Sveriges framsteg och partierna baksteg

Över stora delar av västvärlden tappar de politiska partierna medlemmar. Så även i Sverige vilken jag bloggat om tidigare.

I The Economist lyckas man på några rader formulera vad som kan vara en rimlig förklaring.

Explanations abound. In many industrial democracies, working-class voters chose left-wing parties out of self-interest. Other voters, fearing the power of organised labour, voted the other way. But when most people count themselves as middle-class, such tribal ties wane. In countries where the ideological gap between parties has narrowed, their brands may no longer be useful labels for busy or ignorant voters. Accustomed to choice as consumers, voters increasingly pick policies rather than signing up to comprehensive world views.

Just nu försöker partierna att bemöta de minskade medlemstalen genom att tydliggöra sina ideologier. Det gäller inte minst i de diskussioner som verkar föras i det Socialdemokratiska lägret. Man pratar om att man ska vara relevanta för väljarna och spegla deras uppfattningar och värderingar genom att skapa en sammanhängande politik med en tydlig vision.

Det är ju korrekt enligt ovanstående.Ett synliggörande av ideologiska skillnader kan vara ett sätt att skapa incitament för väljaren att identifiera sig med ett visst parti. Men det troligaste är att man kommer att bygga en politik som väljaren köper, inte synliggöra en ideologi som väljaren ställer upp på i alla lägen.

Konsekvensen är att vi antingen får ett system med två stora partier eller ett med en mängd mindre. I det skener kanske Alliansen är helt rätt ute, genom sin mångfald lyckas de tilltala en hel del personer som hittar någon som pratar om just deras hjärtefråga.

Socialdemokraterna får svårare. I det rödgröna blocket pratade ju samtliga partier nästan bara om en sak. Att de var överens, eller att de skulle kunna bli det. Mona Sahlins största problem var att övertyga väljarna om att hon skulle kunna hålla Lars Ohly i schack.

Alliansen å andra sidan var tillräckligt trygga i sin allians för att tillåta varje parti att ha en egen profil. Något som tilltalade varje partis kärnväljare och eldade på valarbetarna, samtidigt som det lockade fler väljare överlag. Gillade man skolan Björklund, familjen Hägglund m.m. Många jag pratade med valde inte mellan rödgrönt eller Alliansen ut mellan olika partier i Alliansen.

Jag vet hur sossarna borde göra. Men det kommer jag aldrig att berätta.

Men det intressanta i artikeln var beskrivningen av olika partistrukturer. En där åsikterna och ställningstagandena kommer nedifrån – och ett där det kommer uppifrån. Detta tror jag är det centrala. Genom ett medlemskap måste du känna att du är med och påverkar. Medlemmar är inte något man försöker aktivera vart fjärde år. Utan själva basen för det demokratiska arbetet.

Här har vi möjlighet att kombinera gamla arbetsmetoder med nya. Fysiska möten, kompletteras med virtuella. Information görs tillgänglig för alla medlemmar. Det är ju så att om du har engagerat dig i EN fråga och lyckats påverka, så kommer man in i en uppåtgående spiral av ökat engagemang.

Political parties: The party’s (largely) over | The Economist.

Tjatet om heltid missriktat

LO har under många år fört fram kravet om att man ska ha rätt till heltid. Nu ser det ut som att det är ett större efterfråga på att ha rätt att minska sin arbetstid.

Det finns många kvinnor som inte erbjuds heltidsjobb. Arbetsgivarna sätter i system att anställa på deltid. Det finns många fördelar för en arbetsgivare. Inte minst kan man undvika att betala dyr övertid. Det är dessutom enklare att täcka upp glapp i schemat med befintlig personal. Detta förek0mmer exempelvis inom handeln och inom vården

Jag har alltid undrat hur många av alla dessa som verkligen vill ha ett heltidsjobb. De som har barn är oftast ganska nöjda med ca 80 procent. Jag har aldrig sett siffror som visat hur många av de som har deltidsjobb som vill ha heltidsjobb. Nu har det visat sig att de flesta hellre velat kunna minska sin arbetstid. Inte konstigt att LO-medlemmarna föredrar Reinfeldt facket har tappat kontakt med sina medlemmar.

Dessutom upprörs jag precis som många andra av att facket sponsrar Socialdemokraterna när hälften av medlemmarna röstar på Alliansen. Inte bara det att det stöttar sossarna. De bedriver en kampanj mot Alliansen, vilket är att ta det ett steg längre. Sen klagar sossarna och vill ha en redovisning av privata donationer till moderaterna – hyckleri.

DagensPS.se – Ofrivillig heltid är vanligare än ofrivillig deltid.

Förändringen som inte blev

Jag läste en ledare i YA häromdagen. Den var så bra så att den fastnade. Lika bra att lägga in den så att fler kan ta del av den.

Det handlar om Socialdemokraterna och vad de egentligen har gjort sedan förra valet.

