Flipp-blidde-flopp

Bild från Betsson. Ryker mustaschen före midsommar?

Sossarna hoppar just nu fram och tillbaka i en omfattning som får den värsta kappvändaren framstår som en pålitligt och konsekvent.

Undrar vad Juholt funderar över…

mustasch av, mustasch på, mustasch av, mustasch på,mustasch av, mustasch på…

Håkan Juholts mustasch ryker innan midsommar! – Betsson.

En martini för mycket

Jesper Svensson sammanfattar rabaldret kring Juholts barbesök på ett klarsynt sätt.

Det värsta av allt är egentligen att karln visar sig ute i den där utstyrseln.

Men även på ett lite allvarligare plan så hittar en rätt.

I förlängningen av detta ser vi en elitiserad och professionaliserad politikerkader, där det viktigaste kriteriet för att nå toppen inte är dina personliga egenskaper, utan förmågan att hålla dem fördolda. Det trams som Expressen ägnar sig åt har, dessvärre, en allvarlig baksida.

Så är det vill vi ha närhet mellan medborgare och politiker måste det finnas utrymme för en privatsfär. Samtidigt måste politiker lära sig att de måste leva som de lär.

Man kan inte hävda att man inte pratar om politik med sin sambo och sedan göra det. Inte för att det är fel utan helt enkelt eftersom man måste vara ärligt. Mona Sahlins största problem var just ärlighet eller kanske att många inte upplevde henne som en ärlig person. Juholt måste bryta från detta. I det skenet är detta kanske allvarligare än det först verkar.

andra som bloggat detta.

Juholt behöver kliva in i rollen « Stefan – Nya moderaterna.

Scaber Nestor – Skillnaden mellan en statsman och ett Sunwing-fyllo..

Pinsamt | Kent Persson (m) blogg.

Expressens lågvattenmärke om Juholt! | Jörgen Danielssons blogg.

Ulf Bjereld: Storm i ett Dry Martini-glas?.

Minamoderatakarameller: Varför ska man bry sig om Juholts semester….

Juafton

Idag såg jag Juholts linjetal. Inte hela men nästan hela. För det var ett tydligt budskap. Ingen förnyelse. Mer av samma. Stoltheten över Tage Erlander ligger som en dimma som gör att man inte ser behovet av att anpassa sig till dagens världsbild. Av Mona Sahlins självkritiska tal finns ingenting kvar. Socialdemokraterna gör enligt min bedömning snarare en vänstersväng, eller i alla fall absolut inte ett försök att slåss om mittenväljarna. Nostalgi vann inte valet 2010 och lär göra det än mindre 2014.

Men det är ändå intressant att spekulera i vad det innebär. Det blir helt otippat trång på vänsterkanten. Ska Vänsterpartiet profilera sig som ett ännu mer socialistiskt parti  kommer de att stötta bort  inte bara väljare –  men framförallt Miljöpartiet. Det innebär att det troligaste är att vi kommer se ett löst samarbete mellan Mp och S, med V som stödparti. Priset för socialdemokraterna kommer att bli högt. Mp kommer inte som V alltid gjort att acceptera att domineras över. För det som Juholt signalerade i sitt tal det var en återgång till det gamla, om än med lite nytt. Det innebär att han skapar förväntningar om att S åter ska bli ett 40+ parti.

Jag tror inte att något av dagens partier någonsin kommer att nå 40 procent. Väljarkåren är helt enkelt för diverserad. Det innebär att Juholt aldrig kommer att nå upp till de förväntningar som ställs. Han skulle passat på att sänka förväntningarna i detta linjetalet. Han retoriska knep att upprepa orden Social Demokrati. Slår enligt mig tillbaka mot honom för det signalerar på ett mycket tydligt sätt att han gillar statlighet på bekostnad av individen.

Dessutom vill han gå ut och fråga folk vad de vill ha. Det är farligt när man inte har en aning om hur man ska kunna betala notan för en dignande önskelista. Men han kanske hoppas att väljarna tror på Jutomten.

