Det svarta hålet

 Bensinpriset slår nya rekord. Idag när jag skulle tanka sved det så mycket i plånboken att jag tyckte att det räckte efter 10 liter. Vi gjorde det strategiska valet att köpa hus i centralt läge med allting på promenad och cykelavstånd – idag kändes det att det var smart gjort.

Att sitta i ett hushåll där båda bilpendlar en lite längre sträcka äter ju upp en stor del av lönen. Exempelvis om man ska pendla Ystad-Malmö med bil 13 mil x 0,8 l/mil x 15 kr/liter x 20 arbetsdagar = 3 120 kronor bara för drivmedlet.  Skatteavdraget om man kan styrka tidsvinsten är värd 13*18,5*20*0,32= 1539 kronor. Kostnaden är alltså 3120 – 1530 + övriga bilkostnader = ca 5000 kronor per månad om man kör en standard bil. Det motsvara en lön på 7300 kronor eller 10 000 om man ligger över brytpunkten. Plus att det tar 2 timmar i anspråk varje dag.

Marginaleffekten av att skaffa sig ett jobb i Ystad istället för Malmö är alltså då runt 5000 netto kr (om man kör till jobbet i Ystad) plus en arbetstidsförkortning på 20 procent.

Varför denna sifferexercis. Det är inte likt mig. Det illustrerar hur ökade kostnader i form av pengar och tid kommer att förändra vårt sätt att leva och organisera samhället. Bilberoendet försvinner, bilens ställning som statusobjekt kommer att försvinna och vi kommer att bli rörligare vad det gäller boendet, istället för bilkörandet och pendlandet.

 Konsumtionen i Sverige visar en nedåtgående trend. Förra året minskade bensinkonsumtionen med 7 procent och hittills i år är nedgången 4 procent.

– Svenskarna köper snålare bilar och går över till diesel och E85. Det är en förklaring, säger Ulf Svahn.

Han tror dock att förra årets minskning är lite för stor för att enbart bero på snålare bilar. Det kan vara så att svenskarna kör mindre. Men det vet vi inte förrän Trafikverket kommit med sin årliga rapport.

Detta ligger i linje med vad Richard Florida beskriver i sin senaste bok The Great Reset. Där han pekar på att tidigare ekonomiska kriser av den dignitet vi genomgår i grunden har förändrat vårt sätt att organisera samhället. Först föddes industrialismen där städerna blev den huvudsakliga organisationsformen, därefter gav 30-talskrisen upphov till förorter, bilism och vårt moderna sätt att skilja mellan arbetsort och boende ort. Nu kommer sannolikt något nytt att växa fram. Kollektivtrafiken är en viktig fråga i framtiden, småföretagande och samverkan mellan småföretagare en annan, om jag ska använda min spåkula. På medellång sikt spår jag att det kommer att påverka strukturen på bostadsmarknaden. Där närheten till försörjning kommer få större påverkan på bopriserna.

”Familjer med tajt ekonomi får det tufft” | Näringsliv | SvD.

Generell Visionär

Daniel Bell en man som verkligen växte upp under ogynnsamma förhållanden men lyckades bli professor vid Harvard och ge ut böcker som var långt före sin tid. Han dog den 25 januari och uppmärksammas därför bland annat i The Economist.

Born in Brooklyn in 1919 to Jewish immigrant parents, Daniel Bell was raised in New York’s Lower East Side. Bell’s early childhood was difficult. His father died when he was six months old and Bell’s mother worked long hours in a factory to support herself and her son. She was forced to put Bell in a day orphanage. Bell’s childhood was spent in a world characterized by poverty and the hopes and frustrations of a Jewish immigrant population drawn largely from Eastern Europe. For a variety of historical and sociological reasons, this population maintained a clear and persistent association with Socialist politics.

