Miraklet i Nossebro

Tyvärr missade jag vår gäst på lokalavdelningens årsmöte. Men igår fick jag referat av eftermiddagens föreläsning av Martin Alfborger lärare och Folkpartist från Nossebro. En skola där man på tre år gick från sämst i klassen till bäst i klassen vad det gäller gymnasiebehörighet. 100 procent behörighet är ju ganska svårslaget och för många skolor ett mål man inte ens skulle våga drömma om att sätta.

Det allra bästa det kostade inga pengar och lärarna behövde inte arbeta extra. Det handlar om inställning, attityd och se det positiva. Därtill slutade man skilja ut de som behövde extra stöd. Så mycket så möjligt skulle ske i den egna klassen, i det egna klassrummet.

De elever som behöver ännu mer hjälp, kan få det på håltimmar eller på den schemalagda studietid som alla elever har. Men de får aldrig plockas bort från sin klass.

– Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger Lasse Björkqvist.

Jag tycker att det är spännande och det går inte att säga emot att man verkligen lyckades. Det är också en sympatiskt och positivt sätt att förbättra skolan. Inte minst framgår det att det inte finns några enkla lösningar utan att lärarna måste anstränga sig för att möta varje barn på rätt nivå och hitta lösningar som gör att det fungerar.

Jag tror att det är det som gjorde den största skillnaden. Att lärarna insåg att det är deras ansvar att lära ut. Om inte eleverna lär sig så är det lärarna som misslyckats. Då måste lärarna förändra sitt sätt att arbeta.

I synvändan ingick också ett enkelt konstaterande: elevens framgång var skolans ansvar. Om en elev blev underkänd var det skolan som misslyckats.

Att det tankesättet sjunkit in har inte minst eleverna märkt.
– Förut fick man ofta höra av lärare att även om du inte jobbar, så får jag min lön ändå. Och då tänkte man att de skiter väl i oss, då vill jag inte jobba, säger Johan Stjärneborn i 9A.

I kommentarerna till artikeln i Sydsvenskan finns det en del klokheter och den ganska intressant debatt. Det finns de som tar detta som inteckning för att Björklund är fel ute. Men det är ju precis tvärtom. Björklunds mantra är ju att han betonar hur viktigt det är med välutbildade, kunniga och engagerade lärare. Att det är lärarna näst efter eleverna är de viktigaste personerna i skolan.

Till detta kan också läggas aktuella rapporter om att det finns en tydlig koppling mellan skolan förväntningar på eleverna och resultaten.

 

Inspiration från Nossebro | Folkpartiet.se.

När skolan är som allra bäst – Sverige – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Höga förväntningar ger höjda resultat « Tankar om skolan i media.

Österlengymnasiet blir mer praktiskt

Österlengymnasiet har utretts och det som många redan visste konstateras. Skolan är för liten för att vara kostnadseffektiv, attraktiv och konkurrenskraftig. Nu har vi dessutom siffror på vad det kostar.

I sin utredning har han jämfört var de olika programmen kostar i olika skånska kommuner. Årspriset för samhällsprogrammet i Simrishamn är 95 800 kronor. I Ystad kostar motsvarande utbildning 66 800 kronor. Genomsnittet för Skåne är 75 281 kronor. Samtliga program på Österlengymnasiet har ett högre årspris än Sydskånska gymnasiet och de flesta ligger över snittet i Skåne.

Men det är kanske inte det största problemet. Utan det tycker jag är att jag för andra gången hör tankegångar där politiker ger uttryck för en syn där man sänker ambitionsnivån. Här genom Carl-Göran Svensson.

– Utredningen säger mig att vi måste välja linje. Vi bör behålla en skola med program som kan överleva. Det mest alarmerande är ju elevunderlaget. Om bara några år är vi nere på 2-300 elever och vilken skola kan vi ha då? Kanske kan lärlingsutbildningar bli grejen för Österlen.

Det var ju en tydlig signal till alla med föräldrar och ungdomar som är studiemotiverade eller har akademiska ambitioner. Flytta från Simrishamns Kommun. För här väljer vi bort kunskap och satsar på praktik.

Uppdaterat: Efter lite debatt med Fredric Strömberg kan jag nog också tycka att jag formulerade mig lite hårt. Det finns lite mer nyanserade tankar bakom det här. Dessutom går det ju enkelt att pendla till Ystad som har ett större utbud av utbildningar.

