Kortfattat

Kärnfullt i Fokus

Den soppa socialdemokraterna bjöd på efter valet – där samma figurer som under valrörelsen ilsket propagerat enligt en viss linje sedan gick ut och helt förkastade den – lämnar en eftersmak som inte lär avta i första taget. För det är inte så man gör. Först byter man ut ledarna, sedan påbörjar man ett förändringsarbete. Det är en fråga om logisk ordning, om att inte framstå som kompletta hycklare, om att inte vara dummast i huvudet på norra halvklotet och det helt öppet, inför inbjudna tv-kameror och en förbluffad väljarkår.

Fokus » Länge leve ledarkulten.

Skulle Mona Sahlin vunnit idol

Berit Andor konstaterar lite surt att det inte är någon idol-tävling. Nästa ledare för Sveriges – allt oftare andra –  största parti ska väljas genom rävspel och ryggklining. Frågan är om det inte är helt fel väg att gå.

Om man nu ska visa att man på allvar har kris-insikt och avser att göra något åt det kunde ju ett första steg vara att utse sina ledare på ett öppnare och mer transparent sätt. För även om det inte är idol krävs det en ledare med ”it” för att locka väljare.

Jag kunde tänkt mig en ”dokusåpa” som man sände via Youtube. Där kandidaterna fick testa sin stjärnglans. Gen0m att ta nya grepp kunde man ökat engagemanget och fått ett oerhört stort intresse kring partiet. Interaktion och dialog är framtiden. Slutna dörrar och meddelande är passé.

Krasch bom bam

Ska man gå ska man gå med en smäll. Det verkar  i alla fall Mona Sahlin tycka. Jag såg delar av hennes sista stora tal igår – eller egentligen hennes kanske enda stora tal.

Det var ord och inte visor. Det var en total sågning av den förda politiken, och egentligen en sågning av hela SAP:s fokus. Ett konstaterande av det faktum att partiet kommit i otakt med väljarna. Att man inte delar väljarnas världsbild, och att väljarna helt enkelt inte anser att det är relevant att rösta på ett parti som de inte tycker levererar med trovärdighet.

Det finns ett stort problem. Inom organisationen finns det många som vill svänga vänster, eller i alla fall ligga kvar i samma spår. En sådan total anpassning till Alliansens politik som Sahlin förespråkar blir svår att genomföra. Med tanke på att många gräsrötter helt enkelt avskyr Alliansens politik – inte minst tack vare att Sahlin & Co som har svartmålat den under fyra år.

Hur kommer facket att ställa sig till en politik som går stick i stäv med den tidigare? En politik där facket är till för de som arbetar i första hand och inte för de arbetslösa. Det kanske är dags för en separation mellan  SAP och LO.

Mona Sahlin har inte under sin tid som partiledare – eller tidigare – visat någon större kraft eller förmåga att förverkliga sina ord. Nu i elfte timmen tar hon bladet från munnen. Men vem kommer att plocka upp bollen. Jag misstänker att den kommer att studsa ut.

Naken, utblottad och pank…

…så måste socialdemokraterna känna sig. Precis som att kejsaren inte längre kunde blunda för det faktum att han var naknen blev det uppenbart att ett parti som endast lockar 22% av de arbetande knappast kan skrädda sig i titeln arbetarparti.

De är utblottade på politisk vilja och panka på idéer. P J Anders Linder formulerar det elegant i en ledare i SvD

Nu är Socialdemokraterna mer politiskt illa ute än någonsin förut. Väljarstödet ligger på samma nivå som för 100 år sedan (då Sverige var på väg in i stordriftens och de stora kollektivens samhälle, inte som i dag på väg ut ur det). Man är borta från regeringskansliet under ytterligare minst fyra år, vilket är rent förödande för ett parti som har maktutövning som sitt viktigaste sammanhållande kitt.

Frågan är vad som händer nu. I och för sig är det fortfarande en stor apparat med SAP, Facket och diverse rörelser, stiftelser som kan bidra med försörjning till framtidens pampar. För en genomgripande förändring av kulturen inom partitoppen tror jag inte att vi kommer att få se.

Då krävs det att även LO  byter ut sina toppar och att en stor del av SAP-maskineriet lämnar. Eftersom alltför många inte har något alternativ att gå till kommer nog många att klinga sig fast vid sin utkomst in till det bittra slutet. Alla har ju inte förmånen av en generös riksdagspension.

