Det svarta hålet

 Bensinpriset slår nya rekord. Idag när jag skulle tanka sved det så mycket i plånboken att jag tyckte att det räckte efter 10 liter. Vi gjorde det strategiska valet att köpa hus i centralt läge med allting på promenad och cykelavstånd – idag kändes det att det var smart gjort.

Att sitta i ett hushåll där båda bilpendlar en lite längre sträcka äter ju upp en stor del av lönen. Exempelvis om man ska pendla Ystad-Malmö med bil 13 mil x 0,8 l/mil x 15 kr/liter x 20 arbetsdagar = 3 120 kronor bara för drivmedlet.  Skatteavdraget om man kan styrka tidsvinsten är värd 13*18,5*20*0,32= 1539 kronor. Kostnaden är alltså 3120 – 1530 + övriga bilkostnader = ca 5000 kronor per månad om man kör en standard bil. Det motsvara en lön på 7300 kronor eller 10 000 om man ligger över brytpunkten. Plus att det tar 2 timmar i anspråk varje dag.

Marginaleffekten av att skaffa sig ett jobb i Ystad istället för Malmö är alltså då runt 5000 netto kr (om man kör till jobbet i Ystad) plus en arbetstidsförkortning på 20 procent.

Varför denna sifferexercis. Det är inte likt mig. Det illustrerar hur ökade kostnader i form av pengar och tid kommer att förändra vårt sätt att leva och organisera samhället. Bilberoendet försvinner, bilens ställning som statusobjekt kommer att försvinna och vi kommer att bli rörligare vad det gäller boendet, istället för bilkörandet och pendlandet.

 Konsumtionen i Sverige visar en nedåtgående trend. Förra året minskade bensinkonsumtionen med 7 procent och hittills i år är nedgången 4 procent.

– Svenskarna köper snålare bilar och går över till diesel och E85. Det är en förklaring, säger Ulf Svahn.

Han tror dock att förra årets minskning är lite för stor för att enbart bero på snålare bilar. Det kan vara så att svenskarna kör mindre. Men det vet vi inte förrän Trafikverket kommit med sin årliga rapport.

Detta ligger i linje med vad Richard Florida beskriver i sin senaste bok The Great Reset. Där han pekar på att tidigare ekonomiska kriser av den dignitet vi genomgår i grunden har förändrat vårt sätt att organisera samhället. Först föddes industrialismen där städerna blev den huvudsakliga organisationsformen, därefter gav 30-talskrisen upphov till förorter, bilism och vårt moderna sätt att skilja mellan arbetsort och boende ort. Nu kommer sannolikt något nytt att växa fram. Kollektivtrafiken är en viktig fråga i framtiden, småföretagande och samverkan mellan småföretagare en annan, om jag ska använda min spåkula. På medellång sikt spår jag att det kommer att påverka strukturen på bostadsmarknaden. Där närheten till försörjning kommer få större påverkan på bopriserna.

”Familjer med tajt ekonomi får det tufft” | Näringsliv | SvD.

Kreativitet är framstegens moder

I söndagens Sydsvenskan hade de en liten intervju med Richard Florida. För att generalisera kan man väl säga att han fått ros från politiker och stadsutvecklare och ris från sina akademiska kollegor. Andreas Bergh bloggar om hur han anser att Florida använder förenklade och felaktiga statistiska samband. Bland annat i den här uppsatsen ifrågasätter man vissa samband som Florida bygger sin tes på. Men i all statistik får man inte glömma bort den bakomliggande problemställningen.

– Marx skrev om växlingen från bondesamhälle till industrisamhälle. Jag skriver om övergången till kunskapssamhället. Mina föräldrars ordning – industrisamhället och det konsumtionsinriktade förortslivet – har blivit en börda, som bondesamhället var för industrin. Det räcker inte längre med ny teknologi eller mer explo­atering av människor och naturresurser. Världen blir ojämlik. Förlorarna är gamla industristäder som inte ser sin kreativa potential. Ställen som har stor andel kreativa är lyckligare, friskare och har färre rökare och överviktiga.

Jag har själv läst Floridas bok Den kreativa klassen och ställer upp på de flesta av hans slutsatser. Jag tror att kreativitet är av godo. Hans tre T. Tolerans, Talang, Teknik köper jag inte rakt av. Det tror jag är en förenkling. En förenkling som egentligen bara handlar om att förpacka budskapet så att det går att sälja. Likaså är hans index-tal mer populärvetenskapliga än akademiskt hållbara.

Men att vi måste uppmuntra kreativitet, skapa kreativa miljöer och satsa på utbildning det är svårt att ifrågasätta.



De kreativas apostel – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Malmö Trendigt

Egentligen skulle jag vilja sätta ett stort frågetecken efter rubriken. Men enligt en artikel om inflyttning till Malmö är det tydligen så att Malmö har blivit trendigt. Det är nu 10  år sedan vi flyttade från Malmö. Jag är förundrad över hur Malmö har förändrats sedan dess och har därför svårt att relatera till Malmö som trendigt.

När vi flyttade kunde man skönja omdaningen av området kring stationen, Västra Hamnen och Malmö Högskola. Det är många personer som har gjort detta möjligt men den som har lyckats positionera sig som hjärnan bakom det här är Ilmar Repalu. Sen hur mycket av denna omvandling som kan tillskrivas en man må vara osagt. Men att han har sett till så att stadsmiljön fått ett lyft bidrar nog en hel del. Sen var nog Bo01 – trots alla skandaler och annat nog en viktig förutsättning. Där satte man ribban för kvalité och design för det nya Malmö. Troligen har Ilmar både läst, hört och sett Richard Florida när han pratar om vad som krävs för att skapa framgångsrika städer. Då är en attraktiv stadsbild en del av receptet.

Utan dessa tankegångar hade man säker börjat i en annan ände. Prioritet ett för en traditionell sosse skulle vara att pumpa in pengar och åtgärder i Rosengård. Ilmar förstod att det inte skulle leda staden framåt på sikt utan bara kasta in Malmö i en nedåtgående spiral.  Istället satsade han på att få en Högskola till Malmö. Det är ytterligare en av Floridas ingredienser.

Nu visar det sig att många unga vill flytta till Malmö. Göteborgarna tycker att Malmö är bättre än Göteborg. Det visar på att Malmö även utåt har lyckats ändra sin image. Vilket är oerhört viktigt enligt Florida. Nu ökar inflyttningen och Malmö föryngras i snabb takt.

Malmö har alla förutsättningar för att lyckas i framtiden. Det som krävs finns på plats. Även om det har tagit 20 år så valde Ilmar Repalu att se förbi de snabba lösningarna att satsa långsiktigt. På sikt kommer det att vara alla Malmö bor till gagn fattig som rik. Under resans gång har han fått ta mycket skit och varit i blåsväder åtskilliga gånger.

I Malmö finns det en Staty av Frans Suell som var en pådrivande kraft för att skapa Malmö Hamn. Han står och blickar ut över den inre hamnen. Frågan är var man ska placera en staty av Ilmar.