Riv upp, gör om

Kommunstyrelsens kupp där man i rekordfart klubbade genom en ny detaljplan för hamnområdet har underkänt av regeringen. Som jag förstår det har man inte förankrat det i översiktsplanen och därmed har planen inte utsatts för den granskning som är tillbörlig.

I sitt överklagande sköt Revhusborna just in sig på att detaljplanen inte tillkommit enligt gällande praxis och att man struntat i att ställa ut planen efter det att man ändrat i den, men också på att man inte utrett konsekvenserna av en ombyggnad i hamnen.

Nu finns det ju bara en revhusbo kvar som kan ställa till det för kommunen, dessutom har lagen ändrats så att kommuner kan göra detaljplaner utan att det finns en övergripande plan.

Att undvika debatt och inte på ett seriöst sätt belysa samtliga alternativ för ett så viktigt område tycker jag är fel. Det kan finnas fler alternativ som på ett bättre sätt tillvaratar Ystads utvecklingspotential. Jag tycker att Plan och  Bygglagen är en dålig lag, men att flytta makten till kommunstyrelserna är om än ännu sämre. För mig är det mest sunda ett avskaffande av kommunens planmonopol.

Min lösning för vad som ska göras med världens ände är enkel. Lägg ut marken till försäljning. Den som räknar med att få mest nytta av marken kommer att betala högst pris och kommunen spar in på både energi, tid och skattepengar.

Hamnplanen rivs upp – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Strandklipp

Äntligen så har jag sett en attraktiv vision för ett av Ystads attraktivaste område. Projektet kallas Horisont. Tanken är att skapa en ny stadsdel i anslutning till Sandskogen vid världens ände. Ungefär som Gjuteriet, men mer modernt. Det vill säga man blandar bostäder, kontor, affärer och kultur enligt det sätt som numera används när man planerar nya stadsdelar. Kommunen behöver inte sätta till en krona, och skatteintäkterna kommer att öka. Den kan dessutom få betalt för marken, och på så sätt få råd att sätta av pengar till kommande pensionsutbetalningar, eller investera ytterliga för att förstärka Ystads profil som en kulturstad med hög livskvalitet.

Visst verkar det befängt att upplåta marken till en industri. Min dröm är att det ska gå att cykla från Lilleskog till Nybroån utan att tvingas köra genom ett oattraktivt industriområde. Detta är ett steg på vägen.

Det är tufft att vara visionär i Ystad. Speciellt om man inte är tummis med kommunledningen som redan har sin plan klar, eller i alla fall en idé om vad som ska vara deras plan klar. Därför blir detta förslaget inte kyligt utan snarare djupfryst mottaget. Jag förstår kommunledningen som sitter i möte efter möte, planerar, funderar och kämpar med långdragna processer medan folk i allmänhet inte engagerar sig. De får ingen positiv uppmärksamhet eller uppskattning. Då måste det kännas tungt när det bara dyker upp ett förslag som ”stör” den process man arbetat så hårt för att föra framåt.

Kristina Jönsson säger att de vill ha en kajplats. Fanns det den minsta vilja att fördjupa sig i alternativ till de egna ideérna kan man i alla fall formulera om sig. De vill ha möjlighet att lasta sina produkter på en båt, det borde gå att lösa utan att de hade en egen kajplats.

Jag tycker att det förslag ligger i linje med den samhällsutveckling vi har sett, från ett industrisamhälle till ett servicesamhälle och i framtiden troligen något annat som tillväxtmotor.  Framtidens arbetstillfällen vet ingen var de kommer att skapas men med tanke på att alla andra satsar på kunskap och forskning känns ju industri lite fel. I alla fall om man inte har några riktigt bra argument.

Synd att det blir lite taliban varning över de som deltar i debatten. Tvärsäkra uttalanden och åsikter står som korancitat på en söndagsbön.

Jag har gärna sett att man lyfta fram detta och fler alternativ. I brist på stadsarkitekt kanske det är dags att utlysa en -eller idétävling där man lät alla som ville proffs och amatörer ta fram sin modell av det framtida Ystad.

Visionärer vill ha ny stadsdel – Ystad Allehanda.