Read more: http://www.answers.com/topic/daniel-bell#ixzz1Dut4iZ8i

Det som honom unik var att han lyckades fånga upp strömningar i samhället och förutse bland annat övergången från industrisamhälle till konsumtionssamhälle, han såg slutet på ideologiernas kamp långt före att att kalla kriget var slut. Även om han hade hjärtat till vänster förutsåg han att klasskampen skulle bli allt mindre relevant, samt den avtagande marginalnyttan av välstånd.
Many of his other insights still bite. He argued that the old-fashioned class struggle was being replaced by other, equally vexatious conflicts: for example, between the principles of equality and meritocracy in higher education. He also anticipated the current debate about happiness by pointing out that material progress cannot eliminate the frustrations inherent in the zero-sum competition for power, prestige and the attention of the sexiest person in the room. The more people are free to rise on their own merits, the more they will race on the treadmill for status.
Han skrev dessutom en bok där han pekade på välfärdssamhällets svaghet. Nämligen det vi ser i stora delar av väst världen helt enkelt inte vill arbete längre, eftersom vi har det tillräckligt bra. Han förutsåg de lånekaruseller som orsakade finanskrisen.
He was even more prescient about what might be called “the cultural contradictions of the welfare state”. This was the subject of passionate debate in the pages of the Public Interest, a journal he co-founded in 1965 with another poor-boy-made-good, Irving Kristol. The welfare state cannot last unless someone creates the wealth to pay for it. But interest groups demand ever more from the state, and politicians jostle to promise more goodies. As the welfare state expands, it can eventually undermine people’s willingness to take risks or look after themselves.
En imponerande man – med imponerande idéer och tankar. Daniel Bell ansåg att hans specialitet var att vara generalist. Det är något jag tar med mig. Att fördjupa sig i detaljer må vara nödvändigt ibland. Men man får aldrig tappa bort den större bilden. Man får heller inte acceptera att saker ska vara på ett visst sätt. Man måste använda sitt sinne och sitt intellekt för utforska och pröva nya idéer och tankar.

Schumpeter: Ahead of the curve | The Economist.

Struktur Skåne

Region Skåne har gjort ett gediget arbete med att kartlägga och fundera över vilken struktur Skåne har och vilka utmaningar vi kommer att ställas inför. Att läsa i alla fall ett par av rapporterna nedan skapar nya tankar som vi måste ta med oss in i framtiden. Arbetet har skett inom ramen för projektet Strukturbild för Skåne.

Tio nyckelfaktorer för en framgångsrik kommunutveckling:

1. Vision och profilering – Vart vill vi och hur ska vi inte en tydlig position.

2. Långsiktigt och strategiskt arbete – Översiktsplanen måste vara mer än en redogörelse. Det är ett strategiskt dokument som måste vara i samklang med omvärlden.

3. Planberedskap – Utan framförhållning blir det ineffektivt och man riskerar att komma efter eftersom man inte kan agera tillräckligt snabbt.

4. Markägande och exploatering – rapporten förespråkar att kommunen ska äga mark för att ha rådighet över strategiska markområden. Samt arbeta professionellt med eventuella exploatörer.

5. Exploatera klokt och förtäta –  även om det är svårare att förtäta tätorter än att lägga ut villa mattor är det viktigt med en bra balans.

6. Satsa på bostadsbyggande och boendefrågor – ju mindre kommun desto svårare att locka exploatörer med stora resurser. Boende innebär skattepengar och köpkraft.Det skapar jobb och möjliggör för kommunen att hålla en hög servicenivå.

7. Näringslivsfrågan – måste finnas med både i strategiska arbetet och i organisationen. Många kommuner sätter sig i knät på varje företag som knackar på dörren, utan att ta hänsyn till de långsiktiga målen och strategierna.

8. Infrastruktur – Att kunna resa till och från en ort är avgörande. Inte minst i Skåne med många småorter och korta avstånd.

9. Bebyggelse- och kollektivtrafik – Staden attraherar, det måste finnas levande stadskärnor.

10. Regionalsamverkan – De flesta frågor berör inte bara de egna kommunen. Det gäller att se sig själv på rätt sätt. Skånes tillväxt motor finns i Malmö-Lund och i Helsingborg. Förhåller sig de mindre orterna till detta har de större chans att hitta en lyckad strategi.

