Skev syn på maktens män

Charlemagnes krönika handlade förra veckan om skillnader i synen på sex mellan Europa och USA. Eller snarare synen på hur maktens män kan leva ut sina lustar utan att det påverkar allmänhetens förtroende för dem.

Nowhere is the politician’s entitlement to sex more tolerated than, perhaps, in Italy. For Silvio Berlusconi, the country’s longest-serving prime minister in modern times, sexual appetite is a matter of pride, not of shame. He is on trial, charged with paying for sex with an underage prostitute. (He also faces a range of corruption charges.) But there are no handcuffs for Il Cavaliere. “I love life and I love women,” he declares cheerily.

Men det är inte bara märkligt ur moraliskt perspektiv. Det finns en fara i att medierna i många fall självcensurerar sig själv. Inte minst i Sverige där kungen länge behandlats med silkesvantar.

European tolerance of cavorting politicians carries the risk of creating a culture of silence and immunity that too easily blurs the lines between a consensual affair, harassment and outright assault. Henry Kissinger may have thought that power is the ultimate aphrodisiac. But power can also be a means of extorting sexual and other favours. If state and media conspire to keep quiet about the debauchery of politicians, might it not be easier to hide other misdeeds, such as corruption?

Nu senast är det fransmannen Dominique Strauss-Kahn en välkänd ”kvinnokarl” som har blivit arresterad och sitter häktad misstänkt för att förgripit sig på en hotellstäderska. En ytterligare kulturkrock är den att man i USA inte är så måna om den misstänktes integritet. Det faktum att han fullt offentlig handfängslades och fördes bort från ett flygplan väcker upprörda känslor i ett Frankrike ovant vid att se maktens män uthängda.

Charlemagne: Decoding DSK | The Economist.

Barnfattigdom

Har kort om tid men bara ge min syn på det här med barnfattigdom som seglat upp den senaste tiden. För det första invänder jag mot att man inte använder ett absolut mått för att mäta hur många barn som lever i fattiga familjer.  Något jag bloggat om tidigare. Jag vänder mig också mot att man försöker lyfta ut barnen från det sammanhang de lever i. Barn lever oftast med sina föräldrar. Är föräldrarna fattiga blir familjen fattig och barnen lever i fattigdom.

Det finns två sätt att lösa problemet med fattiga barn. Lyft familjerna ur fattigdom, eller flytta barnen till familjer som inte är fattiga. Jag tror alternativ ett är det som de flesta anser ska vara huvudprincipen för att bekämpa barnfattigdom.

Då blir den naturliga frågan hur vi bäst lyfter en familj ur fattigdom på ett långsiktigt och humant sätt. Bidrag eller satsningar så att det skapas arbetstillfällen? Vi har facit på vad satsningar på bidragslösningen renderar i. Nu är det dags att ge arbetslinjen en chans.

För även om man ekonomisk kan lyfta någon med bidrag så bidrar inte bidraget till att ge den självkänsla som krävs för att man som människa ska känna sig stolt och må bra. Föräldrar som under lång tid lever i ett bidragsberoende är enligt mig  skadligare för barn och unga än föräldrar som under kortare tid lever på mindre generöst bidrag, även om det så klart finns en absolut gräns neråt där det helt enkelt inte går att överleva. Det finns givetvis situationer då föräldrarna saknas förmåga att försörja sin familj på egen hand även på långsikt exempelvis på grund av sjukdom. Men man ska inte använda undantagen när man fastställer principer.

Att med grovt förenklade eller felaktiga resonemang och argument  hävda att man vill utrota barnfattigdom utan att sätta barnet i relevant kontext är inte ärligt. Det finns väl ingen som vill att något barn ska leva i fattigdom.

Minamoderatakarameller: Sossebloggare med viljan att missförstå… det handlar om barnfattigdom.

Jämtin: Regeringen gör för lite – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

”15 miljarder att avskaffa barnfattigdom” – rapport | svt.se.

