Tidningsposten

Pratade med en kompis som jobbar på en dagstidning. Tydligen så måste de hela tiden hålla igen på produktionskostnaderna, eftersom branschen står under så hård press. Distributionen  utgör en allt större del av den totala kostnaden för att leverera en tidning till dörren.

Vi har ju noterat hur man har börjat att köpa in nyheter i allt större utsträckning. Det innebär att alla kvällstidningar har samma artiklar. Mindre lokaltidningar köper in riksnyheterna. Någon egentlig nyhetsredaktion behövs då inte. Det räcker med lokalredaktionen. Är det rimligt? Att den produkt vi får på morgonen har ett så tunt och pressat innehåll att det inte längre tillför läsaren en kvalitativ och meningsfull upplevelse? För ett par rundor besparingar till så finns det en uppenbar risk att papperstidningen blir en papperstiger.

Jag hittade givetvis en möjlighet här. Posten upplever ju samma press. Varför inte skicka ut post och dagstidning med samma distributör. Det finns två alternativ. Antingen får vi posten en dag senare. Alltså normal postgång två dagar. Hur många försändelser är egentligen så viktiga att man måste ha dem samma dag? Måste man absolut ha dem samma dag kunde man ju åkt och hämtat dem på postcentret. Eller så får vi dagstidningen med posten. Det vill säga man läser tidningen när man kommer hem på kvällen eller på eftermiddagsfikan på jobbet.

Det senare alternativet går ju också att kombinera med ett ökad användning av Internet som egentligen borde bara den lösning som har störst möjlighet att överleva över tiden. Att fortsätta som idag med två fysiska leveranser i lådan varje dag är slöseri med resurser.

Dagspressen: ett sjunkande skepp – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Media flödar

Under två veckor struntade jag i att följa mina nyhetsflöde. Det resulterar i att jag kommer att sitta några timmar och köra genom bloggar, ledarsidor och annat som är intressant. Jag tänker på några saker. Det första hur man plockar ihop sin egen nyhetskorg, att pappersmediet inte funkar med det nya sättet att tillgodogöra sig nyheter, att de amerikanska flödena är överväldigande och att det finns så mycket att läsa, så mycket att blogga om och så mycket att tänka på att jag aldrig kommer att hinna med allt.

Frågan då är hur man ska lösa det. Sänka ambitionsnivån, gallra kraftigare, nischa bloggen eller se till så att man får möjlighet att göra allt detta på arbetstid. Finns det sådana jobb?

Några bra inlägg av Dick Erixon kan jag i alla fall bjuda på för den som inte har ork och tid att plöja genom 1210 olästa feeds. Lägger på fler om jag hittar intressanta vilket man ju alltid gör.

DagensPS.se – Ofrivillig heltid är vanligare än ofrivillig deltid.

DagensPS.se – Jonas Gardell hoppar av som vallokomotiv (S).

DagensPS.se – Jämlikhetsbluffen avslöjar Jämlikhetsanden.

DagensPS.se – Arbetslösheten: frizoner eller bygga murar.

Den fjärde statsmakten

Sociala medier och bloggar har en viktig funktion. Det visar sig i granskningen av Littorin affären. Aftonbladet har agerat på ett minst sagt olämpligt sett. De har publicerat grovt kränkande uppgifter om en person, som dessutom kan påverka Sverige på ett demokratiskt perspektiv. Nämligen valet 2010.För detta har det haft ytterst svagt stöd.

När andra medier skulle rasat mot Aftonbladet har de istället varit ganska tysta. De skulle jagat Lena Mellin lika intensivt som Aftonbladet jagade Prinsessan Madeleine när hon fick fly till New York.

Sån tur är finns bloggen Medborgarperspektiv. Här har affären följts upp, kommenterats och granskats kritiskt. Inte minst väcker det faktum att feministen och sexköpslagskramaren Anna Skarhed ska utreda om Aftonbladet gjort fel  frågan om det överhuvudtaget finns möjlighet att få en objektiv granskning av Aftonbladets agerande.

Svensk press oförmåga till självsanering är problematisk. Det enda rimliga är att kostnaden för kränkningsbrott går upp rejält. Dessutom borde man reglera hur pressen ska agera i förhållande till exempelvis anhöriga och närstående.

Allmänintresset kan inte heller bestå i att att man visar det i efterhand. Vi sålde många lösnummer. Därför är det bevisat att det fanns ett allmänintresse.

Jag läste ett bra blogginlägg som jag tyvärr har tappat bort, men det jämför med andra branscher, exempelvis min egen, där har vi krav på oss att dokumentera vad vi gör i kvalitetssyfte. Journalister borde ha ett krav på sig att dokumentera sitt arbete på ett sätt så att det sedan går att revidera att man har agerat på ett kvalitetssäkrat sätt. Tänk att kunna läsa en kvalitetssäkrad tidning. Då kanske man kunde börjat tro på det som står i tidningen igen.

Nyhetstorka

Många lokaltidningar i England har lagts ner på sistone. Det har jag bloggat om tidigare, eftersom jag tycker att det är intressant att följa utvecklingen kring nyhetsrapportering och spridning av allmän information.

En av grunderna för att ett demokratiskt samhälle ska fungera är att medborgarna är upplysta och välinformerade. Här har lokaltidningarna haft en enorm betydelse på det kommunla planet. Vi går en spännande framtid till mötes. Sån tur är finns det hopp för YA.

Local newspapers in peril: The town without news | The Economist.

Fördel YA

Denna vecka fanns det två bra artiklar som handlade om nyheter och nyhetsindustrin i The Economist. I England har 70 tidningar lagts ner under det senaste året, och många av de som finns kvar kämpar för att överleva. Morgontidningarna tappar läsare på bekostnad av internet. Dessutom så förväntar vi oss givetvis att allting på nätet ska vara gratis – även nyheter – så det är svårt att hitta nya affärsmodeller. Spännande läsning.

Här har Ystads Allehanda en fördel eftersom Ystad ligger flera år efter resten av världen:)

Jag har själv börjat använda RSS-flöden för att styra vilka nyheter jag vill ha. Det är otroligt tids besparande och jag slipper att sålla bland massvis med överskottsinformatio.

The news industry’s uncertain future | The rebirth of news | The Economist.

The rebirth of the news business | Tossed by a gale | The Economist.