Läs gärna de rapporter som gjorts

Rapport – Image och attraktionskraft i Skåne – Region Skåne.

Rapport – Markanvändning i Skåne – Region Skåne.

Rapport – Näringsliv, handel och service i Skåne – Region Skåne.

Rapport – Att bo och arbeta i Skåne – Region Skåne.

När man läst lite i dessa så kan man gå vidare med lite tankeväckande skrifter som jag har listat nedan.

Skånes kreativa kapacitet Skånes kreativa kapacitet. Richard Florida inspirerat om Skåne.

Mindre kommuner med pendlingsavstånd
till attraktiva städer kan satsa på att bygga
upp attraktiva boendemiljöer.

Infrastruktur och stadsutveckling i Öresundsregionen Vilken plats har Ystad i Öresundsregionens nätverk uppbyggt med vad som kallas flerkärnig ortstruktur.

Köpenhamn och Malmö bildar tillsammans regionens centrum. Den attraktionskraft dessa städer besitter i form av deras storlek samt utbud av arbetsplatser, bostäder, kultur, nöje och handel bidrar till en tillväxt i hela Öresundsregionen. Styrkan i regionen är att dessa två  kompletteras av orter av olika storlek och karaktär vilket bidrar till att människor och företag kan välja bostad och lokalisering
där omgivningens förutsättningar passar dem bäst. Det som sker på lokal nivå påverkar i hög grad den regionala utvecklingen. Det är därför viktigt att tänka regionalt i den lokala planeringen för att öppna upp för nya möjligheter och se regionen som en enhet som konkurrerar med andra regioner i världen och inte inbördes.

Öresundsregionen i ögonhöjd är ett försök att vinkla det så att man ser det utifrån individers behov.

Syftet har varit att titta på vilka kvaliteter städer och orter måste ha för att fortsätta utvecklas som attraktiva och levande miljöer. Livskvalitet är ett nyckelord för fortsatt bra och hållbar utveckling i Öresundsregionen.

Jag kan ärligt säga att jag inte läst allt i alla dessa rapporter och skrifter. Men jag kommer att göra det. För det är en komplex och viktig fråga. Mitt sätt att angripa dem är att läsa in mig på vad andra anser och vad som har sagt. Därefter försöker jag att bilda mig en egen uppfattning. I så svåra frågor håller det inte att tycka. Man måste tycka på ett ansvarsfullt sätt och ha en välgrundad åsikt.

En livstid

Ibland är vi snabba att döma andra länder. Deras kvinnor går omkring med sjalar. Barnen får inte en ordentlig skolgång.

Men få tänker på hur mycket Sverige har utvecklats och förändrats de senaste 100 åren. För 100 år sedan var vi på en nivå som var så långt ifrån dagens att det inte ens går att föreställa sig.

I det perspektivet kan det vara intressant att läsa den länkade artikeln. Där intervjuas två 100-åringar. När man läser artikeln inser man hur mycket som faktiskt kan förändras under relativt kort tid.

Det finns redan nu mycket som har förändrats under min livstid. Ska bli kul att se hur det fortsätter.

Liberal Debatt » Den stora Sverigeresan.

Kreativitet är framstegens moder

I söndagens Sydsvenskan hade de en liten intervju med Richard Florida. För att generalisera kan man väl säga att han fått ros från politiker och stadsutvecklare och ris från sina akademiska kollegor. Andreas Bergh bloggar om hur han anser att Florida använder förenklade och felaktiga statistiska samband. Bland annat i den här uppsatsen ifrågasätter man vissa samband som Florida bygger sin tes på. Men i all statistik får man inte glömma bort den bakomliggande problemställningen.