 

uppdatering 110607 – frågan om relativ och absolut fattigdom kommer upp igen. Denna gång gäller det barnfattigdom. Hörde ett bra klipp på P3s program tankesmedjan. Lyssna ca 6 minuter in på programmet.

Lyssna: Tankesmedjan

Vart tionde barn lever i fattigdom – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

Rädda Barnen: Ekonomiska familjepolitiken missar målet | Debatt | Aftonbladet.

Barnfattigdomen i Sverige ökar | Inrikes | SvD.

För hungrig för rättvisa

Det visar sig att ju längre det gått sedan domaren ätit desto färre beviljades villkorlig frigivning. Skillnaden är så stor så det inte är rättssäkert.

The team found that, at the start of the day, the judges granted around two-thirds of the applications before them. As the hours passed, that number fell sharply (see chart), eventually reaching zero.

Förklaringen är att det både är jobbigare och innebär mer jobb att bevilja en ansökan än att ge avslag.

That is consistent with a second theory, familiar from other studies, that decision making is mentally taxing and that, if forced to keep deciding things, people get tired and start looking for easy answers. In this case, the easy answer is to maintain the status quo by denying the prisoner’s request.

Rättvisa är kanske blind men vad hjälper det om den blir sur och hungrig.

The science of justice: I think it’s time we broke for lunch… | The Economist.

Vill du en rejäl löneökning…

Då får du flytta till Kina. Förra året höjds lönerna med 17 procent! Nu ska det väl sägas att trots den rejäla ökningen så är det fortfarande bara en 20:e del av vad en amerikansk fabriksarbetare tjänar.

De rejäla löneökningarna beror på ett antal faktorer varav arbetskraftsbrist så klart är den mest betydande. Det finns helt enkelt färre som vill eller kan flytta inom landet. Under de närmaste åren kommer dessutom antalet unga vuxna att minska något. Staten har dessutom en lite mer avslappnad attityd, och har en mjukare linje mot strejkande enligt The Economist.

China’s ruling Communist Party has swiftly quashed previous bouts of labour unrest. This one drew a more relaxed reaction. Goons from the government-controlled trade union roughed up some Honda strikers, but they were quickly called off. The strikes were widely, if briefly, covered in the state-supervised press. And the ringleaders have not so far heard any midnight knocks at the door.

Nu är det nog inte så att man tillåter strejker och löneökningar av rättvise skäl. Det ska ses som en del i omställning från världens största fabrik till världens största konsumentmarknad.

Third, and most important, the government may believe that the new bolshiness of its workers is in keeping with its professed aim of “rebalancing” the economy. And it would be right. China’s economy relies too much on investment and too little on consumer spending. That is mostly because workers get such a small slice of the national cake: 53% in 2007, down from 61% in 1990 (and compared with about two-thirds in America). Letting wages rise at the expense of profits would allow workers to enjoy more of the fruits of their labour.

Enligt artikeln är det positivt att kinesernas köpkraft ökar. Det gör ju att västerländska företag får möjlighet att sälja sina produkter på en ny stor marknad. Det kommer förhoppningsvis också att pressa regeringen att genomföra fler reformer som ger Kineserna mer frihet och kanske någon gång i framtiden demokrati och fria val.

En riktigt utförlig artikel i ämnet hittar du här.

Fattigdom ett relativt absolut begrepp

I våras kom det en bok som hette jämlikhetstanden. Om den har skrivits mycket, alltför mycket om ni frågar mig. Men den har väckt liv i debatten kring skillnader i ekonomisk standard i samhället.  Jag vill inte kalla det jämlikhet eftersom det är en annan sak för mig. För mig innebär rättvisa lika möjligheter, sedan utnyttjar vi dessa möjligheter olika. Det är inget orättvist med det. Det hade varit oerhört orättvist om alla hade samma ekonomiska situation oavsett utbildning, arbete och arbetsinsats.

Men idag tänkte jag blogga om ett annat begrepp nämligen fattigdom. Socialdemokraten Lena Sommestad vänder sig i en debattartikel i DN mot att Alliansen har frångått principen att mäta relativ fattigdom och istället mäta absolut fattigdom. Sossar är ju ytterst angelägna om att skaffa en eller helst flera klasser som är fattiga som de kan kämpa för.