Det som krävs är en modig ledare, och en insikt hos gräsrötterna att man aldrig kommer att bli ett 45 procent parti igen. Det gäller att hitta en ideologisk bas som har giltighet för framtiden, inte bara anpassa sig till väljarna i syfte att återfå makten. Det gäller att bygga långsiktiga allianser och visa respekt för sina samarbetspartners. Vem vill samarbeta med en buffel. Vem finns det att samarbeta med?

De senaste dagarna har vi sett en ganska tydlig anpassning till Alliansen politik. Det var fel på skattepolitiken och politiken i största allmänhet. Det innebär att man i princip lägger sig ner och medger att Alliansen har rätt. Det måste löna sig att arbeta. Det är nog det viktigaste som har hänt. Om den rättelsen baserar sig på äkta insikt eller inte blir vi snart varse.

SAP är nakna, utblottade och panka. Nu har de dessutom förstått att makten var lånad.

Mona har sänkt sossarna

I Fokus gör Martin Ådahl  en utmärkt analys av sossarnas position och de senaste veckornas svängningar i opinionsundersökningarna. Något de flesta som är det minsta insatta gått och väntat på. Allting har tytt på att Alliansen borde ligga bättre än vänstern i mätningarna – förutom mätningarna. När man pratar med människor som brukar rösta på vänstern säga de sig vilja göra det i år också. Det är bara ett problem. De vill att De rödgröna ska föra Allianspolitik, något det inte längre råder någon tvivel om att de inte kommer att göra.

Så hände det till slut, det som opinionsanalytikerna, statsvetare, till och med många högt uppsatta socialdemokrater, förutspått: Mona Sahlins sammanbrott. Länge gick partimätningarna på tvärsen mot förtroendesiffrorna, där statsminister Fredrik Reinfeldt dominerade. Nu pekar varje ny mätning mot alliansseger.

Martin Ådal för också fram ett antal argument för att det inte kommer att vända för Mona Sahlin.

Historien talar mot att Sahlin kan vända trenden. Inget har visat sig vara en så tung belastning för en opposition som att folket verkligen inte vill ha dess ledare vid makten. Det gäller Sverige (Lundgren 2002 och Adelsohn på 1980-talet) och världen (John Kerry 2004, Neil Kinnock 1992, Ségolène Royal 2007, Barry Goldwater 1964, McGovern 1972 etc).

Argumentationen bygger på följande;

Mona Sahlin saknar auktioritet, inte minst efter det att hon vek ner sig och släppte in Vänsterpartiet i värmen.Hon startade ju dessutom från en ganska svag position och har enligt mig inte gjort en enda sak som har ökat hennes auktoritet.

Ingen vet vad Mona Sahlin och Socialdemokraterna vill åstadkomma. Vilket riktning kommer de att välja. Bakom flosklerna om trygghet, jobb och välfärd finns det ingen tydlig vision. Något som försvåras av det faktum att man har svårt att hantera att det finns två andra partier som man inte vill stöta sig med.Ett för liberalt budskap skapar en glipa mot V och en för Socialistiskt skapar ett glapp mot mp.

Socialdemokraterna har haft en vacklande inställning till krishanteringen.

Finanskrisen. Särskilt tufft är det att sakna en linje när en stor extern chock som finanskrisen drabbar landet. Oppositionens alternativ brukar då vara att köpa regeringens krisplaner, men med invändningar (en strategi som gjorde Carlsson till landsfader i opposition 1991–94) – eller opponera fullt ut, som Palme på 1970-talet. Sahlin har vacklat fram och tillbaka.

Mona Sahlin har i  princip bara omgett sig av sådana som tidigare varit ministrar. Då blir det inte trovärdigt att hävda att man har förnyat sin politik. Hon skulle behövt lyfta in lite nya och fräscha personer i toppen. Någon som har lite karisma och står för förnyelse. Nu känns det som att välja tillbaka samma sossar som vi valde bort för fyra år sedan.

Finns det något hopp för Mona & Co. Knappast med med mindre än att man byter bort stora delar av laget och lagkapteten.

En möjlighet hade varit om s förmått finna något nytt om jobbkrisen, där Reinfeldt är sårbar. Men samarbetet med v gör det nästan omöjligt att komma med överraskningar. Tänk rent hypotetiskt om Sahlin i opposition mot LO och i samarbete med mp vågat öppna en debatt om dansk flexicurity, friare arbetsmarknad med bättre socialförsäkringar, som danska social­demokraterna en gång gjorde. Då hade hon placerat Reinfeldt offside och gett s en begriplig jobblinje. Men var det osannolikt innan är det omöjligt med Ohly på båten.

