branschen står under så hård press. Distributionen  utgör en allt större del av den totala kostnaden för att leverera en tidning till dörren.

Vi har ju noterat hur man har börjat att köpa in nyheter i allt större utsträckning. Det innebär att alla kvällstidningar har samma artiklar. Mindre lokaltidningar köper in riksnyheterna. Någon egentlig nyhetsredaktion behövs då inte. Det räcker med lokalredaktionen. Är det rimligt? Att den produkt vi får på morgonen har ett så tunt och pressat innehåll att det inte längre tillför läsaren en kvalitativ och meningsfull upplevelse? För ett par rundor besparingar till så finns det en uppenbar risk att papperstidningen blir en papperstiger.

Jag hittade givetvis en möjlighet här. Posten upplever ju samma press. Varför inte skicka ut post och dagstidning med samma distributör. Det finns två alternativ. Antingen får vi posten en dag senare. Alltså normal postgång två dagar. Hur många försändelser är egentligen så viktiga att man måste ha dem samma dag? Måste man absolut ha dem samma dag kunde man ju åkt och hämtat dem på postcentret. Eller så får vi dagstidningen med posten. Det vill säga man läser tidningen när man kommer hem på kvällen eller på eftermiddagsfikan på jobbet.

Det senare alternativet går ju också att kombinera med ett ökad användning av Internet som egentligen borde bara den lösning som har störst möjlighet att överleva över tiden. Att fortsätta som idag med två fysiska leveranser i lådan varje dag är slöseri med resurser.

Dagspressen: ett sjunkande skepp – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Apropå Arkelsten

Det hela är ganska enkelt.

Ung kvinna, Miljöengagerad, Sympatiskt intryck, Kompetent, Mer karisma än många andra politiker – MODERAT!!

Aftonbladet ser rött.

Till och med jag som inte är superstrateg kan fatta att Sofia Arkelsten kan vara den som lockar Rödgröna-väljare till Alliansen 2014.

Hoppas att hon håller ut till drevet har lagt sig. På pappret ser hon ut som en valvinnare.

PS. För den som vill läsa mer om exakt hur felriktad Aftonbladets kritik är rekommenderar jag Attilas inlägg. Medioker symboljournalism är precis vad det är…

Uppdaterat dagen efter det ursprungliga inlägget. Längre tid än så tog det inte innan det visar sig att Mona Sahlin och hennes son gått på gratis tennis till ett värde av 7500 kronor. Inte ens Lena Mellin kan försvara henna.

– I Arkelstens fall rörde det sig om en studieresa där nöjesinslagen inte ansågs vara alltför stora. Fallet med Stockholm Open måste man ju betrakta som ett rent nöjesarrangemang. Här kan man verkligen snacka om att Mona Sahlin kastar sten i glashus, säger Lena Mellin.

Som vanligt tycker Mona att hon är helt oskyldig och att hon är fullständigt utan klander. Sveriges största hycklerska gör det igen. Så går det när man matar den den draken.

Den kosmetiska demokratin, del 2

En central fråga för hur och vilka beslut som fattas är hur och vilken information som sprids. Att förhindra att viss information sprids eller att ”läcka” den information man vill få ut är exempel på att man försöker utöva makt genom att kontroller informationsflöden.

Här finns ett tydligt mönster enligt avhandlingen. Ett mindre smickrande mönster ut demokratisk synpunkt.

Ett resultat som tydligt framträder genom samtliga insamlingsmetoder är dock att den offentliga informationen och den politiska kommunikationen hanteras strategiskt och sparsamt från sändarsidan, d v s från företrädesvis politiker och tjänstemän.

Det kanske minst synliga tecknet på detta märker vi inte ens. Det består av all relevant information som inte når ut till medborgarna, mer synligt är det när politiker och tjänstemän inte ger svar på frågor utan svarar med tystnad och undvikande.

En annan vanligt metod är att flytta beslut och diskussioner bort från offentliga arenor.

Även om kommunfullmäktiges formellt beskrivna funktion är att föra en allmän och offentlig debatt och diskussion och efter övervägningar fatta beslut i detta offentliga forum, framhålls det att processen oftast (men inte alltid) redan ägt rum på annan plats och tid, bortanför offentligheten. Däremot är interaktionen i Kommunfullmäktige en kommunikationsform som genom det rituella handlandet legitimerar den institutionaliserade makten och det formellt demokratiska systemet. Den kommunikation och informationsgivning som i realiteten styr politikens utformning sker i regel snarare i slutna rum, bort från det som är offentligt och synligt.