Jag säger inte vem som sa det. Men jag bemötte det en gång argumentet att det var rätt att prioritera praktiska utbildningar på bekostnad av teoretiska, och fick följande svar på frågan varför man sviker sina ungdomar.

”De som har praktiska utbildningar stannar i större utsträckning kvar i kommunen. De andra flyttar.”

Det är en inställning som än en gång visar att man i Simrishamn inte försöker hitta kreativa och framåtblickande lösningar. Man söker inte samverkan även när det finns pengar att tjäna, och man är beredd att sätta kommunens prestige före ungdomarnas framtid.

Billigare skicka elever till Ystad – Simrishamn – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Waiting for Björklund

Amerikas utbildningssystem ligger i ruiner. I alla fall om du väljer att tro på den bild som målas upp i filmen Waiting for Superman av Davis Guggenheim. Samma regissör gjorde ju  filmen En obekväm sanning som ju renderade två Oscars och ett nobelpris.

On a more sweeping level, the film has sparked a great debate about American education. The United States now ranks near the bottom of the industrialized countries when it comes to reading and math. It’s not so much that schools here have gotten worse. It’s just that for the last several decades, almost everybody else has gotten better. Finland, what’s your secret?

Filmen fokuserar på de i USA så kontroversiella Charters Schools, som jag uppfattar vara ungefär som våra svenska friskolor. Nu visar det sig att det finns två sidor av dessa Charter Schools enligt NY Times och sunt förnuft är inte ledstjärnan i för alla.

In fact, a study by the Center for Research on Education Outcomes found that only 17 percent did a better job than the comparable local public school, while more than a third did “significantly worse.” I’m still haunted by a debate I stumbled across in the Texas Legislature a decade ago in which conservatives repelled any attempt to impose accountability standards on the state’s charter schools, even after only 37 percent of the charter students passed state academic achievement tests, compared with 80 percent of the public schoolchildren. There’s something about an unfettered school that lifts the hearts of the Born Free crowd.

Titta på trailern och på klippen som finns på filmens hemsida för EN bild av det amerikansk skolväsendet. För man får inte glömma att filmen En obekväm sanning var så starkt vinklad, ibland på bekostnad av sanningen, att det inte får visas i skolorna i exempelvis England utan tydliga instruktioner till lärarna.

Därför tjatar Folkpartiet om skolan

Tidigare betyg, tydligare betyg, genomtänkta läroplaner, duktiga lärare, krav i stället för kravlöshet, kunskap som det överordnade målet och nu senast föräldraansvar i klassrummet och specialklasser också för de duktigaste. Folkpartiet är ett parti som tjatar om skolan. Listan på bra förslag och idéer som stärker kunskapslinjen och som oftast får stöd av både lärare och allmänhet kan göras lång.

Men vi är sämre på att berätta varför vi lägger så stor vikt vid skolan

Folkpartiet vill att samhället ska vara rättvist och jämställt.  En liberal rättvisa utgår från allas lika möjlighet och livschans – inte från att alla har rätt att ha det likadant. Då är skolan den institution där vi effektivast skapar rättvisa och jämlikhet.

Folkpartiet är ett framåtblickande parti som ser möjligheter till utveckling och framsteg. Möjligheter som är helt avhängiga att vi skapar ett kunskapssamhälle. Återigen är vi tillbaka skolans värld. Det är här kunskapssamhället byggs.

Folkpartiet är ett  parti som utgår från individen och tror att varje individ  är bäst lämpad att välja sina egna vägar och göra sina egna val. Då är kunskap och det gamla bildningsidealet något som stöttar individen att se nya vägar och möjligheter.

Det finns de andra partier som fokuserar mer på att människors andra, tredje och fjärde chans, som fokuserar på att alla ska ha det likadant och lika mycket. Folkpartiet fokuserar istället på människors första chans. Då tror vi att färre behöver en andra, tredje och fjärde chans. Det är bättre för individen, för samhället och det kostar betydligt mindre om man ser i ett längre perspektiv.

Det finns de som anser att det finns andra mål som kan överordnas kunskapsmålet exempelvis demokrati och inlärningsmetoder. Skolan har under ganska långt tid haft demokrati med i läroplanen, och som ett prioriterat mål för verksamheten. Men vad är det värt om man inte samtidigt ger människor kunskap så att de kan utöva och tillvara ta sina demokratiska rättigheter, och fullgöra sina demokratiska skyldigheter.

