113-5

Försöker att minska tyngden i väskan genom att sortera ut gamla handlingar. Tittar samtidigt genom dem efter anteckningar och uppslag som dykt upp före, under eller efter mötena.

Samhällsbyggnadsnämnden 20/4

Vi fick en liten redogörelse för vad de sysslar med på Serviceavdelningen. Könsfördelning 113-5. Noterade dessutom att man var stolta över hur lite mat som kastades. Någon redogörelse för hur man säkerställer att brukare och elever får i sig tillräckligt mycket näring och energi fanns dock inte. Tankarna på att det borde tittas på ett alternativ till de restauranger som kommunen driver i egen regi väcktes än en gång. Kanske genom någon form av matkuponger som sedan skulle fungera inom de restauranger som uppfyller vissa krav.

Detaljplan för Kristianstad 2 m.fl. inom f.d. Regementsområdet. Här vill man titta på möjligheterna att förtäta i den del som ligger längst från stan. När vi tittade på kartorna såg jag dessutom möjligheten att göra något av de gamla skjutbanorna som ligger som ett pärlband in i skogen.


Visa större karta

En annan punkt var att vi skulle yttra oss om en motion som sossarna har lagt om att vi ska ta fram ett särskilt byaprogram som de kallar det. På frågan hur deras förslag skiljer sig från den nu rådande ordningen med byavandringar, och framförallt hur det skulle leda till att fler förverkligas blev svaret inte rent tydligt. Problemet som jag ser det är att kommunen åker ut och tar med sig en önskelista hem till kommunhuset där allting sedan stannar av. Jag skulle vilja att vi vände på det och att byalagen ägde frågorna, medan kommunen fick en stöttande roll.

Miljöförbundet 18/4

Ekonomirapporten bygger på att intäkterna är periodiserade i förhållanden till tid. Eftersom man har ett system med fasta taxor som faktureras i förskott så blir det inte rättvisande eftersom kopplingen mellan utförda tillsyner och intäkterna blir svaga.Någon som vi påpekade för de ekonomiansvariga. Med tanke på att miljöförbundet har haft och har en pressad ekonomi är det ju extremt viktigt med bra uppföljning.

Miljöförbundet 16/5

Jag hade inte möjlighet att gå på mötet. Men lite reflektioner efter att ha läst det utskickade materialet. Som för övrigt var ca 4 cm tjockt. Att kommunicera ekonomi kräver mer än siffror och diagram. Även om jag arbetar med siffror i professioner så tycker jag att det som skickas ut är svår tillgängligt. Det finns ingen text som guidar läsaren utan det är bara tabell efter tabell. Utskriftsformatet är dessutom minst sagt skiftande. Även om siffrorna säkert är korrekt så håller inte framställningen av dem den kvalité och standard som jag är van vid.

Intressanta ärenden finns det gott om. Frågan om besprutning i inre vattenskyddat område studsade tillbaka en gång till. Samtidigt hade både odlarna och naturskyddsföreningen kommit in med skrivelser. Dessutom fanns det information om Ystads Pellets fabrik. Men eftersom den har bestämt sig för att flytta så är ju det ärendet inte lika intressant längre.

Gruppmötet den 9/5

Nedraby Vattenverk ser ut att bli rejält mycket dyrare än budgeterar. Den ursprungliga budgeten var 100 miljoner. Troligen kommer vi ändå att kunna hålla en kostnadsnivå som ligger ganska bra mot rikssnittet, men visst är det surt. Folkpartiet var för en anslutning till Sydvatten. Centern var de som drev Nedraby linjen hårdast.

Taxorna i småbåtshamnen. I samband med att småbåtshamnen rustas upp kommer priserna att höjas. Frågan är bara om höjningen blir tillräcklig. Enligt de besked vi fått ska den vara det. Annars får vi helt enkelt justera taxorna en gång till. Priset som föreslogs gör att vi ligger på samma nivå som andra kommuner.

Kommunens ekonomi ser bättre ut hela tiden. Nu fanns det 11 miljoner till att använda. Förutom det som redan fanns med i budgeten.  Av dessa fick Socialnämnden en del för att täcka upp för ökade kostnader för socialbidrag och för att finansiera anhörigcentret. Karin pekade också på vikten av att öka bemanningen inom äldrevården som är för tunn.

Vi diskuterade också nyttan av att ge alla elever en dator. Finns det kompetens hos lärarna så att man tar tillvara detta. Ett argument för att ge alla barn en dator är att det ska utjämna livschanserna. Alla kanske inte har dator i hemmet. Men med samma resonemang skulle alla skolbarn fått en tillhörande internetuppkoppling. För en dator utan internet har man bara en begränsad nytta av. Nu testar man i lite mindre skala det är bra. För man ska komma ihåg att satsningen på datorer sker på bekostnad av något annat. Exempelvis högre löner till lärarna.

