Diktaturtörstande ungdomar

En undersökning visar att många ungdomar inte ser nyttan med demokrati. En betydande andel skulle inte haft något emot en upplyst diktator som fattar besluten åt oss.

Nästa var fjärde svensk – 23 procent – i åldern 18-29 år tycker inte att det är så viktigt med demokrati. 21 procent kan till och med tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar och hela 26 procent anser att det vore angenämt om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver ta hänsyn till demokratiska val.

Medan SSUs Juteland anklagar skolorna för att misslyckas med demokratisk uppfostran så har LUFs Adam Cwejman en betydligt mer nyanserad bild av vad det kan bero på. Jag ställer upp på hans lilla analys.

Statistiken visar inte på någon längtan efter diktatur utan är snarare ett uttryck för en allmän misstro mot partipolitiken, menar Adam Cwejman, ordförande i Liberala ungdomsförbundet.

– Jag tycker det är självklart att unga människor vill ha saker fixade snabbt och då är det inte konstigt att det kräver en stark ledare istället för det här käbblet i riksdagen. Tyvärr finns det en motsättning mellan att få saker gjorda och den tröghet som är inbyggt i parlamentarismen.

Helst skulle han se att partierna förändrades och öppnade upp sig med exempelvis tydligare personalval.

– Om ungdomar såg att politiker var en mer blandad skara människor och även kända profiler från samhället gav sig in i politiken så tror jag att tilltron skulle öka, säger Adam Cwejman.

Även Lars-Erick Forsgren skriver bra och listar en hel mängd frågor som var för sig skulle varit anledning för unga att ta avstånd för det rådande etablissemanget.

Få har än så länge talat om lösningar. Det kan bero på att undersökningen inte gav några större insikter i de bakomliggande mekanismerna. Personligen tror jag att det krävs ett antal saker. Samtliga av dessa innebär att det politiska systemet och politiker måste förändras.

  • Mer personval
  • Mer dialog och kommunikation om politik i största allmänhet
  • Fler som går in och ut ur politiken. (En av-professionalisering)
  • Politiker som blir bättre på att kommunicera med väljarna
  • Färre partier – tydligare block

Slutligen måste jag bara påpeka det absurda i att någon blir upprörd över att ungdomar kan tänka sig att sälja sin röst. Politiker spenderar ju hela valrörelser med att försöka köpa väljare. Inte minst försökte man köpa pensionärer förra valrörelsen. Finns det en efterfråga brukar det ju skapas ett utbud.

Jag tror inte att unga törstar efter diktatur utan att de hungrar efter en mer välsmakande demokrati.

”Vi lärde oss inget om demokrati” – DN.SE.

 

Stoppa undan batongen

I maj publicerades ett bra inlägg på Liberati. Det handlade om ungdomar på glid. Skribenterna tog ställning för ungdomars integritet och rättssäkerhet utifrån ett liberalt perspektiv. Artikeln var nog delvis ett svar att Landskrona ville införa drogtester på eleverna. Det blev helt enkelt mer batong än en vad en liberal kan tåla.

Det är inte ungdomen som är problemet, de reder sig gott i en föränderlig värld. Problemet är en oförstående medelålders politikerkader som behöver hjälp att klara sig i samma värld. Vi kan införa hur många drakoniska åtgärder som helst utan att få den önskade effekten. Vi kan stryka några förbittrade själar medhårs så att liberaler snor några marginella pensionärsröster från konservativa, men då gör vi det till priset av att vi helt förlorar ungdomens röst och gör politiken fullständigt irrelevant för dem. Vi måste komma ihåg att i en snabbt föränderlig värld är de vuxnas råd sällan bättre än de råd och dåd ungdomen själv reder ut åt sig. I dagens samhälle behöver femtioåringar hjälp av femtonåringar att hitta rätt minst lika ofta som tvärtom.

Man försöker också sätta perspektiv på det hela. Hur dåliga är svenska skolorna egentligen. Generellt så håller skolorna ganska hög klass.

Sverige har bland de bästa skolor man kan ha. Detta är viktigt att komma ihåg när politikerna dänger varandra i huvudet om att skolan är i kris. Vad händer med det uppväxande släktets respekt för oss vid rodret idag om de jämt får höra från oss att de är en förlorad generation? Det stämmer ju dessutom inte. De flesta människor är liberala av naturen, i synnerhet i ungdomen. Vill vi tala till ungdomen och berätta att liberala tankar finns även hos Folkpartiet och i det etablerade politiska etablissemanget kan vi inte alltid tala över deras huvuden med utgångspunkten att “de” är ett “problem”. Avstånd besvaras alltid med avstånd.

