Klimatstrutsar bygger ingen ark

Konsekvenserna av att jorden värms upp kan på många platser bokstavligen jämföras med en syndaflod. Vi behöver politiker och tjänstemän som börjar snickra på en ark. Det duger inte att vänta tills de första dropparna landar i pannan. FOI har i dagarna släppt rapporten Kommunpolitikers och kommunchefers syn på klimatförändring och anpassningsbehov som uppmärksammats mycket i media . För mig som blev politiskt medveten på 80-talet då miljöfrågorna etablerade sig på den politiska agendan är detta skrämmande läsning. Endast 30 procent av våra kommunpolitiker och högre tjänstemän accepterar fullt ut tanken på att klimathotet finns, att det är orsakat av människor och att vi måste vidta åtgärder för att undvika mänskligt lidande och samhällsförändringar av episka mått.

Att människan blundar för förändring eller sådant man inte vill se ligger djupt i den mänskliga naturen, Att vi förhåller oss passiva när vi egentligen vet att vi borde agera är också en del av vår mänsklighet. Att vi sätter vår tilltro till enstaka forskare när 99 procent av all världens klimatforskare är överens om motsatsen är ologiskt – på gränsen till dumt. I detta fallet kan det bli förödande. Majoriteten av de som är osäkra väljer dessutom att inte ta till sig mer information eller fortbilda sig. Det finns alltså inte bara klimatförnekare utan dessutom klimatstrutsar.

Svenska folket har i hög grad accepterat tankarna på att klimatförändringen pågår och orsakas av människan. De allra flesta tar klimathotet på allvar och prioriterar det högt på den politiska agendan. Till skillnad från hur det var på 80-talet har i princip alla partier miljöfrågorna med i sina politiska program – inte minst i rikspolitiken. Men ute i kommunerna ser det helt annorlunda ut. Ofta saknas det helt i partiers kommunpolitiska plattformar och finns miljöfrågan med är den oftast lågt prioriterad.

Därför fyller Miljöpartiet fortfarande en viktigt funktion i svensk politik. Det är det enda parti som i varje fråga väger in miljöperspektivet i stort som smått, från den högsta politiska nivån till den lägsta. Som tänker grönt och driver en politik som bygger på tankar om solidaritet, mellan människor, mellan arter och mellan generationer.

Om du tror att det behövs mer än en läpparnas bekännelse för att möte en av de största utmaningar mänskligheten ställts inför – engagera dig då för den gröna saken. Lita inte på att någon annan kommer att lösa problemet ta striderna.

Thank God it’s friday

Nu har både V och mp skrivit in kravet på minskad arbetstid i sina valmanifest. Miljöpartiet kan till viss del försvara det, eftersom de tycker att vi ska sänka vår levnadsstandard. Vänstern vet jag inte hur de tänker. Om de tänker.

Att gräva ner sig i de ekonomiska aspekterna finns det många som gjort. Det verkar ju inte ens som om de egna partiledningarna tycker att det är ekonomiskt ansvarsfullt.

Jag tycker att det är intressantare att reflektera över inställningen till arbete. De rödgröna i grunden en negativ syn på arbete. De anser att arbete är något som ska begränsas och i högsta möjliga mån undvikas. Det är en sorglig inställning.

Jag har en positiv syn på arbete. Arbete bygger upp och berikar. Genom arbete utvecklas man och skaffar sig nya färdigheter. Arbete ger mig en plats, en position och sätter mig i ett meningsfullt sammanhang. Arbete utmanar mig och ger mig självkänsla.

Därmed inte sagt att jag vill arbeta hur mycket som helst. Jag kommer att arbeta 32 timmar i veckan nu ett bra tag när dottern är liten. Det kommer min fru också, eftersom det finns mer i livet än arbete.

Men det ska vara upp till mig att bestämma hur mycket jag ska arbeta. Dessutom vill man kanske arbeta olika mycket vid olika tillfällen. Det får man lösa genom att spara och planera.

Maria ger Birger slag

Birger Schlaug verkar vara missnöjd med hur dagens språkrör har hanterat sitt politiska arv. Han skriver om det faktum att det realpolitiskt bara är en gradskillnad mellan Alliansens och Socialisternas förslag.

Världsbilden är densamma. Problembeskrivningen densamma. Ordvalen identiska. Lösningarna snarlika. Visioner begravda – bortsett från deras gemensamma visioner om att vi skall arbeta mer, konsumera mer, producera mer i någon sorts evighetsspiral. De två blocken färdas i själva verket åt samma håll på samma motorväg, enda skillnaden är att det ena far fram i högerfil, det andra i vänsterfil. Men målet är detsamma: evig ekonomisk tillväxt.

Jag vill dock inte hålla med om att det inte är någon skillnad mellan blocken. Det är mycket stor skillnad mellan blocken, men förändringar måste ske gradvis.

Birger Schlaug tar upp mp:s ursprungliga tanke där man ifrågasätter behovet av ekonomisk tillväxt.

Problemet uppstår när man inte förstår att det materiellt mogna samhället har en fantastisk möjlighet att växla över till det socialt och kulturellt goda samhället. På det sätt som i stort sett alla gamla tänkare – oavsett ideologisk hemvist – varit överens om. När vi nått det materiellt mogna samhället bör det vara annat som får växa: den fria tiden, kulturen och den sociala närvaron.

Kritiken mot miljöpartiets nuvarande linje är inte inlindad.

Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör säga detta! Tyvärr lär jag inte få göra det. För nu har vi blockpolitik. Och i blockpolitikens namn sker anpassning till den godkända gråa färgskalan som döljs bakom retorikens röda, blå och gröna ridåer.