– Marx skrev om växlingen från bondesamhälle till industrisamhälle. Jag skriver om övergången till kunskapssamhället. Mina föräldrars ordning – industrisamhället och det konsumtionsinriktade förortslivet – har blivit en börda, som bondesamhället var för industrin. Det räcker inte längre med ny teknologi eller mer explo­atering av människor och naturresurser. Världen blir ojämlik. Förlorarna är gamla industristäder som inte ser sin kreativa potential. Ställen som har stor andel kreativa är lyckligare, friskare och har färre rökare och överviktiga.

Jag har själv läst Floridas bok Den kreativa klassen och ställer upp på de flesta av hans slutsatser. Jag tror att kreativitet är av godo. Hans tre T. Tolerans, Talang, Teknik köper jag inte rakt av. Det tror jag är en förenkling. En förenkling som egentligen bara handlar om att förpacka budskapet så att det går att sälja. Likaså är hans index-tal mer populärvetenskapliga än akademiskt hållbara.

Men att vi måste uppmuntra kreativitet, skapa kreativa miljöer och satsa på utbildning det är svårt att ifrågasätta.



De kreativas apostel – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Kommunstorlek och Demokrati

Jag har börjat fördjupa mig i det här med kommunsammanslagningar. Är det bra eller dåligt? Vilka faktorer ska övervägas och hur ser tidigare erfarenheter ut och vad säger forskare i frågan? Det är en komplex och svår fråga och det finns inga givna svar. Det är inte ett enkelt ja eller nej. Det är snarare blir kanske ett väl övervägt nja.

Jag har laddat hem en utmärkt rapport som är publicerad av SKL. Den heter Kommunstorlek och demokrati och är skriven 2007 så är det ganska färsk. Rapporten kan inte belysa hur det ser ut just vid kommunsammanslagningar.

I indelningsfrågor har effektivitet och ekonomi istället alltid varit centrala teman. Under 1900-talet har kommunernas storlek anpassats för att kunna möta de krav som den växande välfärdsstaten ställt på den lokala nivån. Den demokratiska aspekten har inte varit bortglömd, men den har ofta kommit i andra hand. Bland annat beror det på att vi har förhållandevis liten kunskap om hur kommunsammanslagningar påverkar det demokratiska arbetet.  Erfarenheterna från tidigare reformer har i och för sig utvärderats noga, men resultaten är nu flera decennier gamla. Likaså finns studier från andra länder, men här är jämförbarheten begränsad, inte minst därför att Sverige redan har betydligt större kommuner än grannländerna.

Det  blir däremot en bra rapport ändå, som på ett bra sätt belyser skillnaden mellan stora och små kommuner utifrån demokratiaspekten.

David Karlsson har skrivit introduktionskapitlet. Här motiveras upplägget och arbetsmetoderna. Dessutom beskrivs de tre normativa demokratimodellerna som man har haft som referens för att kunna göra utvärderingar och dra slutsatser.

För att vara en introduktion så är det synnerligen detaljerat och omfattande. Begrepp som kommunstorlek, Befolkningsstorlek och direkta och indirekta effekter av kommunstorlek. Det är också viktigt att ta med sig nedanstående konstaterande.

Det är alltså därför svårt att hålla isär effekterna av kommunstorleken från en lång rad andra strukturella egenskaper, till exempel kommunens näringsstruktur, befolkningens ålderssammansättning och socioekonomiska förhållanden etc. Och för många av dessa samband är det inte heller nödvändigtvis så att kommunstorleken kommer först i kausalkedjan. Hur många som bor i en kommun idag beror på en historisk utveckling där ortens geografiska läge och produktionsförutsättningar har spelat in. Och dessa är ofta samma faktorer som påverkar den lokala kulturen, det sociala kapitalet och medborgares demokratiska deltagande.

Resultaten och slutsatserna som dras i rapporten måste alltså användas med ett stort mått sunt förnuft. Det är på inget sätt generella sanningar. Nedan presenterar jag de tre demokratimodellerna som man använt som norm i rapporten. De är viktiga att ta med sig. De är Valdemokrati, Deltagardemokrati och Samtalsdemokrati.

Dessutom måste man ta med sig den liberala demokratin som kan ställas mot den kommunitära demokratin.

