Stoppa undan batongen

I maj publicerades ett bra inlägg på Liberati. Det handlade om ungdomar på glid. Skribenterna tog ställning för ungdomars integritet och rättssäkerhet utifrån ett liberalt perspektiv. Artikeln var nog delvis ett svar att Landskrona ville införa drogtester på eleverna. Det blev helt enkelt mer batong än en vad en liberal kan tåla.

Det är inte ungdomen som är problemet, de reder sig gott i en föränderlig värld. Problemet är en oförstående medelålders politikerkader som behöver hjälp att klara sig i samma värld. Vi kan införa hur många drakoniska åtgärder som helst utan att få den önskade effekten. Vi kan stryka några förbittrade själar medhårs så att liberaler snor några marginella pensionärsröster från konservativa, men då gör vi det till priset av att vi helt förlorar ungdomens röst och gör politiken fullständigt irrelevant för dem. Vi måste komma ihåg att i en snabbt föränderlig värld är de vuxnas råd sällan bättre än de råd och dåd ungdomen själv reder ut åt sig. I dagens samhälle behöver femtioåringar hjälp av femtonåringar att hitta rätt minst lika ofta som tvärtom.

Man försöker också sätta perspektiv på det hela. Hur dåliga är svenska skolorna egentligen. Generellt så håller skolorna ganska hög klass.

Sverige har bland de bästa skolor man kan ha. Detta är viktigt att komma ihåg när politikerna dänger varandra i huvudet om att skolan är i kris. Vad händer med det uppväxande släktets respekt för oss vid rodret idag om de jämt får höra från oss att de är en förlorad generation? Det stämmer ju dessutom inte. De flesta människor är liberala av naturen, i synnerhet i ungdomen. Vill vi tala till ungdomen och berätta att liberala tankar finns även hos Folkpartiet och i det etablerade politiska etablissemanget kan vi inte alltid tala över deras huvuden med utgångspunkten att “de” är ett “problem”. Avstånd besvaras alltid med avstånd.

Jag håller med vi ska inte vara för snabba i att lägga oss i och göra tolkningar. Ungdomar måste ha tolkningsföreträde när det gäller sitt eget liv och sin egen situation. Men sen kan så klart vuxna rent objektivt se saker som inte är ok. Men det kräver respekt för integritet, respekt och inte minst dialog. Den liberala lösningen som förespråkas känns i alla fall naturlig för mig.

Förebyggande insatser börjar hos den enskilda individen. Det bör vara avstampet för den liberala socialpolitiken. En människa som lyckas i skolan, tror på sig själv, har framtidsdrömmar, många goda vänner och en rik fritid tenderar inte att fastna i droger, psykisk ohälsa och kriminalitet. Debatten har ensidigt fokuserats på riskfaktorer i barns liv. Om det finns många risker anses det vara stor risk för att personen börjar med droger och går vidare till kriminalitet. Men forskningen visar att det är betydligt effektivare att tillföra skyddsfaktorer än att förhindra riskfaktorer. En liberal socialpolitik bör därför fokusera på att garantera fler skyddsfaktorer snarare än att undvika risker. Detta handlar om att klara skolan, idka prosociala fritidsaktiviteter, uppmuntra föräldrasamverkan, uppmuntra föräldrarna att engagera sig i sina barn osv.

Men det är också ett problem som ligger i vår kultur. Skamkulturen. Där själv är bäste dräng och en riktig karl reder sig själv.

Vi måste komma bort från skamsamhället där alla ska klara allt. En bra förälder är en person som inser sina begränsningar och tar hjälp av sin omgivning när detta behövs.

Samhällets resurser måste anpassas efter detta. Man ska inte behöva bli utredd av socialtjänsten för att hemmet inte fungerar. Det måste finnas möjlighet till serviceinsatser såsom föräldrautbildning och avlastningsfamilj som föräldrar kan få hjälp med utan utredning, under till exempel en period av livet. Vi lever i dag i ett annat samhälle än då mor- och farföräldrar kunde avlasta en tillfällig tung situation i hemmet. I många skolor arrangeras hjälp med läxläsning och vuxenhjälp som inte direkt är knuten till den gängse undervisningen. Vi behöver mer och fler av dessa serviceinsatser för att stötta föräldrarna.