Några andra bra inlägg på ämnet

TOMMYS TANKAR: En längtan tillbaka till DDR-Sverige.

Jonssons funderingar: Juholt hittade en kopia av ett tal från 1985.

Jesper Svenssons blogg: Nystart i backläge?.

Thomas Böhlmark: Sätt er samhällsbild, vi sätter vår.

 

Folkhemsstudier

För den som är intresserad av att titta närmare på vad som egentligen felas SAP och vari utmaningarna ligger rekommenderar jag Stig-Björn Ljunggrens blogg Folkhemsstudier. Han är nu uppe i reflektion 42 kring dessa frågor. Även om han hör hemma i S så har han en oerhörd förmåga att se problemen och formulerar sig oftast föredömligt tydligt och kort.

Ett bra exempel hämtar jag från reflektion 38 där han sågar pratet om ökade klyftor längst fotknölarna.

Tyvärr är klyftsnacket en återspegling av dunkelt tänkande, ideologisk förvirring och framförallt en koagulerad socialdemokratisk omvärldssyn.

Det alternativa synsättet är självfallet att det inte är klyftorna – definierat som avståndet mellan den rikaste och fattigaste – som är problemet. Utan om det finns möjligheter att påverka sin situation eller inte.

Det som borde stå i centrum är således inte klyftor utan möjligheter.

Möjligheterna att förflytta sig. Ta sig fram. Hitta nya lösningar.

När jag läser hans blogg och lägger ihop helheten stärker det mina tankar om att SAP har gjort sitt. Om de reformerar sig i den utsträckning som det blir allt tydligare att det behövs kommer man att så totalt alienera sig från det man är nu – att det inte är ärligt att behålla namnet.

Buffeln is back

Göran Persson svensk politiks största buffel på många år gjorde i veckan ett utspel om att barnbidrag är viktigare än jobbskatteavdrag.

Jag hittade ett annat inlägg på politikerbloggen som fångade essensen av Göran Persson. Fråga A så får du Svar på B.

Vad måste Socialdemokraterna göra för att bli ett parti att räkna med i nästa val?

– Den saken är inte så svår att svara på. Jag tror att regeringen är inne i en svår period. De har en minoritetsställning i riksdagen – det ska vi komma ihåg. Det är också uppenbart att det är interna spänningar i koalitionen. Ekonomin är väldigt svårbedömd. I det läget: om socialdemokratin med en ny ledning kan formulera en tydlig vision om mer rättvisa, ökad sysselsättning, så är jag nog säker på att man redan till kommande årskifte är det största partiet i svensk politik.

Makalöst träffsäkert. För de som blev till sig i byxorna av tanken på en comeback är det kanske intressant att se vilken strategi han tror på. Hoppas att Alliansen gör bort sig. Betryggande och insiktsfullt. Att formulera en ny vision lär ju gå  ganska fort enligt Persson, men så är han ju också expert på att skapa engagemang och delaktighet.

Allt detta av mannen som dansade men kor på TV, myntade begreppet frukt är inte godis och tyckte att det är ok att provsmaka lösgodiset utan att betala för sig. Mannen som sa nej så många gånger att folk till sist alltid trodde att han menade ja.

Det kanske börjar bli tråkigt på herrgården eller så ser han kanske möjligheten att komma tillbaka i hetluften så att han kan kamma hem några välbetalda konsultjobb.

Politikerbloggen » GÖRAN PERSSON – Vid årsskiftet kan S vara största parti.

Kortfattat

Kärnfullt i Fokus

Den soppa socialdemokraterna bjöd på efter valet – där samma figurer som under valrörelsen ilsket propagerat enligt en viss linje sedan gick ut och helt förkastade den – lämnar en eftersmak som inte lär avta i första taget. För det är inte så man gör. Först byter man ut ledarna, sedan påbörjar man ett förändringsarbete. Det är en fråga om logisk ordning, om att inte framstå som kompletta hycklare, om att inte vara dummast i huvudet på norra halvklotet och det helt öppet, inför inbjudna tv-kameror och en förbluffad väljarkår.