Den svenska regeringen inriktade under våren sin kraft på att ändra fattigdomsdefinitionen. Nya indikatorer skulle frikoppla begreppet fattigdom från samhällets inkomstfördelning. På hemmaplan förbereddes samtidigt en ny fattigdomsstatistik, genom att Försäkringskassan lät utarbeta ett nytt, absolut fattigdomsmått som skulle kunna ersätta den gängse EU-definitionen. Med EU-definitionen har fattigdomen i Sverige ökat under senare år, från 9 procent 2004 till 13 procent 2008. Men med det nya måttet, däremot, har fattigdomen i stället minskat något.

I artikeln hänvisar hon till att Alliansen går ifrån den vetenskapligt belagda metoden att räkna fattigdom. Hon får svar på tal av Daniel Waldenström på bloggen Economistas. Genom att hänvisa till en rapport från USA visar han hur missvisande det kan bli.

Forskningen ger inga entydiga besked om hur fattigdom ska mätas. Val av mått måste bero på vilken aspekt av fattigdom och fördelning som ska studeras. Att politiker framställer fattigdomsanalyser som enklare än de i själva verket är, och än värre snedvrider deras budskap finns stor risk att det övergripande målet, minskad fattigdom, helt missas.

Relativ fattigdom är kanon om man är socialist och vill att alla ska ha lika lite. Att bekämpa absolut fattigdom innebär att man fokuserar på de som är verkligt fattiga.

Det hela är ganska enkelt. Mäter man relativ fattigdom så kommer det i en population alltid att finnas någon som är fattig, om inte alla har exakt lika mycket. Det innebär att man får den absurda situationen att utlandsresor kan bli en rättighet. Att inte ha råd att åka utomlands, är ett fattigdomstecken. Semester är en rättighet. Har man inte råd att åka bort är man fattig.

Mäter man istället absolut fattigdom. Det vill säga, tittar på hur mycket pengar som man normalt sett behöver för att klara sig. Och ser hur många som inte har det. Så blir det mer rättvisande. Då ser man hur många som inte får det att gå runt. Gör vi så kan vi sätta in resurserna där de gör mest nytta. Jag ska inte klanka ner på rökare, men jag tycker att har man råd att röka så är man inte fattig. Inte i absoluta termer. Hade man varit absolut fattig hade man slutat röka för att ha råd till mat och kläder. Det är riktigare att diskutera vad som är minsta godtagbara standard från en objektiv position, där man bedömer vad som behövs. Än utifrån vad andra har.

Sen kommer nästa twist. Hur ska man mäta och jämföra? Ska man mäta löneinkomster, konsumtion, inkomst inklusive bidrag och stöd, konsumtion inklusive offentliga tjänster?

Det är alltså inte absolut så att någon är fattig bara för att relativt många vänstermänniskor hävdar så.

uppdatering 110607 – frågan om relativ och absolut fattigdom kommer upp igen. Denna gång gäller det barnfattigdom. Hörde ett bra klipp på P3s program tankesmedjan. Lyssna ca 6 minuter in på programmet.

Lyssna: Tankesmedjan

Vart tionde barn lever i fattigdom – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

Rädda Barnen: Ekonomiska familjepolitiken missar målet | Debatt | Aftonbladet.

Barnfattigdomen i Sverige ökar | Inrikes | SvD.

För små löneskillnader missgynnar alla

I Sverige är det nästan oförsvarligt att hävda att löneskillnader är något positivt. Löneskillnader innebär enligt svensk tolkning att direktörer roffar åt sig på ”arbetarnas” bekostnad. Man ska få lön efter prestation och ansvar. Det tycker jag är två enkla regler som de flesta skulle ställa upp på.

Den rådande synen på löneskillnader drabbar de svagaste negativt. Emma Knaggård Wendt skriver om det på politikerbloggen.

