Vård(a)pengarna

Läste om hur landsting och regioner rullar miljarder på kultur och näringspolitik. Eftersom kopplingen till framtida intäkter är minst sagt vag. Precis som målen med verksamheten – kan man fråga sig om det är att spendera pengarna rätt. Man kunde sparat in både anslag, tjänstemän och sänkt skatter eller prioriterat kärnverksamhet. Men den nya portföljmodellen inom kulturen riskerar att bidra till ruljansen.

Ska landstingen bedriva annan verksamhet än vård, omsorg och kollektivtrafik är kravet på redovisning stort. Båda för vad pengar använts till och vilken nytta det gjort.

http://www.dn.se/debatt/landstingens-kulturprojekt-slukar-miljarder-varje-ar-1.1157213

F-skatt är F-örlegat

För någon vecka sedan träffade jag en kille som hade några häftiga tankar och ideér. En av de bästa var den att han ifråga satte själva F-skatten.  Borde inte utgångsläget vara att alla hade F-skatt eller avskaffa rentav F-Skatten. Låt alla kunna agera som företagare.

Själva idéen knyter an till en sak som jag funderat på. När jag gick i högstadiet kom facket dit och berättade hur viktigt det var att vara med i facket, och låta dem tillvarata en intresse. När jag tänker efter så var det utgångspunkten för hela min skolgång. Vi skulle bli anställda –  inte ett ord om företagande. Jag skyller till viss del på Olof Palme. Hans starka sida var inte företagande. Han såg företagare som gamar vars enda drivkraft var att utnyttja arbetarna. Det var i alla fall det budskap som han kommunicerade ut. Gunvor Hildén skriver följande en recension av Claes Arvidssons bok om Olof Palme.

Ekonomisk politik var uppenbarligen inte ett område som Olof Palme prioriterade. Ofta lät han sina finansministrar sköta saken. Men då och då hoppade han in, t ex genom att lägga sig i avtalsrörelserna, att stötta förslaget om löntagarfonder trots att han egentligen var emot och göra framstötar för att utvidga den offentliga sektorn. Olof Palme ville ge folket inflytande över alla samhällssektorer, även näringslivet. Men det skulle i första hand ske genom höjda skatter, större offentlig sektor och inflytande på den egna arbetsplatsen, inte genom att socialisera företag.
Claes Arvidsson, som är ledarskribent på Svenska Dagbladet, ser den socialdemokratiska politiken främst på 70-talet men också på 80-talet som ett direkt hot mot den ekonomiska utvecklingen.

Det var under denna statsminister jag växte upp. Att Företagarna eller Svenskt näringsliv skulle komma åt skolbarnens mjuka hjärnor och fylla dem med kapitalismens lovsång var inte att tänka på.

I skenet av det är naturligt att de som startade företag skulle godkännas av staten. Men nu blåser det andra vindar och ett tydligt sätt för regeringen att visa att företagande är bra för individen och för samhället skulle vara att avskaffa förfarandet där staten ska godkänna en företagare. Numera är det ändå i princip bara formalia. Det är ytterst sällan någon nekas F-skatt. Ytterligare ett argument för att ta bort prövningen.

De som missköter sitt företagande och uppsåtligt bedrar och agerar ohederligt ska såklart inte få driva företag. Detsamma gäller den som drar på sig stora skatteskulder eller gör upprepade konkurser. Men utgångspunkten borde vara att man betrodde alla att bli företagare – till dess att något annan är uppenbart.

Ung Företagsamhet

I lördags var jag på mässa i Malmö. Jag hade i uppdrag att sitta i juryn för den grupp som skulle bedöma vilket UF företag som hade bäst webbplats. UF företag är ett projekt som drivs av Ung Företagsamhet. De skriver så här om målet med sin verksamhet.

Morgondagens företagare finns i dagens skolor och vår vision är att ge unga människor en tro på sin egen företagsamhet. På så sätt bidrar Ung Företagsamhet till att skapa tillväxt i Sverige.

Genom Ung Företagsamhets utbildningar får ungdomar i gymnasiet möjlighet att träna och utveckla sin kreativitet, företagsamhet och sitt entreprenörskap. Under ett år får de driva egna företag, så kallade UF-företag, och sälja verkliga varor och tjänster. Eleverna går igenom ett företags hela livscykel, från start till drift och avveckling och får på så sätt unik kunskap om och erfarenhet av företagande. Ungdomarna tar själva fram affärsidé, genomför marknadsundersökningar och skaffar startkapital. Till varje UF-företag knyts en rådgivare från det lokala näringslivet.

Det var en riktig kick att vara där. Jag fick lite framtidstro. Så många duktiga och företagsamma ungdomar. Det behövs om vi ska behålla vår konkurrenskraft. Ett företag som jag tyckte var lite extra bra var ett gäng som sålde brandsläckare. Deras företag hette Firestyle UF deras sida vann tyvärr inte trots att den är väldigt snygg och välgjord. Killarna var jättetrevliga och hade det inte varit för att vi redan har en brandsläckare i skrubben kanske hade slagit till.

De hade en bra poäng. De flesta hem saknar brandsläckare och de som har det har oftast stuvat undan den eftersom de är så fula.