Fokus » Länge leve ledarkulten.

I oheliga allianser slaktas även heliga kor

I Tomelilla ryktas det att moderaterna och sossarna ska gå samman. Syftet utåt sett är att neutralisera Sd, men man kan undra om det dessutom inte finns en viss allmän lättnad över att inte behöva stångas med en mängd småpartiet.Det är inte första gången det skapas sådana här demokratiska avarter. Ett exempel som finns hyfsat nära är Svalöv. Som har styrts på det sättet innevarande mandatperiod.

Det finns många skäl för att man inte ska skapa sådana här allianser. Det finns i mina ögon inga skäl för att skapa dem. Nyval är att föredra framför ett styre där man bortser från grundläggande ideologiska skillnader. Att det inte fungerar att stänga Sd ute borde ju de flesta normalt intelligenta förstå vid det här laget. Men den insikter har tydligen inte drabbat de två största partierna i Tomelilla Kommun.

Tina Bergström-Darrell (S), ordförande i Socialdemokraterna, tror inte att det blir några problem att samarbeta.

– Vi är överens om mycket. Vi får lägga vissa ideologiska frågor på hyllan, säger hon.

Det är inte bara den förlorade ideologin – eller om man så vill politikens hjärta och kompass – som går förlorat. Även demokratin tar stryk. Vad finns det för mening att rösta höger eller vänster när resultatet ändå blir Tomelilla blandat. Uttrycket har jag hämtat från kommentarsfältet i YA, men jag tyckte att det är mitt i prick. Man sviker sina kärnväljare, man sviker de demokratiska spelreglerna.

Börjar man trivas alltför bra tillsammans gör man i förlängningen väljarna totalt maktlösa. Speciellt om man inte är riktigt tydliga med hur man avser att söka majoritet för valet. Det var den situationen som uppstod i Svalöv. Då kan ju alla andra partier lika gärna lägga ner. Helt ok för mig, men då får man ju vara ärligt med det.

Ännu värre blir det om man som det ryktas i Tomelilla vill utestänga de mindre partierna från insyn. Då finns det ju inte ens en fungerande opposition. Makten är fullkomlig.

Även politisk förlorar kommunen på att man måste lägga ideologi åt sidan. Politik reduceras till konkreta åtgärder. För mig är det som att ta en vacker tavla som skapar mening och ger insikt – och helt sonika måla över den med en mintgrön väggfärg från ett lågprisvaruhus. Utan ideologi är den som kallar sig politiker inte mer än någon som tycker i största allmänhet. En tjänsteman utan kompetens om man ska vara lite elak.  En politiker som väljer bort sin ideologi är som om en skeppare som kastar sin kompass överbord. Det går ju inte att ta ut riktning.

Vi står inför stora utmaningar. Det kräver att vi kan höja blicken och titta framåt mot horisonten. En skeppare utan kompass har fullt upp med att parera för de vågor som kommer mot honom. Han ser inte förbi vågorna och han kommer sannolikt att trötta ut sig i en hopplös kamp och till sist få ge efter.

Läs också Ola Tedins ledare i ämnet

Wanja och kluvenheten

Jag älskar Dick Erixons känsla för att fånga upp ovärderliga citat. Denna gången är det Wanja Lundy-Wedin som ger oss en riktig klassiker.

Wanja Lundby Wedin: Det är naturligtvis bra att man får ett ökat utrymme för konsumtion. Men jag tror att det här med jobbskatteavdraget… det måste man se på längre sikt.

Jag blir väldigt upprörd när politiker, som inte ska lägga sig i vår avtalsrörelser, går ut och säger ‘Nu behöver ni inte be om så stora löneökningar. Titta, vi kan ge er mer än vad ni kan få med löneökningar.’

Ungefär som om politiker ska stå och dela ut pengar till folket.

Det är märkligt hur hon lyckas få till det gång på gång. Det är så tydligt att vänstern inte har några hållbara argument och att deras samhällssyn är passé.

LO-Wanjas nyliberala retorik mot jobbskatteavdraget.

