Struktur Skåne

Region Skåne har gjort ett gediget arbete med att kartlägga och fundera över vilken struktur Skåne har och vilka utmaningar vi kommer att ställas inför. Att läsa i alla fall ett par av rapporterna nedan skapar nya tankar som vi måste ta med oss in i framtiden. Arbetet har skett inom ramen för projektet Strukturbild för Skåne.

Tio nyckelfaktorer för en framgångsrik kommunutveckling:

1. Vision och profilering – Vart vill vi och hur ska vi inte en tydlig position.

2. Långsiktigt och strategiskt arbete – Översiktsplanen måste vara mer än en redogörelse. Det är ett strategiskt dokument som måste vara i samklang med omvärlden.

3. Planberedskap – Utan framförhållning blir det ineffektivt och man riskerar att komma efter eftersom man inte kan agera tillräckligt snabbt.

4. Markägande och exploatering – rapporten förespråkar att kommunen ska äga mark för att ha rådighet över strategiska markområden. Samt arbeta professionellt med eventuella exploatörer.

5. Exploatera klokt och förtäta –  även om det är svårare att förtäta tätorter än att lägga ut villa mattor är det viktigt med en bra balans.

6. Satsa på bostadsbyggande och boendefrågor – ju mindre kommun desto svårare att locka exploatörer med stora resurser. Boende innebär skattepengar och köpkraft.Det skapar jobb och möjliggör för kommunen att hålla en hög servicenivå.

7. Näringslivsfrågan – måste finnas med både i strategiska arbetet och i organisationen. Många kommuner sätter sig i knät på varje företag som knackar på dörren, utan att ta hänsyn till de långsiktiga målen och strategierna.

8. Infrastruktur – Att kunna resa till och från en ort är avgörande. Inte minst i Skåne med många småorter och korta avstånd.

9. Bebyggelse- och kollektivtrafik – Staden attraherar, det måste finnas levande stadskärnor.

10. Regionalsamverkan – De flesta frågor berör inte bara de egna kommunen. Det gäller att se sig själv på rätt sätt. Skånes tillväxt motor finns i Malmö-Lund och i Helsingborg. Förhåller sig de mindre orterna till detta har de större chans att hitta en lyckad strategi.

Läs gärna de rapporter som gjorts

Rapport – Image och attraktionskraft i Skåne – Region Skåne.

Rapport – Markanvändning i Skåne – Region Skåne.

Rapport – Näringsliv, handel och service i Skåne – Region Skåne.

Rapport – Att bo och arbeta i Skåne – Region Skåne.

När man läst lite i dessa så kan man gå vidare med lite tankeväckande skrifter som jag har listat nedan.

Skånes kreativa kapacitet Skånes kreativa kapacitet. Richard Florida inspirerat om Skåne.

Mindre kommuner med pendlingsavstånd
till attraktiva städer kan satsa på att bygga
upp attraktiva boendemiljöer.

Infrastruktur och stadsutveckling i Öresundsregionen Vilken plats har Ystad i Öresundsregionens nätverk uppbyggt med vad som kallas flerkärnig ortstruktur.

Köpenhamn och Malmö bildar tillsammans regionens centrum. Den attraktionskraft dessa städer besitter i form av deras storlek samt utbud av arbetsplatser, bostäder, kultur, nöje och handel bidrar till en tillväxt i hela Öresundsregionen. Styrkan i regionen är att dessa två  kompletteras av orter av olika storlek och karaktär vilket bidrar till att människor och företag kan välja bostad och lokalisering
där omgivningens förutsättningar passar dem bäst. Det som sker på lokal nivå påverkar i hög grad den regionala utvecklingen. Det är därför viktigt att tänka regionalt i den lokala planeringen för att öppna upp för nya möjligheter och se regionen som en enhet som konkurrerar med andra regioner i världen och inte inbördes.

Öresundsregionen i ögonhöjd är ett försök att vinkla det så att man ser det utifrån individers behov.

Syftet har varit att titta på vilka kvaliteter städer och orter måste ha för att fortsätta utvecklas som attraktiva och levande miljöer. Livskvalitet är ett nyckelord för fortsatt bra och hållbar utveckling i Öresundsregionen.

