Vind i seglen

Det ser bra ut så här långt. Alliansen har egen majoritet enligt de senaste mätningarna. Inte för att jag litar på mätningar. Socialdemokraterna gjorde det med ödesdigra konsekvenser. En utebliven överhalning av en politik som är ur tiden. Nu ska vi inte göra samma sak, utan kämpa på ända tills vallokalerna stänger.

Det har visat sig att alla de som har förespått att Alliansen kommer att gå framåt och socialdemokraterna bakåt ju mer väljarna granskar de båda blockens politik verkar få rätt. Men sd är en joker. Jag misstänker att de underskattas grovt i undersökningarna.

Nu växlar vi upp mycket är redan gjort men mycket återstår att göra.

Mitt RSS-flöde dränker mig

Mitt RSS-flöde fullkomligt dränker mig i intressanta saker. Det är så mycket intressant att jag inte ens har tid att snegla på de som ligger och väntar på skrivbordet. Några som var väldigt produktiva under Almedalsveckan var makthavare.se som formligen kokade av nyheter.

Jag kör en Makthavare.se a la medley för att beta av lite.

Nummer ett

Moderaterna Stockholm ville begränsa sina medlemmars och anställdas möjlighet att kommunicera med omvärlden. De hade skickat ut ett brev med förhållningsregler. Makthavare.se fiskade upp nyheten.

Enligt ett hemligt partidokument som gått ut till samtliga moderata partitjänstemän i Stockholms stad och län och i de moderata politiska staberna i Stadshuset och Landstingshuset i Stockholm uppmanas de att inte delta vid vänsterpartiets, socialdemokraternas eller miljöpartiets tal.
De ska även undvika att prata med journalister, enligt dokumentet.
– Det här är inte min sak att svara på, säger Helena Öman, pressekreterare i Stockholms stadshus.
– Jag kan inte säga någonting eftersom jag inte har sett dokumentet, säger Petter Larsson, moderaternas pressekreterare.

I dokumentet står:
”Vi bör undvika att vara publik när oppositionens partiledare talar i Almedalen.”
”Inte svara på frågor från journalister.”

Dokument omfattar sju punkter och innehåller förhållningsorder om vad de inte får göra under vistelsen på Gotland. De anställda måste även bo gemensamt i en stugby en bit utanför Visby som partiet hyrt för ändamålet. De har inte tillåtits ordna boende på egen hand innanför ringmuren.

Lite kultvarning över det hela. Det är skrämmande att man inte förstått det absurda i att för det första sätta upp reglerna, för det andra att sätta det på pränt. Hela historien ger dåligt omdöme ett nytt ansikte. Själva tanken med Almedalen är ju att åsikter ska bytas och granskas.

Nummer två

Göran Hägglund vill inte att Kd ska uppfattas som kristet och konservativt. Gratis då är det bara att byta namn, väljare och att byta ut en hel del av gräsrötterna. Det är nästa enklare att börja om. Det Hägglund borde göra är kanske att starta ett nytt parti. Han kan kalla det ”Gränspoliserna”

Gränspolismetaforen är ett försök att inför väljarna peka på partiets särart inom alliansen. ”Vi är inget liberalt parti”, förklarade Hägglund för sina åhörare. Om Hägglund får som han vill får hans parti fortsatt mandat att arbeta mot ”reformer som styr samhället i onödan”. Konkret tycks det handla om kvotering, både i arbetslivet och i föräldraförsäkringen. Några andra exempel gav inte Hägglund, om man inte räknar med höjd skatt, något som passar in i modellen om man talar från höger, men knappast är unikt i alliansen.

Kristdemokraterna är ett märkligt fenomen, en kvarleva från svunna tider. Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Kd behöver en funktion och en position för framtiden. Finns det?

Nummer tre

Arbetslinjen kommer sannolikt att behövas, om än mer än vad vi tror. Vid ett seminarium med Anders Borg, konstaterades att det kommer att behövas mer arbete för att klara välfärden med en åldrande befolkning.