I ett land som Sverige med en sammanpressad lönestruktur och höga ingångslöner, som saknar ett utarbetat förhållande mellan skolan/högre utbildningen och arbetsmarknaden, är risken annars stor att många unga utan kontakter och tidigare arbetslivserfarenhet slås ut i den allt större konkurrensen.

Jag kan själv känna igen problemet. Det innebär att man måste jaga människor så att de presterar mer än vad de kan. De måste ju prestera efter den lönenivå som de ligger på. Men en större koppling mellan förmåga, prestation och lönenivå skulle vi kunna minska stressnivån på arbetsplatserna. Man kan också läsa följande.

Politikerna har ett ansvar för att förse oss företagare med de bästa verktygen som finns att tillgå. Därefter har vi, arbetsmarknadens parter, ett ansvar att förvalta de möjligheter vi fått. Facket och arbetsgivarna måste enas om att ungdomsarbetslösheten är ett problem som bara kan lösas med riktiga insatser. Lärlingsanställningarna och praktikplatser är exempel på sådana insatser. Det är alltid bättre att få erfarenheter, fördjupa sin kompetens och skaffa sig kontakter på arbetsmarknaden. En fot på arbetsmarknaden är nämligen alltid bättre än två utanför.

Löneskillnader är bra. Då ska vi inte fokusera på dem som ligger i toppen och de som ligger i botten, vilket jag nästan tycker är bedrägeri. Det säger ju oss ingenting och skapar bara avundsjuka och förakt. Oftast helt utan anledning.

Fokusera istället på löneskillnaden ute på arbetsplatserna. Eftersom det oftast inte skiljer så mycket mellan den som har högre lön och den som har lägre kan den som har lägst lön att känna att han eller hon inte räcker till – medan den som har högst lön inte känner att den får en rättvis lön.

Ännu tydligare blir det när vi tittar på de som helt saknar erfarenhet och behöver läras upp.

Både den som har högst och den som har lägst lön är alltså betjänta av en större lönespridning. Eftersom jag är sossifierad känns det helt galet att resonera så här. Men hjärnan vet att det är rätt.

Politikerbloggen » “Låt de arbetslösa få pröva på arbetslivet, inte någon lightvariant”.

Språkpiraterna

Jag älskar att Moderaterna tar ord som rättvisa, jämlikhet och solidaritet och visar att det är ord som är viktiga även för Alliansen. Inte minst för alla oss som betecknar oss som liberaler är detta ledord som vänstern har kapat och därefter haft tolkningsföreträde på de senaste 30 åren

Timbros Andreas Bergh gav fyra nivåer på jämlikhet på en föreläsning nyligen:

– Det kan vara [1.] grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, det kan vara [2.] något slags mått på möjligheter om vad man faktiskt kan göra med sitt liv, det kan vara [3.] mått på inkomsten, eller det kan vara [4.] att alla ska ha det precis lika bra.

Jag ligger på nivå två, vilket jag tror att många gör. Vänstern har laddat det så att det ska tolkas som en 3:a  eller 4:a.

Förutom att man för att nå dessa nivåer måste använda sig av metoder som både är orättvisa och inbegriper ett stort tvång mot enskilda är det dessutom inte rent samhällsekonomiskt några gynnsamma nivåer att sträva efter.

Jag hoppas att Alliansen fortsätter att arbeta på samma sätt. För det fullkomligt river sönder vänsterns demagogi. Förra valet förlorade vänstern på att de hade tappat bort betydelsen av arbetare och arbetarparti. Alliansen kunde då ladda dessa orden på ett bättre sätt eftersom man skapade en politik för dem som arbetade.

Nya moderaterna – rena språkpiraterna | Helle Klein | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet.

Känsla för rättvisa

Varför använder vi begreppet rättvisa? Varifrån kommer vår känsla för rättvisa? Nu har forskare vid Universitet i British Colombia gjort en spännande marknad och upptäckt att vår känsla är starkt kopplad till hur mycket handel vi har med andra.