Dessa förslagen finns med i folkpartiets valhandbok är föräldrastöd en viktig fråga, så det som står ovan ligger helt i linje med folkpartiets linje.

Artikelförfattarna kommer med en mängd kloka synpunkter och ideér. Det är ett angeläget område att ta tag i.

Just forskningen om barn och ungdomar haltar betydligt med alldeles för dåliga resurser. Regeringens föredömliga satsning på högskolor är alltså viktig inte bara för studenterna i sig utan även för framtidens unga i stort, inte minst när det gäller lärarutbildningen. Forskningen bör koncentreras på hur effektiva olika insatser faktiskt är. Detta fokus på evidens saknas i Sverige idag. Bästa sättet att rädda fler barn på glid är mer kunskap. Övervakning och kontroll av alla barn står sig slätt mot forskning och beprövad erfarenhet.

Som vanligt har ett långvarigt socialdemokratiskt styre inneburit att man hanterat problem efter vad som är ideologiskt korrekt, mer än med vetenskapliga beprövade metoder. Det är synd. Det skapar utrymme för mängder av välmenande människor att göra utredningar och lägga sig i, utan att göra någon egentlig nytta. Eftersom utredningar och kontakter med myndigheter oftast upplevs som integritetskränkande så riskerar de nog att göra mer skada än nytta.

Socionomer, kommuner och påläggskalvar

För ett tag sedan läste jag på Dagen Samhälle om Järfälla kommun som anställer socionomer som Trainees. Artikeln störde mig men jag kunde inte sätt fingret på. Nu har jag funderat lite och kommit fram till vad det var. I grunden är jag dock positiv till de tankar som framförs.

Bakgrunden är den att nyutexaminerade socionomer oftast kastas rakt in i hetluften.

– De som kommer ut från socionomutbildningen kastas rakt in i tung myndighetsutövning. Det är inte rättvist mot dem, det behövs en brygga däremellan och vi tror inte att det räcker med att bättra på introduktionen, säger Åke Svenson.

På arbetsmarknaden finns det några vedertagna begrepp, varav Trainee är ett. I Sverige betyder Trainee att man antas till ett program för påläggskalvar. Man får en bred introduktion till företaget och flyttar runt mellan olika avdelningar för att kunna skapa ett brett kontaktnät att ta hjälp av på vägen mot toppen. Man förväntas jobba hårt och verkligen visa framfötterna under traniee-perioden. Betydelsen är något annorlunda i andra delar av världen men när man rekryterar socionomer arbetar man ju inte på den internationella marknaden.

Det man beskriver i artikeln är på sätt och vis en trainee-tjänst.

Hans förslag är en nio månaders trainee-anställning, där nyutexaminerade jobbar under handledning av en erfaren kollega. Under den tiden ska de prova på att jobba med ekonomiskt bistånd, missbruksvård, psykosocial problematik och barn och unga som far illa.  Men de ska inte fatta några egna beslut som innebär myndighetsutövning. De ska också få två veckors teoretisk utbildning

Jag vill nog snarare kalla det normal introduktion till ett arbetsliv som kommer att ställa stora krav på individen. Man kan kalla det annat också mjukstart eller AT. Men just ordet Trainee stör mig lite. Det är allt för ofta som kommuner slänger in ord som inte riktigt passar. Varför vet jag inte. Ett annat exempel är att man har bytt ut många chefer mot strateger. I alla fall i vår kommun. Det konstiga är att det är samma personer.

Däremot tycker jag att det här är ett utmärkt initiativ.  Det beror givetvis på vad man arbetar med, men jag kan tänka mig att arbetet som socionom kan vara ganska påfrestande och tungt. Inte minst för en ung människa som inte har hunnit lära sig vad det innebär att ha en professionell hållning.

Man brinner för att göra gott, men det gäller att inte brinna upp. Här kan en AT-period fungera utmärkt för att hjälpa nyutexaminerade socionomer att brinna lagom. Man kan också tänka sig att man efter fullgjord AT får en certifiering eller intyg som stärker en anställningsbarhet.

Det behövs tas nya grepp inom kommunerna. Inte minst för att introducera nya medarbetare till svåra och komplexa arbeten som oftast ställer stora krav på omdöme och bedömningsförmåga.