Denna förflyttning gör det möjligt för aktörerna att framställa sig på olika sätt och föra fram olika åsikter i olika forum. Man agerar på ett sätt när man är i offentlighetens ljus och på ett annat när ridån är fördragen.

Om man inte kan undvika dialog har ju den som har informationsövertag och mest auktoritet stora möjlighet att styra både formen för dialog och på vilka villkor som dialogen sker. Man kan utan att överdriva säga att den politiker som inte vill ha en dialog inte kan tvingas till det. Dialog bygger på frivillighet och vilja, saknas viljan kommer det alltid gå att hitta ett sätt att komma undan dialog och samtal.

Men det är inte bara dialog som undviks, även offentlighetsprincipen naggas i kanten om den känns för påträngande.

Det som är särskilt intressant är hur offentlighetsprincipen hanteras genom att den kringgås i praktiken. Det är utifrån själva uppdelningen mellan det som är offentligt och det som är icke-offentligt som själva tänkandet formerar sig och som strategierna utövas. Det är en viktig grundprincip som följs noggrant och aktsamt i den politiska diskursiva praktiken och som innebär att den kommunikation och informationsgivning som äger rum på de offentliga arenorna ska följa lagstiftningen. Det viktigaste är att det som är synligt ser snyggt och välskött ut. I denna främre region vinnläggs det om att offentlighetsprincipen följs. Men eftersom det finns behov av att överlägga i slutna rum, måste företrädesvis majoritetspolitiker och tjänstemän arbeta med lagstiftningen så att den i praktiken gynnar kringgåendet av offentlighetsprincipen och möjligheten att föra icke-offentliga diskussioner. Det är därför som så mycket handlingar klassificeras som arbetsmaterial eller sekretessbelagt där det sistnämnda i stället hänvisar till sekretesslagstiftning. Naturligtvis kan det hävdas att en hel del material också bör klassificeras så, men det framgår genom intervjuer att det samtidigt är en strategi som används flitigt för att undandra även sådan information som borde vara offentlig.

Hårda ord. Att som politiker eller tjänsteman medvetet undanhålla information som man vet borde bli offentligt är ett svek mot väljarna och mot det demokratiska systemet.

Det finns också en tendens att ha möten före möten för att slippa bryta åsikter i offentliga sammanhang. Nu vet jag att fullmäktige mötena är långa nog som de är. Det behövs förberedande möten, annars skulle fullmäktigemötena helt enkelt inte fungera. Men det är klart att det kan upplevas som att besluten tas i andra sammanhang.

Frågan här är vad som händer i en situation där man har svagare majoriteter, eller en politisk vågmästare. Då kanske debatten i fullmäktige blir viktigare eftersom vågmästaren exempelvis vill manifestera sin makt offentligt.

För mig är det inte acceptabelt att en förtroendevald talar med dubbla tungor eller ger uttryck för skilda åsikter om en fråga beroende på sammanhanget. Tur då att det är just sådant som journalister försöker att göra nyheter på.

Det som är intressant när praktiken studerats i de båda kommunerna är att de strategier som företrädesvis makthavarna använder, snarare leder till ett dynamiskt motstånd där såväl journalister som medborgare utarbetar motstrategier. Journalisterna är mycket väl medvetna om de makttekniker som används och visats i föregående avsnitt, och de utnyttjar uppdelningen mellan synligt- osynligt genom att anpassa sina motstrategier utifrån själva denna distinktion.

Journalistens arbete förenklas ju fler det finns som kan lämna tips om sådant. Det innebär att ett fullmäktige med fler små aktörer, eller där det tillkommer nya ”opålitliga” aktörer verkar dämpande på fenomenet med kluvna tungor

Det finns andra metoder att tvinga politiker att i större utsträckning lämna samma budskap oavsett vem han pratar med. Ett kraftfullt sådant är det skrivna ordet, det som formuleras i text är svårare att backa från. Ett annat är internet där vem som helst får direkt åtkomst till information och tröskeln för att få något publicerat i princip är obefintligt.

I frågor av stort allmänintresse eller där det finns starka intressegrupper kommer politikernas handlande att granskas av medborgarna. En garanti om att politikerna antingen vaktar sin tunga extra noggrant, eller flyttar beslut till slutna rum. Men eftersom risken för ”läckor” är uppenbar så kommer det inte finnas utrymme för något egentligt rävspel.

För att få ett vital demokrati så borde alla aktörer politiker, medborgare och journalister vara aktiva i sin kommunikation.

I mycket av den tidigare forskningen är det just aktiviteten som efterfrågas av samtliga huvudaktörer i samhällskommunikationen, även om det inte alltid uttrycks explicit. Det som framställs som problematiskt, är snarare den passive medborgaren, den passive makthavaren och den passivt rapporterande journalisten, vilket tidigare belysts.