Nu har min väska lättat ca 2 kg.

 

Utveckling eller inveckling

Ystad Kommun ska styras upp. Det är i alla fall meningen med det arbete som pågår för att koppla samman de politiska målen med verksamheten. Idag var jag några timmar på en temadag på ämnet som samhällsbyggnadsförvaltningen hade ordnat för sina politiker. Jag måste nog tillstå att jag har en något fragmenterad bild av vad det innebär eftersom jag bara deltog i delar av arbetet. Men jag har förstått principerna sedan tidigare eftersom det var uppe till diskussion i samband med att förslaget bearbetades i kommunstyrelsen och antogs av fullmäktige.

Att hitta system som ska fungera för en hel kommun är synnerligen svårt och komplicerat. Något som blev uppenbart när metoden skulle lyftas ner till förvaltningsnivå. För ju längre ner man kommer desto svårare blir det.

Fullmäktige har antagit sex områden som ska utvecklas, dessa områden har sedan brutits ner i delområden. Så långt inga större problem eller oklarheter. I princip är ju det mesta ganska självklart, även om det så klart tar både tid och energi att formulera det. Ibland ställer det dock till problem eftersom vissa begrepp inte har en tolkning. Ett sådant är exempelvis effektivitet, ett annat kärnverksamhet. Vad innebär exempelvis en god omsorgsnivå, vilken ambitionsnivå speglar det?

1. Ystad ska vara en attraktiv, trygg, tillgänglig och växande kommun för boende, företagande och besök

a. Ystad ska vara en företagsvänlig kommun

b. Bostadsbyggandet ska hålla en hög takt

c. Framkomligheten inom kommunen samt till o från ska vara mycket god

d. De som bor, besöker och verkar i Ystad ska uppleva ett rikt, varierande och tillgängligt kultur och idrottsliv

e. Folkhälsoperspektivet ska vara en naturlig del av verksamheten

f. Ystad ska vara ett attraktivt turistmål

g. Ystad ska vara en attraktiv boendeort för alla åldrar, kön och etnisk bakgrund

2. I Ystad ska finnas valfrihet och alla verksamhet ska präglas av kvalitet och kundanpassat bemötande

a. Ystadbor ska erbjudas stor valfrihet och mångfald

b. Kvalitén inom kommunens omsorgsverksamhet ska vara mycket god

c. Ystads förskolor ska ge mycket goda kunskaper och utveckling i trygg miljö

3. Ystads alla verksamheter ska ha ett miljöperspektiv

a. Utveckla och värna om en hållbar miljö ska vara en naturlig del av verksamheten

4. Verksamheter ska vara kostnadseffektiva och ekonomin ska vara i balans

a. Effektiva och fokus på kärnverksamheterna

b. Skatten ska vara oförändrad

c. Ekonomin ska vara i balans

5. Finansiella mål

a. Årets resultat ska uppgå till minst 2 % av skatteintäkterna

b. Investeringar ska till minst 50 procent finansieras med egna medel

c. Det egna kapitalet ska inflationssäkras

6. Ystads Kommun ska uppfattas som en attraktiv arbetsgivare.

a. Frisknärvaro i Ystads Kommun ska vara minst 97 %

b. Arbetstagarna i Ystads Kommun ska uppleva en god arbetsmiljö avseende fysiska, psykiska och sociala förhållanden på arbetsplatsen

c. Ystads Kommuns medarbetare ska ha rätt kompetens.

Varje del av kommunen ska sedan inventera hur den kan bidra till de gemensamma målområdena fastställa aktiviteter och ta fram nyckeltal så att man kan styra mot de övergripande målen. Det är här det blir svårt. Hur ska vi som fritidspolitiker och lekmän ta fram vettiga nyckeltal. Risken att det blir fel är större än chansen att det blir rätt.

Här är det en balansgång. Tjänstemännen vill som jag uppfattar det har en tydlig signal om vad vi som politiker vill att de ska åstadkomma (aktivitet). För att göra en måluppföljning på en aktivitet behövs det nyckeltal. Vår uppgift är således att komma fram till aktiviteter som stöttar det övergripande och hitta relevanta nyckeltal. Detta är i min tycke an alldeles för komplex och svår uppgift för att lösas av den samlade nämnden inklusive ersättare. Det blir helt enkelt för många kockar.

