Det enda heliga

Jag är inte religös – tvärtom. Men det finns några saker som är heliga. En är demokrati och en annan är yttrandefrihet. De hänger ihop. Yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati. Att angrepp på några av dessa är ett angrepp på grunden för min tro.

Därför kan jag lite grann förstå hur en muslim känner när en amerikansk pastor hotar att bränna koraner. Det är nog samma känsla som jag får när så kallade antifascister ristar in ett hakkors i pannan på en sverigedemokrat. Eller när samma grupperingar stör deras torgmöten med rutten frukt och våld.

Men det är inget nytt. Det ligger i de antifascistiska-grupperingarnas odemokratiska och arbetsmetoder, som är just samma som fascisterna använde. Jag har skrivit om det tidigare. Då i samband med att kd:s ungdomsförbund blev attackerat i Lund. Är det inte dags att ta tag med hårdhandskarna mot dessa stenkastande demokratiföraktare. Jag kommer aldrig glömma hur uppdrag granskning vinklade det när en stenkastare under kravallerna i Göteborg blev skjuten när kastade sten mot polisen. Polisen hade gjort fel, stenkastaren var det synd om. Sedan dess ser jag inte på det propaganda programmet.

Jag gillar tanken på att man slänger in hela gänget stenkastare i en buss. Kör ut dem på landet och låter de gå hem igen – i ösregn och snålblåst.

Nu finns de kanske de som invänder att liknande dåd är verk av enskilda dårar, men dårar som vistas i en miljö med en uppskruvad retorik är ju ett koncept som är som gjort för att vi ska få sådana här incidenter.

PS ett obligatoriskt jag tycker illa om Sverigedemokraterna och deras värdegrund bör väl sättas hit. Så blir det inte blir några missförstånd. Jag försvarar inte vad de säger utan deras rätt att säga det och deras rätt att gå till val på ett unket budskap.

Stenkastare i glashus

För en tid sedan blev några unga KDUare överfallna när de delade ut material i Lund. De blev kallade böghatare och materialet slogs ur deras händer. De upplevde det som minst sagt otäckt. Mattias Grängzell som var en av de som blev utsatta bloggar om det här.

När händelsen sedan diskuterades på facebook kom vi in på hur media och samhället i stort verkar ha en förlåtande attityd mot vänsterextrema gruppen som tar till politiskt våld, och inte respekterar de demokratiska spelreglerna. Högerextrema som gör samma sak ( de respekterar faktiskt spelreglerna i större utsträckning) fördöms. Stenkastande anarkister och andra ses som ungdomar med mycket vilja, lite naiva, men med hjärtat på rätt ställe.

Detta gullande fick ett abrupt slut när Sydsvenskan för några månader sedan gjorde en reportageserie som kritiskt granskade dessa grupper och gick på djupet med vad de har för motiv och drivkraft. Bakom flummeri, dåligt underbyggda resonemang och ogenomtänkta argument fanns det bara ett motiv. De vill ha mer av det andra har har, utan att förtjäna det.

Jag myste när jag läste artiklarna som fullkomligt rev sönder den romantiserade bilden av godhjärtade vänsterungdomar. Jag länkar till några av höjdarna – men klicka runt det är bra läsning. Bäst är den med en autonom från SUF Malmö. Där kan man också läsa att deras gulliga stenkastande kostar skattebetalarna oerhörda summor varje år. Det fanns dessutom en intervju med någon från förbundet allt åt alla. Bland alla dumheterna som de gav uttryck för var nog det detta det som fastnade i mitt huvud.

Protesterna slutade med sammandrabbning mellan poliser och en grupp våldsamma demonstranter utanför Baltiska hallen…

– Det var en linje med polisbussar. Det var inte poliser.

Det satt poliser i en del av bussarna.

– Ja, men det var bussar mot människor. Inte människor mot människor. Och sedan gick polisen in mot hela gruppen av demonstranter. De betedde sig väldigt hotfullt och omringade demonstrationen så att folk kände sig osäkra och gick därifrån.

– ”Sammandrabbning” känns väldigt fel. Det enda som hände där var lite materiell skadegörelse, i princip. Efter tio minuter var det slut.

Men det var ändå stenkastning mot bussar med poliser i.

– Fast det är deras förstärkta polisbuss. Den ska tåla allt. Det gjorde den också. Jag tycker inte att det är något att fokusera på. Varför fokusera på de här tio minuterna av färg och raketer och några stenar mot poliserna… när det fanns två så stora nätverk som ville stoppa en match i Davis Cup mellan Israel och Sverige. Den frågan faller hela tiden bort.

Det är helt tokigt att det knappt finns några på vänsterkanten som tar avstånd från de här tokiga grupperingarna. Politiskt våld är inte okej. Inte ens när poliserna sitter i en buss. Nu bedömer i och för sig inte Säpo dessa grupper som ett allvarligt hot mot demokratin. Men jag tycker ändå att det är dags att ta tag i de här grupperna och göra precis det Sydsvenska gör. Låt dem komma till tals. Det visar sig snart att stenkastarna har byggt ett glashus av idéer och föreställningar.