Här har jag ändå hopp. I alla fall om att politikerna kommer att bli aktivare. De har helt enkelt mest att tjäna på en ökad aktivitet. Det ser det kanske inte ens utifrån ett demokratiskt perspektiv. Rent politiskt kan det löna sig att hålla kontakt med väljarna även om det inte är valår. Sociala Medier och Internet har gjort att kommunikation utåt är en naturlig del av det politiska arbetet, i alla fall för yngre politiker. Saker är den att det räcker att det börjar pysa ut lite mer från de slutna rummen för att det är lika bra att öppna dörrarna på vid gavel.

Digitala avtryck

Att hantera det moderna medialandskapet och informationssamhället blir allt viktigare. Vi gör alla digitala avtryck. Vad händer när du googlar ditt namn och bostadsort? Nu för tiden kan en googling ge en bild av en person som sedan är svårt att sudda ut.

För att illustrera detta gjorde jag en sökning på vår lokala politiker Håkan Mattsson. Bilden som ges är allt annat än smickrande. Ska man vara taskig kan man utan att överdriva säga att en googling inte ger något smickrande.

Det som är saken är att det inte längre går att välja en nätnärvaro eller inte. Vi är alla närvarande på nätet.

Uppdaterat 101022 med en artikel som kom i YA dagen efter att jag skrivit inlägget. Vi i villa har undersökt hur nyfikna vi är på våra grannar och att googla en granne inte är något som är direkt ovanligt.

Uppdrag granskning om skolreformen

Idag ska uppdrag granskning sända ett program där man kritiskt granskar friskolor. Inte ett ord om att Alliansen och Folkpartiet har vidtagit kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med avarterna. Lagstiftning finns till stor del på plats och kommer att träda i kraft inom en snar framtid. Jag bli upprörd över att SVT på detta sättet väljer att sända ett program som troligen kommer att påverka utfallet av valet på grund av att det är vinklat och inte kan anses uppfylla kraven på objektiv granskning.

Jan Björklund har kommenterat det hela i sitt nyhetsbrev som jag återger i sin helhet för att maximera spridningen och begränsa skadan.

Ikväll sänder SVT:s ”Uppdrag granskning” ett program om utvecklingen på friskoleområdet i Sverige och effekterna av kommunaliseringen.

I programmet beskrivs flera av de problem som finns inom friskolesektorn och inom den kommunala skolan. I huvudsak tycker jag att programmet beskriver dessa på ett riktigt sätt. Vi är många som på senare tid höjt ögonbrynen över att bolag som driver ett stort antal skolor sålts till riskkapitalbolag. Det är heller ingen hemlighet att jag är kritisk till kommunaliseringen av skolan och de effekter den fått.

Tyvärr så redovisar programmet inte att regeringen har åtgärdat eller håller på att åtgärda de problem som räknas upp. Låt mig därför ta tillfället i akt och berätta om vad vi gör.

Först är det viktigt att konstatera att valfrihet och konkurrens är bra, även på skolområdet. Jag är glad över att sex av riksdagens sju partier numera delar den inställningen. Men som alla andra reformer så har friskolereformen för- och nackdelar. Jag är gärna självkritisk mot att vi borgerliga tidvis har haft svårt att erkänna de problem som finns.

Men vår attityd har förändrats och följande regelskärpningar är beslutade eller på gång:

1. I den nya skollag som jag lade fram våren 2009 och som börjar gälla nästa år skärps bestämmelserna avsevärt när det gäller fristående skolor. Samma krav ställs nu när det gäller att alla skolor ska ha skolhälsovård, skolbibliotek, studievägledning, legitimerade lärare och ta emot elever med särskilda behov. Möjligheten att göra vinst genom att avskaffa viktiga funktioner i skolan kommer alltså inte att finnas kvar. Konkurrens förutsätter lika villkor och lika krav.

2. Regeringen har enats om att skärpa lagstiftningen för fristående skolor på ett antal viktiga punkter. När ett ägarbyte sker ska detta tillståndsprövas hos Statens skolinspektion, precis som när någon vill starta en ny skola. Vi måste veta att det är seriösa ägare.

3. Vinstutdelning till ägare av en friskola ska kunna stoppas om kvaliteten inte upprätthålls. Beslut ska kunna fattas av Statens skolinspektion.

