Schweizerost

Idag har Sverige skrivit ett dubbelbeskattningsavtal med Schweiz. Jag uppmärksammades på det genom Carl B Hamiltons blogg. Det är ännu ett av de senaste åren avtal med mer eller mindre obetydliga länder, där det huvudsakliga motivet från svensk sida är att upptäcka skatteflykt.

Jag drog mig till minnes att riksrevisionen så sent som 2010 kom med en rapport där de kritiserade regeringen för hur de arbetade med dubbelbeskattningsavtal. Jag googlade fram rapporten.

Skatteavtal med andra länder undertecknas för att lindra effekterna av internationell dubbelbeskattning, för att skapa goda konkurrensförhållanden för exportindustrin, för att uppmuntra investeringar mellan stater och för att förhindra skatteflykt. Regeringens mål med skatteavtalspolitiken är att Sverige ska ha ett modernt och uppdaterat nät av skatteavtal. Riksrevisionen har granskat hur regeringen arbetar med skatteavtal och vilka prioriteringar man har gjort i det arbetet.

Av granskningen framkommer att avtalstakten har sjunkit sedan slutet av 1990-talet och att konkurrensaspekterna har prioriterats ned till förmån för arbete med informationsutbytesavtal. Dessutom har regeringen inte tagit fram de underlag som behövs för att man ska kunna analysera effekterna av den kritiserade utjämningsordningen mellan Sverige och Danmark. Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att öka fokus på konkurrensaspekterna i skatteavtalsarbetet för att svenska företags konkurrenssituation inte ska försämras.

Personligen har jag erfarenheter från ett dubbelbeskattningsärende som är typexemplet för hur det inte ska få fungera. Nu ska jag inte gå in på detaljerna, med det rör sig om ett svenskt bolag verksamt i Polen. De är utsatta för ett brott mot dubbelbeskattningsavtalet. Något som Skatteverket instämmer i och har därför accepterat att driva processen mot Polen.

Men det var för ungefär fyra år sedan som de inledde processen. Först tog det två år där vi fick märkliga skrivelser från Polen. När vi svarat dröjde de ibland upp till ett halvår för att sedan återkomma med en ny variant på samma irrelevanta frågor. Nu hör de inte ens av sig längre.

Tydligen verkar Polen vara ett extrem fall. Enligt Skatteverket tar denna process normalt ca tre månader. Hur kan det vara att inte finansdepartementet, regeringen eller någon annan följer upp hur befintliga avtal verkställs? Här har vi ett EU-land som är ett av Europas största och som har ett relativt stort utbyte med svenska företag. Som fullständigt struntar i de avtal de har slutit med oss.

Vad händer ingenting.

Jag tycker dessutom att regeringen ska skämmas lite extra över att man prioriterar att jaga in uppgifter från skatteparadis över att lösa skattesituationen för alla Öresundspendlare. Som fortfarande efter alla dessa år sitter i kläm. Även här får man kritik av riksrevisionen.

Nej – Detta är ett utslag av helt vanligt förtrödenhet som vi säger i Skåne. Istället för att hjälpa våra företag till goda villkor och rimliga förutsättningar på en global marknad lägger man krutet på att klämma dit några få rika. Nu säger jag inte att det är rimligt, eller bra med skatteflykt. Men är målet att skapa välstånd så är det väl viktigare att skapa nya förmögenheter.

 

Läs rapporten i sin helhet.

Apopå tjockisskatt

Stefan Hannas förslag om skatt på överviktiga är lite felriktad. Det finns många grupper som kostar samhället stora pengar som vi inte beskattar hårdare för att de ska ”göra rätt” för sig. Däremot så är övervikt ett samhällsproblem som kostar stora pengar.

Men det finns andra saker som är skadligare och som jag tycker ska ”straffskattas” betydligt hårdare med samma resonemang nämligen tobak och alkohol. Båda dessa har dessutom skadliga effekter på omgivning i form av exempelvis passiv rökning och misshandel. Dessutom kan man fundera över alla dem som utsätter sig för fullständigt onödiga risker och exempelvis blir skadade i skidbacken eller vid fallskärmshoppning. Borde man inte teckna en tilläggsförsäkring i samband med att man löste liftkort.

Det är oerhört svåra och komplexa frågor som inte förtjänar att reduceras till en så fånig sak som tjockisskatt. Var upphör individens ansvar och var tar statens vid. Om staten plockar upp notan. Har man då inte rätt att ställa vissa motkrav?

