Uppdrag granskning om skolreformen

Idag ska uppdrag granskning sända ett program där man kritiskt granskar friskolor. Inte ett ord om att Alliansen och Folkpartiet har vidtagit kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med avarterna. Lagstiftning finns till stor del på plats och kommer att träda i kraft inom en snar framtid. Jag bli upprörd över att SVT på detta sättet väljer att sända ett program som troligen kommer att påverka utfallet av valet på grund av att det är vinklat och inte kan anses uppfylla kraven på objektiv granskning.

Jan Björklund har kommenterat det hela i sitt nyhetsbrev som jag återger i sin helhet för att maximera spridningen och begränsa skadan.

Ikväll sänder SVT:s ”Uppdrag granskning” ett program om utvecklingen på friskoleområdet i Sverige och effekterna av kommunaliseringen.

I programmet beskrivs flera av de problem som finns inom friskolesektorn och inom den kommunala skolan. I huvudsak tycker jag att programmet beskriver dessa på ett riktigt sätt. Vi är många som på senare tid höjt ögonbrynen över att bolag som driver ett stort antal skolor sålts till riskkapitalbolag. Det är heller ingen hemlighet att jag är kritisk till kommunaliseringen av skolan och de effekter den fått.

Tyvärr så redovisar programmet inte att regeringen har åtgärdat eller håller på att åtgärda de problem som räknas upp. Låt mig därför ta tillfället i akt och berätta om vad vi gör.

Först är det viktigt att konstatera att valfrihet och konkurrens är bra, även på skolområdet. Jag är glad över att sex av riksdagens sju partier numera delar den inställningen. Men som alla andra reformer så har friskolereformen för- och nackdelar. Jag är gärna självkritisk mot att vi borgerliga tidvis har haft svårt att erkänna de problem som finns.

Men vår attityd har förändrats och följande regelskärpningar är beslutade eller på gång:

1. I den nya skollag som jag lade fram våren 2009 och som börjar gälla nästa år skärps bestämmelserna avsevärt när det gäller fristående skolor. Samma krav ställs nu när det gäller att alla skolor ska ha skolhälsovård, skolbibliotek, studievägledning, legitimerade lärare och ta emot elever med särskilda behov. Möjligheten att göra vinst genom att avskaffa viktiga funktioner i skolan kommer alltså inte att finnas kvar. Konkurrens förutsätter lika villkor och lika krav.

2. Regeringen har enats om att skärpa lagstiftningen för fristående skolor på ett antal viktiga punkter. När ett ägarbyte sker ska detta tillståndsprövas hos Statens skolinspektion, precis som när någon vill starta en ny skola. Vi måste veta att det är seriösa ägare.

3. Vinstutdelning till ägare av en friskola ska kunna stoppas om kvaliteten inte upprätthålls. Beslut ska kunna fattas av Statens skolinspektion.

4. Bonus på lönen till rektorer eller lärare ska inte kunna sättas utifrån t ex elevernas betygs- eller provresultat. Den typen av incitament uppmuntrar betygsinflation, sänkta krav och att elever med sämre förutsättningar blir mindre attraktiva. Därför stoppar vi den möjligheten både för kommunala och fristående skolor. Mig veterligen förekommer detta i dagsläget endast i (S)-styrda Norrköpings kommun.

Sammanfattningsvis tycker jag att programmet tydligt redovisar problem som finns i skolväsendet. Inte minst pekar det på vikten av att alliansregeringens skolreformer fullföljs. Programmet hade dock varit mer fullständigt om det också hade tagit upp de åtgärder vi genomför för att möta problemen.

Det är fyra dagar kvar till valet. Stå på i kampanjen!

Med vänliga hälsningar
Jan Björklund

Därför tjatar Folkpartiet om skolan

Tidigare betyg, tydligare betyg, genomtänkta läroplaner, duktiga lärare, krav i stället för kravlöshet, kunskap som det överordnade målet. Nu senast föräldraansvar i klassrummet och specialklasser också för de duktigaste. Folkpartiet är ett parti som tjatar om skolan. Listan på bra förslag och idéer som stärker kunskapslinjen och som oftast får stöd av både lärare och allmänhet kan göras lång.