Sammanfattningsvis tycktes panelen enig om att lösningen trots allt står att finna i mer arbete. Frågan om överutbildning tangerades av Ekström, med en efterlysning av ett utbildningssystem och samhällsstruktur där man studerar det man lär sig på, inte enbart för att skaffa en merit som gav ett bättre CV.

Tidigare i arbete, mer arbete och arbete längre. Nej –  nu går jag till macken och köper en trisslott.

Nummer fyra

Henrik Oscarsson uppdaterade mätningarnas mätning Alliansen behåller övertaget.

Aktuell ställning 9 Juli

M: 31.9
C: 5.0
FP: 6.1
KD: 4.6

V: 5.2
S: 31.3
MP 9.4

SD: 4.5
ÖVR: 2.0

ALLIANSEN: 47.6
RÖDGRÖNA: 46.0
Alliansledning: +1.6

Härliga tider. Hoppas att det håller. Men det känns bra när man pratar med folk. Det har skett en betydande förändring i människors referensramar under de här fyra åren. Jag tjatar mig på om jobbskatteavdraget. Alltför många vet inte om att Alliansen har gett dem en månadslön extra i plånboken.

Nummer fem

Sveriges radio anser själv att de är normbildande på ett sätt som gör att de måste vara extra noga med hur de hanterar valbevakningen. Jag väljer ut två frågor som jag tycker var intressanta.

Men hur ska ni på SR undvika att gynna de större partierna eller partierna i regeringsställning?
– Genom att vara väldigt medvetna på vad vi gör. Vi håller koll på vår bevakning och för intern statistik på vilka partier som är med och hur mycket. Men det är naturligt att vissa partier blir huvudaktörer och får större uppmärksamhet än andra, det ingår i nyhetsvärderingen. Vi kvoterar inte i vår nyhetsrapportering, och av nyhetsmässiga skäl kan det bli slagsida. Men så måste det få kunna vara.

Det tycker jag är helt tokigt. Om ett parti inte har har något av nyhetsvärde att komma med är det orimligt att skapa någon form av inkvoterad nyhet för rättvisans skull. Det är ju inte en saklig och rättvisande rapportering.Likaså så missgynnas ju ett parti som har ”för mycket” intressanta saker att komma med.

Men det kan bero på följande

Är det möjligt för er att vara opartiska i valbevakningen?
– Jag tycker vi kan säga att vi är opartiska så långt det är möjligt. Men för all journalistik gäller att det är människor som bär på erfarenheter och värderingar som rapporterar.

Eftersom journalist kåren helt enkelt inte håller måttet för att åstadkomma en professionell bevakning av valrörelsen., får vi ett orättvist system.  Sån tur är så förflyttas mer och mer makt bort från gammelmedia.

Nummer sex

Jörgen Hermansson, Professor och expert på Vänsterpartiet vill att vi ska sluta kalla Vänsterpartiet för kommunister.

Men om vänsterpartiet inte längre är ett kommunistiskt parti, vad är det då som skiljer partiet från socialdemokraterna på ett mer kvalitativt sätt? Hermansson är tyst ett tag, men konstaterar sen att partiets medlemmar, aktivister och väljare förmodligen i större utsträckning än inom socialdemokraterna, fortfarande definierar sig som socialister.

Under seminariet sade Hermansson att vänsterpartiet idag är ”allt annat än kommunistiskt” och uppmanade journalister att sluta med att, även om det är roligt, reta Ohly med kommunismen.

Så länge vänsterpartiet fortsätter att hemfalla till att föra ofinansierad plakatpolitik får de nog leva med att kallas både det ena och det andra.

Nummer sju

På ett seminarium diskuteras ideell journalistik.

Avslutningsvis samtalar Makthavare.se:s chefredaktör Stina Morian med JournalistförbundetsAgneta Lindblom Hultén om ideella politiska journalister och ifall det påverkar den politiska bevakningen under Almedalsveckan. ordförande

Agneta Lindblom Hultén menar dels att det är oerhört viktigt att man hela tiden är tydlig med vem som är avsändare i journalistiska sammanhang, dels att granskande journalistik inte är vilken vara som helst och att riktiga journalister måste få betalt.