Det är därför som Folkpartiet tjatar om skolan. För att skolan är grunden för att lyckas med det mesta från integration, tillväxt, rättvisa, konkurrenskraft på en global arena, få fler i arbete, förebygga kriminalitet, bekämpa utanförskap, minska drogproblem, värna demokratin o.s.v.

I Folkpartiets skola möts varje elev utifrån sina förutsättningar. Skolans uppgift är att utmana och stötta så att varje barn får möjligheter att skapa sin framtid. Att ha en skola som utbildar männsikor in i utanförskap duger inte. Som folkpartist ser jag främst skolan som en välståndsinstitution.  Välstånd är grunden för välfärd.  Det är denna insikt som gör att Folkpartister så helhjärtat står upp för skolan och Folkpartists skolpolitik.

Nu vet du varför vi tjatar om skolan. Om du vill att vi ska kunna fortsätta tjata så lägg din röst på Folkpartiet den 19 september.

En bra förskola ger bra lön

Jag hittade en bra artikel i New York Times som beskrev aktuell forskning kring vikten av bra förskolor.

Economists have generally thought that the answer was not much. Great teachers and early childhood programs can have a big short-term effect. But the impact tends to fade. By junior high and high school, children who had excellent early schooling do little better on tests than similar children who did not — which raises the demoralizing question of how much of a difference schools and teachers can make.

När man nu har följt utvecklingen ännu längre och tittar på hur det går när testgrupperna kommer ut i arbetslivet så återkommer mönstret. De som lärde sig mycket i förskolan tjänar mer pengar.

Students who had learned much more in kindergarten were more likely to go to college than students with otherwise similar backgrounds. Students who learned more were also less likely to become single parents. As adults, they were more likely to be saving for retirement. Perhaps most striking, they were earning more.

Eftersom de i högre utsträckning valde att läsa på college så är det ju inte så konstigt att de har högre lön. Men det visar på ett intressant samband med ger ingen förklaring.

The crucial problem the study had to solve was the old causation-correlation problem. Are children who do well on kindergarten tests destined to do better in life, based on who they are? Or are their teacher and classmates changing them?

Det visar sig att det finns yttre faktorer som påverkar; klassens storlek, föräldrarnas utbildning och socialstatus, men mest av allt så spelar lärarna oerhört stor roll.

Some are highly effective. Some are not. And the differences can affect students for years to come.

Enligt de kalkyler som visas i artikeln kan en riktigt duktig förskole- eller småskolelärare vara värd en lön motsvarande 360 000 dollar om året, om man ser till skillnaden i barnens framtida inkomst. Men då skulle så klart barnen får betala all den extra lönen i skatt för att täcka statens utgift för lärarens lön.

Men det visar att det skulle vara en god idé att höja lönen och därmed statusen på läraryrket. På så sätt kommer man att få de bästa lärarna. Givetvis ska lönen kopplas till en prestation, nämligen att lära ut.

Economic Scene – Study Rethinks Importance of Kindergarten Teachers – NYTimes.com.

Vinstintresset ett problem – i USA!

Ibland blir man förvånad. Jag har alltid trott att USA och amerikaner är vana vid att hantera gränssnittet mellan vinstintresse och offentlig sektor. Men än en gång framgår det att det inte är så. I alla fall inte inom skolans område. På privata vinstdrivande Colleges har man uppenbara problem med kvalitén.

Critics claim that misleading recruiting lures students into programmes that leave them with heavy debt and flimsy skills. Of post-secondary investigations by the Education Department, 70% are related to proprietary schools. Litigation is common. In 2009 Apollo agreed to pay $78.5m to settle a suit over pay schemes for recruiters.

Nu vill man komma tillrätta med problemen och vill införa det som jag tidigare i bloggen har propagerat för.

The Education Department is trying to fix these problems. It has proposed requiring schools to give more information about fees, graduation rates and job placement. Schools would not be able to tie recruiters’ pay to their enrolment numbers. The most controversial idea, to cap students’ yearly debt obligations to a small share of income after graduation, will be formally proposed any day now. Harris Miller of the Career College Association contends that such a change would force thousands of good programmes to shut.

Jag läste en spännande rapport där man jämförd hur det funkade i England respektive Finland. Tyvärr hittar jag inte den, men  här hittar du en jämförelse mellan tio länders utbildning. Däribland England.