4. Bonus på lönen till rektorer eller lärare ska inte kunna sättas utifrån t ex elevernas betygs- eller provresultat. Den typen av incitament uppmuntrar betygsinflation, sänkta krav och att elever med sämre förutsättningar blir mindre attraktiva. Därför stoppar vi den möjligheten både för kommunala och fristående skolor. Mig veterligen förekommer detta i dagsläget endast i (S)-styrda Norrköpings kommun.

Sammanfattningsvis tycker jag att programmet tydligt redovisar problem som finns i skolväsendet. Inte minst pekar det på vikten av att alliansregeringens skolreformer fullföljs. Programmet hade dock varit mer fullständigt om det också hade tagit upp de åtgärder vi genomför för att möta problemen.

Det är fyra dagar kvar till valet. Stå på i kampanjen!

Med vänliga hälsningar
Jan Björklund

Det enda heliga

Jag är inte religös – tvärtom. Men det finns några saker som är heliga. En är demokrati och en annan är yttrandefrihet. De hänger ihop. Yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati. Att angrepp på några av dessa är ett angrepp på grunden för min tro.

Därför kan jag lite grann förstå hur en muslim känner när en amerikansk pastor hotar att bränna koraner. Det är nog samma känsla som jag får när så kallade antifascister ristar in ett hakkors i pannan på en sverigedemokrat. Eller när samma grupperingar stör deras torgmöten med rutten frukt och våld.

Men det är inget nytt. Det ligger i de antifascistiska-grupperingarnas odemokratiska och arbetsmetoder, som är just samma som fascisterna använde. Jag har skrivit om det tidigare. Då i samband med att kd:s ungdomsförbund blev attackerat i Lund. Är det inte dags att ta tag med hårdhandskarna mot dessa stenkastande demokratiföraktare. Jag kommer aldrig glömma hur uppdrag granskning vinklade det när en stenkastare under kravallerna i Göteborg blev skjuten när kastade sten mot polisen. Polisen hade gjort fel, stenkastaren var det synd om. Sedan dess ser jag inte på det propaganda programmet.

Jag gillar tanken på att man slänger in hela gänget stenkastare i en buss. Kör ut dem på landet och låter de gå hem igen – i ösregn och snålblåst.

Nu finns de kanske de som invänder att liknande dåd är verk av enskilda dårar, men dårar som vistas i en miljö med en uppskruvad retorik är ju ett koncept som är som gjort för att vi ska få sådana här incidenter.

PS ett obligatoriskt jag tycker illa om Sverigedemokraterna och deras värdegrund bör väl sättas hit. Så blir det inte blir några missförstånd. Jag försvarar inte vad de säger utan deras rätt att säga det och deras rätt att gå till val på ett unket budskap.

Nya äpplets nyheter

Jag har några nyhetsflöden från New York Times och man kan bara undra hur de lyckas få fram så mycket bra artiklar och krönikor. Här kommer ett axplock från de senaste två veckorna.

Paul Tough skriver en jättebra krönika som handlar om att Obama tänker satsa pengar på skolorna i de fattiga områdena i USA. Han ställer en intressant och berättigad frågan. Han undrar om det inte ska krävas bevis för att en metod fungerar innan staten skjuter till pengar. Det är en intressant artikel. Det låga skolresultaten beror inte bara på skolan utan på den sociala miljön runt omkring. Genom att lyfta hela familjer och stadsdelar får eleverna en chans att fokusera på skolan. Samtidigt finns det andra skolor som genom att fokusera på det som händer i skolan når lika goda resultat.

Op-Ed Contributor – Don’t Drop Out of School Innovation – NYTimes.com.

Mark C. Taylor, ordförande för religionfakulteten på Columbia University skriver en intressant artikel om krisen inom den högre utbildningen i USA.

What we’ve seen with California’s distinguished state university system — huge cutbacks in spending and a 32 percent rise in tuition — is likely to become the norm at public and private colleges. Government support is being slashed, endowments and charitable giving are down, debts are piling up, expenses are rising and some schools are selling their product for two-thirds of what it costs to produce it. You don’t need an M.B.A. to know this situation is unsustainable.

Intressant läsning. Då framstår det svenska systemet som mer robust. Att de får rätt på sitt utbildningsväsende är ju en oerhört viktigt frågan för landets framtid.

Op-Ed Contributor – Universities Are Heading Toward Academic Bankruptcy – NYTimes.com.

Gary Gutting som är filosofi-lärare skriver en lång krönika angående Richard Dawkins argumentation för atetism. Han tycker att de argument Dawkins använder snarare pekar på att agnosticism är en mer logisk hållning. Han efterlyser fler filosofiska resonemang för att komma fram till om gud finns eller inte. Dawkins är ju biolog och det märks ju tydligt i hans bok och i hans argumentation.