Stina Morian framhåller att hennes redaktion visserligen inte får betalt men att den består av engagerade människor som tycker att politik är så pass viktigt att de var det på allvar. Hon menar att bevakningen av Almedalsveckan tidigare saknat en dimension och att Makthavare.se:s styrka är att de så tydligt redovisar sina medarbetares bakgrund. ”Vi har människor som är vänsterspöken, högerspöken och mittemellan.”

I Sverige har vi överlåtit en viktig samhällsfunktion till folkhögskoleutbildade. Jag menar inte att alla journalister är dåliga, men en tillräckligt stor del för att det är som ett skämt att hävda att etablerade medier är bättre på att förmedla nyheter. Inte minst Almedalsveckan är ett lysande exempel på hur ideella krafter skapar en utmärkt  bevakning. I framtiden lär vi se fler ideella nyheter, helt enkelt för att det blir intressantare och bättre nyheter. Dessutom brukar man vara betydligt bättre på att berätta vilket perspektiv man har, och vilka åsikter den som skriver artikeln har. Det är det faktum att man hävdar att man kan göra och gör objektiva nyheter som kommer att blir de professionella journalisternas fall. Det finns inga objektivt rapporterade nyheter.

Nummer åtta

Linnea Nilsson och Emil Schön har skrivit en bok där de intervjuar nio av Sverigedemokraternas väljare. Tydligen är det så att ingen av de är rasister.

Statistisk definierar sig sverigedemokraternas väljare i första hand som mitten, eller mitten-höger, men ingen av de intervjuade vill definiera sig själva som rasister. Nilsson sa att alla ”har exempel på någon annan som är rasist på riktigt”. Flera av dem hade sagt att de gillar Barack Obama och hyser starka sympatier för Israel, som bevis för att de inte alls är rasister.

Det var ju skönt de är inte rasister. De är bara främlingsfientliga. Eller så kan man välja att man är för Sverige, och  för svenskarna. Det är ju roligare att säga ja till något. ”Ja till – Sverige åt svenskarna”.

Nummer nio

På ett seminarium angående idealism i sociala medier så uttalade sig Eva Hamilton.

Enligt Eva Hamilton finns även ett starkt mått av idealism hos SVT:s medarbetare.

”Om du går in på de enskilda medarbetarna så sitter de och jobbar övertid i hemlighet. Folk har en så personlig stolthet i sina verk, om det så är nyhetsinslag som dramaproduktion. Om våra medarbetare tycker att ledningen inte håller så går de ut på DN Debatt och säger att deras chefer är idioter.”

SVT Play-tjänsten har satt SVT på kartan för den yngre generationen enligt Eva Hamilton. Men fortfarande är de sociala delarna av SVT:s onlinenärvaro eftersatta. Det är nästa stora steg

”I dag har vi ett system som gör att det är himla krångligt. Inom ett år kommer vi att ha ett nät som är betydligt mer utåtriktat. Det blir mer interaktivt. I dag krävs det 48 klick för att lägga ut en nyhet.”

Jag tycker att det är ytterst befriande att SVT inte har infiltrerat bloggosfären och sociala medier. Sociala medier bygger på att man kommunicerar med varandra. SVT funktion är att tillhandahålla publicservice. Det faktum att Eva Hamilton är stolt över att det finns så mycket idealism inom SVT gör mig lite orolig. Idealister har många bra egenskaper, men att granska sina egna åsikter och alster kritiskt brukar inte vara en av dem. Idealister har dessutom en tendens att ta kritik personligt eftersom de har lagt ner sin själ i arbetet.

Enligt mig är SVT passé. Lägg ner det. Ju fortare desto bättre för oss licensbetalare. Jag tar hellre de licenspengarna och lägger på att köpa mina nyheter från annat håll.

