Arvsanlag

Noterade att det låg fyra inlägg som utkast, med ett gemensamt tema. Arv eller miljö. Jag tycker att det är spännande rent mänskligt.

Barn är lika sina föräldrar. Inte bara på utsidan. Det kanske inte ens är lönt att vara alltför drivande som förälder enligt Freakonomics.

Their findings surprise almost everyone.  Health, intelligence, happiness, success, character, values, appreciation – they all run in families.  But with a few exceptions, adoption and twin researchers find that nature overpowers nurture, especially in the long-run.  Kids aren’t like clay that parents mold for life; they’re more like flexible plastic that responds to pressure, but returns to its original shape when the pressure is released.

Med det inte sagt att vi inte ska försöka jämna ut livschanserna – för det ska vi. Alla har rätt att göra det bästa av sitt liv och sina livschanser.

Att jag skriver detta beror kanske också på gener. För det finns kopplingar mellan arvsanlag, ideologi och styrkan i denna koppling. Kan vara därför som man kan känna sig fram till rätt parti. Det sitter liksom i ryggraden – eller i vissa fall reptilhjärnan.

Gener och identifikation med politiska partier « Nonicoclolasos.

Freakonomics » The Economics and Genetics of Parenting: A Guest Post by Bryan Caplan.

När kan skolan göra skillnad? « Ekonomistas.

De gröna bussarna.

När jag var tonåring åkte vi med ”Den gröne” in till stan. Kollektivtrafiken i Malmö bestod av mörkgröna bussar med galonsäten. Nu visar det sig att de satsningar som vissa kommuner gör och vill göra på spårvagnar eller andra lösningar inte helt säkert är grönare är de gröna bussarna.

Men det är klart det krävs inte lika mycket handlingskraft för att bevara det man har.

WSP: Bussar lika bra miljöalternativ som spårvagnar – Miljöaktuellt.

Fruktad tand

Idag fattade det ett nytt beslut av Ystad-Österlens Miljöförbund som möjliggör för fruktodlarna att även i år bespruta fruktträden på Österlen. Det var ju ett tidigare beslut som väckte ont blod hos många inklusive undertecknad. Något jag bloggat om tidigare.  Men som jag förstår det blev en formulering lite olycklig i beslutet. Det gällde en formulering kring verkställighet. Det innebar att Naturskyddsföreningen som överklagade beslutet i princip fick ett veto.

Odlarna menar att naturskyddsföreningen inte insett konsekvenserna av sitt överklagande.

– Jodå. Men vi har inte fått vara med i diskussionen hittills. Först när det finns en beviljad dispens har vi haft någonting att överklaga. Först nu kan vi få den överprövning vi anser behövs, säger Thomas Hansson.

På frågan om han är beredd på att ta tillbaka sin överklagande är han lite svävande.

– Vi har kemister som tittar på vad det är för preparat som används. Först när vi vet det vill jag ta ställning till hur vi agerar. Ibland måste man sätta hårt mot hårt.

Miljöpartiet gick i samma veva ut med ett öppet brev där de förespråkade att det skulle fattas ett nytt beslut i enlighet med linje två i det ursprungliga förslaget. Det vill säga att det i årets beslut tydligt ska framgå att det inom inre vattenskyddsområde kommer att vara förbjudet att använda kemikalier om tre år. Ingen har förespråkat ett förbud redan i år. Det är viktigt att det förtydligas.

Det miljöpartisterna vill är att miljöförbundet enas om dispensgivning för fruktodlarna i enlighet med tjänstemännens förslag. Enligt detta får odlarna tre år på sig att ställa om sin odling till minskad användning av bekämpningsmedel i de inre vattenskyddsområdena på genomsläpplig mark. Detta skulle enligt miljöpartiet minska riskerna för överklaganden. De tre åren skulle odlarna ägna åt att modernisera sina metoder för bekämpning och Simrishamns kommun skulle ägna åren att se över sina behov av vattenskyddsområden.

Det är samma lösning som jag som representant för Folkpartiet i Ystad förespråkar och som socialdemokraterna stödjer. Att vi inom relativt kort framtid ser ett förbud, men ger Fruktodlarna och Simrishamns Kommun tid att försöka hitta lösningar. Det är seriösa företagare som på ett seriöst sätt visat att de tar frågorna på allvar.  Det finns inget självändamål med att slå undan fötterna på dem redan i år.

Jag visste inte riktigt vad uppdraget skulle innebära när jag accepterade det – men det här ärendet har verkligen gett mig fruktad tand.