On Dawkins’s Atheism: A Response – Opinionator Blog – NYTimes.com.

Kennedy Odede, VD för Shining Hope for Communities skriver om slum turism. Att turister tar en busstur i de fattiga områdena för att titta på allt elände.

Nor do the visitors really interact with us. Aside from the occasional comment, there is no dialogue established, no conversation begun. Slum tourism is a one-way street: They get photos; we lose a piece of our dignity.

Slums will not go away because a few dozen Americans or Europeans spent a morning walking around them. There are solutions to our problems — but they won’t come about through tours.

Själv tycker jag att alla borde fatta att det inte är rimligt att lägga dyra pengar på en resa för att titta på slum. De pengarna kan göra betydligt större nytta.

Op-Ed Contributor – Slumdog Tourism – NYTimes.com.

Paul R. Michel en före detta domare skriver om vikten av att bejaka innovation för att skapa tillväxt och belyser det faktum att patentverket i USA har för små anslag. Jag tycker det är spännande. Patent och uppfinningar är fullständigt frånvarande i den svenska debatten.

Op-Ed Contributors – Inventing Our Way Out of Joblessness – NYTimes.com.

Gary Gutting skriver en bra krönika som beskriver hur han arbetar med elever på en katolsk skola.

I myself, the product of a dozen years of intellectually self-confident Jesuit education, have little sympathy with the “it’s just faith” response. “How can you say that?” I reply. “You wouldn’t buy a used car just because you had faith in what the salesperson told you.

Det är kul och intressant att läsa han krönika och det väcker en del nya tankar.

Philosophy and Faith – Opinionator Blog – NYTimes.com.

Linda Greenhouse uppmärksammar frågan om intagnas rätt att rösta.

In every state, the impact on the black community is disproportionate, hardly surprising given that one in nine black men aged 20 to 34 is in prison.

Det är alltså en fråga där svarta diskrimineras. Rösträtten är central i en demokrati. Att neka någon rösträtt är att ställa dem utanför samhället. Jag tror aldrig att det är rätt väg att gå. Utgångspunkten måste vara att alla vuxna medborgare har rätt att rösta .

Voting Behind Bars – Opinionator Blog – NYTimes.com.

Det har gjort experiment som visar att hundar kan skapa effektivare arbetsplatser. Närvaron av hundar gör oss lugnare, vänligare och mer inriktade på att samarbeta

Mr. Honts found that those who had had a dog to slobber and pounce on them ranked their team-mates more highly on measures of trust, team cohesion and intimacy

Det tycker jag låter bra. Det har visat sig att djur får oss att må bättre på ålderdomshemmen. Nu visar det sig att de kan ha samma effekt på arbetsplatser. Hoppas att det får genomslag. Jag tycker själv att arbetsplatser där någon har med sin hund är mä

Dogs for Everyone? – Freakonomics Blog – NYTimes.com.

Det finns undersökningar som visar att lärarens betydelse kanske är större än vi kan ana.

Now, in an analysis of seven years of test-score data from 6,000 Los Angeles teachers, the L.A. Times and the Rand Corp. have found teacher effectiveness to be three times more influential than school attendance on student performance.

Med andra ord gäller det inte att välja den bästa skolan utan den bästa läraren. Kul att se att Folkpartiet är helt rätt ute när man tjatar om lärarens status och vikten av att locka duktiga studenter till lärarhögskolorna.

Better Schools, or Better Teachers? – Freakonomics Blog – NYTimes.com.

Biltjuvar är män av sociala skäl. De har fler kontakter som gör att de kan tjäna pengar på stöldgodset.

Why Car Thieves Are Male – Freakonomics Blog – NYTimes.com.

Att läsa utländsk press är uppfriskande och nyttigt. Nyheterna är inte försvenskade. Men kanske amerikaniserade i vissa fall. Det är i alla fall påtagligt att de ofta har ett större djup och en högre kvalitet än många svenska medier.

Den fjärde statsmakten

Sociala medier och bloggar har en viktig funktion. Det visar sig i granskningen av Littorin affären. Aftonbladet har agerat på ett minst sagt olämpligt sett. De har publicerat grovt kränkande uppgifter om en person, som dessutom kan påverka Sverige på ett demokratiskt perspektiv. Nämligen valet 2010.För detta har det haft ytterst svagt stöd.

När andra medier skulle rasat mot Aftonbladet har de istället varit ganska tysta. De skulle jagat Lena Mellin lika intensivt som Aftonbladet jagade Prinsessan Madeleine när hon fick fly till New York.

