Facebook – offline?

Undrar om inte Facebook har toppat nu? Alla är med och alla har kommit över den första spänningen och känslan i att vara online med allt och alla. Många har ett par hundra vänner och har genom åren tryckt på så många gilla knappar att ens flöde fylls med oväsentligheter.

Det man skickar ut drunknar och det är svårt att sålla i sitt flöde. Jag tror inte att vi kommer att sluta använda Facebook. Men att vi kommer att använda det lite annorlunda. Jag vill likna Facebook med en fest och för att en fest ska fortsätta vara rolig krävs det vissa saker. Exempelvis att det kommer nya människor. När man blivit vän med alla man känner och några till så blir Facebook ganska statiskt. Festen dör ut.

Det som skulle behövts är alltså en funktion för att sortera fram nya människor som kan vara intressanta att lära känna och skapa en form för att lära känna dem – en mingelfunktion. Jag tänker mig en funktion där man i sin egen profil kan flagga sin status utifrån hur öppen man är för nya kontakter, och därefter en funktion för att koppla samman personer med liknande intressen.

Min träning bloggar jag om och diskuterar på ett eget community som heter Shapelink. Att tjata om sin träning eller tro att man ska bli peppad på Facebook är fel forum. Det är ju precis som att ställa sig på en fest och berätta att man tränar och kan springa så fort, eller lyfta så mycket. Man framstår som egocentrerad, platt och lite dryg. Tänk om Facebook kunde hjälpt mig att göra detsamma.

Facebook har gått lite vilse, man köper in nya tjänster och tekniska lösningar vars enda funktioner är att vi ska dela mer med varandra. Men om vi redan delar så mycket helt urskillningslöst  med varandra att det i sig är ett problem för en bred sajt som Facebook missar de en grundläggande strategisk poäng. För att öka attraktiviteten måste de utveckla de sociala funktionerna, inte de tekniska.

 

 

Äntligen

Ett skrivbord som blir överbelamrat är ingenting mot ett RSS-flöde med över 2000 olästa poster. RSS flöde är helt ovärderligt för att fånga in det man vill följa på nätet. Men ibland kommer man efter och då är det inte lätt. Även om man läser långt ifrån allt så tar det tid att scanna genom det.

Efter att under några dagar tagit ett ryck har jag äntligen lyckats komma ikapp och har just nu bara 9 olästa poster. Samtliga från idag. Nästa steg är att ge mig på Read Later-posterna. Sånt man hittar som är bloggvärt eller som man vill återkomma till men som inte förtjänar att bli favorit.

Efter det kommer det att bli en barnlek att rensa skrivbordshögarna.

Framåt och uppåt

Jag kollade på Politometern och såg att jag klättrat till plats 81 bland (fp) märkta bloggare. Det innebär att jag klättrat nästan 50 placeringar från att tidigare legat stabilt runt 120-130. Nu är målet inte att komma så högt så möjligt i den listan, men visst är det kul.

Jag lägger ju dessutom betydligt mindre energi på bloggen detta året, men det är jag nog inte ensam om.

Twitter, fnitter och tjatter

Carina Moberg (s) gruppledare för sossarna i riksdagen är upprörd över twittrande kollegor som har fräckheten att twittra ut det som våra förtroendevalda företar sig i utövande av demokrati.

Sammanträdena i riksdagens utskott är inte offentliga, poängterar Carina Moberg, som anser att det inte ska vara tillåtet att twittra om det händer under mötena.

– Absolut inte. Det som har hänt i dag bara stärker min uppfattning. Man ska inte få kommunicera med omvärlden om det som avhandlas, det är min uppfattning.

Det är viktigt att ledamöterna i utskotten ”i lugn och ro” kan diskutera sig fram till ”kloka beslut”, förklarar hon.

Jag har några gånger tidigare skrivit om min syn på det politiska arbetet, offentlighet och vikten av att politiker agerar på arenor som är öppna för insyn. Jag har själv förespråkat att de möten vi har i samhällsbyggnaden som huvudregel skulle vara öppna möten, och att man antingen avslutade eller började med de ärende där det är motiverat att föra slutna förhandlingar.

Det är inte så många politiker i Ystad som exempelvis bloggar eller twittrar men jag försöker att göra det. Det finns vissa koder jag tycker att man ska hålla sig till. Är ett möte slutet bör man inte citera någon med namn eller hänga ut någon. Däremot återger jag gärna diskussioner och de ståndpunkter ett parti intar i en förhandling.