Men vi är sämre på att berätta varför vi lägger så stor vikt vid skolan

Folkpartiet vill att samhället ska vara rättvist och jämställt.  En liberal rättvisa utgår från allas lika möjlighet och livschans – inte från att alla har rätt att ha det likadant. Vi tror att skolan är den institution där vi effektivast skapar rättvisa och jämlikhet.

Folkpartiet är ett framåtblickande parti som ser möjligheter till utveckling och framsteg. Möjligheter som är helt avhängiga att vi skapar ett kunskapssamhälle. Återigen är vi tillbaka skolans värld. Det är här kunskapssamhället byggs.

Folkpartiet är ett  parti som utgår från individen och tror att varje individ  är bäst lämpad att välja sina egna vägar och göra sina egna val. Då är kunskap och det gamla bildningsidealet något som stöttar individen att se nya vägar och möjligheter.

Det finns de andra partier som fokuserar mer på att människors andra, tredje och fjärde chans, som fokuserar på att alla ska ha det likadant och lika mycket. Folkpartiet fokuserar istället på människors första chans. Då tror vi att färre behöver en andra, tredje och fjärde chans. Det är bättre för individen, för samhället och det kostar betydligt mindre om man ser i ett längre perspektiv.

Det finns de som anser att det finns andra mål som kan överordnas kunskapsmålet exempelvis demokrati och inlärningsmetoder. Skolan har under ganska långt tid haft demokrati med i läroplanen, och som ett prioriterat mål för verksamheten. Men vad är det värt om man inte samtidigt ger människor kunskap så att de kan utöva och tillvara ta sina demokratiska rättigheter, och fullgöra sina demokratiska skyldigheter.

Det är därför som Folkpartiet tjatar om skolan. För att skolan är grunden för att lyckas med det mesta från integration, tillväxt, rättvisa, konkurrenskraft på en global arena, få fler i arbete, förebygga kriminalitet, bekämpa utanförskap, minska drogproblem, värna demokratin o.s.v.

I Folkpartiets skola möts varje elev utifrån sina förutsättningar. Skolans uppgift är att utmana och stötta så att varje barn får möjligheter att skapa sin framtid. Att ha en skola som utbildar människor in i utanförskap duger inte. Som folkpartist ser jag främst skolan som en välståndsinstitution.  Välstånd är grunden för välfärd.  Det är denna insikt som gör att Folkpartister så helhjärtat står upp för skolan och Folkpartists skolpolitik.

Nu vet du varför vi tjatar om skolan. Om du vill att vi ska kunna fortsätta tjata så lägg din röst på Folkpartiet den 19 september.

Konsensus nonsensus

Vissa saker måste ligga till sig. Detta inlägget har legat och myst till sig som utkast sedan april 2009.

Jag är helt övertygad om att vår svenska förkärlek för konsensus inte är det bästa i alla läge. Ibland måste man kompromissa, men ett beslut blir inte bättre för att man nåt konsensus. Man finns andra exempel där det är enkelt att göra logiska felslut. Exempelvis har inte majoriteten alltid rätt.

Nu har jag ett tydligt exempel på hur kompromisser och konsensus blir ett så dåligt alternativ att det är ett icke-alternativ. Exemplet kommer från skolan värld och det handlar om tidiga betyg eller inte. Från borgligt håll ville man ha tidiga betyg. Vänstern ville inte ha några betyg. Vissa av dem inga betyg överhuvudtaget.

Där börjar förhandlingarna två läger med vars en idé om vad man vill och varför. Sen förhandlar man för att nå det som kallas bred lösning. En bred lösning som ingen fördrar men alla kan acceptera. Själva sinnebilden av en konsensus-lösning,

Det resulterar i att man inför skriftliga omdömen. Skriftliga omdömen är inte betyg. De får inte skrivas så att de uppfattas som betyg. Ändå ska de utgöra ett omdöme för att diskutera barnets utveckling tillsammans med föräldrarna. Den otacksamma uppgiften att skriva dessa skriftliga omdömen som inte får uppfattas som betyg landar på lärarna, vars egentliga  uppgift är att lära våra barn läsa, skriva och räkna. Istället får de sitta och räkna ut hur de ska kunna skriva ett omdöme som föräldrarna ska läsa.