Österlens fruktodlare får spruta – Skåne – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Miljöargument

Även om jag är mycket positiv till att Ystad Kommun ska införa ett elektroniskt dokumenthanteringssystem för de förtroendevalda var jag ändå tvungen att granska ett av argumenten som användes för att lyfta fram läsplattans förträfflighet. Det framgår av kommunens hemsida och artikeln i YA att man vill använda miljöargumentet som en anledning att införa läsplattor.

Jag passade vid tillfälle på att fråga hur stor miljövinsten var, eftersom jag vet att tillverkningen av elektronikprylar i sig innebär en relativt stor miljöpåverkan. Papper som återvinns är en relativt miljövänligt produkt. Det hade man inte räknat på – men man antog att det var bra för miljön. Nu tycker jag inte att det är så bra att anta saker, när man genom att googla relativt snabbt kan skapa sig en bild av läget.

Det finns indikationer på att det kan vara miljömässigt motiverat. Under förutsättning att inte alltför många politiker väljer att dessutom skriva ut en papperskopia ”för säkerhetsskull”. Men det ska till en relativt stor volym papper innan man får miljömässiga vinster.

Just vad det gäller miljöargument är jag oerhört skeptisk. Ofta silar man mygg och sväljer elefanter, eller så köper man rakt av felaktiga jämförelser och argument.

Vilken miljöpåverkan har årets julklapp, iPad? ECOPROFILE.

Pappersbok och elektronisk bok på läsplatta | CESC – Centre for Sustainable Communications.

Läsplatta inte miljövänligare än pappersbok – DN.SE.

Ändhållplats

En ledare i NYTimes som manar till försiktighet när nya infrastruktur ska subventioneras med statliga medel. De pekar på det faktum att det bara finns två höghastighetsbanor som har ett positivt rörelseresultat Paris-Lyon och Tokyo-Osaka

It is not that either transcontinental railroads or high-speed railroads are always bad ideas. A compelling case can be made for high-speed rail between Boston and Washington, for example, but the administration proposes building high-speed lines in places where there is no demonstrated demand. In California, construction of the new high-speed rail line from San Francisco to San Diego will begin with a line from Borden to Corcoran in California’s Central Valley. It is already being derided as the train to nowhere. The reduction of federal subsidies has not stopped the project, which now threatens to become a forlorn monument to hubris.

Avstånd och befolkning ger en viss vink om sannolikheten för att våra svenska projekt ska bära sig själv.

Tokyo (ca 9 miljoner invånare) – Osaka (2,6 miljoner invånare)

avstånd 55 mil

Paris ( ca 11 miljoner invånare) – Lyon (knappt 2 miljoner invånare)

avstånd 55 mil

Detta ska jämföras med Stockholm, ca 1,3 miljoner invånare, Göteborg,  ca 1 miljon invånare, Malmö 300 000 invånare & Köpenhamn ca 2 miljoner invånare.

Ekonomiskt lönsamt lär det sannolikt inte bli. Däremot kan man väga in miljövinster och på det sättet motivera en investering. Frågan är hur man tänkte när man investerade i järnvägen till Norrland. En viktig princip vid infrastrukturinvesteringar är att de bör göras där marknadens behov är störst. Då kommer nyttan att maximeras även om man inte når lönsamhet.

 

 

Fast Train to Nowhere – NYTimes.com.

Giftiga frågor

I dagarna har Sydnytt uppmärksammat att det har hittats rester av bekämpningsmedlet i grundvattnet på Österlen.  Det var i och för sig inte nytt. Det som gjorde det till en nyhet är att ett beslut som fattades i den tidigare direktionen för Ystad-Österlens miljöförbund nu aktualiseras och får tjänstemännen att sparka bakut.

Tjänstemännen vill att det om tre år ska vara förbjudet att använda bekämpningsmedel inom de inre vattenskyddsområdena. Något som politikerna inte ville. I alla fall de borgliga.

Från början var det för mig ganska enkelt. Politikernas beslut går emot Naturvårdsverkets rekommendationer och Länsstyrelsens yttrande. Men när man pratar med några lantbrukare så får man en mer nyanserad bild. Även om det är så att beslutet är felaktigt och vi på sikt ska ha en förbud mot att använda kemikalier inom vissa områden så är det inget enkelt beslut.