Den liberala synen på demokrati bygger i korthet på att det offentliga ska hålla sig neutralt och respektera varje medborgares individuella rättigheter. Det finns inget objektivt allmänintresse utan den linje som får mest stöd är den som gäller. Under valperioden har väljarna insyn i vad politikerna gör och ställer dem till ansvar för vad de gjort i valbåsen.  Konflikt och åsikter som bryts mot varandra är något positivt, något som skapar en tydlighet mot väljarna.

I den Kommunitära demokratin avvisar man inte möjligheten att det finns ett allmänintresse som väger tyngre än enskilda partiers åsikter, man vill gärna nå en lösning som alla kan enas om.  Medborgarna förutsätts delta aktivt även under mandatperioderna, medborgardialog och brukarmedverkan är viktigt.

I Sverige har vi konstitutionellt sett en liberal demokrati, men ute i kommunerna är det kommunitära inslaget påtagligt.

Nyckelord

Valdemokrati(politikerperspektivet): Parlamentarism, partikonkurrens, Samlingsregering, konsensusorientering, representativitet, elitisering

Deltagardemokrati (medborgarperspektiv): Högt valdeltagande,  Engagerade och aktiva medborgare, utom parlamentarisk påverkan, god kunskap om partiernas politik, partimedlemskap, brukardemokrati,
förtroendeuppdrag/uppdragsvillighet, organisationsmedlemskap
Samtalsdemokrati : Gott samtalsklimat som inte exkluderar någon, tillgång till arenor för samtal

Framåt kommer jag att kort presentera de olika avsnitten i rapporten. Nästa gång är det Folke Johansson som har belyst Demokratin i små och stora kommuner från ett medborgarperspektiv.

Kommun utan anställda

Det börjar att dyka upp diskussioner om kommunsammanslagningar både i Nordvästra och i Sydöstra Skåne. En viktig och angelägen diskussion. Men det är viktigt att skaffa sig perspektiv och utreda det riktigt. Eller kanske fundera lite och därefter bestämma sig för om det är värt att bränna av mängder med tid, energi och pengar i onödan.

Framåt kommer jag att blogga en del på ämnet, men jag börjar med att ge ett exempel på en kommun i Kalifornien som har tvingats att vidta drastiska åtgärder och numera inte har några anställda.

Maywood, which, on July 1st, became the first municipality in California, and perhaps anywhere, to have no employees at all, after laying off nearly 100. The few clerks doing business in Spanish in Maywood’s small art-deco administrative building are now independent contractors or on loan from the neighbouring city of Bell. All Maywood’s police have been laid off. The three or four police cars patrolling the streets are driven by deputies of the county sheriff.

Nu måste det tilläggas att man gjort så eftersom alternativet var att gå i konkurs. Det är alltså inte ideologiska skäl som ligger bakom.

Men man stod vid ett vägskäl och valde en extrem form av outsourcing, eftersom då har man ändå större möjlighet att påverka sin framtid. Man kan tillämpa samma resonemang på en kommunsammanslagning.

Ett alternativ är att kommunerna köper in all verksamhet. Exempelvis via gemensamma driftsbolag, eller varför inte genom upphandling av aktörer som konkurrerar mot varandra.

Den politiska diskussionen kommer då att handla om vad som ska köpas in, inte hur man ska utföra tjänster och styra verksamhet.

Municipal finances: There goes everybody | The Economist.

Position småstad

Jag har hittat en blogg som skrivs av en kille som heter Patrik Gilbert. Han jobbar med CRM och kundupplevelser. Det vill säga Kundrelations management. Han har en hel del intressanta tankar.

Bland annat har han skrivit lite om småstäder i det första inlägget så tar han upp det jag går omkring och funderar på. Vilken position ska Ystad ta och på vilken nivå? Beroende på vem vi riktar oss till finns det ju olika budskap som går hem. Tyskarna åker till Wallanderstaden, Skåningar till korsvirkesstaden. Men vilken position ska vi ta gente Ystadborna? Eller danskarna?