The problem with this idea is that the concept of fairness varies a lot, depending on which society it happens to come from—something that does not sit well with the idea that it is an evolved psychological tool. Another suggestion, then, is that fairness is a social construct that emerged recently in response to cultural changes such as the development of trade. It may also, some suggest, be bound up with the rise of organised religion.

Forskarna fann följande genom att studera ett antal ganska isolerade folkslag och jämföra deras uppfattning av rättvisa och hur stor del av hushållets mat som införskaffades via handel med andra.

The results back a cultural explanation of fairness—or, at least, of the variable levels of fairness found in different societies. In fact, those societies that most resemble the anthropological consensus of what Palaeolithic life would have been like (hunting and gathering, with only a modicum of trade) were the ones where fairness seemed to count least. People living in communities that lack market integration display relatively little concern with fairness or with punishing unfairness in transactions. Notions of fairness increase steadily as societies achieve greater market integration (see chart). People from better-integrated societies are also more likely to punish those who do not play fair, even when this is costly to themselves.

Man fann också att samhällen där man hade konverterat till någon av världsreligionerna hade en bättre känsla för rättvisa.

Denna undersökning visar  på att handel är bra. Ett frivilligt utbyte av varor och tjänster mellan individer är en av grunderna för att skapa en känsla för rättvisa hos människan.

The origins of selflessness: Fair play | The Economist.

RUT för rika och fattiga

Att höginkomsttagare är varit snabbast med att ta till sig RUT avdraget kan förklaras på många sätt. Här samspelar kultur och attityder, livssituation och ekonomiska förutsättningar. Det är inte ett skäl att kalla RUT ett rikemansavdrag.

När man introducerar en ny tjänst på marknaden. Vilket jag bedömer att hushållsnära tjänster är för de allra flesta. De är helt ovana vid tanken på att få hjälp i hushållet eller trädgården. De känner ingen som har provat det.

De som sysslar med marknadsföring delar ofta upp konsumenterna beroende på hur snabbt de tar till sig nya saker. Det finns några som är early adapters. De är vakna för nyheter och beredda att pröva saker. Därefter kommer ett antal kategorier till och det avslutas med laggards. Däremellan kommer den breda massan.

Det handlar helt enkelt om att den breda massan ännu inte vaknat för hushållsnära tjänster. Jag vet några som har provat och är nöjda. Nu är min fru föräldraledig men när vi arbetar båda två kan jag absolut tänka mig att ta hjälp exempelvis med att röja av trädgården två gånger om året. I England ser man att fixarna (Handymans) har upplevt en starkt ökad efterfråga på sina tjänster.

Ibland måste man låta tiden ha sin gång. Att dra slutsatser efter fyra år är för kort tid.

Dessutom ska man inte glömma att det skapas arbetstillfällen inom servicesektorn vilket absolut gynnar arbetslösa och låginkomsttagarna. Så att hävda att RUT gynnar de rika mer än de fattiga har ingen bärighet i verkligheten.

Hälften av rutpengarna gick till rika – Sverige – Sydsvens kan – Nyheter dygnet runt.

Larmrapport

LO är på krigsstigen. Alla får det bättre. Läs det utmärkta inlägget i Neo eller den ursprungliga debatt artikeln i DN. Dessutom har det börjar det surra om en engelsk sida som heter equalitytrust och är publicerad av en stiftelse som använder statistik för att visa att equality(jämställdhet) är bra för ett samhälle.

Det är viktigt att inte förväxla jämlikhet/jämställdhet med likadant eller samma materiella status.  Det måste självklart löna sig att utbilda sig, arbete hårt och driva ett framgångsrikt företag som skapar arbetstillfällen. Alla ska däremot ha samma möjlighet att göra det mesta av sitt liv.

Eftersom vi i Sverige är så besatta av Jantelagen och ska trycka ner varandra är det enda sättet att belöna framgång pengar och materiella tillgångar. Annars kunde man tänkt sig att en läkare eller advokat fick en del av sin ersättning i form av respekt, anseende och andra mjukare värde. Inte misstroende och skepsis som  ofta är fallet.