Politiska mål, verksamhetsmål, aktivitet, detaljer, saker utanför nämndens kompetens blandas. Så att ju längre man håller på desto svårare är det att knyta ihop säcken eller hålla en linje. Kopplingen till de övergripande målsättningarna är ju dessutom av varierande styrka. Det som skulle leda till utveckling, leder bara till inveckling.

Det har ju redan funnits ett liknande system föregående mandatperiod. Det föll på att återkopplingen och uppföljningen inte fungerade.Vissa uppsatta mål mättes rentav inte alls. Med utgångspunkt från denna  och den analys som gjordes anser jag att vi bör se över vad det var som inte fungerade i det systemet. Viljan att skapa nytt är ofta större än viljan att utveckla det som finns. Det som är faran då är att man upprepar sina misstag.

Jag skulle därför gärna börja i det tidigare systemet. Därefter skulle jag vilja prioritera och klassificera de aktiviteter som nämnden ansvarar för. Då att man får fram någon form av kärnverksamhet. Om målet är att ge tjänstemännen en tydlig signal om vad vi politiker önskar oss är en sådan prioritering och arbetet med att göra dessa en bra och handfast metod för att kommunicera.

Att fastställa relevanta nyckeltal anser jag i första hand vara en uppgift för tjänstemännen. Kanske i samråd med en konsult. Givetvis ska nämnden ha synpunkter på och önskemål på dessa. Men politik är i första hand prioriteringar – inte styrning. Styrning av verksamheten ligger först och främst på förvaltningsledningen.

Friluftslivet en fantastisk möjlighet

I dagarna har Ystad Kommun skickat ut något som låter så tråkigt som en samrådshandling avseende Naturvårdsprogram för Ystads Kommun. Bakom det något missledande namnet döljer sig en spännande skrift som på ett tillgänglig sätt beskriver kommunens landskap och olika naturtyper. Handlingen är 110 sidor lång men den fungerar utmärkt för att fördjupa sig ett kapitel i taget. Inte minst den första delen har ett stort allmänintresse. I dag fanns det en artikel i YA som hade intervjuat Siv Lindsjö-Bengtsson som gjort handlingen.

– Det här ska inte bli en hyllvärmare. Grundtanken är förstås att det ska vara ett beslutsunderlag till den fysiska planeringen i kommunen, för politiker och tjänstemän. Men det har varit viktigt för mig att även göra den läsvärd för vanliga ystadsbor som kanske inte vistas ute i naturen så ofta, eller skolelever som ska lära sig om Ystads natur. Historiskt intresserade kan till exempel läsa om hur dagens landskap växt fram, från urskogen till hur det ser ut i dag.

Syftet bakom ett Naturvårdsprogram är att ha med det i den kommunala planeringen av markutnyttjande med mer. Men förutom det så finns det kan den även användas i utbildningssyfte, för att ge tips och inspiration. På sidan 86 hittar man intressanta förslag på utflyktsmål. Jag gillar speciellt att hon har tänkt ta naturen till människorna

Det vill säga miljön som du har runt knuten när du kanske tar din promenad med hunden. Det finns också ett åtgärdsförslag för hur man kan utveckla och vårda just denna miljö, men som i resten av rapporten finns där inga pekpinnar, bara förslag och tips.

En viktig del av projektet har varit att ta fram förslag på ”förstärkning av befintliga natur- och grönområden”, alltså en slags naturvision om hur kommunen skulle kunna bli ännu grönare i framtiden.

Något jag verkligen skulle vilja se förverkligat är att man tog tillvara på de tips som Siv har för att göra naturen tillgängligare och utveckla möjligheterna till ett rikt friluftsliv. Det rör sig om enkla åtgärder som någonstans att parkera bilen eller en liten informationsskylt.

Personligen skulle jag vilja ta det ett steg till och märka ut fler promenadstråk och vandringsleder, samt förbättra informationen ytterligare.

Ystads kommun – Naturvårdsprogram.

Ystads natur under lupp – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Gästbloggat:Saga Bitkover-Norman om Karmebäck och stadsutveckling.

Jag frågade Saga Bitkover-Norman om hon hade lust att göra ett gästspel på min blogg. Jag och Saga representerar Folkpartiet i Samhällsbyggnadsnämnden i Ystad. På den korta tid som har gått har jag redan kommit att uppskatta Sagas förmåga att hitta nya perspektiv och se möjligheter. Hon behöver inte en tom bit mark eller tomt utrymme för att se en möjlighet, utan ser möjligheterna i det som finns eller vad som kan finnas istället för det som finns. Som konstnär är hon van vid att både lägga till, ta bort och göra om. Det kommer nog att bli en spännande tid framöver.