Jag kan ärligt säga att jag inte läst allt i alla dessa rapporter och skrifter. Men jag kommer att göra det. För det är en komplex och viktig fråga. Mitt sätt att angripa dem är att läsa in mig på vad andra anser och vad som har sagt. Därefter försöker jag att bilda mig en egen uppfattning. I så svåra frågor håller det inte att tycka. Man måste tycka på ett ansvarsfullt sätt och ha en välgrundad åsikt.

Planerad röra

I samband med att jag blev invald som ersättare i samhällsbyggnadsnämnden kände jag att det var dags läsa på. Jag är skeptiskt till att kommunen ska ha så stort bestämmande över vad man kan och inte kan göra med sin fastighet. I grunden anser jag att Plan- och bygglagen såsom den tillämpas nu är ett stort kollektivt omyndigförklarande av alla Sveriges fastighetsägare.

Eftersom jag är modern så googlade jag helt enkelt plan- och bygglagen och hittade en ganska intressant bok som jag beställde hem. Övergivna planer av Jan Jörnmark. Känd för böckerna om övergivna platser. Den är framtagen på uppdrag av fastighetsägarna så man måste tänka på att det är en partsinlaga. Sedan kan man ju tänka på vem som är motpart.

En plan- och bygglagstiftning i behov av en haverikommisssion?

Den ökande befolkningen, framför i allt våra tillväxtregioner, ställer nya krav på byggandet som i allt större utsträckning nu sker i den redan täta stadsbebyggelsen. Detta innebär ofta utdragna överklagandeprocesser och en hög grad av oförutsägbarhet för många och stora projekt. Detta är faktorer som riskerar att fördyra eller ibland till och med helt omöjliggöra byggplaner. Vad som ska byggas, var det ska byggas och vems intressen som ska väga tyngst är frågor som inte kan undvikas i ett tillväxtsamhälle.

Detta är bakgrunden till projektet ”Övergivna planer” som vi på Fastighetsägarna Göteborg Första Regionen startade under hösten 2008. Genom att anslå medel ur Fastighetsägarna GFRs näringspolitiska fond, efter ansökan från Göteborgskretsen, beslutade styrelsen i september 2008 att ge den bästsäljande författaren Jan Jörnmark i uppdrag att skriva en bok med spännande bilder om plan- och bygglagstiftningens brister och utmaningar. Resultatet blev ”Övergivna planer – en plan- och bygglagstiftning i behov av en haverikommission?”.

Boken fokuserar på det som i lagstiftningen kallas riksintresse. I korthet bygger det på att ett område utsätts för en strukturomvandling. Verksamheten som bedrivs i fastigheterna är inte längre lönsam och hyresgästerna flyttar ut. Då ville fastighetsägaren så klart anpassa fastigheterna för nya ändamål eller riva och bygga nytt.

Men då finns det ofta de som av någon anledning vill stoppa utvecklingen. Antingen av nostalgiska skäl, egenintresse eller av ren dumhet. Man hittar då ett motiv för att bevara området. Man hänvisar då gärna till ett riksintresse. Det representerar ju en tid som flytt och vi måste spara vårt kulturarv.

Konsekvensen blir att fastigheter förslummas och förfaller till den grad att det är en fara att beträdda. De exempel som används i boken är bland annat spannmålslagret i Eslöv, Turisthotellet i Marstrand, området Stampen i Göteborg. Till sist måste man riva, istället för anpassa. Möjligheten att ta tillvara det gamla har helt försvunnit.

Boken börjar med en beskrivning för turerna kring att lagen kom till det var ett långdraget arbete fyllt av kompromisser. Att det finns problem med lagen framgår med all önskvärd tydlighet.  Utredningsarbetet började 1968 och avslutades med en andra utredning 1979.

Jag tycker ovanstående citat beskriver tidens anda på ett bra sätt.

Malmöregionen ska inte ha något inflyttning alls tycker jag. Tvärtom. Jag tycker inte om att behöva säga till människor att de nog inte kan räkna med att bo kvar just där de vuxit upp. Men i Västra Skåne kan det bli nödvändigt…

Ett citat av Elvy Ohlsson (c) bostadsminister 1976-78

När man läst boken kan man ställa upp på att lagen har spelat ut sin roll. Släpp planerna fria. Alternativet är ett planerad röra som kostar mer än det smakar – båda av skattepengar och utebliven utveckling.