Att sedan förklara detta omdöme för föräldrarna ryms så klart inte inom ramen för ett kvartsamtal. Därför har man döpt om det till utvecklingssamtal som tar betydligt mer tid i anspråk.

Detta är ett exempel på att ett konsensus beslut ibland är direkt skadligt. Det stjäl lärarnas tid och energi och därmed går det ut över undervisningen. Här skulle man antingen inför betyg eller låta bli. Det finns ju ingen som skulle förslagit att man införde skriftliga omdömen. Ändå blev det så.

Direktionen och direktören

Det är inte bara jag som undrar över direktionens ansvar för situationen på Sydskånska gymnasiet. Nu får de även kritik av ägarkommunernas  revisorer.

Det är inom tre områden som revisorerna anser att gymnasiedirektionen brustit i tillsyn: ledning och styrning, intern kontroll och brott mot kommunallagens balanskrav.

Revisorerna konstaterar bland annat att man redan 2007 pekat på brister i efterlevnaden av skolans policydokument med personalanknytning. Enligt revisorerna har direktionen inte följt upp och åtgärdat bristerna.

Den underlåtenheten kan ha varit en bidragande orsak till de fortsatta arbetsmiljöproblemen på skolan, menar revisionens ordförande Christer Hovbrand.

Det är tung kritik. Men revisionen tillstyrker ändå att ansavarsfrihet

– Vi kan inte se att man uppsåtligt brustit i ansvar. Men anmärkningen är en tydlig markering. Nu är det upp till ägarkommunerna att ta ställning, säger Christer Hovbrand.

Nej – uppsåt kanske saknas men bristande vaksamhet, engagemang och kompetens verkar det finnas så att det räcker och blir över. En annan fråga som inte handlar om ansvarsfrihet är frågan om ett fortsatt förtroende. Här borde en bedömning göras utifrån uppsåtet och förmågan att bidra till Sydskånska gymnasieförbundets framtid.

Det finns tecken på att i alla fall delar av direktionen redan brister på denna punkter. Uppsåtligen eller inte. Gymnasiedirektionens vice ordförande Karin Arvidsson (S) kommenterar valet av ny gymnasiechef så här.

– Jag har träffat Hans-Inge Persson vid ett tillfälle och fick intrycket att han är en snäll man. Och rektorsgruppen och de fackliga organisationerna var också positiva till tillsättningen. Detta blir säkert bra under den tid uppdraget varar.

Enligt detta uttalande så tycker hon att det är bra att man anställt någon som är snäll efter den ”dumma” Annika Becker. Sen är facket positiva. Då räcker det ju att man i rollen som vice ordförande träffar personen en gång och får ett gott intryck. Det är ju välkänt att det finns många dåliga ledare som kan konsten att göra ett gott intryck. Det blir säkert bra – man har anställt en kompetent och erfaren person – men man kan inte uttrycka sig så här nonchalant. Det är nonchalant mot alla dess vars vardag är beroende av att man får in en kompetent och fungerande ledare i gymnasieförbundet.

Nu hoppas jag att direktionen får på fingrarna av inte bara revisorerna utan även av ägarkommunerna och av sina partikollegor. Annika Becker fick lämna klassrummet, direktionen bör i alla fall få stå i hörnet med dumstruten ett tag.

Lär av Ystad

Här är ett utdrag från den undersökning som jag refererade till i mitt föregående inlägg. Av den framgår att Ystad är den kommun i Sydöstra Skåne som lyckats bäst med att få niorna att uppnå gymnasiebehörighet. Dessutom är skillnaden mot Malmö så stor så att jag inte förstår varför inte ännu fler med barn i skolålder väljer att ta sitt pick och pack och flyttar österut. Det finaste man kan ge sina barn är utbildning.