Det var en hel mängd intressanta och välskrivna nyheter, producerade av ideella journalister. Tack för det Makthavare.se

Mona har sänkt sossarna

I Fokus gör Martin Ådahl  en utmärkt analys av sossarnas position och de senaste veckornas svängningar i opinionsundersökningarna. Något de flesta som är det minsta insatta gått och väntat på. Allting har tytt på att Alliansen borde ligga bättre än vänstern i mätningarna – förutom mätningarna. När man pratar med människor som brukar rösta på vänstern säga de sig vilja göra det i år också. Det är bara ett problem. De vill att De rödgröna ska föra Allianspolitik, något det inte längre råder någon tvivel om att de inte kommer att göra.

Så hände det till slut, det som opinionsanalytikerna, statsvetare, till och med många högt uppsatta socialdemokrater, förutspått: Mona Sahlins sammanbrott. Länge gick partimätningarna på tvärsen mot förtroendesiffrorna, där statsminister Fredrik Reinfeldt dominerade. Nu pekar varje ny mätning mot alliansseger.

Martin Ådal för också fram ett antal argument för att det inte kommer att vända för Mona Sahlin.

Historien talar mot att Sahlin kan vända trenden. Inget har visat sig vara en så tung belastning för en opposition som att folket verkligen inte vill ha dess ledare vid makten. Det gäller Sverige (Lundgren 2002 och Adelsohn på 1980-talet) och världen (John Kerry 2004, Neil Kinnock 1992, Ségolène Royal 2007, Barry Goldwater 1964, McGovern 1972 etc).

Argumentationen bygger på följande;

Mona Sahlin saknar auktioritet, inte minst efter det att hon vek ner sig och släppte in Vänsterpartiet i värmen.Hon startade ju dessutom från en ganska svag position och har enligt mig inte gjort en enda sak som har ökat hennes auktoritet.

Ingen vet vad Mona Sahlin och Socialdemokraterna vill åstadkomma. Vilket riktning kommer de att välja. Bakom flosklerna om trygghet, jobb och välfärd finns det ingen tydlig vision. Något som försvåras av det faktum att man har svårt att hantera att det finns två andra partier som man inte vill stöta sig med.Ett för liberalt budskap skapar en glipa mot V och en för Socialistiskt skapar ett glapp mot mp.

Socialdemokraterna har haft en vacklande inställning till krishanteringen.

Finanskrisen. Särskilt tufft är det att sakna en linje när en stor extern chock som finanskrisen drabbar landet. Oppositionens alternativ brukar då vara att köpa regeringens krisplaner, men med invändningar (en strategi som gjorde Carlsson till landsfader i opposition 1991–94) – eller opponera fullt ut, som Palme på 1970-talet. Sahlin har vacklat fram och tillbaka.

Mona Sahlin har i  princip bara omgett sig av sådana som tidigare varit ministrar. Då blir det inte trovärdigt att hävda att man har förnyat sin politik. Hon skulle behövt lyfta in lite nya och fräscha personer i toppen. Någon som har lite karisma och står för förnyelse. Nu känns det som att välja tillbaka samma sossar som vi valde bort för fyra år sedan.

Finns det något hopp för Mona & Co. Knappast med med mindre än att man byter bort stora delar av laget och lagkapteten.

En möjlighet hade varit om s förmått finna något nytt om jobbkrisen, där Reinfeldt är sårbar. Men samarbetet med v gör det nästan omöjligt att komma med överraskningar. Tänk rent hypotetiskt om Sahlin i opposition mot LO och i samarbete med mp vågat öppna en debatt om dansk flexicurity, friare arbetsmarknad med bättre socialförsäkringar, som danska social­demokraterna en gång gjorde. Då hade hon placerat Reinfeldt offside och gett s en begriplig jobblinje. Men var det osannolikt innan är det omöjligt med Ohly på båten.

