Ny mobil igen

Jag har precis köpt en ny mobil en Sony Ericsson Xperia mini Pro. Det har tagit en hel del tid att få igång allting. Mail, kalendrar, navigering, kontakter, bokmärken. Dessutom är det en Android telefon så det har varit lite nytt. Men nu sitter det mesta på plats och jag börjar verkligen gilla den.

Jag kommer ihåg de flesta av mina tidigare telefoner. Min första en Philips Fizz (1996). Kommer ni ihåg reklamen? En telefon som ramlar genom luften över öknen. Därefter blev det Ericsson GA 628, Ericsson T68m, Nokia 3310, Sony Ericsson T230, Sony Ericsson W810i, Sony Ericsson C702, Sony Ericsson W715, samt säkert en eller två som har glömt bort.

Det är helt otroligt vad det har hänt saker. Den första telefonen hade samtalstid 1 timme och standby 45 timmar. När batteriet var nytt vill säga. Efter någon månad var det standbytid 8 timmar. Man kunde inte ens fantisera om det vi har idag.

Samtidigt har tillgänglighetskraven ökat enormt. Frågan är var vi kommer att landa. Som anställd förväntas du bara ge upp din integritet och sudda ut gränsen mellan privatliv och arbetsliv. Du förväntas sätta dig in i ny teknik på din fritid så att du inte halkar efter. Företagen pressas att leverera produkter och tjänster på köparens villkor, när köparen vill ha det.

För mig känns det som en förmån att ha en arbetsgivare som inte langar ut en mobiltelefon och bärbar dator till varje anställd. Lite otillgänglighet kommer kanske att bli framtidens lockbete för att locka till sig de smartaste och kreativaste medarbetarna. De som förstår värdet av integritet och privatliv och inser det begränsade värdet av förlorad verklighetsuppfattning och stresshjärta.

Allting har en framsida

Jag har alltid ifrågasatt nyttan av mobiltelefoner. Inte mobiltelefonen som sådan utan snarare det sätt som vi använder den på. Vi skruvar upp tempot på ett sätt som inte känns hälsosamt i alla läge.

Visst är det bekvämt att kunna nå varandra i alla lägen och kunna spara in tid. Numera så är det ju inte bara en telefon man har i fickan. Det är en telefon/kamera/gps/mailmaskin/internetaccess/kalender/miniräknare.

Att det är stressande vet jag av egen erfarenhet. Sedan några år kör alltid min telefon i tyst läge. Visst missar jag något samtal då och då, men jag blev nästan tokig av att ha en apparat som ringde och störde mig var jag än var.

Nu visar det sig att mobiltelefonerna kan ha stor betydelse för utvecklingen i u-länder. Tänk att något så meningslöst som SMS kan vara skillnaden mellan liv och död. Eller att ett enkelt samtal kan skapa effektivare marknader.

A special report on telecoms in emerging markets: : Mobile marvels | The Economist.