I England har man just de här måtten som underlag när man väljer utbildning. Hur många får jobb, vilket typ av jobb? Vilka betyg går de ut med? Man får alltså information som gör att man kan bedöma om det är en utbildning man kan ha nytta av, inte bara om det är trevligt och kul att gå där. Det borde även svenska lärosäten kunna ta lärdom av och lyfta fram som argument för just deras skola och deras utbildning.

For-profit colleges: Monsters in the making? | The Economist.

Dator i hemmet ökar klyftorna

Undersökningar från USA visar att skolresultaten påverkas om man har dator i hemmet. Men det påverkas tyvärr inte vara så positivt som vi har hoppats på. Datorer har ingen utjämnande effekt, snarare tvärt om.

Economists are trying to measure a home computer’s educational impact on schoolchildren in low-income households. Taking widely varying routes, they are arriving at similar conclusions: little or no educational benefit is found. Worse, computers seem to have further separated children in low-income households, whose test scores often decline after the machine arrives, from their more privileged counterparts.

Den enda kunskap de får är kunskap i att använda datorer, i övrigt blir de sämre på det mesta. Man har försökt att begränsa möjligheten att ”slösa” bort tiden framför skärmen, men det är helt ogjort. Eleverna kan lägga ändlösa timmar på att komma förbi hindren.

Catherine Maloney, director of the Texas center, said the schools did their best to mandate that the computers would be used strictly for educational purposes. Most schools configured the machines to block e-mail, chat, games and Web sites reached by searching on objectionable key words. The key-word blocks worked fine for English-language sites but not for Spanish ones. “Kids were adept at getting around the blocks,” she said.

How disappointing to read in the Texas study that “there was no evidence linking technology immersion with student self-directed learning or their general satisfaction with schoolwork.”

When devising ways to beat school policing software, students showed an exemplary capacity for self-directed learning. Too bad that capacity didn’t expand in academic directions, too.

Det här ligger i linje med vad jag har trott. Inte blir man bättre i matte för att man spelar Counter Strike. Det behövs smartare och mer pedagogiska program som utmanar eleverna, på samma sätt som exempelvis ett spärrprogram. Behovet av lärarledd undervisning större än någonsin. Vi kommer inte inom överskådlig tid ersätta lärarna med självstudier, IT-stöd och grupparbeten – om det nu fortfarande finns de som tror att det är viktigare att skolan lär ut ”hur” man ska lära sig, istället för att lära ut kunskap.

Digital Domain – Computers at Home – Educational Hope vs. Teenage Reality – NYTimes.com.

Skolan och kreativitet

Jag tittade på TED och såg Ken Robinson prata om kreativitet.

Creativity expert Sir Ken Robinson challenges the way we’re educating our children. He champions a radical rethink of our school systems, to cultivate creativity and acknowledge multiple types of intelligence.

Videon är från 2006 men minst lika aktuell. Den har laddats ner fyra miljoner gånger.

Han har dessutom följt upp det med ett nytt klipp från februari i år där han utvecklar vad han menar. Han menar att det största hindret mot en riktigt bra skola är sunt förnuft.

Jag dök själv på klippet här första gången. Ken Robinson är riktigt rolig att lyssna på. Dessutom har han ett viktigt budskap. Passa på att njut av föreläsningar i toppklass.

Stoppa undan batongen

I maj publicerades ett bra inlägg på Liberati. Det handlade om ungdomar på glid. Skribenterna tog ställning för ungdomars integritet och rättssäkerhet utifrån ett liberalt perspektiv. Artikeln var nog delvis ett svar att Landskrona ville införa drogtester på eleverna. Det blev helt enkelt mer batong än en vad en liberal kan tåla.

Det är inte ungdomen som är problemet, de reder sig gott i en föränderlig värld. Problemet är en oförstående medelålders politikerkader som behöver hjälp att klara sig i samma värld. Vi kan införa hur många drakoniska åtgärder som helst utan att få den önskade effekten. Vi kan stryka några förbittrade själar medhårs så att liberaler snor några marginella pensionärsröster från konservativa, men då gör vi det till priset av att vi helt förlorar ungdomens röst och gör politiken fullständigt irrelevant för dem. Vi måste komma ihåg att i en snabbt föränderlig värld är de vuxnas råd sällan bättre än de råd och dåd ungdomen själv reder ut åt sig. I dagens samhälle behöver femtioåringar hjälp av femtonåringar att hitta rätt minst lika ofta som tvärtom.