Precis som med alla andra varumärken borde man positionera sig inom ett område. Är jag inte helt felunderrättad så jobbar Stockholm hårt för Europas renaste huvudstad. Åtminstone har de gjort det tidigare. Men Stockholm har en fördel som är huvudstad. Hur skall Värnamo, Ludvika, Sjöbo skapa en Customer experience som man skriver om på Tripadvisor.com? Hur skall Falköping, Mariestad och Vagnhärad bli orter man skriver om i utländska resemagasin? I Borås rasade populasen över att näringslivet skänker en Pinocchio-staty av Jim Dine. Idag besöker turister Borås för att gå skulpturvandringar. Jag tror att mycket handlar om mod. Den som är modigast vinner.

Jag håller med ska vi lyckas ta en position för att locka hit besökare måste vi våga tänka stort. Våga tänka nytt och ta hjälp av någon som kommer utifrån och ser med friska ögon. Dessutom måste vi förstå att man åker till Sverige, Skåne, Österlen men inte så ofta till Ystad om man är turist. Ystad är en del i en större upplevelse.

I sitt andra inlägg skriver han en dödsruna över småstaden. Småstaden är dömd att sakta somna in, eftersom ungdomarna kommer att åka till större städer i jakt på upplevelser.

Framförallt unga människor vill uppleva saker, de vill leva i kosmopolitisk värld. En stor del av välutbildade unga personer funderar först på var de vill bo, först därefter vad de vill jobba med. Små städer ger inte de talangfulla, ambitiösa ungdomarna den utmaning man söker. Det är absolut inget nytt i det, men det ökar dramatiskt enligt artikeln i HBR.

Det kan nog stämma att utvecklingen accelererar. Nu för tiden försvinner nog en större andel av ungdomarna iväg, Helt enkelt för att det är fler som skaffar sig utbildning. Frågan är vad småstaden ska göra,

Jag tror att småstaden har en hel del att erbjuda, men kanske inte till de mellan 18 och 25 som vill förverkliga sig själv. Förra helgen var jag i Simrishamn på valkampanj och där fanns en äldre herre som gick på om hur dåligt det var att politikerna inte hade gjort något åt att ungdomarna flyttar från Simrishamn, Men vad ska politikerna göra?

Till vilket pris ska hela Sverige leva? Vad innebär det att hela Sverige ska leva? Är det en rimlig målsättning att hela Sverige ska leva? Kan vi på något mirakulöst sätt motverka 100 år av urbanisering?

Men en sak tror jag mig veta. Inställningen att det är politikers jobb att göra något åt det lär bara öka på takten.

För Ystad tror jag att vi måste hitta en position som tillvaratar det lilla samhällets närhet, erbjuder ett fint boende samt en trygg uppväxt med bra skolor. Vi måste ta en position i förhållande till Malmö. Det är ingen större upplevelse i det. Men jag tror att om vi tänker oss att det ska vara en upplevelse att bo i Ystad och laddar denna upplevelse så kommer vi att komma framåt.

Gratis spann och spade

Igår var första dagen på min pappaledighet. Jag och dottern gick en långtur. Efter att vi tagit en snikfika på på jobb gick vi till lekplatsen i åfåran. Där stötte vi på en mamma som var nyinflyttad. Hennes dotter var lite besviken för mamman hade glömt ta med spann och spade. Vi småpratade lite och då berättade hon att de var nyinflyttade. Där de kom ifrån (Malmö) behövde men inte ta med spann och spade till lekplatsen eftersom det oftast låg lite bortglömda leksaker kvar.

Tänk så enkelt det hade varit om kommunen eller någon annan sponsrade med gratis spann och spade till lekplatserna. Distributionen hade man löste lite enkelt genom att de som städar gatorna hade lite spannar med sig så att de kunde fylla på på morgonen.