Sån tur är finns bloggen Medborgarperspektiv. Här har affären följts upp, kommenterats och granskats kritiskt. Inte minst väcker det faktum att feministen och sexköpslagskramaren Anna Skarhed ska utreda om Aftonbladet gjort fel  frågan om det överhuvudtaget finns möjlighet att få en objektiv granskning av Aftonbladets agerande.

Svensk press oförmåga till självsanering är problematisk. Det enda rimliga är att kostnaden för kränkningsbrott går upp rejält. Dessutom borde man reglera hur pressen ska agera i förhållande till exempelvis anhöriga och närstående.

Allmänintresset kan inte heller bestå i att att man visar det i efterhand. Vi sålde många lösnummer. Därför är det bevisat att det fanns ett allmänintresse.

Jag läste ett bra blogginlägg som jag tyvärr har tappat bort, men det jämför med andra branscher, exempelvis min egen, där har vi krav på oss att dokumentera vad vi gör i kvalitetssyfte. Journalister borde ha ett krav på sig att dokumentera sitt arbete på ett sätt så att det sedan går att revidera att man har agerat på ett kvalitetssäkrat sätt. Tänk att kunna läsa en kvalitetssäkrad tidning. Då kanske man kunde börjat tro på det som står i tidningen igen.

Mitt RSS-flöde dränker mig

Mitt RSS-flöde fullkomligt dränker mig i intressanta saker. Det är så mycket intressant att jag inte ens har tid att snegla på de som ligger och väntar på skrivbordet. Några som var väldigt produktiva under Almedalsveckan var makthavare.se som formligen kokade av nyheter.

Jag kör en Makthavare.se a la medley för att beta av lite.

Nummer ett

Moderaterna Stockholm ville begränsa sina medlemmars och anställdas möjlighet att kommunicera med omvärlden. De hade skickat ut ett brev med förhållningsregler. Makthavare.se fiskade upp nyheten.

Enligt ett hemligt partidokument som gått ut till samtliga moderata partitjänstemän i Stockholms stad och län och i de moderata politiska staberna i Stadshuset och Landstingshuset i Stockholm uppmanas de att inte delta vid vänsterpartiets, socialdemokraternas eller miljöpartiets tal.
De ska även undvika att prata med journalister, enligt dokumentet.
– Det här är inte min sak att svara på, säger Helena Öman, pressekreterare i Stockholms stadshus.
– Jag kan inte säga någonting eftersom jag inte har sett dokumentet, säger Petter Larsson, moderaternas pressekreterare.

I dokumentet står:
”Vi bör undvika att vara publik när oppositionens partiledare talar i Almedalen.”
”Inte svara på frågor från journalister.”

Dokument omfattar sju punkter och innehåller förhållningsorder om vad de inte får göra under vistelsen på Gotland. De anställda måste även bo gemensamt i en stugby en bit utanför Visby som partiet hyrt för ändamålet. De har inte tillåtits ordna boende på egen hand innanför ringmuren.

Lite kultvarning över det hela. Det är skrämmande att man inte förstått det absurda i att för det första sätta upp reglerna, för det andra att sätta det på pränt. Hela historien ger dåligt omdöme ett nytt ansikte. Själva tanken med Almedalen är ju att åsikter ska bytas och granskas.

Nummer två

Göran Hägglund vill inte att Kd ska uppfattas som kristet och konservativt. Gratis då är det bara att byta namn, väljare och att byta ut en hel del av gräsrötterna. Det är nästa enklare att börja om. Det Hägglund borde göra är kanske att starta ett nytt parti. Han kan kalla det ”Gränspoliserna”

Gränspolismetaforen är ett försök att inför väljarna peka på partiets särart inom alliansen. ”Vi är inget liberalt parti”, förklarade Hägglund för sina åhörare. Om Hägglund får som han vill får hans parti fortsatt mandat att arbeta mot ”reformer som styr samhället i onödan”. Konkret tycks det handla om kvotering, både i arbetslivet och i föräldraförsäkringen. Några andra exempel gav inte Hägglund, om man inte räknar med höjd skatt, något som passar in i modellen om man talar från höger, men knappast är unikt i alliansen.

Kristdemokraterna är ett märkligt fenomen, en kvarleva från svunna tider. Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Kd behöver en funktion och en position för framtiden. Finns det?

Nummer tre

Arbetslinjen kommer sannolikt att behövas, om än mer än vad vi tror. Vid ett seminarium med Anders Borg, konstaterades att det kommer att behövas mer arbete för att klara välfärden med en åldrande befolkning.

Sammanfattningsvis tycktes panelen enig om att lösningen trots allt står att finna i mer arbete. Frågan om överutbildning tangerades av Ekström, med en efterlysning av ett utbildningssystem och samhällsstruktur där man studerar det man lär sig på, inte enbart för att skaffa en merit som gav ett bättre CV.