Jag hoppas att han har rätt men kommer inte slå mig till ro och hoppas på att motståndarna ska misslyckas. Det är de bästa receptet för att misslyckas. Det var det som sossarna hoppades på, men som nu har visat sig vara en misslyckad strategi.

Fokus » Därför kollapsar Sahlin.

Stats-o-vetare

Carl B Hamilton belyser en mycket intressant sak. Hur dålig valforskning som bedrivs i Sverige. Opinionsmätningar granskas och det görs statistik i långa rader. Men vad har de för intressanta hypoteser att delge oss. Den som leder i opinion i X månad vinner valet. Det har de gjort Y av Z val. De kallar sig alltså forskare och detta är vad de har att komma med.

Dessutom kan man ifrågasätta att seriösa forskare överhuvudtaget uttalar sig utifrån enskilda undersökningar. De är på sin höjd en dålig ögonblicksbild. Jag tror att Sören Holmberg en av våra ledande forskare på området och dessutom uttalat sosse och hans kompisar har svårt att gå utanför den socialdemokratiska föreställningsramen.

När de skulle tittat närmare på värderingsförskjutningar, omvärldsuppfattning och andra förklaringar som visar varför väljarna gör som de gör så  sitter de fast i det gamla – förundrade. När ska ställa intressanta frågor och pröva nya hypoteser lämnar de istället svar baserad på statistik och gamla föreställningsramar

Jag är glad för att folkpartiet har medverkat så att forskningen numera bedrivs på självständiga lärosäten och resurser i större utsträckning ska  fördelas utifrån forskningskvalité och resultat.

Opinonen och verkligheten

Nu har Alliansen tappat i en opinionsundersökning. Då drar alla på de stora växlarna och säger att det behövs en rekord-valspurt. Visst blir man lite orolig, men inte speciellt. Det finns mycket som talar till Alliansens fördel. Inte minst det att de har en bättre politik än röran. Som i bästa fall har en politik, men oftast minst två.

Dessutom har det visat sig att opinionsundersökningarna är opålitliga, inte minst i senaste EU-valet och EU-valet före det.

Några saker som stärker mig i övertygelsen om att Alliansen kan ta hem det här:

– Alliansen har gjort det man sa

– Alliansen har fört Sverige genom en av de värsta finanskriser/konjunkturnedgångar vi sett

– Alliansen driver arbetslinje

– Vanligt folk vill inte ha Vänsterpartiet i regeringen

– Miljöpartiet har inordnat sig i vänster-högerskalan och valt vänster

– Mona Sahlin är inte trovärdig som statsminister kandidat

Det som oroar mig lite är att Alliansen inte är tillräckligt duktiga på att berätta att det finns mer att göra. Förra valrörelsen var de alternativet. Nu måste de leverera en tydlig framtidsvision och berätta vad som kommer hända nästa mandat period. De måste vara tydliga med att de inte är färdiga, även om de har gjort de de sa att de skulle.

Rödgröna drar ifrån i opinionen | Inrikes | SvD.

Bottennapp

Aftonbladet presenterar en undersökning där man undersökt väljarnas förtroende för de olika partiledarna.

Fredrik Reinfeldt är stark. Trots att han tappar ligger han på stadiga 56 procent. Däremot tappat både Göran Hägglund (25%) och Jan Björklund(28%), och båda ligger nu i klass med Mona Sahlin (28%).

Bland de röd gröna är det bara Maria Wetterstrand som kan utmana Reinfeldt i kampen om väljarnas förtroende.

För att vinna valet bör alltså Alliansen fronta Reinfeldt och ifrågasätta Maria Wetterstrand (51%). Genom att lyfta upp Wetterstrand som oppositionens ledande politiker skapar man ju dessutom en spänning, eftersom Socialdemokraterna än så länge är det största partiet. De kanske skulle kunna bidra till den allmänna röran i det rödgröna lägret.

Om Mona Sahlin kan man bara konstatera att valet av henne som partiledare var ett riktigt bottennapp.

Sahlin – en sjunkbomb | Nyheter | Aftonbladet.