Jag håller med vi ska inte vara för snabba i att lägga oss i och göra tolkningar. Ungdomar måste ha tolkningsföreträde när det gäller sitt eget liv och sin egen situation. Men sen kan så klart vuxna rent objektivt se saker som inte är ok. Men det kräver respekt för integritet, respekt och inte minst dialog. Den liberala lösningen som förespråkas känns i alla fall naturlig för mig.

Förebyggande insatser börjar hos den enskilda individen. Det bör vara avstampet för den liberala socialpolitiken. En människa som lyckas i skolan, tror på sig själv, har framtidsdrömmar, många goda vänner och en rik fritid tenderar inte att fastna i droger, psykisk ohälsa och kriminalitet. Debatten har ensidigt fokuserats på riskfaktorer i barns liv. Om det finns många risker anses det vara stor risk för att personen börjar med droger och går vidare till kriminalitet. Men forskningen visar att det är betydligt effektivare att tillföra skyddsfaktorer än att förhindra riskfaktorer. En liberal socialpolitik bör därför fokusera på att garantera fler skyddsfaktorer snarare än att undvika risker. Detta handlar om att klara skolan, idka prosociala fritidsaktiviteter, uppmuntra föräldrasamverkan, uppmuntra föräldrarna att engagera sig i sina barn osv.

Men det är också ett problem som ligger i vår kultur. Skamkulturen. Där själv är bäste dräng och en riktig karl reder sig själv.

Vi måste komma bort från skamsamhället där alla ska klara allt. En bra förälder är en person som inser sina begränsningar och tar hjälp av sin omgivning när detta behövs.

Samhällets resurser måste anpassas efter detta. Man ska inte behöva bli utredd av socialtjänsten för att hemmet inte fungerar. Det måste finnas möjlighet till serviceinsatser såsom föräldrautbildning och avlastningsfamilj som föräldrar kan få hjälp med utan utredning, under till exempel en period av livet. Vi lever i dag i ett annat samhälle än då mor- och farföräldrar kunde avlasta en tillfällig tung situation i hemmet. I många skolor arrangeras hjälp med läxläsning och vuxenhjälp som inte direkt är knuten till den gängse undervisningen. Vi behöver mer och fler av dessa serviceinsatser för att stötta föräldrarna.

Dessa förslagen finns med i folkpartiets valhandbok är föräldrastöd en viktig fråga, så det som står ovan ligger helt i linje med folkpartiets linje.

Artikelförfattarna kommer med en mängd kloka synpunkter och ideér. Det är ett angeläget område att ta tag i.

Just forskningen om barn och ungdomar haltar betydligt med alldeles för dåliga resurser. Regeringens föredömliga satsning på högskolor är alltså viktig inte bara för studenterna i sig utan även för framtidens unga i stort, inte minst när det gäller lärarutbildningen. Forskningen bör koncentreras på hur effektiva olika insatser faktiskt är. Detta fokus på evidens saknas i Sverige idag. Bästa sättet att rädda fler barn på glid är mer kunskap. Övervakning och kontroll av alla barn står sig slätt mot forskning och beprövad erfarenhet.

Som vanligt har ett långvarigt socialdemokratiskt styre inneburit att man hanterat problem efter vad som är ideologiskt korrekt, mer än med vetenskapliga beprövade metoder. Det är synd. Det skapar utrymme för mängder av välmenande människor att göra utredningar och lägga sig i, utan att göra någon egentlig nytta. Eftersom utredningar och kontakter med myndigheter oftast upplevs som integritetskränkande så riskerar de nog att göra mer skada än nytta.

Unga Folkpartiet

Jag gillar tonen i Unga Folkpartiets hemsida. Den känns verkligen som om den kan fungera. Enkelt, raka rör och snygg.

Kandidatpresentationerna är riktigt bra. Jag är själv ganska stolt över att vara folkpartist när mina generationskamrater rockar både i riksdagen och på ministerposter. Nu hoppas jag att det går att skapa samma känsla hos 80-och 90-talisterna.

Jag tror att det finns stora möjligheter att lyfta fram yngre politiker. Det behövs knappt. De vet hur man ska göra. Personligt, känsloladdat, kunnigt och engagerat.

Det bästa med sidan är att det känns som att de tar utrymme utan att fråga. Det gillar jag. Förhoppningsvis är detta ett första steg mot att vuxna som är unga inte längre kommer att låta sig förpassas till ett ungdomsförbund tills dess att de bedöms vuxna nog att sitta vid vuxenbordet.

Folkpartiet känns ändå som ett parti som varit duktigt på att låta yngre ta sig fram, men nu kanske det blir ännu bättre. Jag blir i alla fall inspirerad av unga folkpartiet och kommer nog att jobba hårdare. Det är dags för ett generationsskifte och då handlar det om viljan och förmågan att ta sig fram. Inte att vänta på att släppas eller i värsta fall släpas fram.