Tidigare i arbete, mer arbete och arbete längre. Nej –  nu går jag till macken och köper en trisslott.

Nummer fyra

Henrik Oscarsson uppdaterade mätningarnas mätning Alliansen behåller övertaget.

Aktuell ställning 9 Juli

M: 31.9
C: 5.0
FP: 6.1
KD: 4.6

V: 5.2
S: 31.3
MP 9.4

SD: 4.5
ÖVR: 2.0

ALLIANSEN: 47.6
RÖDGRÖNA: 46.0
Alliansledning: +1.6

Härliga tider. Hoppas att det håller. Men det känns bra när man pratar med folk. Det har skett en betydande förändring i människors referensramar under de här fyra åren. Jag tjatar mig på om jobbskatteavdraget. Alltför många vet inte om att Alliansen har gett dem en månadslön extra i plånboken.

Nummer fem

Sveriges radio anser själv att de är normbildande på ett sätt som gör att de måste vara extra noga med hur de hanterar valbevakningen. Jag väljer ut två frågor som jag tycker var intressanta.

Men hur ska ni på SR undvika att gynna de större partierna eller partierna i regeringsställning?
– Genom att vara väldigt medvetna på vad vi gör. Vi håller koll på vår bevakning och för intern statistik på vilka partier som är med och hur mycket. Men det är naturligt att vissa partier blir huvudaktörer och får större uppmärksamhet än andra, det ingår i nyhetsvärderingen. Vi kvoterar inte i vår nyhetsrapportering, och av nyhetsmässiga skäl kan det bli slagsida. Men så måste det få kunna vara.

Det tycker jag är helt tokigt. Om ett parti inte har har något av nyhetsvärde att komma med är det orimligt att skapa någon form av inkvoterad nyhet för rättvisans skull. Det är ju inte en saklig och rättvisande rapportering.Likaså så missgynnas ju ett parti som har ”för mycket” intressanta saker att komma med.

Men det kan bero på följande

Är det möjligt för er att vara opartiska i valbevakningen?
– Jag tycker vi kan säga att vi är opartiska så långt det är möjligt. Men för all journalistik gäller att det är människor som bär på erfarenheter och värderingar som rapporterar.

Eftersom journalist kåren helt enkelt inte håller måttet för att åstadkomma en professionell bevakning av valrörelsen., får vi ett orättvist system.  Sån tur är så förflyttas mer och mer makt bort från gammelmedia.

Nummer sex

Jörgen Hermansson, Professor och expert på Vänsterpartiet vill att vi ska sluta kalla Vänsterpartiet för kommunister.

Men om vänsterpartiet inte längre är ett kommunistiskt parti, vad är det då som skiljer partiet från socialdemokraterna på ett mer kvalitativt sätt? Hermansson är tyst ett tag, men konstaterar sen att partiets medlemmar, aktivister och väljare förmodligen i större utsträckning än inom socialdemokraterna, fortfarande definierar sig som socialister.

Under seminariet sade Hermansson att vänsterpartiet idag är ”allt annat än kommunistiskt” och uppmanade journalister att sluta med att, även om det är roligt, reta Ohly med kommunismen.

Så länge vänsterpartiet fortsätter att hemfalla till att föra ofinansierad plakatpolitik får de nog leva med att kallas både det ena och det andra.

Nummer sju

På ett seminarium diskuteras ideell journalistik.

Avslutningsvis samtalar Makthavare.se:s chefredaktör Stina Morian med JournalistförbundetsAgneta Lindblom Hultén om ideella politiska journalister och ifall det påverkar den politiska bevakningen under Almedalsveckan. ordförande

Agneta Lindblom Hultén menar dels att det är oerhört viktigt att man hela tiden är tydlig med vem som är avsändare i journalistiska sammanhang, dels att granskande journalistik inte är vilken vara som helst och att riktiga journalister måste få betalt.

Stina Morian framhåller att hennes redaktion visserligen inte får betalt men att den består av engagerade människor som tycker att politik är så pass viktigt att de var det på allvar. Hon menar att bevakningen av Almedalsveckan tidigare saknat en dimension och att Makthavare.se:s styrka är att de så tydligt redovisar sina medarbetares bakgrund. ”Vi har människor som är vänsterspöken, högerspöken och mittemellan.”