Ulf Karmebäck, vår stadsarkitekt i Ystad gästade folkpartiets årsmöte och talade om sitt arbete och sina tankar. Karmebäck arbetar under Ledning och utveckling och ska alltså komma med idéer om de stora frågorna. Vi lyssnade med spänt intresse.

Han inledde med att säga att man måste blicka bakåt för att kunna se framåt. Han talade om den medeltida stadskärnan och om bevarandet av den. Han är utbildad antikvarie och det kan komma väl till pass här. Han undrar vart Klostret tog vägen i vår marknadsföring av Ystad, vi har Wallander och Sandhammaren, men stadskärnan med Klostret är verkligen unikt, betonade han. Denna åsikt delar jag verkligen.

Karmebäck tyckte inte att det har hänt någonting alls under den tid han arbetat i kommunen, alla kommunala beslut tar sån tid. De här är en man som är van att leda stora projekt, som är både arkitekt och byggledare och kan ta hand om allt från idéerna till nyckelfärdiga hus och han uttryckte sin frustration med ” det vore lättare med en diktator”. Kommunikationen inom kommunen är dålig, säger han.

Vad vill då stadsarkitekten?

Täck inte den goda jordbruksmarken med villor, vi behöver blandat bostadsbestånd, bostadsrätter hyresrätter, lyxbostäder och bostäder av enklare slag, gärna havsnära. Lantmännens arrende för silon behöver inte förlängas, där kan man bygga bostäder istället. Miljöaspekter och eventuell förhöjning av havsnivån ska man ta hänsyn till givetvis, men det går att lösa.

En utveckling och förtätning av områden vid Regementet och längs Fridhemsgatan kan ge många bostäder.

Visst gäller uppdraget kommunen, men det blir mest Ystad stad som han har visioner och åsikter om.

Underhållet är efterlegat i vår lilla stad, Ystad Bostäder vill ingenting och varför skulle vi ha en jättearena?

Upphandlingar ska inte skötas av lekmän – här syftade han på Arenan som han ansåg att vi förhandlat med Peab om i kraftigt underläge. Jag antar att det var tjänstemän som skött förhandlingarna på ett ”lekmannamässigt sätt”…

Karmebäck berättade en del om sin internationella karriär och berättade om hur han åkt med en grupp politiker till Hamburg för att visa bostadsbebyggelse och förnyelse av hamnområden.

Jag frågade om Karmebäck kände till Kalmar, det är ju en svensk kustnära stad med barockkyrka och en vacker stadskärna som alla vill bevara. Där har man skapat en ö ute i vattnet som är ultramodernt bebyggd med höghus, på gångavstånd från centrum. Ön är väldigt populär. Kalmars La Defense, kan man säga. Detta visste Karmebäck ingenting om, han trodde jag talade om Öland. Personligen tycker jag att det är mer adekvat att se på Kalmar och utvecklingen där än att åka till Hamburg. Vi har en stadsarkitekt med stora vyer, det är bra, men vi har en liten stad att ta hand om.

Vi ska utveckla och bevara, samma problem finns i andra svenska städer och det kanske vore på sin plats med studier av exempelvis Kalmar, på så vis slipper man också den tråkiga kulturyttring som ett stop på Bordershop är.

Istället kan man bese det ultramoderna nybygget Kalmar Konstmuseum i den vackra stadsparken, ett stenkast ifrån Kalmar slott. Min övertygelse är att det finns mer sevärt i svenska kustnära städer, resor som gjorts till Hamburg och Budapest förstår jag inte riktigt vart dom ska leda till för beslut.

Saga Bitkover-Norman

Mataro

I fredags var jag på en kurs i nya PBL. Nu är det ju lätt att vara en kritisk gnällspik men jag får nog säga att jag är lite besviken. I princip är jag lite besviken över nivån på de utbildningar jag varit på i samband med att den nya mandatperioden börjat. Att lyssna på folk som läser innantill från en powerpoint är liksom inte okej. Då kan man hellre skicka ut inläsningsmaterial.

Jag ställer ändå inte jättehöga krav, men vill att den som föreläser tillför något mer i form av exempel eller egna reflektioner. Att det finns möjlighet att ställa frågor under ett framförande gör oftast bara att föreläsaren och förlorar en pedagogisk linje och rytm. Däremot är en frågestund efter oftast mycket givande. Eller att man öppnar upp för frågor där rytmen tillåter.

Åter till fredagens övningar som jag hade sett framemot och förväntade skulle stärka min kompetens.

