Glest både i leden och budskapet

1 maj tåg i Surahammar, länkad bild från VLT

 

Då var årets minst motiverade röda dag avklarad. Ännu en gång har små grupper med socialister som passerat bäst före datum gått från illa underhållna folkparker till stadens torg för att hylla sig själva. Att första maj överhuvudtaget får någon uppmärksamhet är ganska märkligt. I Falun samlade Juholt en i sammanhanget stor skara. 550 personer slöt upp för att lyssna!

Tågen må vara i takt med drillflickor och marschorkestrar – men är hopplöst i otakt med tiden.

Men det var inte bara i leden det var glest. Även budskapet innehåller en hel del luft. Att vända på orden och vitsa till det roar kanske de redan troende men är föga övertygande för den som icke troende.

Den gamla politiken formulerades med en hel del nya ord, konstaterar Gröning, som inte är riktigt till freds med alla språkliga innovationer.

 

Särskilt höga blev skratten och hurraropen när Håkan Juholt drog en jämförelse med pingviner.
Juholt berättade att de ställer sig nära varandra för att hålla värmen, och sedan turas om att stå ytterst för att dela lika på kylans börda.

 

Efter att blåsorkestern spelat diverse Elvis-låtar som uppvärmning för talet, passade Juholt på att citera rock-kungen när han skickade en uppmaning till Reinfeldt angående sjukförsäkringen:
– Don´t be cruel, sa Juholt.

För vad vill Juholt & Co? Det vill varken höja eller sänka skatterna. De klär alliansen politik i nyspråk.

Kruxet är att Socialdemokraterna fortfarande inte har någon jobbpolitik. Juholt talar bara om allt han vill satsa skattepengar på, inte om hur de ska trilla in. Ordet företag fanns inte i vokabulären, varken på extrakongressen eller på första maj.

Det största hotet är att Alliansen tar Juholt för den pajas och ordvändare han är. Är han smart jobbar han i det fördolda för att med rätt tajmning komma med en relevant och genomtänkt politik. Problemet är bara att det är sagt att arbetet ska ske demokratiskt och med förankring något som inte går att förena med att arbete i det fördolda.

Nej – det troligaste är att vi kommer att få se hur man lappar och lagar. Både i politiken och den vissnande folkrörelsen.

läs också…

Avfärda inte Håkan Juholt – Den hälsosamme ekonomisten.

Vi kampanjade för välfärden | Kent Persson (m) blogg.

Tokmoderaten: PINGVINER, PINGVINER – ÖVERALLT PINGVINER.

Dick Bengtson: Sanningen om barnfattigdom.

Progressiv blogg om solidaritet: Vår historia och vad vi kämpat för får inte glömmas.

Martin Mobergs betraktelser…: Just därför fortsatt facklig-politisk samverkan, ett av många klara och utmärkta besked av Wanja Lundby Wedin i Ronneby.

Låt vinden ta tag i de tusentals röda fanorna.

Juafton

Idag såg jag Juholts linjetal. Inte hela men nästan hela. För det var ett tydligt budskap. Ingen förnyelse. Mer av samma. Stoltheten över Tage Erlander ligger som en dimma som gör att man inte ser behovet av att anpassa sig till dagens världsbild. Av Mona Sahlins självkritiska tal finns ingenting kvar. Socialdemokraterna gör enligt min bedömning snarare en vänstersväng, eller i alla fall absolut inte ett försök att slåss om mittenväljarna. Nostalgi vann inte valet 2010 och lär göra det än mindre 2014.

Men det är ändå intressant att spekulera i vad det innebär. Det blir helt otippat trång på vänsterkanten. Ska Vänsterpartiet profilera sig som ett ännu mer socialistiskt parti  kommer de att stötta bort  inte bara väljare –  men framförallt Miljöpartiet. Det innebär att det troligaste är att vi kommer se ett löst samarbete mellan Mp och S, med V som stödparti. Priset för socialdemokraterna kommer att bli högt. Mp kommer inte som V alltid gjort att acceptera att domineras över. För det som Juholt signalerade i sitt tal det var en återgång till det gamla, om än med lite nytt. Det innebär att han skapar förväntningar om att S åter ska bli ett 40+ parti.

Jag tror inte att något av dagens partier någonsin kommer att nå 40 procent. Väljarkåren är helt enkelt för diverserad. Det innebär att Juholt aldrig kommer att nå upp till de förväntningar som ställs. Han skulle passat på att sänka förväntningarna i detta linjetalet. Han retoriska knep att upprepa orden Social Demokrati. Slår enligt mig tillbaka mot honom för det signalerar på ett mycket tydligt sätt att han gillar statlighet på bekostnad av individen.

Dessutom vill han gå ut och fråga folk vad de vill ha. Det är farligt när man inte har en aning om hur man ska kunna betala notan för en dignande önskelista. Men han kanske hoppas att väljarna tror på Jutomten.

