Naturen – en källa till rikedom

Jag läste en bra artikel där VD:n för Tourism i Skåne Pia Jönsson-Rajgård gjorde det som sällan görs. Hon tog bladet från munnen och konstaterade krasst att om vi vill få fler turister till Skåne så måste Skåne skärpa sig. Vill man ha en längre säsong får man ha öppet en större del av året och något attraktivt att erbjuda. Egentligen konstaterar hon något som är självklart på de flesta platser, men tydligen inte i Skåne.

Hur ska vi då lyckas locka tursister på vår och höst. Kultur och natur är mitt svar. Vi har ju varken sol och bad att bjuda på och någon snögaranti är ju svår att ställa ut. Jag kommer inte att gräva ner mig i kulturen, utan tänkte fokusera på naturen som medel för att locka besökare främst på vår och höst.

Först ett exempel. Sedan några år har jag haft en hemsida där jag försöker inspirera fler att ta del av naturen i sydöstra Skåne. Den mest besökta sidan är den som handlar om Fyledalen. Men hur ser det ut i Fyledalen? Det saknas markerade parkeringsplatser, informationen är nästintill obefintligt på plats, det finns inga markerade vandringsleder och eller promenader. Någon toalett finns inte. För den som stannar bilen och går en promenad riskerar det därmed att bli en besvikelse.

Med enkla medel går det att skapa en tillgänglig och genomtänkt upplevelse för turister och besökare. Någonstans att parkera bilen och göra ett toalett besök. Några slingor av varierande längd och informationstavlor. Vad skulle detta kosta? En spottstyver av alla de pengar som årligen satsas på att locka besökare.

Varför görs det då inte? Ett stort problem för just Fyledalen är att det ligger i gränslandet mellan Tomelilla, Ystad och Sjöbo. Ett limbo vad det gäller satsningar. I övrigt så vet jag inte riktigt vad det beror på. Kanske det faktum att det är något som bara behöver göras och att det inte finns någon som känner sig tillräckligt kallad.

Forntidsbygd ska bli framtidsbransch ”Vårt mål är att besökarna ska lämna pengar efter sig” – Ekonomi Lördag – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Friluftsliv en möjlighet att förlänga säsongen – Tyck till! – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Österlengymnasiet blir mer praktiskt

Österlengymnasiet har utretts och det som många redan visste konstateras. Skolan är för liten för att vara kostnadseffektiv, attraktiv och konkurrenskraftig. Nu har vi dessutom siffror på vad det kostar.

I sin utredning har han jämfört var de olika programmen kostar i olika skånska kommuner. Årspriset för samhällsprogrammet i Simrishamn är 95 800 kronor. I Ystad kostar motsvarande utbildning 66 800 kronor. Genomsnittet för Skåne är 75 281 kronor. Samtliga program på Österlengymnasiet har ett högre årspris än Sydskånska gymnasiet och de flesta ligger över snittet i Skåne.

Men det är kanske inte det största problemet. Utan det tycker jag är att jag för andra gången hör tankegångar där politiker ger uttryck för en syn där man sänker ambitionsnivån. Här genom Carl-Göran Svensson.

– Utredningen säger mig att vi måste välja linje. Vi bör behålla en skola med program som kan överleva. Det mest alarmerande är ju elevunderlaget. Om bara några år är vi nere på 2-300 elever och vilken skola kan vi ha då? Kanske kan lärlingsutbildningar bli grejen för Österlen.

Det var ju en tydlig signal till alla med föräldrar och ungdomar som är studiemotiverade eller har akademiska ambitioner. Flytta från Simrishamns Kommun. För här väljer vi bort kunskap och satsar på praktik.

Uppdaterat: Efter lite debatt med Fredric Strömberg kan jag nog också tycka att jag formulerade mig lite hårt. Det finns lite mer nyanserade tankar bakom det här. Dessutom går det ju enkelt att pendla till Ystad som har ett större utbud av utbildningar.

Jag säger inte vem som sa det. Men jag bemötte det en gång argumentet att det var rätt att prioritera praktiska utbildningar på bekostnad av teoretiska, och fick följande svar på frågan varför man sviker sina ungdomar.