På plats fanns sju(!) personer från länsstyrelsen. Sammanlagt var kursen på tre timmar. Någon hade en funktion som var begränsad till att flika in enstaka ord, andra pratade säkert 15 minuter. Då kan det tilläggas att det verkade som om de hade fått presentationen uppifrån, eftersom samma information ska ut i hela landet. Som skattebetalare uppskattade jag inte slöseriet. Det ger dessutom en bild av att de har alldeles för lite att göra på Länsstyrelsen.

Själva föreläsningen var i mycket prat över huvudet på alla oss som är relativt nya i det hela. Att vi dessutom fick uppmaningar att exempelvis titta över samarbetet mellan förvaltningar, utan exemplifieringar gjorde att jag och säkert några till som är nya inom politiken kände att det var helt menlöst att sitta där. På det hela taget gjorde de inte konstruktiva exemplifieringar.

Detta var tänkt som en introduktion till nya PBL. Jag uppfattade inte att det skulle vara en kurs som fokuserade på skillnaderna mellan nya och gamla PBL. Något inläsningsmaterial eller några definitioner av centrala begrepp fanns inte heller med i materialet. Helt ärligt är jag ganska trött på att fler och fler tror att utskrifterna av en Powerpoint presentation är en rimlig dokumentation till en kurs. Det händer ofta nu för tiden.

Min negativa attityd beror säkert till stor del på att man drog över till 12.30 och jag därmed missade den utlovade lunchen 12.00 eftersom jag hade ett möte inbokat 13.00. Nonchalant Länsstyrelsen.

 

I slutna rum spelas det inte minigolf

I veckan var det möte med Samhällsbyggnadsnämnden i Ystad. På agendan fanns ett till synes enkelt ärende. En företagare hade ställt frågan om det var möjligt att få hyra en liten bit av gröningen vid marinan för att ha en minigolfbana där på somrarna. I planerna fanns även tankar på att bygga om så att det gick att ha en liten kiosk.

För mig var det solklart. Vi har en majoritet med partier som säger sig vara för företagsamhet, turism och dessutom gett uttryck för att de vill utveckla området kring småbåtshamnen. Eftersom hela området kommer att få ett rejält lyft är den nuvarande arrendatorn av anläggningen uppsagd. Med hänsyn till detta sökte företagarna bara tillåtelse för att hyra mark så länge kommunen inte behövde den till något annat. Han var alltså beredd att skriva på ett kontrakt som sträckte sig över en period över ett eller två år. På kartan syns tre möjliga placeringar. Varav två på gröningen. Det finns rejält med grönyta kvar.

Nemas problemas tänkte jag naiv som jag är. Men istället för glädje över att någon har fått en bra idé och är beredd att satsa pengar på en affär med så stor osäkerhet avseende hur länge verksamheten kunde fortgå märkte jag att det fanns en attityd som präglades av att man bara såg problem och uttryckte misstroende över företagarens avsikter från flera av mina allianskamrater.

Jag blir både förvånad och upprörd. Att sossarna är emot med en dålig motivering nämligen att det KÄNNS FEL kan jag acceptera. Det har ju inte gått till val på att vara direkt företagarvänliga.

– Området är uppskattat och det känns fel att låsa det med minigolfbanor, menar Stefan Malmberg (S) andre vice ordförande i nämnden.

Men när mina allianskamrater kommer med lika svaga argument blir jag förvånad. Man kan inte neka företagsamhet och utveckling på grund av att det känns fel, eller på på grunder som inte går att formulera och argumentera för. Utgångsläget måste vara att om man inte kan hitta en mycket god och väl underbyggd orsak att stoppa något ska det tillåtas. Framförallt om det sker i direkt strid mot den politik man sagt att man ska föra. Då får man nog sätta sig över sina känslor, vilka de nu är, och tillåta lite utveckling och företagsamhet.

Nu fanns det eventuellt möjlighet att hitta en lösning. Men det fanns ett sådant motstånd att det inte var att tänka på. Det fanns en bestämd vilja att avslå ärendet. Några bra rationella argument för ett avslag i detta läget fanns det dock inte enligt mig. Jag håller med företagaren när han efterfrågar följande bemötande och inställning.

