Stenkastare i glashus

För en tid sedan blev några unga KDUare överfallna när de delade ut material i Lund. De blev kallade böghatare och materialet slogs ur deras händer. De upplevde det som minst sagt otäckt. Mattias Grängzell som var en av de som blev utsatta bloggar om det här.

När händelsen sedan diskuterades på facebook kom vi in på hur media och samhället i stort verkar ha en förlåtande attityd mot vänsterextrema gruppen som tar till politiskt våld, och inte respekterar de demokratiska spelreglerna. Högerextrema som gör samma sak ( de respekterar faktiskt spelreglerna i större utsträckning) fördöms. Stenkastande anarkister och andra ses som ungdomar med mycket vilja, lite naiva, men med hjärtat på rätt ställe.

Detta gullande fick ett abrupt slut när Sydsvenskan för några månader sedan gjorde en reportageserie som kritiskt granskade dessa grupper och gick på djupet med vad de har för motiv och drivkraft. Bakom flummeri, dåligt underbyggda resonemang och ogenomtänkta argument fanns det bara ett motiv. De vill ha mer av det andra har har, utan att förtjäna det.

Jag myste när jag läste artiklarna som fullkomligt rev sönder den romantiserade bilden av godhjärtade vänsterungdomar. Jag länkar till några av höjdarna – men klicka runt det är bra läsning. Bäst är den med en autonom från SUF Malmö. Där kan man också läsa att deras gulliga stenkastande kostar skattebetalarna oerhörda summor varje år. Det fanns dessutom en intervju med någon från förbundet allt åt alla. Bland alla dumheterna som de gav uttryck för var nog det detta det som fastnade i mitt huvud.

Protesterna slutade med sammandrabbning mellan poliser och en grupp våldsamma demonstranter utanför Baltiska hallen…

– Det var en linje med polisbussar. Det var inte poliser.

Det satt poliser i en del av bussarna.

– Ja, men det var bussar mot människor. Inte människor mot människor. Och sedan gick polisen in mot hela gruppen av demonstranter. De betedde sig väldigt hotfullt och omringade demonstrationen så att folk kände sig osäkra och gick därifrån.

– ”Sammandrabbning” känns väldigt fel. Det enda som hände där var lite materiell skadegörelse, i princip. Efter tio minuter var det slut.

Men det var ändå stenkastning mot bussar med poliser i.

– Fast det är deras förstärkta polisbuss. Den ska tåla allt. Det gjorde den också. Jag tycker inte att det är något att fokusera på. Varför fokusera på de här tio minuterna av färg och raketer och några stenar mot poliserna… när det fanns två så stora nätverk som ville stoppa en match i Davis Cup mellan Israel och Sverige. Den frågan faller hela tiden bort.

Det är helt tokigt att det knappt finns några på vänsterkanten som tar avstånd från de här tokiga grupperingarna. Politiskt våld är inte okej. Inte ens när poliserna sitter i en buss. Nu bedömer i och för sig inte Säpo dessa grupper som ett allvarligt hot mot demokratin. Men jag tycker ändå att det är dags att ta tag i de här grupperna och göra precis det Sydsvenska gör. Låt dem komma till tals. Det visar sig snart att stenkastarna har byggt ett glashus av idéer och föreställningar.

Bollen är sumpig Lars

När jag var liten och vi spelade boll  kallade vi en dåligt pumpad boll för sumpig, Bollen var sumpig. Precis som Lars Ohlys resonemang när han vill ge skattelättnader till eliten av fotbollsspelare, men inte till entreprenörer och företagare.

Han förstår att de bästa spelarna åker dit de får mest betalt. Eftersom Lars Ohly gillar fotboll blir det ett problem när de svenska skatterna tvingar våra bästa fotbollspelare utomlands.

Tanken på att andra saker som är lättrörliga också flyr landet lämnar Ohly oberörd. Kapital, företag, företagsledare, forskare m.m. det gillar inte Lars Ohly.  I alla fall inte lika mycket som fotboll.

– Samhället är inte en fotbollsplan. När jag pratar om elitens betydelse i idrotten handlar det om den upplevelse det innebär att se på bra idrott, i kombination med den positiva effekt eliten har på breddidrotten. Då finns det en logik i att man sänker skatten, som man har gjort i Danmark och Norge. Ingenstans där har jag hört slutsatsen att man därmed också borde gynna eliten i samhället. Tvärtom menar jag att det är ett problem att vd:ar tjänar fyra gånger så mycket som vanliga industriarbetare. Den eliten minskar möjligheten för människor att leva goda liv.

Att en idrottsstjärna kan tjäna oerhört mycket pengar under en kort tid på något som egentligen är en lek stör inte Ohly. Idrottsstjärnan bidrar ju till hans förnöjelse. Företagaren som bidrar till välfärden bör dock brandskattas.

Jag kommer ihåg en sak till från när jag var liten. Det var svårt att spela bra fotboll med sumpiga bollar…

Girighet som drivkraft får Ohly att se rött – DN.se.

Socialist låter inte så klämkäckt

Samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kallas i folkmun numera ”De Rödgröna”. Det låter inte så dramatiskt. Det är faktiskt ganska neutralt och avskalat från värderingar. Det är i och för sig Alliansen också. Det finns ju en poäng att välja att ha det så. Det ska verka tilltalande för så många som möjligt och kunna locka mittenväljare.

Men om vi ska sätta rätt namn på saker borde det heta De rödgröna socialisterna och Liberala Alliansen.  Det är nämligen på dessa ideologier man bygger sin gemensamma politik.

Det intressanta blir då att gå på djupet med vad en mittenväljare förknippar med socialism och socialister. Att vara Socialdemokrat är legitimt – men att vara socialist är att gå ett steg för långt.För mig är en den som kallar sig socialist i samma läger som maskerade stenkastare. Nu är jag i och för sig inte en ganska ointresserad mittenväljare, men jag tror att själva ordet socialist väcker negativa associationer hos de flesta.

Därför har jag börjat använda just ord socialister när jag pratar om Socialdemokrater och Vänsterpartister. Miljöpartister vet man inte var man har, men de ingår numera i det socialistiska blocket. Jag har märkt att människor blir provocerande av mitt ordval. De vill inte se socialdemokraterna som socialister, utan som någon form av icke-ideologisk garant av välfärdssamhället. Till och med Socialdemokrater blir obekväma av att använda ordet socialist, men de använder gärna socialistiska argument och en socialistiskt klädedräkt och retorik.

Jag står upp för att jag är liberal. Jag tror att den liberala ideologin är bäst på att skapa goda samhällen och välstånd. Det känns bra att inte behöva hyckla med vem jag är och vad jag står för. Undrar hur det känns att vara Socialist?

Uppdaterat 100408 citat från intervju med Maria Wetterstrand i Neo

Hur trivs Maria Wetterstrand då med sina nyblivna vänner Socialdemokrat…erna och Vänsterpartiet?

”Det är onekligen en etikettsfråga.

– Om du absolut vill kalla oss allians får du säga rödgrön. Det är väldigt viktigt för oss. Vi är också väldigt noga med att vi inte ska kalla de andra för högeralliansen. För att då blir slutsatsen att vi är en vänsterallians, och vi vill inte bli indefinierade inom vänstern, så låt oss säga rödgrön. Eller grönröd om ni tycker det är roligare.”