Folkhemsstudier

För den som är intresserad av att titta närmare på vad som egentligen felas SAP och vari utmaningarna ligger rekommenderar jag Stig-Björn Ljunggrens blogg Folkhemsstudier. Han är nu uppe i reflektion 42 kring dessa frågor. Även om han hör hemma i S så har han en oerhörd förmåga att se problemen och formulerar sig oftast föredömligt tydligt och kort.

Ett bra exempel hämtar jag från reflektion 38 där han sågar pratet om ökade klyftor längst fotknölarna.

Tyvärr är klyftsnacket en återspegling av dunkelt tänkande, ideologisk förvirring och framförallt en koagulerad socialdemokratisk omvärldssyn.

Det alternativa synsättet är självfallet att det inte är klyftorna – definierat som avståndet mellan den rikaste och fattigaste – som är problemet. Utan om det finns möjligheter att påverka sin situation eller inte.

Det som borde stå i centrum är således inte klyftor utan möjligheter.

Möjligheterna att förflytta sig. Ta sig fram. Hitta nya lösningar.

När jag läser hans blogg och lägger ihop helheten stärker det mina tankar om att SAP har gjort sitt. Om de reformerar sig i den utsträckning som det blir allt tydligare att det behövs kommer man att så totalt alienera sig från det man är nu – att det inte är ärligt att behålla namnet.

Sosseträsket

Stig-Björn Ljunggren bloggar om en relativt ovetenskaplig, men i mina ögon trovärdig undersökning han gjort. Trovärdig – eftersom den stämmer mycket bra med den bild jag har av Sossarnas gräsrötter.

Resultatet är att jag efter genomläsning faktiskt grät en smula, kanske påverkad av att Stilla Natt spelades på radion, men framförallt för att det var så vackert. Alla ville väl. Fördelningsspaden skottade ut slantar över hela mänskligheten.
Men inte en antydan om tillväxt eller att välfärden har en materiell bas.

Personligen gråter jag inte utan ser framåt mot framtiden med tillförsikt. En framtid med SAP i svåra existentiella problem minst över valet 2014. Ett parti är ju sina gräsrötter, inte ett linjetal av en avgående partiledare.

Noterar att han använder Ystad sossarnas Roger Jönsson texter som illustration över en så kallad Fördelningssosse.

Fördelningssosar – tillväxtsossar 9-1 « Stig-Björn Ljunggren.

Naken, utblottad och pank…

…så måste socialdemokraterna känna sig. Precis som att kejsaren inte längre kunde blunda för det faktum att han var naknen blev det uppenbart att ett parti som endast lockar 22% av de arbetande knappast kan skrädda sig i titeln arbetarparti.

De är utblottade på politisk vilja och panka på idéer. P J Anders Linder formulerar det elegant i en ledare i SvD

Nu är Socialdemokraterna mer politiskt illa ute än någonsin förut. Väljarstödet ligger på samma nivå som för 100 år sedan (då Sverige var på väg in i stordriftens och de stora kollektivens samhälle, inte som i dag på väg ut ur det). Man är borta från regeringskansliet under ytterligare minst fyra år, vilket är rent förödande för ett parti som har maktutövning som sitt viktigaste sammanhållande kitt.

Frågan är vad som händer nu. I och för sig är det fortfarande en stor apparat med SAP, Facket och diverse rörelser, stiftelser som kan bidra med försörjning till framtidens pampar. För en genomgripande förändring av kulturen inom partitoppen tror jag inte att vi kommer att få se.

Då krävs det att även LO  byter ut sina toppar och att en stor del av SAP-maskineriet lämnar. Eftersom alltför många inte har något alternativ att gå till kommer nog många att klinga sig fast vid sin utkomst in till det bittra slutet. Alla har ju inte förmånen av en generös riksdagspension.

Det som krävs är en modig ledare, och en insikt hos gräsrötterna att man aldrig kommer att bli ett 45 procent parti igen. Det gäller att hitta en ideologisk bas som har giltighet för framtiden, inte bara anpassa sig till väljarna i syfte att återfå makten. Det gäller att bygga långsiktiga allianser och visa respekt för sina samarbetspartners. Vem vill samarbeta med en buffel. Vem finns det att samarbeta med?

De senaste dagarna har vi sett en ganska tydlig anpassning till Alliansen politik. Det var fel på skattepolitiken och politiken i största allmänhet. Det innebär att man i princip lägger sig ner och medger att Alliansen har rätt. Det måste löna sig att arbeta. Det är nog det viktigaste som har hänt. Om den rättelsen baserar sig på äkta insikt eller inte blir vi snart varse.

SAP är nakna, utblottade och panka. Nu har de dessutom förstått att makten var lånad.