En förtroende vald som inte vill arbeta i offentlighetens sken är lika olämplig som en busschaufför som saknar körkort, eller kock som spottar i maten.

Argumentet att man behöver lugn och ro eller att det ska vara högt i tak underkänner jag helt. Oftast är det en omskrivning för att man ska kunna komma oförberedd till möten, säga saker utan att tänka, ge avkall på sina principer eller helt enkelt vara passiv och inte ta del av förhandlingarna eller bidra. När man sitter i ett möte är man där i rollen som förtroende vald.

Den enda anledningen att föra förhandlingar i slutna rum är av hänsyn till tredje part, eller om det rör nationella intressen. Exempelvis var det fel att lämna ut Sveriges förhandlingsposition vilken en Sverigedemokrat gjorde efter EU-nämndens möte för någon vecka sedan.

Det är ganska ironiskt att Sossarna tycker att det är rätt att riksdagsmän lämnar i från sig sina telefoner när de ska gå på möten, men samma sak i skolorna skulle ses som ett övergrepp på den personliga integriteten och som överförmynderi.

En aspekt som man inte får glömma är att Twitter är ett redskap. Jag ser hellre Twittrande ledamöter än ledamöter som springer i korridorer, står och småviskar i ett hörn eller sprider rykten för att nå sina mål. De som ställer sig negativa är nog ofta personer som själv inte känner att de vill eller kan kommunicera direkt med medborgarna –  såvida det inte är valår.

läs också

Pär Gustafsson (FP): Stoppa twitter? Öööh, nej!.

Dags för Carina Moberg att komma in i matchen « Röda Berget.

Om twitter och ett modernt politiskt ledarskap | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg.

Det är bara den som har något att dölja som är rädd för öppenhet | Kent Persson (m) blogg.

Jenny Petersson: Nya tider….

Stackars Stefan

Stefan Hannas kommunalråd i Uppsala har hamnat i blåsväder efter att han bloggat om överviktiga, bidragsfuskare och om äldre. Det var aftonbladet som plockade upp några formuleringar som de tyckte var olämpliga.

Jag tittade lite på hans blogg och det han gör är att han lyfter frågor som är viktiga. Att han sedan uttrycker sig lite olämpligt råder det ju ingen tvekan om. Men man kan inte bara rycka ut enstaka meningar från en blogg och hänga ut en politiker.

Bloggen som forum och format innebär att man till viss del ”tänker” högt. Att man prövar och utvecklar sina tankar och idéer. Helst i dialog med de som läser bloggen. Det innebär att man ibland tar det ett steg för långt, tänker fel, eller helt enkelt inte formulerar sig så att det blir som man tänkte.

Politiker som på detta sätt borde mötas med respekt och tolerans. Många politiker väljer istället att tänka i slutna rum eller dolda forum – eller så tänker de inte alls. Ju mer makt en politiker har desto känsligare blir det att blogga. Därför är det extra viktigt att man respekterar formatet när yrkespolitiker och makthavare faktiskt väljer att blotta sig på detta sättet.

Alternativet är att politiker kommer att sluta använda sig av sociala medier, bloggar och dylikt. Det innebär att vi riskerar att förlora något som har vitaliserat den politiska debatten och minskat avståndet mellan politiker och väljare.

Skulle Mona Sahlin vunnit idol

Berit Andor konstaterar lite surt att det inte är någon idol-tävling. Nästa ledare för Sveriges – allt oftare andra –  största parti ska väljas genom rävspel och ryggklining. Frågan är om det inte är helt fel väg att gå.

Om man nu ska visa att man på allvar har kris-insikt och avser att göra något åt det kunde ju ett första steg vara att utse sina ledare på ett öppnare och mer transparent sätt. För även om det inte är idol krävs det en ledare med ”it” för att locka väljare.

Jag kunde tänkt mig en ”dokusåpa” som man sände via Youtube. Där kandidaterna fick testa sin stjärnglans. Gen0m att ta nya grepp kunde man ökat engagemanget och fått ett oerhört stort intresse kring partiet. Interaktion och dialog är framtiden. Slutna dörrar och meddelande är passé.