Resultaten bör även vägas in när man pratar om att slå samman Ystad, Simrishamn och Tomelilla. Inte minst om man väger in att varje poäng kostade 300 kr i Ystad men 320 respektive 33o i de båda andra kommunerna 2oo9.

jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjPoäng Andel elever

1     Tanum                         219,4      98,8

2     Danderyd                   254,9     98,7

11     Vellinge                   229,1       97,5

12     Lidingö                    244,0      97,4

27     Ystad                      217,1       95,3

28     Lund                       233,2        95,1

87     Simrishamn        209,4         91,2

91     Svedala                 203,6         91,0

153     Skurup                212,8         88,6

221     Sjöbo                   211,8         85,5

228     Tomelilla           199,6         84,9

236     Trelleborg         197,1         84,3

280     Malmö                196,8         79,2

283     Landskrona      179,7         78,3

Det är inte bara jag

Ystad Kommun hamnar på femte plats när SCB gör en sammanställning över 219 av landets kommuner. Ystad kommun placerar sig på en hedrande 28:e plats vad det gäller niornas gymnasiebehörighet. Sen finns det så klart att hitta siffror som är mindre lysande men att vi är så starka på två av de tre som jag bedömer som viktigaste bådar gott för framtiden. Det sista och kanske viktigaste är det att kommunens ekonomi måste vara i balans och i gott skick. Något som även det är uppfyllt – speciellt med tanke på att vi står mitt uppe i den värsta lågkonjunkturen i mannaminne.

Skönt att få en bekräftelse på att det är mer än jag som tycker att Ystad är bra – men det går alltid att bli bättre.

LISTA: Mest och minst nöjda kommuninvånare – Demokrati – Samhällsplanering – Jämför – Dagens Samhälle.

Headhuntad

Sydskånska gymnasieförbundet är i blåsväder. Det vet väl alla vid det här laget. Att det har funnit och finns problem avseende ledarskapet inom Sydskånska gymnasieförbundet är för de flesta med den minsta insyn i verksamheten inte någon nyhet.

Ystad Allehanda har i en artikelserie skapat en nyhet av detta. Man har enligt vad jag erfar drivit frågan med målsättningen att få bort ledningen. Visst – det hjälper ju inte när direktionen och andra politiker inte talar klarspråk. Det kan de inte. Eftersom det pågår fackliga förhandlingar. Ett förtappat ord kan kosta några årslöner i onödan.

Nu är det inget större problem eftersom alla problem går att lösa. Speciellt sådana som är kopplade till en eller några få personer. Det som jag däremot reagerar på är några andra saker som kommer fram.

Avsaknaden av politisk mod och integritet. När det börjar blåsa snålt så kastar Sjöbos Stefan Lundgren ur sig följande när han förespråkar en upplösning av förbundet

Lundgren tycker det är ”skitjobbigt” med den senaste tidens turbulens kring gymnasieskolan och dess arbetsmiljö.

– Det har blivit ett störande moment, som tröttar ut alla. Det blir en massa hackanden som inte leder någonstans.

Att lägga ner förbundet ter sig för mig som fullständigt galet. Sydskånska Gymnasieförbundet rankades av Skolverket som Sveriges 7:e bästa gymnasieskola enligt uppgifter av Anders Albäck. Han är med i den grupp som ska utreda hur man ska få ordning på ledarskapet, och sitter dessutom med i direktionen. Han vet vad han pratar om. För mig är det naturligt att kämpa för att gymnasieförbundet ska fortsätta att leverera god utbildning. Något man lyckas med trots det dåliga ledarskapet. Tänk vad de kan åstadkomma om man tar tag i ledarskapsfrågan och löser den. Målet borde vara att fixa problemet och leverera ännu bättre resultat.

Att vi i detta hörnet på Skåne har en konkurrenskraftig gymnasieskola är oerhört viktigt för regionens utveckling. Det är inget vi kan riskera i form av kommunala experiment.