Jag hoppas att han har rätt men kommer inte slå mig till ro och hoppas på att motståndarna ska misslyckas. Det är de bästa receptet för att misslyckas. Det var det som sossarna hoppades på, men som nu har visat sig vara en misslyckad strategi.

Fokus » Därför kollapsar Sahlin.

Ad fonte

Frank Thorén Hall, Centerpartist lyckades på fem minuter spåra ursprunget till den affisch med Mona Sahlin som varit i omlopp. Den dyker upp på flashback augusti förra året i en tråd som heter Nu hjälper vi (s)(v)a(mp)arna med valaffischer!. Den affichen  är faktiskt en av de snällare eftersom den bygger på fakta. Det finns en hel del i den tråden som har passerat vad som är god smak med hästlängder.

Konstigt att advokat Borgström inte lyckas klura ut det innan han slår på stora trumman och anklagar alliansen för förtal. Men det är klart det är inte första gången han är lite svag just när det gäller att få alla fakta på borden.

Det är också konstigt att man får för sig att det är Alliansens PR folk som kommit på det. Med tanke på hur det socialistiska blocket sköter sig så skulle tajmningen varit sällsynt dålig – eftersom de rödgröna just nu inte lyckas skapa speciellt mycket positiv spinn kring sitt samarbete.

Genom att göra sig själv till offer riskerar de bara att göra sig själv till åtlöje. Vem har inte skickat ett roligt mail vidare till sina kollegor även om det  inte är direkt rumsrent? Att sen få till det så att den som har fått en mail kan klandras är mer än jag förstår. Detta är inte ett mail som har spridits i högborgliga kretsar, eller i tankesmedjor. Det är ett mail som snurrat runt på nätet under 9 månader.

Mona Sahlin har gjort en hel del tveksamma saker genom åren. Att ställa upp det på en lista så att man ser hur det samlande intrycket blir är något de själv borde gjort innan de valde henne till partiledare.

Den stora bluffen

Nu rasar Socialdemokraterna. Ett falskt brev har varit i omlopp. I det var Mona Sahlins trackrecord uppräknat med allt från Toblerone, svarta dagmammor, bilskatter, parkeringsböter till utlandsresor för att ta time-out från skandalerna.

Jag fick själv en variant på brevet för någon vecka sedan. För mig framstod det mest som en blandning mellan skämt – eftersom det var ganska finurligt förpackat – och som ett sätt att få fokus på sådant som faktiskt har kantat Mona Sahlins karriär. Min bedömning är att samtliga de saker som togs upp i brevet är kända av allmänheten sedan tidigare. Det samlade intrycket är så klart inte särskilt förtroendeingivande.

Det kanske inte så snyggt men den största bluffen är Mona.

Här är bluffbrevet som gör S rasande – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

Bottennapp

Aftonbladet presenterar en undersökning där man undersökt väljarnas förtroende för de olika partiledarna.

Fredrik Reinfeldt är stark. Trots att han tappar ligger han på stadiga 56 procent. Däremot tappat både Göran Hägglund (25%) och Jan Björklund(28%), och båda ligger nu i klass med Mona Sahlin (28%).

Bland de röd gröna är det bara Maria Wetterstrand som kan utmana Reinfeldt i kampen om väljarnas förtroende.

För att vinna valet bör alltså Alliansen fronta Reinfeldt och ifrågasätta Maria Wetterstrand (51%). Genom att lyfta upp Wetterstrand som oppositionens ledande politiker skapar man ju dessutom en spänning, eftersom Socialdemokraterna än så länge är det största partiet. De kanske skulle kunna bidra till den allmänna röran i det rödgröna lägret.

Om Mona Sahlin kan man bara konstatera att valet av henne som partiledare var ett riktigt bottennapp.

Sahlin – en sjunkbomb | Nyheter | Aftonbladet.

Mindre åt fler – Sahlin

Vi är många som väntat på besked från Mona Sahlin. Vad är de ”nya” socialdemokraternas politik. Samma gamla överbudspolitik som vanligt kunde man tro, men läser man noga ser man det tydligt.

80 procent i ersättning till 80 procent av löntagarna.

Jag hade tyckte det var bättre om så många som möjligt fick 100 procent. Nu verkar det bara som 20 procent ska ha 100 procent.

Nej – Mona. Det var ett hot inte ett löfte.

Sahlin gick till offensiv med vallöften – DN.se.