Reaktionerna mot förslaget har varit ganska hårda. Jag vänder mig också mot tonen i förslaget och den förenklade argumentationen samt det faktum att det luktar moralism och livsstilsfascism. Kent Persson skriver bra om vad man kan och bör göra för att bekämpa övervikt. Men många med mig konstaterar att det rent logiskt inte håller att argumentera för en straffbeskattning av överviktiga.

Skuldfällan

Dick Erixon har i ett inlägg reflekterat över ränteavdrag. Ränteavdrag är ju egentligen en ganska märkligt företeelse. Varför ska vi få rabatt på räntan? Hade vi inte haft det hade vi betalt mindre för husen för att få råd att bo där.

De har rent av funnit tider när man har haft ett fullt ränteavdrag. Det vill säga kvittat hela ränteutgifter mot sin löneinkomst. Funderar man på det innebär det att det lönar sig att låna. Eller det kostar i alla fall ingenting. Det leder till att fler lånar. Färre tycker att det är lönt att spara ihop till en rejäl buffert. För det fungerar ju dessutom så att du får betala skatt på kapitalvinster. Vi får alltså ett system som missgynnar den som sparar och gynnar den som lånar.

Konsekvensen är att befolkningen har en hög skuldsättningsgrad. Det blir norm av ha en högt belånad fastighet. Det blir norm att låna först bilar, vitvaror och nu även resor.

Här ligger en fara. En stor del av befolkningen bygger inte upp ett eget skyddsnät utan är helt beroende av att staten skyddar dem mot livet i alla dess former. Medborgarna förlorar sin självständighet.

Jag läste en bok som handlade om välfärdssamhällen. Man tecknade en bild av olika system. Antingen var det staten, familjen eller marknaden som utgjorde trygghetssystemet. Inte ett ord om sparande och individuellt ansvar.

Det får dessutom den tragiska effekten att när allt för få sparar pengar finns det inte kapital för att utveckla de idéer som man bär omkring på.

Intressanta tankar och viktigt att ta med sig när man pratar företagande och företagsklimat. Ska vi pumpa upp huspriserna till bekostnad av företagsklimatet. Det har inte varit en så bra idé de senaste 40 åren. Det är kanske dags att fasa ut ränteavdraget och ta bort kapitalskatterna.

DagensPS.se – Begränsa ränteavdragen och sänk skatten.

Dubbel bokföring

I vissa av PIIGS länderna behöver man inte höja skatten så mycket. Det handlar snarare om att samla in den. Vi svenskar kan nog inte ens förstå hur dåligt det kan fungera. Skatteverket fungerar oftast som ett urverk i den dagliga kontakten, visst ibland hakar visaren upp sig och man kommer i lite osynk med medborgarna.Men på det hela taget är det en myndigheter som gör det den ska, och på det stora hela har folkets stöd och förtroende.

I Italien är det inte riktigt så. Hade man samlat in alla skatter som undanhålls staten hade man minskat sitt budget underskott med 6 procent. 6 procent!

The  owner of five Ferraris claims an income of €1,000 ($1,200) a month. A restaurant owner purchases a €750,000 home but declares nil income. An owner of a large property portfolio never files tax returns. Cases like these are part of the colourful patchwork of Italian tax evasion, which is estimated to cost the country around €100 billion a year, equivalent to some 6% of GDP. Little wonder that the government is trying harder to collect the money.

Det är helt otroligt att vi i ett land som ingår i Euro-länderna har så dålig internkontroll. Men nu blir det andra bullar av.

A financial-stabilisation decree enacted on May 31st contains several measures aimed at tax cheats. To encourage town councils to join the battle, the government is offering them one-third of revenues recovered and fines levied for their part in successful prosecutions. Another measure imposes checks on firms that shut within a year of being set up, which are considered likely vehicles for fraud. The decree also requires tax authorities to look at firms that declare losses in more than one tax year, stiffens the rules on blacklisted tax havens and requires payments made to the state pensions agency to be cross-checked against tax returns.

Dessutom försöker man komma åt kontanthanteringen. Italienarna gör tre gånger fler kontanttransaktioner mot resten av Euro-området. Frågan är om man någonsin kommer att nå ner till en acceptabel nivå på fusket. I ett land där fusket är norm är det svårt att få tillstånd förändringar.

Tax dodging in Italy: Evasive measures | The Economist.

Skattmasen som bloggar

Kollade av mitt RSS flöde och via Fokus hittade jag Jesper Svenssons Blogg. Han jobbar på Skatteverket och bloggar bland annat om vad som händer på Skatteverket. Sånt gillar jag, inte minst eftersom jag jobbar med skatter.