Några andra bra inlägg på ämnet

TOMMYS TANKAR: En längtan tillbaka till DDR-Sverige.

Jonssons funderingar: Juholt hittade en kopia av ett tal från 1985.

Jesper Svenssons blogg: Nystart i backläge?.

Thomas Böhlmark: Sätt er samhällsbild, vi sätter vår.

 

Sossarna på väg upp…

…i alla fall i opinionssiffrorna. Det är bra. En av de stora anledningarna att det gick så dåligt för dem i valet 2010 var att de hade förlitat sig till att de låg bra till under hela mandatperioden. Enda till det började nalkas val och väljarna såg att det var samma gamla sossar som man valde bort 2006.

Får de bra siffror nu kommer en nödvändig omprövning och förnyelse bli betydligt mindre. Man kanske rentav tror att Juholt-effekten räcker för att klara valet 2014 och sitter lugnt i båten.

Ingenting kan vara bättre för Alliansen. Lite motvind så att man känner att man måste hålla ihop och vara på topp.

Bo i Parken

Socialdemokraterna har förslagit att Ystad Bostäder ska bygga i Surbrunnsparken. Detaljplan finns och det skulle gå ganska fort att komma igång. Jag ställer mig bara frågande till en sak.

I artikeln i YA kan vi läsa att man i så fall ska arrendera marken. Nu framgår det inte vems förslag det är att arrendera. Eftersom Socialdemokraterna inte brukar skämmas i sina försök att pumpa in skattepengar i sina olönsamma och förfallande folkparker så har jag mina misstankar.

Bygg gärna i Surbrunnsparken. Det är en mycket god idé .Vi behöver dessutom fler förskolor i den delen av staden.

Men den socialdemokratiska ekonomiska föreningen är i mina ögon inte bara som vilken motpart som helst. Utan en motpart som för bara två mandat perioder hade suttit på båda sidor om förhandlingsbordet.

Nu hoppas vi givetvis att det  inte blir så igen och att sossarna hålls borta från grytan för långt tid framöver. Men ett upplägg där man riskerar att det blir så är inte ett bra alternativ.

Det två alternativ som man kan gå vidare med. Ystad Bostäder eller högstbjudande köper marken och bygger, eller så bygger föreningen själv.

Lägenheter byggs i parken – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Buffeln is back

Göran Persson svensk politiks största buffel på många år gjorde i veckan ett utspel om att barnbidrag är viktigare än jobbskatteavdrag.

Jag hittade ett annat inlägg på politikerbloggen som fångade essensen av Göran Persson. Fråga A så får du Svar på B.

Vad måste Socialdemokraterna göra för att bli ett parti att räkna med i nästa val?

– Den saken är inte så svår att svara på. Jag tror att regeringen är inne i en svår period. De har en minoritetsställning i riksdagen – det ska vi komma ihåg. Det är också uppenbart att det är interna spänningar i koalitionen. Ekonomin är väldigt svårbedömd. I det läget: om socialdemokratin med en ny ledning kan formulera en tydlig vision om mer rättvisa, ökad sysselsättning, så är jag nog säker på att man redan till kommande årskifte är det största partiet i svensk politik.

Makalöst träffsäkert. För de som blev till sig i byxorna av tanken på en comeback är det kanske intressant att se vilken strategi han tror på. Hoppas att Alliansen gör bort sig. Betryggande och insiktsfullt. Att formulera en ny vision lär ju gå  ganska fort enligt Persson, men så är han ju också expert på att skapa engagemang och delaktighet.

Allt detta av mannen som dansade men kor på TV, myntade begreppet frukt är inte godis och tyckte att det är ok att provsmaka lösgodiset utan att betala för sig. Mannen som sa nej så många gånger att folk till sist alltid trodde att han menade ja.

Det kanske börjar bli tråkigt på herrgården eller så ser han kanske möjligheten att komma tillbaka i hetluften så att han kan kamma hem några välbetalda konsultjobb.

Politikerbloggen » GÖRAN PERSSON – Vid årsskiftet kan S vara största parti.

Sosseträsket

Stig-Björn Ljunggren bloggar om en relativt ovetenskaplig, men i mina ögon trovärdig undersökning han gjort. Trovärdig – eftersom den stämmer mycket bra med den bild jag har av Sossarnas gräsrötter.

Resultatet är att jag efter genomläsning faktiskt grät en smula, kanske påverkad av att Stilla Natt spelades på radion, men framförallt för att det var så vackert. Alla ville väl. Fördelningsspaden skottade ut slantar över hela mänskligheten.
Men inte en antydan om tillväxt eller att välfärden har en materiell bas.

Personligen gråter jag inte utan ser framåt mot framtiden med tillförsikt. En framtid med SAP i svåra existentiella problem minst över valet 2014. Ett parti är ju sina gräsrötter, inte ett linjetal av en avgående partiledare.

