Kunskap i generationer

För någon vecka sedan stötte jag på en blogg som heter seniorbloggen. Visst låter det bra

På Seniorbloggen.se får bara du som är över 65 vara fast skribent. Samtidigt är bloggen öppen för och välkomnar kommentarer och diskussion från alla, oavsett ålder.

– Gruppen över 65 blir en allt starkare påverkans- och maktfaktor – det är vad övriga samhället måste inse och förhålla sig till, säger initiativtagaren Thorbjörn Larsson, som även utrett äldrefrågor på uppdrag av regeringen.

Bakgrunden är att Sverige (tillsammans med Japan) har världens äldsta befolkning, och inom några år kommer 25 procent av svenskarna att vara över 65.

Våra mest erfarna
I den åldersgruppen finns redan nu flera av våra mest erfarna personer inom ämnen som ekonomi, musik, miljöfrågor, politik, boende, utbildning, livsåskådning, etik, mode, juridik, sport och mycket annat. Det är också dessa personer som kommer att medverka regelbundet eller med enstaka inlägg.

Jag har tittat på den och vissa inlägg är tankeväckande andra inte. Precis som det brukar vara. Men det kändes som ett bra initiativ. Sen kan man så klart invända mot deras något självgoda beskrivning av sin egen erfarenhet. Det finns yngre människor som har tillräckligt med erfarenhet och med bättre insikter om vad som kommer att hända i framtiden. Bara det faktum att man gjort något långt tid betyder inte vare sig att man kan det bäst eller kan mer bättre än andra. I vissa fall är det dessutom en nackdel att vara äldre eftersom fokuset just skiftar från vad som kommer att hända till vad som har hänt.

Det var egentligen inte det jag tänkte att blogga om utan hur kunskapsöverföringen i stort fungerar mellan generationerna rent generellt. Jag upplever det som att vi har ett problem i kommunikationen mellan generationerna. Yngre kommunicerar ofta som jag gör nu. Via nätet och på sociala medier. Det kräver att man har en ganska stor trygghet. Vem som helst kan läsa det jag skrivit. Stavar jag fel eller tappar bort ett ord ser alla det. So what – världen snurrar på ändå. Jag tror att alltför många äldre sitter med en Jante på axeln som hämmar dem. Man kan inte blogga eller kommunicera om man inte vågar riskera att det kommer ut en ogenomtänkt inlägg eller dålig formulering då och då.

Jag har börjat fundera på vilken kunskap det är som ska föras över. Vilka frågor vill jag har svar på? Ska jag ställa frågan? Är äldres kunskap relevant?

Det bara tar en generation för att radera ut kunskap som har gott från generation till generation. Å andra sidan finns det inte något syfte i att föra vidare kunskap som inte är relevant. Min farsa behövde inte föra farfars kunskap kring lantbruk vidare, eftersom jag handlar på Willys. Å andra sidan kanske mina barnbarn kommer att behöva just den kunskapen. Men då pratar vi kunskap om saker och fakta, det går ju att dokumentera och lära sig.

Det finns en annan typ av kunskap som lockar. Kunskap om livet. Hur ska man bli lycklig? Hur känns det att bli gammal? Döden? Det är svåra frågor. Undrar om det finns någon som bloggar om döden?

Bromsen glappar

Sydsvenska tar upp en sak som jag berört tidigare. Det är inte synd om pensionärerna som kollektiv. Det finns en broms i pensionssystemet som man håller på att trixa med. Bromsen är till för att det ska finnas pengar till framtida generationer. Lite förenklat kan man säga att ju fler som arbetar ju mindre risk att bromsen träder in. Pensionsuttaget är nämligen kopplat till hur ekonomin som helhet utvecklas.

Nordea har gett ut en rapport som visar hur förmögenheten är fördelad. Det de över 55 som sitter på den den största förmögenheten. En LO rapport från 2009 bekräftar bilden.

Rikast är åldersgruppen 55-64 år, där merparten
av 40-talisterna återfinns. De har den största
sammanlagda nettoförmögenheten och har ökat
sin förmögenhet med 220 miljarder kronor mellan
2002 och 2004 vilket är 90 miljarder kronor
mer än för den näst rikaste gruppen yngre pensionärer.
Åldergruppen 55-64 år hade i snitt en
nettoförmögenhet på 882 000 kronor, vilket är
betydligt mer än för 50- och 60-talisterna som
hade en genomsnittlig nettoförmögenhet på
560 000 respektive 309 000 kronor år 2004.

utdrag från Nordeas rapport förmögenhetskällan som utkom 2006

Eftersom fastigheterna inte har tappat speciellt mycket i värde trots finanskrisen kan vi anta att de fortfarande har en proportionellt sett stor del av förmögenhetskakan. Rapporten tar dessutom inte upp värdet på den fordran i form av utlovad pension som staten har gett. Hade man gjort så hade skillnaden blivit än större. I framtiden kan vi räkna med att den pension vi får av staten blir lägre än den de har som gick i pension nyligen eller kommer att göra inom kort. Ska man vara krass kan man säga att vi i de yngre generationerna ska spara undan till vår egen pension samtidigt som vi betalar för andras.

Att bli gammal är naturligt och jag kan inte se varför samhället varför samhället på något sätt ska få ansvar för att sysselsätta våra pensionärer. I vår stad vill de ha ett aktivitetshus där de kan fika och ha aktiviteter. Varför ska kommunen ordna ett hus för seniorer där de kan sitta och dricka skattesubventionerat kaffe när stan är full av Caféer som behöver omsättningen.

Nu ska man komma ihåg att att detta är ackumulerade siffror, visst finns det fattig-pensionärer. Men vi ska inte låta pensionärskollektivet använda dessa som sköldar när de kommer med sina kravlistor.  Det är inte bara bromsen som glappar det finns risk att gasen hänger sig.

-.Det är inte fel på systemet – Huvudledare – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

tillägg 2009-0417

Neo skriver om samma sak. Vi måste förstå att pensionärer är en heterogen skara och att de inte är det minsta synd om de allra flesta.