Man försöker också sätta perspektiv på det hela. Hur dåliga är svenska skolorna egentligen. Generellt så håller skolorna ganska hög klass.

Sverige har bland de bästa skolor man kan ha. Detta är viktigt att komma ihåg när politikerna dänger varandra i huvudet om att skolan är i kris. Vad händer med det uppväxande släktets respekt för oss vid rodret idag om de jämt får höra från oss att de är en förlorad generation? Det stämmer ju dessutom inte. De flesta människor är liberala av naturen, i synnerhet i ungdomen. Vill vi tala till ungdomen och berätta att liberala tankar finns även hos Folkpartiet och i det etablerade politiska etablissemanget kan vi inte alltid tala över deras huvuden med utgångspunkten att “de” är ett “problem”. Avstånd besvaras alltid med avstånd.

Jag håller med vi ska inte vara för snabba i att lägga oss i och göra tolkningar. Ungdomar måste ha tolkningsföreträde när det gäller sitt eget liv och sin egen situation. Men sen kan så klart vuxna rent objektivt se saker som inte är ok. Men det kräver respekt för integritet, respekt och inte minst dialog. Den liberala lösningen som förespråkas känns i alla fall naturlig för mig.

Förebyggande insatser börjar hos den enskilda individen. Det bör vara avstampet för den liberala socialpolitiken. En människa som lyckas i skolan, tror på sig själv, har framtidsdrömmar, många goda vänner och en rik fritid tenderar inte att fastna i droger, psykisk ohälsa och kriminalitet. Debatten har ensidigt fokuserats på riskfaktorer i barns liv. Om det finns många risker anses det vara stor risk för att personen börjar med droger och går vidare till kriminalitet. Men forskningen visar att det är betydligt effektivare att tillföra skyddsfaktorer än att förhindra riskfaktorer. En liberal socialpolitik bör därför fokusera på att garantera fler skyddsfaktorer snarare än att undvika risker. Detta handlar om att klara skolan, idka prosociala fritidsaktiviteter, uppmuntra föräldrasamverkan, uppmuntra föräldrarna att engagera sig i sina barn osv.

Men det är också ett problem som ligger i vår kultur. Skamkulturen. Där själv är bäste dräng och en riktig karl reder sig själv.

Vi måste komma bort från skamsamhället där alla ska klara allt. En bra förälder är en person som inser sina begränsningar och tar hjälp av sin omgivning när detta behövs.

Samhällets resurser måste anpassas efter detta. Man ska inte behöva bli utredd av socialtjänsten för att hemmet inte fungerar. Det måste finnas möjlighet till serviceinsatser såsom föräldrautbildning och avlastningsfamilj som föräldrar kan få hjälp med utan utredning, under till exempel en period av livet. Vi lever i dag i ett annat samhälle än då mor- och farföräldrar kunde avlasta en tillfällig tung situation i hemmet. I många skolor arrangeras hjälp med läxläsning och vuxenhjälp som inte direkt är knuten till den gängse undervisningen. Vi behöver mer och fler av dessa serviceinsatser för att stötta föräldrarna.

Dessa förslagen finns med i folkpartiets valhandbok är föräldrastöd en viktig fråga, så det som står ovan ligger helt i linje med folkpartiets linje.

Artikelförfattarna kommer med en mängd kloka synpunkter och ideér. Det är ett angeläget område att ta tag i.

Just forskningen om barn och ungdomar haltar betydligt med alldeles för dåliga resurser. Regeringens föredömliga satsning på högskolor är alltså viktig inte bara för studenterna i sig utan även för framtidens unga i stort, inte minst när det gäller lärarutbildningen. Forskningen bör koncentreras på hur effektiva olika insatser faktiskt är. Detta fokus på evidens saknas i Sverige idag. Bästa sättet att rädda fler barn på glid är mer kunskap. Övervakning och kontroll av alla barn står sig slätt mot forskning och beprövad erfarenhet.

Som vanligt har ett långvarigt socialdemokratiskt styre inneburit att man hanterat problem efter vad som är ideologiskt korrekt, mer än med vetenskapliga beprövade metoder. Det är synd. Det skapar utrymme för mängder av välmenande människor att göra utredningar och lägga sig i, utan att göra någon egentlig nytta. Eftersom utredningar och kontakter med myndigheter oftast upplevs som integritetskränkande så riskerar de nog att göra mer skada än nytta.