#ystpol

Jag har börjat fatta hela den här Twitter prylen nu. Det är oerhört bra för att skapa uppmärksamhet kring en artikel eller fråga. Jag twittrar under alias The_P_Eriksson. Idag var jag på Samhällsbyggnadsnämnd och passade på att slänga iväg några tweets.

Det är ju en gränsdragning. Mötena är ju slutna men att twittra ut vilka ärenden som behandlas kan ju knappast vara ett problem. Är det ett problem bör reglerna ändras. Det hade varit kul om fler kunde twittra om politiken i Ystad eller sända ut lite tweets från alla de politiska mötena som sker.

Jag använde mig av rubriken #ystpol Så om du vill börja twittra så använd gärna den rubriken så kommer det vara enkelt att följa det politiska livet i Ystad på twitter.

Sociala medier i ett kommunalt perspektiv

Bloggar iväg lite noteringar kring hur vi använde sociala medier i valrörelsen…

Vi i Folkpartiet Ystad har jobbat ganska hårt för att skapa en nätnärvaro valet 2010. Här kommer en liten sammanfattning och  reflektioner så här långt.

Webben

Vi har jobbat med att få en personlig presentation av samtliga kandidater. Vi uppdaterar hemsidan regelbundet och har kört två kampanjer där vi kompletterat traditionell annonsering med en webb.Rent tekniskt så är vi nog det parti som är bäst integrerade med sociala medier och hemsida. Motorn är bra, vi fyller den med innehåll lokalt.

www.folkpartiet.se/medileken

www.folkpartiet.se/kommunsammanslagning

För mig är det naturligt och nödvändigt att en kampanj har en fortsättning på webben. Vi har försökt arbeta med interaktivitet och på hemsidan ska det hela tiden finnas en länk där den intresserade kan söka mer information eller kontakta oss.

Trots våra ansträngningar så har vi fram tills i början av Augusti haft låg trafik på webben. Kopplingen tryckta annonser och webb fungerar inte. Däremot fungerar webbannonsering ganska bra för att få in människor på våra kampanjsidor.

Bloggande

Jag har bloggar drygt ett år och är hyfsat aktiv. Bloggen startade jag egentligen för att kunna formulera mina tankar och utveckla mina idéer. Så här i valtider blir det mindre bloggande och det som görs en rent kampanjbloggande. Efter valet kommer jag att ta bort de delar som känns för politiska. Då kommer det återgå till att vara min blogg – inte en folkpartiblogg. Eftersom målet aldrig har varit att driva in trafik på sidan har jag inte länkat så som man ska för att få mycket trafik. Men jag är nöjd ändå.

För mig är bloggen nog något som skapar en trovärdighet på sikt. Man kan gå tillbaka och se vad jag tyckte för ett år sedan och se att jag är något sånär konsekvent i mina åsikter. Hade jag haft en mer betydande ställning exempelvis kommunalråd hade jag haft svårare att blogga. Beslut fattas ofta på sätt som gör det svårt att vara helt öppen i en blogg. Då blir det kanske en känsla av att man undanhåller saker för läsarna. Men för mig som sitter som ersättare i en nämnd så har jag inga problem med det.

Facebook

Vi har haft en Facebook-grupp igång sedan i våras. För att komma igång ordnade vi en kurskväll där alla fick prova på och komma igång. Det har varit synnerligen lyckat. Facebook används mesta dels som ett internt men öppet forum och har verkligen hjälpt oss att peppa varandra. Det har dock inte varit lika mycket diskussioner som jag personligen hoppats på. Jag vill att vi ska föra diskussionen där inte på möten. Det är tillgängligare, öppnare och kanske skulle öppnat upp för andra som ville engagera sig.

Nu passar det sig inte för alla frågor och intresset för vår Facebook- grupp vet jag inte hur stort det är. En sak är säker. Det är en bidragande orsak till att Tomelilla, Simrishamn och Ystad lokalavdelningar har närmat sig varandra. Även representanter från Skurup och Sjöbo finns med i gruppen. Här kan man se en klart social effekt av ett socialt media. Däremot mer internt än utåtriktat.

Twitter

Finns inte med på kartan. För få användare i Ystad. Det känns som nätet har kommit hit men folk är nog kloka nog att förstå att Twitter mest är en tidstjuv. Använder själv twitter för att få en uppdatering på min blogg utan att blogga. Twitterflödet ligger på en widget.