Han är som ni förstår inte rent positiv till Skatteverket. Som ni förstår är inte Skatteverkets ledning rent positiva till Jespers bloggande. På sin blogg utvecklar han sig om varför han gör det.

Först och främst: Anledningen till att jag över huvud taget skriver om företeelser inifrån Skatteverket är att Skatteverket är en statlig myndighet där alla svenskar, i egenskap av såväl ”kunder” som ”delägare”, har en berättigad anledning att ta del av det som försiggår inom myndigheten.

Av samma anledning skulle jag inte skriva den här typen av blogginlägg om jag jobbade på ett privat företag. Ett företags inre liv är en angelägenhet som enbart rör företagets ägare, ledning, medarbetare och – i viss mån – kunder.

En hel del av de inlägg jag skrivit har innehållit kritik mot Skatteverkets ledning. Ibland har jag varit raljant och kanske tagit i mer än nödvändigt. Möjligen har detta inneburit att jag blivit persona non grata på sina håll och att mina eventuella chanser till något slags karriär inom Skatteverket beskurits eller helt raderats.

Det vore inte orimligt om detta ”möjligen” oroade mig. Men det gör det inte. Min drivkraft är nämligen inte en karriär på Skatteverket. Det innebär inte att jag inte kan tänka mig en sådan karriär, för det kan jag. Men den karriären är underordnad mitt behov av att kunna uttrycka mig fritt om det jag tycker att jag ska kunna uttrycka mig fritt om. Man får naturligtvis tycka att detta är naivt, pretentiöst, fånigt eller bara dumt. Men sådan är jag.

Om någon undrar så kan jag med stolthet berätta att han dessutom är folkpartist.

Håkan Mattsson och Molgan

Nu nekar vissa av Håkan Mattssons så kallade representationsgäster till att de har närvarat vid två av de tillfällen som han har yrkat på avdrag för.

Det påverkar i och för sig inte bedömningen kring affärsmässigheten men det tyder på att Håkan Mattsson vid något tillfälle medvetet måste ha lämnat felaktiga uppgifter till Skatteverket.

Detta rör sig inte om en gråszon längre, utan om en häpnadsväckande brist på moral och förstånd som gör att han borde ifrågasätta sina kandidaturer i den kommande valrörelsen.

Hade han varit smart hade han sagt att det var Molgan.

Påstådda gäster var inte på bjudningen.

Arbetslinjen i arbete

I går blev jag lite besviken på Alliansen. Nu ska de köpa pensionärernas röster på arbetslinjens bekostnad var min tanke. Det finns en broms i pensionssystemet av en mycket god anledning. Det ska räcka till kommande generationer däribland till undertecknad. Om vi tar bort effekten av att bromsen träder i kraft och belånar landet istället kunde vi lika gärna låtit bli att införa bromsen. PRO har gjort en utredning där man kommer fram till följande siffror

De närmaste tre åren kommer skillnaderna att bli ännu större, eftersom pensionären inte kommer att få sin inkomst uppräknad. Den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till. Det innebär att pensionen kommer att minska de närmaste tre åren, enligt prognosen.

År 2012 kommer pensionären att ha hela 22 procent mindre att röra sig med än löntagaren om prognosen slår in.

Om vi istället utgår från vad en vanlig löntagare får i pension, så är det idag lite drygt 60 procent.

År 2006 kunde löntagaren räkna med att få nästan 65 procent i nettoinkomst i förhållande till nettolönen som arbetstagare.

År 2012 kommer nettoinkomsten att ha sjunkit till 52 procent av löntagarens nettoinkomst.

Förändringen beror på en kombination av bromsen i pensionssystemet och den stora skatteskillnaden mellan yrkesverksamma och pensionärer.

Pensionären kommer kontinuerligt att få en allt lägre andel av löntagarens inkomst.

Jag tycket inte att jobbskatteavdraget är inte det bästa på långsikt. Då ser jag hellre ett förhöjt grundavdrag för alla. Men man ska inte glömma att Alliansregeringen tillträdde i ett läge där Socialdemokraterna trots en lång högkonjunktur inte lyckats få människor i arbete. Alliansen gick till val på att de skulle få människor i arbete. Då ska jobbskatteavdraget ses som en del av detta. En annan är att man försöker få människor att gå från passivitet till aktivitet. Därav satsningarna på nystartsjobb och den massiva satsningen på praktikplatser och en ökad koordination mellan arbetsförmedling och försäkringskassa.