”De som har praktiska utbildningar stannar i större utsträckning kvar i kommunen. De andra flyttar.”

Det är en inställning som än en gång visar att man i Simrishamn inte försöker hitta kreativa och framåtblickande lösningar. Man söker inte samverkan även när det finns pengar att tjäna, och man är beredd att sätta kommunens prestige före ungdomarnas framtid.

Billigare skicka elever till Ystad – Simrishamn – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Kommunsammanslagning – ett onödigt ont.

Under sommaren och hösten har vi folkpartister fördjupat oss i frågan om en eventuell sammanslagning av Simrishamn-, Tomelilla- och Ystads Kommun. En strategisk framtidsfråga som vi tycker förtjänar att uppmärksammas ett valår.

Förutom att studera den kunskap som finns har vi också gjort mycket för att lyfta över frågan till medborgarna och få deras åsikter. Vi har gjort en utställning och genomfört en kampanj som belyser frågans komplexitet.

Det är en komplex fråga. Att ta ställning i frågan kräver att man funderar över en mängd olika saker. Elementära frågor som varför, vem och hur ställer en mängd följdfrågor som måste besvaras. De absolut viktigaste är så klart vad kan vi vinna, och vad kan vi förlora.

Medborgarna har visat stort intresse för kampanjen och vi har fått in många svar. Inte tillräckligt många för att kunna bearbeta dem statistiskt, men tillräckligt för att dra några enkla slutsatser. För det första kan det konstateras att det saknas samsyn kring vilka kommuner som ska ingå i en framtida sammanslagen kommun. Det finns dessutom de som är starkt negativa i samtliga kommuner som kan förväntas driva en stark opinion mot en sammanslagning. De flesta ser fördelar ur ett ekonomiskt och ur ett kvalitetsperspektiv. Många anser att de största hindren och nackdelarna ligger inom det demokratiska systemet. Att revirstrider och maktkamper kommer att ställa till, och att det blir längre till makten. Svar som ligger helt  i linje med tidigare gjorda undersökningar och forskning på området.

I detta fallet kompliceras det ytterligare av det faktum att vi har en tydlig huvudort i samtliga kommuner. Det finns en starkt koppling mellan kommuntillhörighet och identitet. Något som försvårar en sammanslagning. Min åsikt är att en sammanslagen kommun behöver ha en tydlig huvudort. Det är bättre att vara tydlig med det. Alternativet är att ställa upp på ett kompromissande som bara kommer leda till att de utlovade stordriftsfördelarna uteblir. En centralisering av makt och kompetens är ju en av fördelarna med en sammanslagning. Det centrala måste vara funktion och kompetens inte politiskt rävspel.

En ytterligare komplikation är att vi går in i förhandlingarna med olika motiv och behov. Ystad växer och kommer sannolikt klara sig bra i framtiden, Tomelilla och Simrishamn har starkare motiv för att få till en sammanslagning. Det leder till att vi sätter oss vid ett ganska laddat förhandlingsbord. Ystad kan enkelt tillskrivas storebrorsfasoner för vad som egentligen är en naturlig del i en förhandling där parterna har olika styrkeläge.

Vilka fördelar finns det då att hämta för Ystad? Framförallt får vi råd att hålla oss med den kompetens som krävs för att klara framtidens utmaningar. Det gäller både för tjänstemän och politiker. Stordriftsfördelarna som många förväntar sig ska man nog vara lite försiktig med att utlova. Dessa kan vi dessutom nå genom att samverkan. Detsamma gäller till viss del även kompetensen på tjänstemannasidan. En större kommun skulle enligt teorierna synas bättre och därmed locka fler företag, invånare och turister. Vi har två starka varumärken i regionen Ystad och Österlen. De kombineras redan i marknadsföringssyfte. Det kräver ingen sammanslagning.

Det finns med andra ord på kort- och medellång sikt inga uppenbara behov av en kommunsammanslagning. Jag förespråkar däremot ett långtgående samarbete och en fördjupad integration där det är ekonomiskt gynnsamt och politiskt genomförbart.