Det hade varit en försumbar kostnad för kommunen men varit en positiv signal till alla barnfamiljer. Som det är nu är vi ju på väg att bli en kommun för de mogna och övermogna (humor, förtydl. för den som saknad det). Jazzfestivaleer, Operafestivaler. I skenet av dessa projekt borde man inte behöva gräva så djupt i den kommunala plånboken för att få råd till några spannar och ett gäng spadar.

Sociala investeringar

En kompis har varit ganska aktiv med att pusha för kampanjen fem minuter för barnen. Det är en föräldraförening som vill uppmuntra till att skicka brev eller på annat sätt göra kommuner och politiker medvetna om värdet av tidig prevention. Att små barngruppen är samhällsekonomiskt lönsamt om man höjer blicken och ser det i ett längre perspektiv.

Som stöd för sin argumentation använder de främst en rapport skriven av nationalekonomerna Anders Wadeskog och Ingvar Nilsson. Rapporten heter Individen i Centrum – bättre att stämma i bäcken än i ån. De vill utifrån nationalekonomiska principer och metoder visa att det är mycket lönsamt för samhället att satsa pengar på barn så tidigt som möjligt.

Riskfaktorerna för att barn ska hamna i utanförskap är relativt kända. Det gäller att acceptera att det är så och vidta åtgärder så tidigt som möjligt. Kanske rentav på BB. Det handlar om att att lyfta fram dessa faktorer och arbeta preventivt för att ge föräldrarna möjlighet att vara bra föräldrar.

De använder en fiktiv person för att exemplifiera

Egentligen befinner sig Torbjörn i riskzonen redan innan han föds. Hans ensamstående mamma är då knappt myndig, utan utbildning och socialt nätverk. Hon har helt enkelt mycket emot sig och är i behov av extra stöd och hjälp. På MVC, BVC och i barnomsorgen uppmärksammas på olika sätt problem för både mamman och Torbjörn, som tidigt ses som ett udda och stökigt barn. Mammans kontakter med socialtjänst och försäkringskassa i form av socialbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott löper som en röd tråd genom uppväxten.

Torbjörn fortsätter sin resa mot utanförskap genom grundskolan där han får allt svårare att hänga med i undervisningen. I sjunde klass läser han som en fjärdeklassare och mattekunskaperna är ännu sämre. Motivationen är låg och han skolkar och ställer till besvär. Han lämnar grundskolan utan fullständiga betyg mot ett fortsatt liv i en socialt och intellektuellt torftig miljö.

Man behöver inte vara särskilt fördomsfull för att se hur hans fortsatta väg mot marginalisering och utanförskap kan komma att se ut. Men låt oss stanna upp och fundera över om det verkligen måste
gå så här snett?

Torbjörn är ingen värsting, utan enudda kille med svag social och ekonomisk bakgrund, som antagligen skulle kunna utveckla sig till en fullt fungerande samhällsmedborgare – om bara insatserna hade präglats av ett långsiktigt perspektiv, samordnats och satts in i tid.

Det låter inte så konstigt. Tänk så mycket lidande som kunde undvikits. Men det hade även funnits pengar att spara. Det är det som är poängen. Ett exempel från Leksand där man satsat på ett familjecenter för att ge föräldrar stöd och redskap i sitt föräldraskap.

Utifrån ett populationsurval tillämpar man välkända och accepterade sannolikhetstal.

I Leksands fall har vi utgått från årskullarna 0–7 år för åren 2000–2007 vilket motsvarar 800 barn.
De relativa och absoluta sannolikheterna för framtida utanförskap för 800 barn i Leksands kommun 2000–2007.
Prob   Antal
Narkoman   0,003    2,4
Alkoholist      0,01         8
PsykSvå       0,005        4
PsykLätt        0,05      40
LångSjuk       0,03       24
LångArblös  0,03      24
Summa          102,4
Andel 12,8%

Om inget särskilt görs för att förhindra denna utveckling finns det en statistisk risk för att så många som 102 av de 800 barnen hamnar i ett framtida utanförskap av olika grad.

Hur mycket pengar kan man då spara?

