Bloggare är ett digitalt eko

Jag har funderat och reflekterat över det här med politiskt bloggande. Det finns de som säger att bloggosfären sätter den politiska agendan. Jag vill hävda att Bloggosfären bara ett ett stort digitalt eko med ganska rejäl distorsion.

Genom att studera de bloggar som är anslutna till politometern försökte jag att hitta ett mönster och se hur man bloggar. Det som var utmärkande för de allra flesta inlägg, inklusive mina egna är att de tar upp en nyhet och förstärker eller snarare återger den, men då filtreras nyheten genom ett ideologiskt filter. Det dessutom finns en stor diskretion när man väljer ut vilka nyheter man väljer ut och vilka medier man följer. Följer man bloggosfären får man en mycket förvriden bild av vad som händer och varför.

På helgerna blir det lite mer innovativt och fritänkande, men även då är det ganska få inlägg där man för fram tankar och idéer som inte redan är med i debatten, än mer sällan ser man genuint nyskapande. För mig är bloggande en möjlighet till personligt uttryck och en möjlighet att utveckla mina tankar och idéer.

Jag kanske kan påverkar någon då och då. Skulle jag velat påverka andra skulle jag nog hellre ställt mig och mött dem på gatan och diskuterat. Att tro att bloggare på något sätt kommer att påverka utgången i valet tror jag är fel. Däremot kan bloggandet bidra till att man har bättre argument när man står på gatan och möter väljare.

Arbetsgivarna riskerar att tappa ansiktet

Fler och fler arbetsgivare inför policys kring användandet av främst Facebook men även andra sociala medier på arbetet. Det är ett feltänk som beror på att man inte f’örstår att det är ett nytt sätt att nätverka och att kommunicera. Jag har själv varit skeptisk till det hela men är nu helhjärtat en anhängare till Facebook.

Arbetsgivare som förbjuder sina anställda att använda Facebook kan lika gärna begränsa tillgången till telefoner, e-mail och skaffa en vakt som säkerställer att det inte försiggår annan otillbörlig kommunikation.

Att övervaka och detaljstyra fungerar inte på arbetsplatser där man säger att det ska finnas frihet under ansvar. Begränsa de anställdas friheten och de kommer att begränsa sitt ansvarstagande och därmed sitt engagemang för sitt arbete och sin arbetsgivare.

Smarta arbetsgivare kommer uppmuntra de anställda att kommunicera med sina kunder. Om det sedan sker via direkta möte, telefon eller sociala medier är mindre väsentligt. Man måste tro att personalen har förmågan att den lämpligaste formen.

Ge de anställa frihet att kommunicera. Det finns de som pratar bort timmar i telefon. Det är ingen förespråkar att man ska begränsa tillgången till telefoner för kollektivet för det.

”Glöm inte fördelarna med Facebook” | Second Opinion.

En nyhetsmölla i Ystad

På Ystads Allehanda har Carl Johan Engvall blivit läsarredaktör. Carl Johan är sedan ett tag den som ska försöka få med YA på tåget vad det gäller sociala medier. Nu känner jag inte Carl Johan. Men att tro att twitter kommer att bli stort i Ystad förstår jag inte. I Ystad twittrar vi på gågatan – och jag kan lova att det oftast används mer än 140 tecken.

Men som läsarredaktör tror jag att han kommer åstadkomma mycket bra. På sin blogg ger han uttryck för många bra och intressanta tankar. Framförallt tror jag att det finns mycket att göra i interaktionen med läsarna. Både genom att förmedla nyheter som läsarna författat men också att försöka få mer debatt. Han jämför med Newsmill och tror att vi få något  liknande hög kvalitet lokalt. Det tror inte jag – förhoppningsvis har jag fel.

Jag gillar det han har gjort på insändarsidan. Numera är det svårare att skriva anonyma insändare. Det är bra. Finns det något meningslösare är när hundhatare, hundälskare, bajspåsen, Han som plockar upp efter andra, Det som gömms i snö m.fl. skriver sina menlösa artiklar.

Ska vi få en bra debatt av hög kvalité måste folk stå för sina åsikter. Annars kan det gå som när Netto öppnade sin butik och kommentarsfälten fylldes med allt från påhopp till allmänt stöttande åsikter om allt och alla. Tyvärr har kommentarerna raderats. Troligen i samband med att man införde ett nytt system för att hantera kommentarer. Synd – hoppas att någon har bevarat dem åt eftervärlden.

Jag hoppas att vi kan få mer debatt och diskussion i Ystad och att de som för den öppet visar vem de är och vad de står för. Jag har själv lämnat lite kommentarer och använt mig av funktionen där man kopplat kommentaren till Facebook. Häftig lösning. Det jag inte kan stå för bör jag inte skriva. Skriver jag sedan en kommentar som jag inte kan stå för har jag ju alltid rätt att ångra mig.

Sverige är på god väg att bli ett land där man bara pratar om sport och väder. Politik, nyheter, tankar och annat som utmanar eller kan skapa spänningar förpassar vi till det privata (ensamma). Vi vill ju inte få en diskussion som man hör folk säga då och då. Eftersom jag är fullkomligt övertygad om att det är när åsikter bryts som vi rör oss framåt och genomskådar lögnen anser jag att debatt och diskussion är en viktig del av ett demokratiskt samhälle.

Eftersom jag utgår från att Carl Johans har koll på när man länkar till hans blogg vill jag dessutom passa på att önska honom lycka till och lovar att göra mitt för att möllan ska snurra.

Uppgraderingsstatus

Nu har jag kört på några veckor och gör hela tiden nya framsteg och upptäckter. Jag gick in i IT åldern med en viss skepsis, och har väl till viss del fått tänka om. Framför allt är det bloggandet jag finner meningsfullt. Om bloggandet som fenomen har jag dock både ris och ros att dela ut. Det verkar vara ganska hysterisk och tidskrävande om man ska vara hipp och inne och helt uppdaterad om vad som gäller, men man kan verkligen hitta guldkorn. Oerhört kompetenta personer som delar med sig av sin erfarenhet och kunskap.

Jag har numera tio vänner på Facebook, varav jag har chatat med en, som jag ändå brukar prata med per telefon. Inga nya kontakter här direkt. Men ändå värt att ha kvar. Jag har dessutom lyckats hitta lite gamla arbetskamrater. Jag har dock inte gjort någon vänförfrågan eftersom det känns lite ”knäppt”. Det är i alla fall kul att se att de finns. Själva Facebook är fyllt med quisar och annat mög, någon seriöst djupare tonläger verkar det inte finnas. Det kan kanske bero på att jag har fel vänner, men jag tror inte det. Kolla artiklen nedan. Den ger stöd för min känsla.

Twittra gjorde jag nog i nästan 36 timmar innan jag avregistrerade mig. Det var för mycket hets och tvång. Jag kan helt ärligt inte förstå varför man utsätter sig själv för eländet.

Primates on Facebook