Det kommer att få ödesdigra och katastrofala följder för ett antal odlare som kommer att se sin ekonomi gå i kras. För de som vill värna turismen kan man ju ställa frågan vad är Kivik utan äpplen? Detta är inte ett beslut som kan fattas lättvindigt. Bönderna ställer ju också en berättigad fråga när de vill veta exakt vilka riskerna är. Man använde ju betydligt värre saker för. Under vad som idag ses som fullständigt galna former.

Som ersättare i direktionen måste jag försöka ta ställning i frågan. Vi väger olika intressen mot varandra, men direktionen kan inte fatta beslut som strider mot lagar och regler. Jag ringde och pratade med en tjänsteman på förbundet bara för att lista ut vad som var knäckfrågan. Jag fick en betydligt bättre bild av det efter samtalet. Men det finns fortfarande obesvarade frågor.

Hur stora arealer och hur många odlare berörs?  Kommer de att kompenseras eller få stöd för att ställa om sin produktion? Hur skadligt är de medel och de halter som har hittats? Blandar man äpplen och päron när man pratar om läckage till Ytvatten i Tuveån och rester som hittats i grundvattnet i Simrishamns Kommun i samma inslag.

Jag våndas inför måndagens direktionsmöte då frågan kommer att behandlas. Detta är ett giftigt beslut. Oavsett hur man gör blir det inte bra. Men miljöförbundets roll är först och främst att värna miljö och hälsa och finns det en risk för att exempelvis ett större utsläpp vid  en olycka riskerar vattenkvalitén så är denna risk enligt tjänstemännen tillräckligt för att motivera ett förbud.

Men en sak får man inte glömma att bönder inte är bovar. De är företagare och personer som riskerar att drabbas hårt. De förtjänar att de beslut som fattas är väl underbyggda och rimliga – men de kan inte gå emot gällande lagstiftning. Är det fel på lagstiftningen eller i normerna så får man ta detta med riksdagen eller normgivaren. Även om beslutet tas att införa förbudet om tre år kan de ju använda denna tiden för att få dessa instanser att ändra sig.

Goda intentioner eller onda planer

Idag blev det då klart. Andra gången gillt. Kommunledningen har ju redan trumpetat ut att de har ett letter of intent med EWP en gång tidigare. Men idag blev det då underskrivet på riktigt. EWP går ut och och berättar om sina planer och passar då på att berätta att man hittat lösningar som gör att man kommer att stanna vid 25 meters höjd, inte 45 som tidigare sagts. Dessutom berättar man att det kommer att användas teknik som eliminerar de utsläpp av lösningsmedel som man behövt göra i Malmö.

Samtidigt undanröjs en del andra frågetecken. Man lyfter ut EWPs planärende och frikopplar det från flytten av hamnen till yttre bassängen. Dessutom framgår det att EWP kommer att investera i storleksordningen en halv miljard i anläggningen. Det tyder på att man menar allvar och är seriösa. Enligt artikeln verkar Kristina Jönsson skrivit en inblanco check på iordningsställandet av kajer. Frågan är om det stämmer, eller om det är kopplat till ett arrende eller annan hyresintäkt.

Det återstår fortfarande en mängd frågetecken inte minst nivån på den hyra EWP kommer att betala till kommunen. Det återstår också några planfrågor och tillståndsfrågor m.m. Men jag tycker att ärendet tagit ett stort steg framåt. För mycket av den diskussion som förts har först i form av antaganden och spekulationer.

Jag är inte odelat positiv till en fabrik i ett så attraktivt läge. Men eftersom vi inte vet vad de kommer att betala i tomtgäld , eller vilka intäkter det kommer att generera är det fortfarande för tidigt att slutligen sätta ner foten i frågan. Jag ser också precis som många andra att man kan välja att använda marken för annat. Exempelvis bostäder. Jag saknar fortfarande en samhällsekonomisk analys av olika alternativa användningar av området.

Det finns en sak Ystad behöver mer än allt annat för att klara av att hålla den servicenivå som medborgarna förväntar sig – fler invånare. Här har vi flera hundra potentiella ystadbor. De slipper dessutom att pendla till annan ort för att arbeta. Men priset får inte bli för högt. Det är viktigt att man klarar alla miljöprövningar.Dessutom vill man ju ha lite siffror på vad det kommer att kosta och vad det kommer att generera. Det här får inte blir en dålig affär där vi får betalt med vackra ord och löften.

Utbyggnad av bostäder kommer även det att ske. Vi har mer mark i Västra Sjöstaden, Köpingebro och Svarte. I Ystad finns det möjlighet till förtätning och förädling.Ystad kommuns bostadsförsörjning står och faller inte med det område som nu ser ut att gå till EWP.

