Schweizerost

Idag har Sverige skrivit ett dubbelbeskattningsavtal med Schweiz. Jag uppmärksammades på det genom Carl B Hamiltons blogg. Det är ännu ett av de senaste åren avtal med mer eller mindre obetydliga länder, där det huvudsakliga motivet från svensk sida är att upptäcka skatteflykt.

Jag drog mig till minnes att riksrevisionen så sent som 2010 kom med en rapport där de kritiserade regeringen för hur de arbetade med dubbelbeskattningsavtal. Jag googlade fram rapporten.

Skatteavtal med andra länder undertecknas för att lindra effekterna av internationell dubbelbeskattning, för att skapa goda konkurrensförhållanden för exportindustrin, för att uppmuntra investeringar mellan stater och för att förhindra skatteflykt. Regeringens mål med skatteavtalspolitiken är att Sverige ska ha ett modernt och uppdaterat nät av skatteavtal. Riksrevisionen har granskat hur regeringen arbetar med skatteavtal och vilka prioriteringar man har gjort i det arbetet.

Av granskningen framkommer att avtalstakten har sjunkit sedan slutet av 1990-talet och att konkurrensaspekterna har prioriterats ned till förmån för arbete med informationsutbytesavtal. Dessutom har regeringen inte tagit fram de underlag som behövs för att man ska kunna analysera effekterna av den kritiserade utjämningsordningen mellan Sverige och Danmark. Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att öka fokus på konkurrensaspekterna i skatteavtalsarbetet för att svenska företags konkurrenssituation inte ska försämras.

Personligen har jag erfarenheter från ett dubbelbeskattningsärende som är typexemplet för hur det inte ska få fungera. Nu ska jag inte gå in på detaljerna, med det rör sig om ett svenskt bolag verksamt i Polen. De är utsatta för ett brott mot dubbelbeskattningsavtalet. Något som Skatteverket instämmer i och har därför accepterat att driva processen mot Polen.

Men det var för ungefär fyra år sedan som de inledde processen. Först tog det två år där vi fick märkliga skrivelser från Polen. När vi svarat dröjde de ibland upp till ett halvår för att sedan återkomma med en ny variant på samma irrelevanta frågor. Nu hör de inte ens av sig längre.

Tydligen verkar Polen vara ett extrem fall. Enligt Skatteverket tar denna process normalt ca tre månader. Hur kan det vara att inte finansdepartementet, regeringen eller någon annan följer upp hur befintliga avtal verkställs? Här har vi ett EU-land som är ett av Europas största och som har ett relativt stort utbyte med svenska företag. Som fullständigt struntar i de avtal de har slutit med oss.

Vad händer ingenting.

Jag tycker dessutom att regeringen ska skämmas lite extra över att man prioriterar att jaga in uppgifter från skatteparadis över att lösa skattesituationen för alla Öresundspendlare. Som fortfarande efter alla dessa år sitter i kläm. Även här får man kritik av riksrevisionen.

Nej – Detta är ett utslag av helt vanligt förtrödenhet som vi säger i Skåne. Istället för att hjälpa våra företag till goda villkor och rimliga förutsättningar på en global marknad lägger man krutet på att klämma dit några få rika. Nu säger jag inte att det är rimligt, eller bra med skatteflykt. Men är målet att skapa välstånd så är det väl viktigare att skapa nya förmögenheter.

 

Läs rapporten i sin helhet.

En livstid

Ibland är vi snabba att döma andra länder. Deras kvinnor går omkring med sjalar. Barnen får inte en ordentlig skolgång.

Men få tänker på hur mycket Sverige har utvecklats och förändrats de senaste 100 åren. För 100 år sedan var vi på en nivå som var så långt ifrån dagens att det inte ens går att föreställa sig.

I det perspektivet kan det vara intressant att läsa den länkade artikeln. Där intervjuas två 100-åringar. När man läser artikeln inser man hur mycket som faktiskt kan förändras under relativt kort tid.

Det finns redan nu mycket som har förändrats under min livstid. Ska bli kul att se hur det fortsätter.

Liberal Debatt » Den stora Sverigeresan.

Framtidens uppfinnare

Vi lever ofta i en föreställningsvärld som bygger på hur det har varit och till viss del hur det är. Därför tror vi att Sverige har potential att bli ett land som ska livnära sig på innovationer. Det är vårt sätt att tackla globaliseringen. Vi vill flytta högre upp i förädlingskedjan. Det vi missar är att konkurrensen om morgondagens innovationer kommer att vara ett område som vi tävlar inte bara mot de vi tror. Utan även mot de länder som vi inte kan konkurrera mot vad det gäller produktion längre ner i förädlingskedjan.