Slutligen vill jag än en gång delge min vision om en väl fungerande kommuns agerande i en näringslivsfråga som denna:
Kommunen säger:” Trevligt att du kommer med en idé som både ger skattekronor, arbete, samt hjälper oss med att få hit fler nöjda turister och gör något nytt för de egna invånarna. Nu ska vi se om vi kan hjälpa dej med detta. Den platsen (eller tiden eller byggnaden) är inte så bra, kanske Du kan tänka dej att vi flyttar minigolfen 50 m och sen att vi försöker tillsammans lösa detta……. Vi funderar några veckor sen kan du komma upp till kontoret så löser det sig säkert

Innan jag skrev detta så stämde jag av med några andra vad som är acceptabelt att blogga om. Nämndmötena är ju slutna möten och inte öppna för allmänheten. Det innebär att man riskerar att läcka information som framställer andra i dålig dager och därmed bryta mot de koder som finns. Min inställning är att det ska finna transparens. Självklart ska nämndmöten  vara offentlig – om det inte finns skäl för att stänga dörrarna i ett visst ärende. Nu blev det så att det tvingades fram en votering. Det innebär att samtliga ledamöter var tvungna att bekänna färg. De som var för en minigolfbana sommartid i småbåtshamnen var Ronnie Nielsen (m), Staffan Björnberg (fp) och Peter Lindhe (kd) övriga ledamöter var emot. Det innebär att S, C och delar av M röstade emot.

Mer om slutna och öppna nämndsmöten kommer jag snart att återkomma till. Ett system där man stänger dörrarna med hänvisning till att det ska vara högt till taket, men där höjden istället används för att ge det personliga tyckandet fritt spelrum och där man genom outtalade koder kan driva en politik som går på tvären mot den man lovat sina väljare är inte rimligt. Det sådana stängda dörrar som öppnar dörrarna för missnöjespartier.

Läs artikeln på YA

Exploatering, sossarna och Göteborgsmodellen

Igår var det återigen dags för samhällsbyggnadsnämnd. Egentligen hade jag inte tänkt gå men eftersom det hade blivit fördel för sosseriet annars gick jag dit.

Igår satt jag och läste genom ärendelistan och det var en sak jag reagerade på. Man får en lunta papper ca 2-3 cm med dubbelsidig text. Men om man ska läsa ett ärende så är det rena grekiskan. Jag efterlyser en ingress på 5-15 rader, kursiverat och inte del av beslutet, som i korthet beskriver bakgrund och motiv till ärendet. Hur det handlagts och vad man kommit fram till.

Nu kanske det är jag som är otränad och okunnig. Men att tragla sig genom sida efter sida av tjänstemännens byråkratiska fackspråk är inte speciellt upplyftande läsning.  En ingress hade haft till funktion att man kunde sållat genom vilka ärende man ansåg vara intressanta att sätta sig in i i detaljerna för dessa. Det är inte rimligt med en inläsningstid på 3.4 timmar inför ett möte. Jag vet inte varför det är så, men jag tror att det kan bero på att tjänstemännen helt enkelt inte tänker på att läsaren ska kunna tillgodogöra sig materialet på kort tid.

Dessutom – om jag som politiker kunde valt ut några ärenden i förväg kunde jag förberett mig bättre, exempelvis genom att kontakta någon och be om deras syn på saken, eller göra andra efterforskningar.

Men det var inte det som jag tänkte blogga om.  Av ärendena var det ett som blev lite extra intressant. Det gäller området bakom Ystad Allehanda och bort till Gamla Hantverkshemmet. Här har man gjort inledande arkeologiska undersökningar och ville ha pengar för att gå vidare. Närmare bestämt 800 000 tusen.

För mig är det inget kontroversiellt. De borde dessutom få lite extra mot att de gör en liten utställning under tiden. Där kan de visa vad de hittar och hur de arbetar. Dessutom kunde de haft en utgrävningsblogg. Det finns många Ystadbor som är intresserad av stadens historia. Dessutom hade det skapat lite goodwill både för arkeologerna och inför det kommande bygget. Det är ju felräkningspengar om man ser till hela byggkostnaden.

Men se det tyckte inte sossarna var självklart. De anser att kommunen ska använda ett annat förfarande. Man ska välja ut en byggherre redan i detta stadiet. Denne får köpa marken och ska betala undersökningarna. Det är helt fel av flera skäl.

För det första. Om kommunen lägger ner ytterligare pengar kommer man i sämsta fall att lägga på det på markpriset.I sämsta fall visar det sig att det rör sig om ett område som inte låter sig exploateras, men sannolikheten för att man inte ska kunna genomföra någon form av byggnation är oerhört liten.

För det andra ökar med största sannolikhet marknadspriset på marken om man reducerar osäkerheten kring vad som döljer sig i marklagren. Marknadspriset är beroende av främst tre faktorer, utbud, efterfråga och risk. Genom att kommunen möjliggör för byggherrarna att göra säkrare och exaktare kalkyler kan även mindre lokala aktörer vara komma ifråga som byggherrar. Små bolag har inte råd att ligga ut med pengar under flera år, vilket kan krävas om det visar sig att det behövs gräva ut hela området.