Mitt förslag är att vi arbetar fram en formell samarbetspolicy. Syftet är att på sikt minska skillnaderna mellan kommunerna och en nå en fördjupad och utökad samverkan. Som vi ser det riskerar vi att förlora tio år på att genomföra en sammanslagning in de närmaste åren. Energi som ska användas för att arbeta framåt skulle istället riktas inåt.

Vad tycker du? Svara på vår enkät

Vindkraften och motkraften

Det blåser rejält på Österlen. Det är planerna på att bygga sex vindkraftverk utanför Glemmingebro som har skapat så upprörda känslor att de startat en föreningen – Föreningen Köpinge-Glemminge Natur- och Livsmiljö. Ikväll hade jag förmånen att lyssna på Eskil Persson som är en av dess företrädare. De är ute och lobbar hos de politiska partierna för att föra fram sin sak,

Jag kan villigt erkänna att jag har taggarna utåt när det kommer en föreningen som så uppenbart har ett stort egenintresse av att förhindra att vindkraften byggs ut. Framförallt om den byggs ut så att det stör värdet på deras egendom. De är snabba med att berätta att det är stora ekonomiska intressen som ligger bakom det här. De glömmer att berätta om sina egna ekonomiska intressen.

Men de hade några bra poänger inte minst är det märkligt att se hur Länsstyrelsen kan gå emot regler de själv har bestämt om. Tre av de sex planerade verken låg enligt honom i lägen som inte borde godkännas av Länsstyrelsen. Bland annat höll man inte säkerhetsavståndet till tätort. Jag tyckte dessutom att det var intressant hur Länsstyrelsen kan sätta riksintresse på det mesta. Det finns ”tysta zoner”, formuleringen kring dess skyddsbehov var så vaga och luddiga att det verkar inte är klokt att det får skapas sådana zoner.Det är trots allt så att detta ”skydd” är en inskränkning i markägarens rätt över sin mark. Då tycker jag att det krävs ett reellt och påtagligt skyddsbehov.

Men tillbaka till frågan. Tydligen är det så att trycket uppifrån är oerhört stort för att vi ska få en kraftigt utbyggd vindkraft. Jag har en naturlig skepticism mot sådant som kommer uppifrån och som ska trummas genom till varje pris. Det visar sig oftast vara det mindre kloka alternativet. Bra lösningar behöver oftast  inte tvingas på folk.

Dessutom kan jag tycka att det är rimligt med ett säkerhetsavstånd på 1 km till närmaste bebyggelse. Sverige är tillräckligt glesbefolkat för att vi ska kunna få plats med tillräckligt många vindkraftsverk ändå. Jag kan bara gå till mig själv. Jag skulle inte vilja ha ett 130 meter högt vindkraftverk inpå knuten.

Allt detta är ju tyckande och åsikter. Givetvis klokt och på alla sätt beaktansvärt. Men detta är något som vi som politiskt parti ska kunna ha en åsikt om. Hur ska vi som liberaler resonera, Det som framstår som klokt kan ibland vara icke liberalt. Det som framstår som dumt är ibland den enda gångbara lösningen som är liberal. Sån tur är är oftast den liberala lösningen den klokaste.

Här kan man lyfta fram en mängd argument för och emot. Men frågan kan också bli denna. Vad hade varit en rimligt formulerad energipolitik. Jag tycker inte att det är en bra lösning när staten bestämmer sig för vare sig etanol eller vindkraft.

Det man borde göra är att ålägga varje region att se till så att x procent av den energi som används i regionen uppfyller vissa krav avseende förnyelsebarhet eller utsläpp. Sen får marknaden och de lokala förutsättningarna bestämma hur. Varje region har sina förutsättningar. För vissa regioner kanske vindkraft är en bra lösning för vissa är det vattenkraft och andra är det biogas. Österlen lämpar sig bättre för biogas produktion än för vindkraft. Det finns stora värden i vår öppna landskapsbild, inte minst ur turisms hänseende. Det är självklart att Österlen ska dra sitt strå till stacken men vi måste själv få välja hur.

Nu ser det ut som ha KGL har lyckats väcka frågan. Länge leve egenintresset.