Något som The Economist uppmärksammade i ett specialreportage för någon vecka sedan.

Developing countries are becoming hotbeds of business innovation in much the same way as Japan did from the 1950s onwards. They are coming up with new products and services that are dramatically cheaper than their Western equivalents: $3,000 cars, $300 computers and $30 mobile phones that provide nationwide service for just 2 cents a minute. They are reinventing systems of production and distribution, and they are experimenting with entirely new business models. All the elements of modern business, from supply-chain management to recruitment and retention, are being rejigged or reinvented in one emerging market or another.

Det är ju också naturligt att många företag flyttar sin forskning- och utvecklingsavdelningar till Indien och Kina eftersom tillgången på talang är enorm. Dessutom förstår de vilka produkter som kan fungera på dessa redan nu stora marknader. Att som Västerländskt företag lyckas ta sig in på dessa marknader är är inte enkelt om man inte verkligen lär sig förstå de olika marknaderna.

At the same time Western multinationals are investing ever bigger hopes in emerging markets. They regard them as sources of economic growth and high-quality brainpower, both of which they desperately need. Multinationals expect about 70% of the world’s growth over the next few years to come from emerging markets, with 40% coming from just two countries, China and India. They have also noted that China and to a lesser extent India have been pouring resources into education over the past couple of decades. China produces 75,000 people with higher degrees in engineering or computer science and India 60,000 every year.

Att göra affärer och ta fram produkter för dessa nya marknader är svårt. Varje konsument har en relativt liten plånbok, så man måste sälja många enheter. Distributionen är en oerhörd utmaning vilket påverkar både försäljningen och eftermarknad. Dessutom finns det mycket piratkopior i omlopp så det är svårt att skydda sin produkter. Alla dessa svårigheter gör att bilden av västvärlden som styrande och kontrollerande håller på att förändras.

Until now it had been widely assumed that globalisation was driven by the West and imposed on the rest. Bosses in New York, London and Paris would control the process from their glass towers, and Western consumers would reap most of the benefits. This is changing fast. Muscular emerging-market champions such as India’s ArcelorMittal in steel and Mexico’s Cemex in cement are gobbling up Western companies. Brainy ones such as Infosys and Wipro are taking over office work. And consumers in developing countries are getting richer faster than their equivalents in the West. In some cases the traditional global supply chain is even being reversed: Embraer buys many of its component parts from the West and does the assembly work in Brazil.

Detta har betydelse för hur allmänheten och politiker ser på globaliseringen. Vi har ju utgått från att vi har tappat vissa enklare jobb. Men vad händer när vi dessutom tappar de mer kvalificerade jobben. Då blir det en till synes loose-loose situation. Det enda vi fick var billigare varor – men vad hjälper det om vi inte har några inkomster.

Vår svenska syn på innovation har dessutom en svaghet eftersom vi bara ser nya upptäcker som uppfinningar. Innovation handlar inte så mycket om att hitta på nya saker som om att göra saker på nya sätt.

The very nature of innovation is having to be rethought. Most people in the West equate it with technological breakthroughs, embodied in revolutionary new products that are taken up by the elites and eventually trickle down to the masses. But many of the most important innovations consist of incremental improvements to products and processes aimed at the middle or the bottom of the income pyramid: look at Wal-Mart’s exemplary supply system or Dell’s application of just-in-time production to personal computers.

Det är inte säkert att det blir som vi tror. Jag vet knappt själv hur jag tror att det ska bli. Men det känns som om jag ska vikta om pensionsfonderna.

Frihet under ansvar

Jag älskar hur vi i Sverige alltid utgår från att vi är bäst. Mitt senaste exempel är detta. Det skulle vara en TV debatt/dokumentär kring skolan och då stod det så här.

”Är de finska skolan bättre än den svenska? I undersökning efter undersökning placerar sig de finska skolorna i topp.”

Här finns en länk till ett reportage om ett amerikanskt exempel. Lärarna får frihet i klassrummen och utvärderas utifrån de resultat de skapar.

Hur kan detta vara kontroversiellt? Det är synd att se hur lärarfacken stretar emot allt som heter frihet under ansvar.

Public-school education: Desert excellence | The Economist.