För det tredje kommer då affärer att göras upp genom att man skakar hand, inte att man öppnar anbudskuvert. Jag vill lite elakt kalla ett sådant förfarande Göteborgsmodellen. För byggherrarna gäller det att stå på god fot med både tjänstemän och tongivande politiker. Jag säger inte att det har hänt att någon otillbörligt har gynnat någon just i Ystad. Men risken att så sker ökar desto mer godtyckligt valet av entreprenör eller byggherre blir.

På det hela taget är det ganska intressant att sitta i samhällsbyggnadsnämnden. Det är intressanta frågor som i högsta grad påverkar stadens framtid – och det är ju därför man är där för att påverka framtiden.

Idag blev Ystad lite friare

Idag var det möte med Samhällsbyggnadsnämnden. Mitt tredje möte, så nu börjar man få lite kläm på det. Det var ett riktigt bra möte. I stället för att diskutera reglerna som sådana diskuterade vi behovet av regler. Tack vara Staffan Björnberg min partikollega fick vi till stånd en rejäl liberalisering av en detaljplan. Vi lyckades utöka den tillåtna taksprången från 30 till 50 centimeter. Det ni – stoltheten och glädjen vet inga gränser.

Det är ganska intressant att se hur arbetet fungerar. Ronnie Nielsen gör ett stabilt jobb som ordförande, det är ingen lätt nämnd att styra och man blir lite orolig. Det finns inte någon naturlig efterträdare på den borgliga sidan. Det är en ordförande post som kräver mycket både avseende kompetens, ledarförmåga, engagemang och erfarenhet.

Det är lite svårt att blogga kring nämndsarbetet. Mycket bygger ju på att det är högt i tak och att det lämnas och tas förtroende. Både mellan politiker och tjänstemän och mellan politikerna. Det tål att funderas på. Här ska effektivitet och smidighet vägas av mot öppenhet och demokratiska värden.

Varför är inte mötena offentliga?  Då har det blivit ett annat tonläge. Det vi hade förlorat kanske vi hade tagit igen genom det faktum att ledamöterna agerat annorlunda. Av principskäl är jag emot att beslut fattas bakom lyckta dörrar. Även om jag förstår att det gör allting mycket smidigare och effektivare. En webbkamera i varje sammanträdesrum?

En av dagens höjdpunkter var att två kvinnor som hade lämnat in medborgarförslag fick komma till nämnden och presentera dem. Det gillar jag medborgardialog.

På det hela taget är det intressant och spännande. Nämnden hanterar viktiga frågor och genom att delta kan man påverka Ystads utveckling. Det är ju därför man håller på. För att man älskar Ystad och vill att staden ska utvecklas utan att förlora sin karaktär.

Planerad röra

I samband med att jag blev invald som ersättare i samhällsbyggnadsnämnden kände jag att det var dags läsa på. Jag är skeptiskt till att kommunen ska ha så stort bestämmande över vad man kan och inte kan göra med sin fastighet. I grunden anser jag att Plan- och bygglagen såsom den tillämpas nu är ett stort kollektivt omyndigförklarande av alla Sveriges fastighetsägare.

Eftersom jag är modern så googlade jag helt enkelt plan- och bygglagen och hittade en ganska intressant bok som jag beställde hem. Övergivna planer av Jan Jörnmark. Känd för böckerna om övergivna platser. Den är framtagen på uppdrag av fastighetsägarna så man måste tänka på att det är en partsinlaga. Sedan kan man ju tänka på vem som är motpart.

En plan- och bygglagstiftning i behov av en haverikommisssion?

Den ökande befolkningen, framför i allt våra tillväxtregioner, ställer nya krav på byggandet som i allt större utsträckning nu sker i den redan täta stadsbebyggelsen. Detta innebär ofta utdragna överklagandeprocesser och en hög grad av oförutsägbarhet för många och stora projekt. Detta är faktorer som riskerar att fördyra eller ibland till och med helt omöjliggöra byggplaner. Vad som ska byggas, var det ska byggas och vems intressen som ska väga tyngst är frågor som inte kan undvikas i ett tillväxtsamhälle.

Detta är bakgrunden till projektet ”Övergivna planer” som vi på Fastighetsägarna Göteborg Första Regionen startade under hösten 2008. Genom att anslå medel ur Fastighetsägarna GFRs näringspolitiska fond, efter ansökan från Göteborgskretsen, beslutade styrelsen i september 2008 att ge den bästsäljande författaren Jan Jörnmark i uppdrag att skriva en bok med spännande bilder om plan- och bygglagstiftningens brister och utmaningar. Resultatet blev ”Övergivna planer – en plan- och bygglagstiftning i behov av en haverikommission?”.