Idag blev jag glad igen. I Sydsvenskan stod  det att de flesta av de som tidigare stämplades som arbetsodugliga och värdelösa klara av att arbeta. Detta sker inte   på ett människofientligt och ovärdigt sätt, vilket det ofta framställs som. Utan utifrån en positiv människosyn där man tror på individen och dennes förmåga.

Många har gjort framsteg. Vi ser att de har börjat bryta sitt mönster från sjukskrivningstiden och att vi har mer att erbjuda dem, säger Agneta Mattsson.

Totalt sett har hon en positiv bild av de utförsäkrades första tid hos Arbetsförmedlingen.

Vi har mött individer med väldigt olika problem och svårigheter och vi kan nog utveckla vårt arbete. Men vi har fått många positiva signaler från folk om att komma till en ny myndighet, möta nya människor och få nya möjligheter. Det känns skoj att se att individer har tagit sig framåt, säger Agneta Mattsson.

Givetvis kommer vissa i kläm, men att försöka få människor att vara aktiva och ge dem en position i samhället där de känner sig behövda är inte lika omänskligt som att slentrianmässigt förpassa människor till ett liv i passivitet och utanförskap.

Detta är för mig det första tydliga tecknet på att arbetslinjen fungerar. Det är ett stort skepp som ska vändas och det finns en stor tröghet i systemet att brottas med –  men genom hårt arbete lyckas Alliansen skapa resultat. I skenet av det är det inte orättvist att pensionärerna får en del av samhällsvinsten.

Den största vinsten är ändå den som inte kan räknas i pengar utan i människovärde, självkänsla, stolthet och självständighet.

Raka rör – enkla skatter

ROT, RUT, 25, 12, 6 eller noll procent moms. Under 26 eller över 65. Debatten är hetsig och jag tycker att de flesta missar ett viktigt perspektiv.

Det handlar om att frigöra marknadskrafterna och styra resurser dit de gör mest nytta. Jag är väl inte direkt motståndare till vare sig RUT eller ROT. Däremot ogillar jag principen att staten bestämmer vilka branscher eller personer som har en framtid. Rent samhällsekonomiskt borde vi sträva efter att ha ett så enhetligt och neutralt system som möjligt. Så var också syftet med den senaste stora skattereformen. Målet måste vare en effektiv samhällsekonomi och ett gynnsamt företagsklimat. Något annat har vi inte råd men i en globaliserad värld.

En momssats, en arbetsgivaravgift, en kommunalt fastställd inkomstskatt utan värnskatt och ett grundavdrag m.m.  Jag tycker att det är orimligt att staten tar mer än hälften av vad en företagare tjänar – en tredjedel kunde jag kanske accepterat, men knappt det. För ett renodlat tjänsteföretag är det än värre. Då momsen i princip  innebär att man ska börja att ge staten 20 procent av sin intäkt. Därefter fortsätter den och  tar de hälften av vinsten.

Här har alliansen fullständigt misslyckats utan verkar inom det av sossarna så utnyttjade ventilen som kallas avdragsmöjligheter. Med ventil menar jag att de flesta köper ett högt skattetryck om de kan göra ett litet avdrag som de egentligen inte har rätt till. Resor till och från arbetet som inte gjorts eller andra påhitt.

Hittills har Alliansen bara introducerat avdrag  och reduktioner. Jag förespråkar att vi fasar ut samtliga avdrag över en fem år inklusive körning till och från jobbet. I samma takt sänker vi skatterna för alla. Sveriges ekonomi måste stärkas i relation till omvärlden. Annars har vi till sist inte mycket att fördela mellan varandra.

Skatter i Fokus

Jasenko Selimovic gör en bra sak i Fous. Han lyfter fram tabut eller ointresset kring skatter. Skulle vi öppet börja diskutera skatter och skattenivåer hade det troligen orsakat ganska mycket förändring.

Jag hade nyligen en föreläsning för 70 blivande frisörer och gjorde jämförelsen mellan 100 kronor vitt och 100 kronor svart. Det var skrämmande. De visste inte vad moms var. Det blev inte mycket kvar.

Man kan nog säga att svensken i gemen är analfabet vad det gäller skatter.

Debatten kring högre eller lägre skatter blir därför endimensionell och ideologisk. Det borde handla om vilka skattesänkningar som kan skapa arbetstillfällen, eller vilka skatter som är orättvisa.

Ibland jämför jag skatter med andra produkter och tjänster. Skulle vi lagt så stor del av vår inkomst på något annat, utan att jämföra priser och avtalsvillkor?

Tänk om det fanns ett pricerunner för skatter.

Fokus » Jag får inte skriva om skatter.