Som ungdomar i FireStyle tror vi på att kreativitet kan lösa de förvånansvärda höga siffrorna av
brandincidenter i Sverige. Våra svenska brandskyddsmyndigheter har en stor kompetens och ar-
betar ständigt med olika problemlösningar. Men vi märker att få vågar tänka utanför boxen.  Vi i
FireStyle anser att det är formen som kännetecknar en brandsläckare, inte färgen.

Utifrån dessa två påstenden har vi varit de första som vågat måla färgglada brandsläckare i olika
motiv.

I vår grupp slogs vi av att samtliga av våra fyra toppkandidater kom från Procivitas Privata gymnasium i Helsingborg. En skola som tillsammans med deras skola i Malmö kan sägas dominera tävlingen. Titta själv i resultatlistan så ser du vilka skolor som utmärker sig. Tydligen hade det varit likadant förra året. Där ser man friskolor funkar. Friskolor är nödvändiga för att skapa framtidens företag och Ung företagsam är ett projekt som lyckas ta sig från ord till handling. De ger tusentals ungdomar praktiskt erfarenhet av att vara företagsamma.

Kvinnlig kompetens

Nu är frågan om man ska lagstifta om kvotering till företagsstyrelse het igen. Norge har gjort det och slutsatserna som dras i veckan The Economist är följande:

In 2005 the government gave listed firms two years to put women in 40% of board seats on pain of liquidation. Businessmen howled. Riulf Rustad, a professional investor with stakes in several Norwegian companies, said 70% of the new recruits would fail. In fact, there have been no obvious disasters. But a close look at Norway nonetheless suggests that imposing high gender quotas with tight deadlines can be bad for companies.

Precis som The Economist är jag emot kvotering. Speciellt om det innebär att staten lägger sig i hur privata företag gör sina affärer och utser sina styrelser. Om staten däremot kvoterar inom den statliga sfären är jag fortfarande emot kvoteringar, men det finns en gradskillnad som vi inte ska bortse från. Privata företag är privata annars får staten köpa dem om de vill bestämma hur styrelsen ska sättas samman.

Schumpeter skriver också om en möjlig förklaring till skevheten vad det gäller könsfördelningen i styrelserummen.

But what most prevents women from reaching the boardroom, say bosses and headhunters, is lack of hands-on experience of a firm’s core business. Too many women go into functional roles such as accounting, marketing or human resources early in their careers rather than staying in the mainstream, driving profits. Some do so by choice, but others fear they will not get ahead in more chauvinist parts of a business. Getting men to show up at every board meeting—another effect of having more women on boards—is all very well, but what firms really need is savvy business advice. Yet according to EPWN, the pipeline of female executives is “almost empty”: women occupy only 3% of executive roles on boards, compared with 12% of non-executive ones.

That suggests that the best way to increase the number of women on boards is to ensure that more women gain the right experience further down the corporate hierarchy. That may be a slower process than imposing a quota, but it is also likely to be a more meaningful and effective one.

Jag kan bara hålla med. Låt tiden ha sin gång. Vi män är körda på sikt med tanke på att kvinnor utklassar oss på alla områden där vi tävlar på lika villkor. Det syns inte minst inom utbildningssystemet.

Schumpeter: Skirting the issue | The Economist.

Före tagarna

Innan man fördelar ut det vi kallar välfärd till folket måste det skapas resurser att fördela. Dessa resurser skapas i alla Sveriges företag som förser svenskar med jobb och staten med skatteintäkter. Det är ett faktum att före tagarna måste det finnas företagare.

Enligt en undersökning stödjer 47 procent av företagarna moderaterna. Endast 10 procent stödjer socialdemokraterna.

För alla som tror att företagarna vet vad som är bäst för Sveriges företag borde det vara självklart att rösta för en fortsatt alliansregering till hösten.

S fortsätter tappa i storstäderna – DN.se.

Tack för maten

När tillfälle ges och jag har tid brukar jag försöka delta i seminarier och andra aktiviteter som är riktade till företagare. Det är ganska spännande att se vad som händer, och det känns viktigt att vara uppdatera. Oftast bjuds det också på en bit mat. Det som har slagit mig vid ett flertal tillfällen är att det ofta är rådgivare, konsulter, bankfolk och politiker som är i majoritet.

Jag vet inte vad det beror på eller hur det ska tolkas. Företagare kanske vet att det inte finns några gratis luncher – vi andra vältrar över kostnaden på vår arbetsgivare.

Klubbkort

I Sydsvenskan den 12 april skrev riksdagsledamoten tillika ekonomin Anne-Marie Pålsson (M) en bra artikel som beskriver varför de stora bonusarna i näringslivet uppkommer. Jag har haft dessa tankar tidigare. Ingen kan behöva så stora summor pengar. Med tanke på hur mycket de arbetar har de rimligtvis inte tid att göra av med en bråkdel.

Det borde finnas ett klubbkort för VD:s. Typ ett Åhlens-kort fast exklusivare. När man har fått 1000 poång får man en fjäder i hatten.

länk till artikeln

http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article425963/quotTavlingslust-ger-hoga-chefslonerquot.html