Mindre åt fler – Sahlin

Vi är många som väntat på besked från Mona Sahlin. Vad är de ”nya” socialdemokraternas politik. Samma gamla överbudspolitik som vanligt kunde man tro, men läser man noga ser man det tydligt.

80 procent i ersättning till 80 procent av löntagarna.

Jag hade tyckte det var bättre om så många som möjligt fick 100 procent. Nu verkar det bara som 20 procent ska ha 100 procent.

Nej – Mona. Det var ett hot inte ett löfte.

Sahlin gick till offensiv med vallöften – DN.se.

Gammal retorik för en sviktande publik

Härom veckan när jag gick ut för att hämtat in dagens YA fick jagsom bonus en en tjock bunt reklam i näven. När tidningen var avverkad tittade jag genom reklamhögen. Där låg den. Arbetarpressens stolthet Ystad-sossarnas  Auora. På många sätt hörde den hemma bland reklamen. De vill sälja sådant som inte är bra för mig och som jag inte behöver. Jag har redan fått tillräckligt och vill snarare bli av med det jag har kvar. Det som skilde den från reklamen var framför allt den oglättiga och amatörmässiga layouten.

När jag läste artiklarna reagerade jag över att man i en tid när sossarna tappar greppet kryper ner i skyttegravarna.

Försvaret av Wanja

Stefan Malmberg skrädder inte på orden när det gäller AMF bonusarna och Wanjas roll i det hela:

”Något jag tycker är märkligt och upprörande är att AMF:s andra ägarrepresentant, Urban Bäckström, helt klarat sig från mediadrevet? Är det för att han kommer från Svenskt Näringsliv och är man? Det är uppenbart att Wanja i stort ensam fått klä skott för AMF-affären.”

Urban Bäckström har vad jag vet inte byggt sin karriär på att vara den lille människans förkämpa som försöker motverka kapitaletskrafter – och skapa rättvisa.

”Det finns starka krafter som vill krossa fackföreningarna och minska arbetarrörelsens inflytande med syftet att avveckla den svenska välfärdsmodellen. Det är därför viktigt att strålkastarljuset alltid är fast riktat mot de verkliga roffarna.”

De starka krafterna kallas opinon. Men flyttar man positionerna till vänster är det enklare att hitta strategier för att hantera folkviljan. Att förnya sig verkar ju gå trögt.

Allmän klagosång

På sidan 3 återfinns vad som i socialdemokratiska kretsar kallar kåseri författat av Arne Lang. I min värld är ett kåseri underfundigt eller lite lättsamt.

”Cykling på gågatan är en vanlig företeelse, fast dylikt var belagt med böter från början. Det händer till och med att dessa velocipedåkare signalerar för att få gående ur vägen. Man borde rekommendera cyklisterna att ställa cykeln i stället istället. Såna finns lite varstans i gatan.”

En jätteviktig fråga. Lycka till i valet 2010.

En definition av begreppet arbetare

Bo Widegren har skrivit en artikel under en rubriken ”Arbetarparti eller arbetareparti”. Här tar han upp kosnpirationstankarna och den eviga kampen mellan kapitalet och de utsugna. Socialdemokraterna vill enligt Widegren göra följande för arbetarna.

”Därför har vi andra tankar om

a-kassa med solidariskt ansvar för olika fackgrupper med visst statsstöd
• sjukförsäkring skall motsvara rimligt ersättning för att ge trygghet vid inkomstbortfall
• höjden på försäkringsersättningarna bör ge trygghet kring 80 procent av inkomsten
• ingen straffbeskattning av sjuka, arbetslösa och pensionärer utan samma skatteskalor
för alla inkomster”

Förslagen tyder på att sossarna har blivit ett icke-arbetande parti för de icke-arbetande.

På tal om det utsugande kapitalet, som vill bryta ner arbetarrörelsen och dess tappra barrikadister. Det verkar i alla fall något av kapitalet hamnat i goda händer.

S drog in 124 miljoner på fastighetsaffär – Fastighet & Bygg – E24