De sannolika kostnaderna för framtida utanförskap för de 102 individerna innebär att de samhälleliga
välfärdskostnaderna på årsbasis uppgår till cirka 39 miljoner kronor och ur ett livslångt perspektiv till cirka 835 miljoner kronor. Till detta kommer produktionsförluster som ur ett livslångt perspektiv uppgår till 874 miljoner kronor. Totalt kostar detta framtida utanförskap för de 102 individerna cirka 1 710 miljoner kronor.

Det finns med andra ord en preventionspotential på som mest cirka 1 700 miljoner kronor, som genom olika förebyggande och främjande insatser går att förhindra eller reducera.

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det är en bra affär att driva centret som kostar 2 600 kronor per barn. Om programmet bidrar till att EN person undviker att hamna i utanförskap ger projektet en avkastning på 336 procent

Det låter ganska självklart och som att inte göra det är heltokigt. Vilken rationell politiker vill inte vara med och fatta så bra beslut för framtiden. Det beror på att det finns en hake.

Ett ständigt dilemma för beslutsfattare är att med säkerhet fastställa kausaliteten vad gäller de långsiktiga effekterna av prevention och tidiga insatser. Att ställa dagens säkra kostnader för att förhindra marginalisering och utanförskap, mot osäkra intäkter någonstans långt in i framtiden.

En metod för att värdera dessa effekter är att med hypotetiska eller villkorade kalkyler jämföra olika insatser för barn och ung i förhållande till alternativet att i stort sett inte göra något alls. Det går tämligen säkert att räkna ut vad det förebyggande arbetet kostar men svårigheten är att vi så sällan vet eller med säkerhet kan bevisa effekterna, särskilt de på
lång sikt, av det förebyggande arbetet

Med andra ord gäller det att hitta så rigida metoder som möjligt för att skapa beslutsunderlag som håller och motiverar utgifterna idag.

Författarna introducerar därför begreppet Socioekonomiska bokslut.

Alla verksamheter har ekonomiska relationer till sin omvärld. Två av dessa kallar vi för intäkter och kostnader – det vill säga ersättning för det man gör respektive det som man själv måste betala för andras resurser.

Verksamheter som arbetar med prevention och/eller rehabilitering skapar betydande förändringar i intäkter/ kostnader hos ett antal aktörer. För att åskådliggöra detta använder vi oss av ett SocioEkonomiskt bokslut. Syftet är att komplettera  verksamhetens egen redovisning av intäkter och kostnader med en redovisning av de ekonomiska effekterna i verksamhetens omvärld, för att på kort och lång sikt ge en mer korrekt bild av insatsens effekter.

I slutet på sammanfattningen av rapporten sammanfattar de vad det handlar om och vad vi måste göra för att omsätta kunskapen om värdet av att förebygga och bryta utanförskap.

Vi hoppas att synsättet som rapporten präglas av ger dig som läsare inspiration, argument och kraft att tänka och agera i nya banor. Att inte se insatser för barn och unga som en budgetmässig kostnad som till 100 procent belastar innevarande års budget, utan i stället inta ett långsiktigt perspektiv och se det som en social investering.

Likt fysiska investeringar där pengar som t.ex. satsas på att bygga ett nytt hus budgetmässigt belastar en investeringsbudget, vilket gör att innevarande års budget i princip endast belastas med avskrivningskostanden. Som vi ser det borde i logikens namn en tidig insats för att förhindra marginalisering, liksom prevention och rehabilitering bokföras inte som en kostnad utan som en social investering i människor; ett uttryck för att vårda och utveckla humankapitalet i en kommun.

Det svåra är att vi faktiskt  har begränsade resurser idag. Men om vi ska investera kanske avkastningen och tillväxten som kan fås genom att investera i människor ska vägas mot satsningar på exempelvis  infrastruktur. De exempel som lyfts fram i rapporten visar att investeringar i människor måste ses i samma långsiktiga perspektiv som exempelvis en höghastighetsjärnväg och att de kan ge en fantastisk avkastning.