Träningsblogg upprättad

Finns det något så tråkigt som någon som pratar om sin träning. För de som inte tränar och delar intresset är det ungefär som om någon försöker prata om sport med undertecknad. Ridå – och personen förpassas till kategorin persona non grata.

Därför gjorde jag det enda raka. Jag starta en träningsblogg på det träningscommunity som jag för träningsdagbok på. Räknar med att det kommer att stärka mina relationer till omvärlden.

 

Nya tag

Det är länge länge sedan jag gjorde något på bloggen. Men de senaste månaderna har suget kommit över mig vid några tillfällen. Sedan sist har det hänt en del, inte minst på det professionella planet där jag varit del i ett säljprojekt och lagt åtskilligt med energi och tankekraft på att fundera kring försäljning av kvalificerade konsulttjänster.

Oerhört motiverande att ställas inför nya utmaningar och roller. Nu hoppas jag bara på att projektet permanentas så att man kunde få testa vingarna på riktigt.

Dessutom har jag börjat träna. Tre kilo lättare och betydligt starkare. Receptet är enkelt – självdisciplin och fokus. Målet är att må bättre och att investera i sig själv. Eller pensionsspara i sig själv som Seth Ronland uttrycker det. En inspirerande kille som är personlig tränare här i Ystad. Han har en ganska skön syn på vad som är väsentligt.

Hans ambitioner att värna om hälsan och våga förändras har gjort att han slutat tävla. Han kallar vanliga tävlingar för påhittade och stressframkallande och har i stället hittat på ett tävlingssätt för att sänka stressfaktorn.

– Varje dag är en tävling fast inte när det gäller prestation, utan när det gäller att få ett kvalitativt liv. Och jag vill hela tiden utvecklas och bli bättre.

Politiskt har det hänt mycket och lite. Juholt kom och gick. Greklands farsen fortsätter på precis samma sätt. Utfästelser och brutna löften. Det mest påtagliga för mig är dock att Alliansens brist på visioner och idéer blir allt mer uppenbar. Vill jag verkligen vara del i en pragmatisk samhällsbärande moderatledd konstellation där småpartierna hela tiden försöker hålla sig över fyra procentspärren? En inte rent oväsentlig fråga jag ställer mig själv.

Bloggen framöver kommer att handla om vardagsreflektioner, politik, demokrati samt lite nya inslag kring försäljning, marknadsföring och management. Ambitionen är att skriva någon gång i veckan.

 

För allt vad benen bär

Jag visste löpning är inte bra för en. Det känner man ganska snabbt eftersom hjärtat slår alldeles för fort. Ignorerar man det varningstecknet släpper kroppen ut fukt genom huden för att markera allvaret.

Det innebär att de som ändå fortsätter med springandet till knäna får stryk har sig själv att skylla.

Men om man nu ska träna vilket kanske är klokt finns det andra former av motion. Cykling och simning är två som inte utsätter kroppen för så stora belastningar.

För den som ändå ger sig den på att löpträna så är det ändå inte en god idé att kasta sig ut på en 5 kilometers runda på nyårsdagen.

Carl Askling rekommenderar den som är helt otränad att börja med att gå snabbt och sedan jogga 500 meter på plant underlag. Gör detta fyra gånger på tio dagar, och känns det bra så kan man lägga på 500 meters jogg var tionde dag. Med den rekommenderade takten så kan det alltså ta ett bra tag för den hugade soffpotatisen att komma upp på maratondistanser.

Fokus » Poppis att träna – slitigt för knäna.

Sillamjölk

Undrar hur klen man kan bli? Jag måste närma mig någon form av absolut nollpunkt vad det gäller form. Att sitta i en kontorstol hela dagarna är nog skadligare än man kan tro.

Jag noterade till min förfäran att magen buktade ut, på ett sätt den inte gjort tidigare. Vikten är ganska stabil. Det måste vara den totala avsaknaden på muskulatur som gör att inälvorna liksom sväller över.

Nu är det sittups och push ups för att pusha in.