Det var det första som stör mig – det andra är det faktum att det finns större problem – om man ser till förbundets vara eller inte vara. Det handlar om minskade elevunderlag,  ökad konkurrens från friskolor samt det faktum att fler och fler elever väljer att pendla till skolor i västra Skåne. Här krävs det att man fokuserar på att skapa ett effektivt förbund som skapar förutsättningar för att locka till sig både lärare och elever.

Det jag är mest rädd för att intresset för Sydskånska Gymnasieförbundet och gymnasiefrågan  kommer att försvinna så fort Ystad Allehanda har fått sin skalp. Då riskerar vi att frågan än en gång lämnas i händerna på en direktion som inte mäktar med sin uppgift och som inte utsätts för någon större granskning vare sig av media eller ägarkommuner. Problemet är som jag ser det är nog snarare hur man sätter samman direktionen och hur den sedan rapporter till ägarna.

Valbar

Efter en inspirerande dag på Ystad Spa & Konferens har jag valt att ställa upp för val till fullmäktige.

Dessutom har jag fått upp ögonen för skolorna. Skolorna är viktiga ur många perspektiv. Inte minst eftersom skolorna är vår största möjlighet att ge alla samma livschanser. I princip tycker jag att varje individ ska ha samma möjlighet att utbilda sig oavsett föräldrarnas bakgrund. Sen kan man inte komma ifrån att vi har skilda förutsättningar att tillgodogöra oss utbildning. Beroende på genetisk disposition och sociala förutsättningar.

Bra skolor kan också bli en avgörande faktor för att locka barnfamiljer att bosätta sig Ystad. Om vi inte ska bli en pensionärsstad behöver vi barnfamiljer. Det viktigaste som jag kan ge mitt barn är möjligheten till utbildning.

Inte minst är utbildning viktigt för individen. Utbildning ger oss möjlighet att ifrågasätta och analysera. Den ger oss självständighet och möjlighet till försörjning.  Utbildade människor är en grundläggande faktor för en fungerande demokrati.

Eftersom jag har drabbats av 80-talets urvattnade variant på skola där elevdemokrati var viktigare än lärande kan jag nog tillföra en en del. Vad jag har förstått så har det blivit ännu värre. Nu kallas det flum-skola. Om det jag gick på var bättre än det är nu blir jag riktigt rädd.

Dessutom tror jag att det finns ett ganska enkelt recept. Dra ner på byråkratin. Mer makt till lärarna. Håll lärarna ansvariga för hur det går för eleverna. Koppla löneutvecklingen till resultat. En självklarhet i de flesta branscher.

Istället för att ledningen berättar för lärarna hur de ska göra eller inte göra så ska det vara tydlig med vilka kunskapsmål som finns, ange riktlinjer och resurser men framför allt utvärdera och följ upp resultaten.

Emigrantens klagan

Jag känner mig ganska integrerad i Ystad. Jag har fått jobba för det. Som nyanländ krävdes det att jag bjöd til och försökte lära mig hur det fungerar i Ystad.

Man ska inte sticka under stol med att den mer dynamiska arbetsmarknaden och det faktum att Malmö är en mer dynamisk stad då och då utgör en lockelse. Nu visar det sig att mina möjligheter att återvända hela tiden minskar.

Skolorna i Ystad är långt mycket bättre än Malmös. Det tror vi skulle bli bättre på att berätta.

Malmöelever halkar efter – Malmö – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Frihet under ansvar

Jag älskar hur vi i Sverige alltid utgår från att vi är bäst. Mitt senaste exempel är detta. Det skulle vara en TV debatt/dokumentär kring skolan och då stod det så här.

”Är de finska skolan bättre än den svenska? I undersökning efter undersökning placerar sig de finska skolorna i topp.”

Här finns en länk till ett reportage om ett amerikanskt exempel. Lärarna får frihet i klassrummen och utvärderas utifrån de resultat de skapar.

Hur kan detta vara kontroversiellt? Det är synd att se hur lärarfacken stretar emot allt som heter frihet under ansvar.

Public-school education: Desert excellence | The Economist.