Boken fokuserar på det som i lagstiftningen kallas riksintresse. I korthet bygger det på att ett område utsätts för en strukturomvandling. Verksamheten som bedrivs i fastigheterna är inte längre lönsam och hyresgästerna flyttar ut. Då ville fastighetsägaren så klart anpassa fastigheterna för nya ändamål eller riva och bygga nytt.

Men då finns det ofta de som av någon anledning vill stoppa utvecklingen. Antingen av nostalgiska skäl, egenintresse eller av ren dumhet. Man hittar då ett motiv för att bevara området. Man hänvisar då gärna till ett riksintresse. Det representerar ju en tid som flytt och vi måste spara vårt kulturarv.

Konsekvensen blir att fastigheter förslummas och förfaller till den grad att det är en fara att beträdda. De exempel som används i boken är bland annat spannmålslagret i Eslöv, Turisthotellet i Marstrand, området Stampen i Göteborg. Till sist måste man riva, istället för anpassa. Möjligheten att ta tillvara det gamla har helt försvunnit.

Boken börjar med en beskrivning för turerna kring att lagen kom till det var ett långdraget arbete fyllt av kompromisser. Att det finns problem med lagen framgår med all önskvärd tydlighet.  Utredningsarbetet började 1968 och avslutades med en andra utredning 1979.

Jag tycker ovanstående citat beskriver tidens anda på ett bra sätt.

Malmöregionen ska inte ha något inflyttning alls tycker jag. Tvärtom. Jag tycker inte om att behöva säga till människor att de nog inte kan räkna med att bo kvar just där de vuxit upp. Men i Västra Skåne kan det bli nödvändigt…

Ett citat av Elvy Ohlsson (c) bostadsminister 1976-78

När man läst boken kan man ställa upp på att lagen har spelat ut sin roll. Släpp planerna fria. Alternativet är ett planerad röra som kostar mer än det smakar – båda av skattepengar och utebliven utveckling.

Som en våt filt

Nu i veckan var jag på samhällsbyggnadsnämndens möte. Det var mitt andra möte och vissa saker börjar bli allt mer uppenbart. En av de mest tydliga sakerna som har sett är hur planlagar och skyddade intressen har lagt sig som en våt filt över landet. Det är dessutom en kostnadsfråga. Har någon gjort ett försök att mäta nyttan med allt detta planarbete och satt det i relation till vad det kostar?

Just nu håller vi i Ystad på att ta fram komplement till 2005 års översiktsplan. En stor del av detta är att det ska tas fram en vindkraftsplan. När man lägger alla kartor med alla dessa skyddsintressen ovanpå varandra så se man att det inte finns mycket mark kvar. Nu är jag i och för sig inte någon förespråkarare för 130 meter höga vindkraftverk, men anblicken av alla dessa skyddsområden är häpnadsväckande.

Hur kan det blivit så? Det stod som helt uppenbart när kommunekologen berättade att det var ett nytt naturreservat på gång. Då förstod jag. Om denna armé av tjänstemän inte hittar nya skyddsintressen blir de arbetslösa. Hela apparaten kan alltså liknas vid ett gigantiskt monster som hela tiden utökar sitt revir.

Vad det gäller översiktsplanen som är tänkt att sträcka sig mer än 30 år framåt så kan jag bara skaka på huvudet. Kostnaden för allt detta spekulerande och överdrivet detaljerade planerande bekostar av oss, via skattesedeln. Visst kan man exempelvis peka på markområden som kan komma att behövas för infrastruktur, men allt detta är ju bara gissningar. Det som är så skrämmande är att man lägger så sanslöst mycket resurser på detta planerande, tid som kunde lagts på utvecklande och skapande åtgärder. Min förhoppning är att det kommunala planmonopolet avskaffas. Kommunen skulle bara haft rätt att peka ut områden av särskild betydelse för samhällets med vitala funktioner. Tänk så mycket resurser det hade frigjort.

Dessutom är det ju oftast så att det som växer fram på ett naturligt sätt uppfattas som betydligt trevligare och gemytligare när framtiden avkunnar sin dom. Vi säker oss till genuina, spännande platser. Platser som är svårt att planera fram.

Hur illa kan det vara? Mycket illa. Ystad Saltsjöbad vill sätta ut solstolar på stranden nedanför hotellet. Då duckar kommunen frågan genom att hänvisa till att de måste söka dispens från strandskyddet hos Länsstyrelsen. Det är enligt mig och de flesta andra den sämsta delen på stranden. Varje åtgärd är en förbättring. Det som borde ses som ett trevligt initiativ möts med skepticism och vaksamhet. Varför gör det så?  Det är säkert för att tjäna pengar.