I Sverige har vi överlåtit en viktig samhällsfunktion till folkhögskoleutbildade. Jag menar inte att alla journalister är dåliga, men en tillräckligt stor del för att det är som ett skämt att hävda att etablerade medier är bättre på att förmedla nyheter. Inte minst Almedalsveckan är ett lysande exempel på hur ideella krafter skapar en utmärkt  bevakning. I framtiden lär vi se fler ideella nyheter, helt enkelt för att det blir intressantare och bättre nyheter. Dessutom brukar man vara betydligt bättre på att berätta vilket perspektiv man har, och vilka åsikter den som skriver artikeln har. Det är det faktum att man hävdar att man kan göra och gör objektiva nyheter som kommer att blir de professionella journalisternas fall. Det finns inga objektivt rapporterade nyheter.

Nummer åtta

Linnea Nilsson och Emil Schön har skrivit en bok där de intervjuar nio av Sverigedemokraternas väljare. Tydligen är det så att ingen av de är rasister.

Statistisk definierar sig sverigedemokraternas väljare i första hand som mitten, eller mitten-höger, men ingen av de intervjuade vill definiera sig själva som rasister. Nilsson sa att alla ”har exempel på någon annan som är rasist på riktigt”. Flera av dem hade sagt att de gillar Barack Obama och hyser starka sympatier för Israel, som bevis för att de inte alls är rasister.

Det var ju skönt de är inte rasister. De är bara främlingsfientliga. Eller så kan man välja att man är för Sverige, och  för svenskarna. Det är ju roligare att säga ja till något. ”Ja till – Sverige åt svenskarna”.

Nummer nio

På ett seminarium angående idealism i sociala medier så uttalade sig Eva Hamilton.

Enligt Eva Hamilton finns även ett starkt mått av idealism hos SVT:s medarbetare.

”Om du går in på de enskilda medarbetarna så sitter de och jobbar övertid i hemlighet. Folk har en så personlig stolthet i sina verk, om det så är nyhetsinslag som dramaproduktion. Om våra medarbetare tycker att ledningen inte håller så går de ut på DN Debatt och säger att deras chefer är idioter.”

SVT Play-tjänsten har satt SVT på kartan för den yngre generationen enligt Eva Hamilton. Men fortfarande är de sociala delarna av SVT:s onlinenärvaro eftersatta. Det är nästa stora steg

”I dag har vi ett system som gör att det är himla krångligt. Inom ett år kommer vi att ha ett nät som är betydligt mer utåtriktat. Det blir mer interaktivt. I dag krävs det 48 klick för att lägga ut en nyhet.”

Jag tycker att det är ytterst befriande att SVT inte har infiltrerat bloggosfären och sociala medier. Sociala medier bygger på att man kommunicerar med varandra. SVT funktion är att tillhandahålla publicservice. Det faktum att Eva Hamilton är stolt över att det finns så mycket idealism inom SVT gör mig lite orolig. Idealister har många bra egenskaper, men att granska sina egna åsikter och alster kritiskt brukar inte vara en av dem. Idealister har dessutom en tendens att ta kritik personligt eftersom de har lagt ner sin själ i arbetet.

Enligt mig är SVT passé. Lägg ner det. Ju fortare desto bättre för oss licensbetalare. Jag tar hellre de licenspengarna och lägger på att köpa mina nyheter från annat håll.

Det var en hel mängd intressanta och välskrivna nyheter, producerade av ideella journalister. Tack för det Makthavare.se

Vågbrytande media

Folkpartiet Skåne har lagt fram en rapport om en av de viktigaste infrastruktursatsningar som gjorts i Skåne. ”Mer internet i Skåne” är ett sätt att krympa avstånden och skapa möjlighet för tillväxt i hela Skåne. Jag hittade inte rapporten på nätet, bara ett pressmeddelande.

Det handlar bland annat om:

– Internet på sjukhus

– Internet i kollektivtrafiken

– Öppna stadsnät

Det är kul att folkpartiet genom Mats Persson och Gilbert Tribo har två duktiga, ambitiösa och kompetenta regionråd som försöker att göra avtryck i debatten och föra Skåne framåt.

De har lyckats skapa ett positivt intresse kring Folkpartiet. Genom att hålla blicken på horisonten har de lyckats hitta en våg och har stora möjligheter att stärka folkpartiets ställning i regionen.

Då är det tråkigt att media inte låter dem surfa på den vågen. Tydligen så har media en sorts princip där man försöker att fördela utrymme mellan partierna. Eftersom folkpartiet är så aktiva och kommer med så många intressante och bra idéer har vi förbrukat vårt utrymme på vissa tidningar.

Annars kunde man ju gett de andra partierna utrymme genom att belysa avsaknaden av idéer och förslag. Det tycker jag hade varit både rättvist och god journalistik.