Youtube

Vi saknar både tid och intresse för att göra tillräcklig bra filmsnuttar. Svårt forum och man inte gör proffsiga produktioner blir det helt fel känsla

i.r.l

Vi kör hårt på konceptet träffa väljare och ge dem ett ansikte. Tanken är inte att övertala, utan att just ge dem ett ansikte och förhoppningsvis positiv association till Folkpartiet.

Mina reflektioner

I all kommunikation finns det en avsändare och en mottagare. Budskapet ska förpackas så att det når mottagaren och att denne kan tolka det på det sett som var avsett. Här är det personliga mötet det i särklass effektivaste sättet, därefter webben, foldrar och i viss mån även tryckta annonser. Radio ligger på gränsen. Här handlar det snarare om att skapa igenkänning.

Det som jag personligen känner är att det som gör sociala medier unikt nämligen förmågan att föra en dialog är något som väljaren hellre gör ansikte mot ansikte eller inte alls. Sociala medier blir då istället det som det inte ska vara – ytterligare en kanal för enkelsidig kommunikation.

Min reflektion är att sociala medier fungerar utmärkt för de som är inne i den politiska svängen. Ett överdrivet fokus på sociala medier gör att man riskerar att missa väljarna.

Det var lite tankar nedskriva i all hast.

Asociala medier

Igår åt jag middag med ett gäng trevliga kollegor och vi pratade om både det ena och det andra, bland annat Facebook och det moderna sättet att kommunicera. Total närvaro överallt – förutom här och nu.

De såg inte heller direkt nyttan med att hålla på med sociala medier. Det är så klart så. Att ha 300 vänner på Facebook har ju inte någon uppenbar nytta. Men Facebook reflekterar verkliga livet. Vissa har stora nätverk och vissa trivs bättre i små ganska privata nätverk.

Något som kom upp var att många ansåg att det var oartigt med det konstanta fibblandet med mobiltelefoner som många ägnar sig åt. Undertecknad inbegripen. Det sätter fingret på problemet. Att det blir en sådan hets att vara uppdaterad att man tappar bort här och nu.

Man översköljs av information och man vill inte riskera att missa något väsentligt. Men det finns en klart asocial dimension till denna konstanta närvaro i sociala medier. Jag tror att det handlar om att vi måste vänja oss vid våra nya verktyg. Precis som att vissa pratar för mycket i en helt vanligt telefon kan det slå över med sociala medier.

Trenden borde gå mot att man jobbade mer i kanaler på facebook. Att man kunde sålla mer bland inläggen. Det kan man i och för sig redan genom att gruppera sina vänner men det kommer sannolikt att komma ett effektivare sätt att sortera, bara det faktum att man kan blockera personer är ju ett stort steg framåt.

Samtidigt kommer vi nog se en mognad där möjligheten att använda Facebook som samlingskanal för nyheter och annat kommer att öka ju fler myndigheter, institution mer mer som hittar dit.

Jag ska nog försöka att hitta rutiner för själva hanterandet. Det blir en dålig vana att föröka leva online i realtid.

Media flödar

Under två veckor struntade jag i att följa mina nyhetsflöde. Det resulterar i att jag kommer att sitta några timmar och köra genom bloggar, ledarsidor och annat som är intressant. Jag tänker på några saker. Det första hur man plockar ihop sin egen nyhetskorg, att pappersmediet inte funkar med det nya sättet att tillgodogöra sig nyheter, att de amerikanska flödena är överväldigande och att det finns så mycket att läsa, så mycket att blogga om och så mycket att tänka på att jag aldrig kommer att hinna med allt.

Frågan då är hur man ska lösa det. Sänka ambitionsnivån, gallra kraftigare, nischa bloggen eller se till så att man får möjlighet att göra allt detta på arbetstid. Finns det sådana jobb?

Några bra inlägg av Dick Erixon kan jag i alla fall bjuda på för den som inte har ork och tid att plöja genom 1210 olästa feeds. Lägger på fler om jag hittar intressanta vilket man ju alltid gör.

DagensPS.se – Ofrivillig heltid är vanligare än ofrivillig deltid.

DagensPS.se – Jonas Gardell hoppar av som vallokomotiv (S).

DagensPS.se – Jämlikhetsbluffen avslöjar Jämlikhetsanden.

DagensPS.se – Arbetslösheten: frizoner eller bygga murar.