Nu hoppas jag att det kan bli en konstruktiv diskussion kring fortsättningen, och att kommunledningen lättar på locket och delar med sig av mer information. För detta är av största vikt för alla medborgare och bör skötas på ett så transparent och demokratiskt sätt som det bara går.

 

EWP ett steg närmre flytt – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Nya hamnplaner ska underlätta för företagsflytt – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Utsläpp under gränsvärdena – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

EWP – nej tack! – Tyck till! – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Förtydliga visionerna för hamnen i en fördjupad översiktsplan – Tyck till! – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

 

 

Next Civilisation

Jag har sett filmen Into Eternity som handlar om hur man bygger en plats för slutförvaring av kärnbränsle hundratals meter under mark i i Onkalo, Finland. Det är gripande. Det beror inte bara på att filmen är vackert och eftertänksamt gjord. Den lyfter de stora frågorna. Inte minst den om att vi nu skapar en produkt som kommer att vara farlig i 100 000 år.

Hur ska man kunna skapa en lagringsplats som är säker för minst en istid. Hur ska en civilisation som uppstår 10 000-tals år efter att vår gått under kunna förstå faran.

När jag ser filmen blir jag lite sorgsen. Jag tänker på alltings förgänglighet och hur små vi faktiskt är i ett större perspektiv. Cornelis sjunger ”…medborgare vad gör det om 100 år”. Men undrar vad det gör om 100 000 år.

Även om filmen inte explicit tar avstånd från kärnkraft lyfter det nackdelen med kärnkraften på ett påtagligt sätt som berör. Kärnkraft är inte en långsiktigt hållbar energikälla. Men det är kanske den bästa vi har för tillfället om vi ser till det kortare perspektivet.

Se filmen på SVT Play

Sopsortering här och där

Det är inte första gången jag skriver om svenskarnas märkliga beteende kring miljön. Vi är världens bästa land på att återvinna. Det måste vi vara. Det är inte ett socialt acceptabelt beteende att kasta glas med hushållspapper, eller smyga med kuvert bland tidningarna på sopstationen.

Men spelar det någon roll om vi separerar hård och mjuk plast, skiljer kartong från wellpapp. Vi vill gärna tro det. Genom denna ritual så kan vi ju tillåta oss i övrigt ha en ganska avslappnad attityd till det egna ansvaret för vår miljöpåverkan. Genom att slänga fyra AA batterier i en holk, rättfärdigar vi en resa till andra sidan jordklotet. Syftet med resan är ofta att ligga vid en pool. Det är klart det förtjänar man när man är så redig och drar sitt strå.

Väl på plats kommer man göra ett avtryck som inte bara förtar effekten av flera års sorterande och holkande, utan förstör den miljö man sökt sig till.

Det mesta skräpet på soptippen kommer från turisthotellen i närheten. Och det är svenskarna som dominerar på Koh Lantas hotell – uppskattningsvis hälften av turisterna är svenskar. En turist uppskattas lämna efter sig 15 gånger mer sopor än en bofast thailändare.

Den tropiska värmen gör att soporna självantänder och ger ifrån sig giftiga ångor.

Jag förespråkar inte att man ska sluta sopsortera på hemmaplan, utan att man helt enkelt ska ta samma ansvar på bortaplan som hemma plan. Men en av glädjeämnena med att komma bort är ju att slippa det dj-vla sorterandet.

Så stor är Sveriges soptipp i Thailand – Miljöaktuellt.

Hemmablind

Det är lätt att bli hemmablind. Det gäller mycket. Inte minst klimatpåverkan. Sverige är ett pyttelitet land. Vi har gjort mycket för att komma tillrätta med vår klimatpåverkan och vi har en ganska låg tillväxttakt.

Det ska ställas mot exempelvis Kina.

Yet the world’s hopes of putting carbon emissions on a manageable path depend upon on how developing Asia urbanises in the coming decades. The scale is staggering. According to the Asian Development Bank, 44m people join city populations each year. Every day sees the construction of 20,000 new dwellings and 250km (160 miles) of new roads.

Det går inte ens att greppa hur mycket de ÖKAR sina utsläpp för varje dygn. Det kanske inte spelar någon roll om vi sopsorterar eller samåker.Det känns dessutom näst intill hopplöst att påverka ett land som Kina.

Jag tror att regeringen är på rätt spår när de pratar om export av grön kunskap och vikten av att hjälpa andra länder att vidta klimat- och miljöbesparande åtgärder.

Banyan: Asia’s alarming cities | The Economist.