Arbetsgrupperna med uppdrag att omforma politiken drog igång, men levererade magert resultat. Slutsatserna påverkades av att den samlade oppositionen utskåpade allianspartierna i opinionen. Från valresultatet på 35 procent 2006 ökade man på två år till att bli ett 45-procentsparti. Viljan till förändring blev minimal. Partiarbetarna trodde sig uppenbart kunna vinna valet genom att återanvända samma gamla politik, trodde att väljarna hade ändrat sig ifråga om arbetslinjen. Så icke.

De satsade allt på att alliansen skulle misslyckas. Allt för sent vaknar de upp och nu har de inte en suck att komma med en verkligen ”ny” politik. Man återanvänder samma gamla filurer och samma gamla argument och samma gamla politik.

Ingen katastrof – Opinion – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Det är skillnad på bidrag och bidrag

Socialdemokraterna anklagar Alliansen för att skapar ett bidragssamhälle. Bakgrunden är att kostnader för socialbidrag ökar. Det beror på att Alliansen har gjort så att man kallar saker vad det är. Har man arbetsförmåga är man inte förtidspensionär eller sjukskriven. Är man arbetslös är man inte sjuk.

Det innebär att det blir fler som blir beroende av socialbidrag, För mig är det viktigt att vi kallar saker för vad det är. Annars kan vi komma tillrätta med problemen som finns.

Däremot tycker jag att det är dags att rensa bland begreppen. Om man kallar det bidrag  eller ersättning spelar ingen roll, eftersom pengarna är skattepengar.

Det viktigaste är inte om ett bidrag ökar eller minskar utan hur mycket de totala kostnaderna förändras.

S varnar för bidrags-Sverige – Socialtjänst – Politik – Nyheter – Dagens Samhälle.

Sossebashing på Youtube

Hur man än vrider och vänder på det är det ganska upprörande att se vuxna människor som sjunger kampsånger mot utsugarna. Sen kanske inte kopplingen är rent smaklig. Det är inte mycket jag tycker lika illa om som socialism där man ställer grupper  mot varandra. Det skulle i så fall vara nationalism där man gör samma sak – ställer grupper mot varandra.

Den stora bluffen

Nu rasar Socialdemokraterna. Ett falskt brev har varit i omlopp. I det var Mona Sahlins trackrecord uppräknat med allt från Toblerone, svarta dagmammor, bilskatter, parkeringsböter till utlandsresor för att ta time-out från skandalerna.

Jag fick själv en variant på brevet för någon vecka sedan. För mig framstod det mest som en blandning mellan skämt – eftersom det var ganska finurligt förpackat – och som ett sätt att få fokus på sådant som faktiskt har kantat Mona Sahlins karriär. Min bedömning är att samtliga de saker som togs upp i brevet är kända av allmänheten sedan tidigare. Det samlade intrycket är så klart inte särskilt förtroendeingivande.

Det kanske inte så snyggt men den största bluffen är Mona.

Här är bluffbrevet som gör S rasande – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

Som man känner sig själv

Jag surfade lite för att hitta upphovsmannen till ordspråket varje generation måste erövra demokratin. Då stötte jag på detta guldkorn.

Jag tycker om kvotering till exempelvis politiska uppdrag. I vårt parti har vi en sådan regel när det gäller kvinnor och politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs viss kompetens för ett visst jobb.

Margareta Winberg (s).

S vill göra gjort ogjort

Sveriges myndighets struktur är huvudsakligen ett resultat av årtionde med S styre. Nu tror de att de kan ducka sitt tidigare resursslöseri genom att anklaga alliansen för att inte montera ner systemet tillräcklig snabbt.

Snyggt det finns ju andra områden där Alliansen har mycket kvar att göra. Sossarna kan ju anklaga dem för att inte agera tillräckligt fort vad det gäller nya 3:12 regler, avskaffad revisionsplikt och förändrad arbetsrätt. Det är så dumt så att man häpnar.

Men om man nu köper den berättigade kritiken att det inte går tillräckligt fort att göra sig av med onödiga och konstiga myndigheter så kan man ju undra om sossarna har en större trovärdighet.

Vill man driva ett lönsamt, effektivt företag väljer man att lokalisera det nära den kompetens man behöver. Det innebär att man måste sluta se myndighetsplaceringar som en arbetsmarknadsåtgärd.

Dessutom är det ett stort missförstånd att det är gratis att använda öppen källkod. Använder du öppen källkod för att tjäna pengar (i ditt företag) eller för den delen i en myndighet är det god kutym att bidra till att programvaran utvecklas. Antingen genom donationer eller en egen utvecklingsavdelning som skapar värde för andra.

Än så länge har jag inte sett ett ända trovärdigt eget initiativ från ”röran”. Sensmoralen i det hela är den att det är vanskligt att bygga sitt eget lyckande på någon annans misslyckande.

”Vi sparar miljardbelopp med ny myndighetsstruktur” – DN.se.