Noterar att han använder Ystad sossarnas Roger Jönsson texter som illustration över en så kallad Fördelningssosse.

Fördelningssosar – tillväxtsossar 9-1 « Stig-Björn Ljunggren.

Skulle Mona Sahlin vunnit idol

Berit Andor konstaterar lite surt att det inte är någon idol-tävling. Nästa ledare för Sveriges – allt oftare andra –  största parti ska väljas genom rävspel och ryggklining. Frågan är om det inte är helt fel väg att gå.

Om man nu ska visa att man på allvar har kris-insikt och avser att göra något åt det kunde ju ett första steg vara att utse sina ledare på ett öppnare och mer transparent sätt. För även om det inte är idol krävs det en ledare med ”it” för att locka väljare.

Jag kunde tänkt mig en ”dokusåpa” som man sände via Youtube. Där kandidaterna fick testa sin stjärnglans. Gen0m att ta nya grepp kunde man ökat engagemanget och fått ett oerhört stort intresse kring partiet. Interaktion och dialog är framtiden. Slutna dörrar och meddelande är passé.

Krasch bom bam

Ska man gå ska man gå med en smäll. Det verkar  i alla fall Mona Sahlin tycka. Jag såg delar av hennes sista stora tal igår – eller egentligen hennes kanske enda stora tal.

Det var ord och inte visor. Det var en total sågning av den förda politiken, och egentligen en sågning av hela SAP:s fokus. Ett konstaterande av det faktum att partiet kommit i otakt med väljarna. Att man inte delar väljarnas världsbild, och att väljarna helt enkelt inte anser att det är relevant att rösta på ett parti som de inte tycker levererar med trovärdighet.

Det finns ett stort problem. Inom organisationen finns det många som vill svänga vänster, eller i alla fall ligga kvar i samma spår. En sådan total anpassning till Alliansens politik som Sahlin förespråkar blir svår att genomföra. Med tanke på att många gräsrötter helt enkelt avskyr Alliansens politik – inte minst tack vare att Sahlin & Co som har svartmålat den under fyra år.

Hur kommer facket att ställa sig till en politik som går stick i stäv med den tidigare? En politik där facket är till för de som arbetar i första hand och inte för de arbetslösa. Det kanske är dags för en separation mellan  SAP och LO.

Mona Sahlin har inte under sin tid som partiledare – eller tidigare – visat någon större kraft eller förmåga att förverkliga sina ord. Nu i elfte timmen tar hon bladet från munnen. Men vem kommer att plocka upp bollen. Jag misstänker att den kommer att studsa ut.

Naken, utblottad och pank…

…så måste socialdemokraterna känna sig. Precis som att kejsaren inte längre kunde blunda för det faktum att han var naknen blev det uppenbart att ett parti som endast lockar 22% av de arbetande knappast kan skrädda sig i titeln arbetarparti.

De är utblottade på politisk vilja och panka på idéer. P J Anders Linder formulerar det elegant i en ledare i SvD

Nu är Socialdemokraterna mer politiskt illa ute än någonsin förut. Väljarstödet ligger på samma nivå som för 100 år sedan (då Sverige var på väg in i stordriftens och de stora kollektivens samhälle, inte som i dag på väg ut ur det). Man är borta från regeringskansliet under ytterligare minst fyra år, vilket är rent förödande för ett parti som har maktutövning som sitt viktigaste sammanhållande kitt.

Frågan är vad som händer nu. I och för sig är det fortfarande en stor apparat med SAP, Facket och diverse rörelser, stiftelser som kan bidra med försörjning till framtidens pampar. För en genomgripande förändring av kulturen inom partitoppen tror jag inte att vi kommer att få se.

Då krävs det att även LO  byter ut sina toppar och att en stor del av SAP-maskineriet lämnar. Eftersom alltför många inte har något alternativ att gå till kommer nog många att klinga sig fast vid sin utkomst in till det bittra slutet. Alla har ju inte förmånen av en generös riksdagspension.

Det som krävs är en modig ledare, och en insikt hos gräsrötterna att man aldrig kommer att bli ett 45 procent parti igen. Det gäller att hitta en ideologisk bas som har giltighet för framtiden, inte bara anpassa sig till väljarna i syfte att återfå makten. Det gäller att bygga långsiktiga allianser och visa respekt för sina samarbetspartners. Vem vill samarbeta med en buffel. Vem finns det att samarbeta med?

De senaste dagarna har vi sett en ganska tydlig anpassning till Alliansen politik. Det var fel på skattepolitiken och politiken i största allmänhet. Det innebär att man i princip lägger sig ner och medger att Alliansen har rätt. Det måste löna sig att arbeta. Det är nog det viktigaste som har hänt. Om den rättelsen baserar sig på äkta insikt eller inte blir vi snart varse.

SAP är nakna, utblottade och panka. Nu har de dessutom förstått att makten var lånad.