För mig har miljöpartiet alltid varit det parti som har stått för något annorlunda. Jag har i flera val röstat på miljöpartiet. Framförallt när de har riskerat att trilla ut ur riksdagen. För mig har de varit en motpool. Jag har aldrig röstat på miljöpartiet på grund av deras miljöpolitik utan på grund av deras samhällsanalys. Ett perspektiv som tillför något nytt.

En samhällsanalys som Peter Eriksson och Marie Wetterstrand har vänt ryggen.

”Det här vill jag höra de gröna tala om på 1 maj” – DN.se.

Wetterstrand i Fokus

Fokus har gjort ett fördjupat reportage om Maria Wetterstrand. En ganska privat politiker som på något sätt lyckas skapa förtroende hos väljarna genom sin ganska sakliga och lite tråkiga debattstil. De beskriver en analytisk person som håller hårt på den personliga integriteten. Här kommer några saker som jag tyckte var extra intressanta.

På hösten 2002 när hon varit helt ny i toppolitiken och hade kastat in det pyttelilla miljöpartiet i en potentiell regeringskris. Hon kommenterar förhandlingarna med Socialdemokraterna så här.

– Jag hade ingen aning då om hur socialdemokrater beter sig när de vill få som de vill. De gjorde klart för oss att de minsann hade möjlighet att se till att vi inte skulle få inflytande i någon kommun i Sverige om vi inte gjorde som de ville. Det var väldigt intressant, de betedde sig helt enkelt förbannat oförskämt och arrogant.

Det kan jag förstå. De var vana vid att ha med Vänsterpartiet att göra. Det har ju varit ganska riskfritt att klämma åt ett parti som låg till vänster. Jag förstår bara inte hur de kunde bete sig så mot ett parti som då stod lite utanför höger-vänsterskalan.

I reportaget lyfter de och fram en spännande sak

De borgerliga partierna vill utmåla henne som vänster, vilket stämmer lika dåligt som att hon skulle vara en varm liberal. Hon är kritisk till ekonomisk tillväxt, men inte för att hon är emot kapitalism. Hon tycker bara att dagens kapitalism inte är tillräckligt effektiv, logiskt sett. Det måste finnas smartare sätt, menar hon, att använda naturresurserna, och vi har ett ansvar inför kommande generationer att leva mer sparsamt med dem. Hon upprepar det gång på gång. Det är det ansvar hon vill kännas vid, aldrig ansvaret att skapa ekonomisk tillväxt och sedan fördela den.

Det är lite märkligt, att en av ledarna för det parti som spås få stora framgångar i valet har en så annorlunda inställning i de frågor som ser ut att bli de viktigaste i samma valrörelse, de om vem som bäst tar hand om Sveriges ekonomi och vem som skickligast kan minska arbetslösheten. Eller har miljöpartiet inte det?

När man ser hur vi konsumerar alla dessa saker vi inte behöver kan jag någonstans känna att hon har rätt. Men det är inte marknaden som styr människorna. Marknaden tillhandahåller de varor och tjänster som efterfrågan. Ska man lösa det så är det alltså efterfrågan som måste förändras. Maria Wetterstrand vill ha en mer effektivare och bättre marknadsekonomi. Då har hon kommit fel. Men ska hon med tvång påverka efterfrågan så finns det ju stor erfarenhet av det hos socialdemokraterna. De räds inte att berätta för andra vad de behöver.

Fokus » Den verkliga Wetterstrand.

Surfs up mp

Det är dags att ta ett nytt grepp i alliansen. Det finns två alternativ antingen slår man ihop partierna för att komma ifrån 4 procent problemet. Annars måste de öppna upp för mp som en möjlig allianspartner. Det är faktiskt så att miljöpartiet är lika stort som centern och kd tillsammans.

En allians som bygger på Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som de idébärande partierna kunde lyckats (30+10+10) om bara centern eller kd räddar sig kvar så fixar det sig med marginal.

När man tänker på det är faktiskt miljöpartiet tillbaka i sin position som vågmästare, eftersom alla tydligt har signalerat att de inte kommer att samarbeta med SD. Att SD kommer in i riksdagen är jag helt övertygad om. De kommer plocka många förstagångsväljare och unga.

Jag förstår inte varför miljöpartiet inte tar tillfället i akt att röra om i grytan. Det är precis som att de har tappat sin särart och kaxiga attityd. Hade de hoppat av så hade det varit tufft för den röda sidan och en borglig valseger ganska sannolik.

Normalt sett skulle jag inte gråta en tår om kd trillade ut ur rikdagen, Ju mindre partiet blir desto mer extremt kommer det bli i sina värderingar. Eftersom de bara kommer att ha sina kärnväljare kvar och kommer att slå vakt om dessa.

Jag hoppas att miljöpartiet börjar surfa på vågen.

Rekordresultat för SD – DN.se.

Höger – Vänster

Statsvetaren Sven Dahl skriver om Miljöpartiet i Neo. Ett parti som grundades för att stå utanför höger – vänster skalan, men som nu har intagit en vänsterpositition.  Jag kan erkänna att jag tidvis lockas av miljöpartiet och dess progressiva ideér. Dessutom undrar jag om inte deras tillväxthämmade politik i mångt och mycket hade lett till mycket gott, kanske rent av också till en ökad tillväxt.

Jag vill i och för sig inte placera in folkpartiet på en höger – vänster skala eftersom jag anser att liberalismen som tanke varken är höger eller vänster vad nu det är. Liberalismen är en tanke som precis som miljöpartiets ideologi inte låter sig klassificeras och mätas.

Om man läser artikeln så framgår det hur obekvämt det måste vara för miljöpartiet att sitta i samma båt som vänstern.

svend dahl.pdf.